måndag 5 juni 2017

Söderut det bär!

I mars hade vi bubbelprovning, drycker goda året om. Nu har ljuset kommit, solen tittar fram, kvällarna är längre och tempen stigen, dags för rosé. Vi arrangerade två rosévinsprovningar i april då totalt 30 personer provade åtta olika roséviner. Det var utvalda viner från Frankrike (Provence, Languedoc), Österrike, Serbien, Sydafrika och Chile. Deltagarna provade blint och fick sedan rösta 
fram de tre bästa vinerna.

Åtta roséviner
På första plats kom Domaine de Brescou, Fleur d’ete 2016. Tvåa kom Brescou 2015 och på tredje plats kom Loimer från Österrike, båda kvällarna samma resultat!

Brescou 2016; vinet är gjort på Grenache, Pinot noir och lite Viognier. Vinet är lite rosa till färgen och något mer fruktigt än årgång 2015. Vi var väldigt överraskade över gensvaret eftersom vi under våren och vid tankprover varit kritiska mot vinet. Nu hade det utvecklats med härliga smultronsmaker, en härlig syra av rabarber samt en liten, liten sötma i smaken. En eloge till vinmakaren Lars Torstensson.

På tredje plats kom det Österrikiska vinet Loimer 2016, gjort på en blandning av Zweigelt och Pinot Noir. En del av vinet har fermenterats på ekfat. Kort sagt ett mycket bra vin.

Så blev det den ljuvliga maj och dags för vår avstickare söderut. Målet givetvis vingården Domaine de Brescou för att se resultatet av vårt klippningsarbete.

Denna gång bestämde vi oss för en ”omväg” om Italien, detta härliga mat- o vinland.

Eftersom vi kommer norrifrån så blev det självklart med ett besök i det norditalienska vinområdet Alte-Adige som ligger i Sydtirolen. Här gör man härliga vita viner.  Alte-Adige är ett mycket naturskönt alpinområde med stora skillnader mellan sommar- och vinterklimat respektive dag- och nattemperatur. Det är de vita vinerna som är de bästa, tycker vi.  Klimatet medför fina fruktiga och nötiga aromer och god syrlighet. Vi fastnade för Chardonnay och Pinot gris men även Pinor noir låg väl i munnen.
Lp i Riva
 Färden gick vidare söderut mot Riva vid Gardasjön, Verona och Veneto. Naturen kring Gardasjön och ner mot Verona är bedövande vacker. För ett antal år sedan cyklade vi runt och smakade vin i Valpoliciella men den gången missade vi Verona. Staden är helt fantastisk på många sätt, gamla antika platser och monument, floden Adige med alla sina romantiska broar och sitt enorma slott, piazzor med myller och härliga serveringar, trånga gränder och vackra kläder. En opera hade varit på sin plats men tyvärr då gäller det juli och augusti. Istället blev det vin, god mat, långa promenader och många fotografier.
 Julias balkong
Arenan i Verona
 Givetvis ville vi återuppleva gamla minnen från cykelturen så vi tog oss tid att åka runt i landskapet runt Verona. Här, liksom i Alto Adige är vinstockarna klippta och uppsatta som spaljéer. För oss som vinklippare mycket vackert men säkert tungt i klippningen. I orten Fumane, där vi en gång bott, besökte vi vingården Le Salettte. Det blev några flaskor Amarone trots att det inte är vår favorit.
 
På restaurang drack vi en mycket god Soave, Venetos härliga vita vin. Vinerna är tillverkade av druvorna Garganega och Trebbiano. Lättdrucket, torrt, aningen honung och nöt och härlig frukt. Underbart gott.

Färden gick vidare till Ligurien, pestons hemadress. Tre dagar i Cinque Terre, detta vidunderligt vackra område med sina fem små byar på en hisnande kust. Här serverades vitt vin från trakten men främst Spritze i olika former där Proseccon är framträdande, gott o läskande i värmen. Cinque Terre är också känt för sitt söta men något dyra passitovin Sciacchetrá tillverkat på druvorna Bosco, Albarola och Vermentino.

Framme i Languedoc är prio ett en färd i våra klippfält. Vi kan konstatera att det växer som bara den. Det har varit varmt och mognadsprocessen är ca 14 dagar tidigare än normalt. Redan härlig frukt på stockarna. Står vädret oss bi blir det en härlig skörd 2017.
Åsa inspekterar klippningen

Före
Efter










lördag 29 april 2017

Två vinprovningar i Köpenhamn



Lördagen den 8 april deltog vi en mycket spännande vinprovning på den nyöppnade restaurangen Mes. Arrangör var vinfirman Kronevin. Firman är specialiserad på naturviner och temat för kvällen var viner från Juraområdet i Frankrike. Vi har besökt området flera gånger, vi gillar vinerna och vi gillar osten Comté. På 
bloggen har vi tidigare kommenterat vissa viner från området.
Lunchen bestod av en sex-rätters meny, utsökta grönsaker, små smakfulla portioner där en bakad morot vann första pris.

Till maten smakade vi totalt 15 olika viner. Som aperitif fick vi två Crémant du Jura, en gjord på Chardonnay och en rosé på Pinot noir båda från producenten Domaine Gerard Villet i Arbois.
Kvällens bästa viner kom från producenten Philippe Bornard, Pupillin. Även kallad Räven pga buteljernas etiketter.
·      Le Chassagnes, 2009 Savagnin
·      Le Rouge Queue, Melon 2012
Tyvärr var vinerna slutsålda på firman men en ny årgång är på intågande. Rekommenderas starkt. Annorlunda men mycket goda.
Ett annat utmärkt vin var Commendatore, 2015, på druvan Trousseau från Domaine de l’Octavin i Arbois.

Vi smakade både vita och röda naturviner denna lördag och återigen vann de vita.  Vi har båda svårt för de röda, känns ofärdiga och saknar riktigt djup. Vi har smakat två röda naturviner som fallit oss på läppen, båda försöksviner, ett från Domaine de Brescou och ett från Bacina Vino.

Har ni vägarna förbi Köpenhamn gör ett stopp på restaurang Mes och då också hos vinfirman Kronevin.

Tordagen den 27 april var det dags igen att ta tåget till Köpenhamn Nu var det en provsmakning av Leo Steens viner på vinfirman Vinoble.

Leo var på 90-talet sommelier på restaurangen Kong Hans i Köpenhamn. Hans vinintresse var stort och han reste till Kalifornien i stort sett utan en krona på fickan. Detta var 1999 och 2004 släppte han sitt första egentillverkade vin.


Hans viner är annorlunda än vad vi är vana vid med viner från USA. Hans viner har genomgående en hög syra, uppfattas som torra tom knastertorra och är utmärkta matviner. Enligt Leo är trenden i USA att vinerna blir alltmer torra och går mot  europeisk karaktär.
Provningen omfattade totalt 10 viner, fyra Chenin blanc, en Chardonnay, tre Syrah, en Zinfandel och en Grenache. Chenin blanc var samtliga friska viner med hög syra. Vi föll särskilt för en fatlagrad Chenin blanc från området Jurassic Parc 2011, blommig doft med inslag av ananas, mandarin o saffran, i smaken närmar den sig en Riesling eller ett Juravin. Vinet ligger dock högt i pris 299 danska kronor.
Bland de röda vinerna fastnade vi särskilt för Grenachen från 2013 och Syrah från 2012- Även dessa ligger väl högt i pris 399 respektive 450 danska kronor.

Leo tillhör gruppen The Seven Percent Solution som består av 17 vinerier vars viner görs på ovanliga druvor (i Kalifornien). Det var mycket intressant att prova hans efter amerikanska mått ovanliga viner. Tack.

Vi har förutom våra Köpenhamnsbesök arrangerat två vinprovningar i vår hemmiljö, där temat varit mousserande viner. Tänk att det varje gång blir högljudda diskussioner och olika åsikter om vinerna, det är både spännande och intressant.
Vi provade åtta olika typer av mousserande viner i olika prisklasser från olika länder och tillverkade med olika metoder. Det var Prosecco, Cava, Cremant, Blanquette de Limoux, Franciacorta och Champagne.
Kan man hitta något typiskt i smaken – kanske något som anknyter till landet de kommer ifrån, ja såhär kan man uttrycka det;
Prosecco och även Franciacorta smakar Italienskt, porlande, fruktigt, snabbt och omedelbart som, språket och som ett operalibretto
Cava smakar spanskt, lite lugnare, tyngre, utdraget, stolt som en tjurfäktning eller som en Flamenco
Champagne, här är jag, arrogant, mångsidig, komplex, passionerad, kärleksfull som en chanson eller som ett ekvilibristiskt franskt tal.

Nu väntar två roséprovningar i maj månad.


En annan viktig händelse under den senaste tiden är provningen av Bacina Vinos försök med att producera naturvin. Vi som inte ännu funnit något speciellt gott rött naturvin blev överförtjusta i det serbiska vinet. Det smakade vin. Mycket lovande. Vi ser fram mot ytterligare försök.






tisdag 4 april 2017

Emmanuel Flipo - Konstnären

Vi befinner oss i den gamla kulturstaden Pézenas. Vi kommer gående från kyrkan och svänger till höger in på Rue des Orfevres in i den gamla stadsdelen, Centre historique.  Vår blick fångas upp av en grön glasbeklädd dubbeldörr och där innanför skymtas  konstverk i alla storlekar. När vi kommer närmare ser vi blandade konstverk, vattenfärg på kartong, vackra kvinnoporträtt, collage och stora portalmålningar med historiska motiv. Vi stiger in i konstnärsateljén och möts av vår vän, konstnären och kulturpersonligheten Emmanuel Flipo. Här stannar de flesta besökare i Pezenas, det är svårt att passera, man blir nyfiken och vill se mer. Väl inne i ateljén väcks intresset för konsten men också för den prunkande, vackra gården.
Flipos trädgård
Emmanuel är konstnär; målare och performanceartist, ett naturbarn med många strängar på sin lyra. Vi lärde känna Emmanuel Flipo för några år sedan då han gjorde några gigantiska konstverk på vingården Domaine de Brescou. Han är även representerad på den stora vingården Domaine Paul Mas. Emmanuel har sedan dess inte bara varit vår hyresvärd utan är också en kär vän.
Emmanuel Flipo
Emmanuel beskriver sin barndom som svår med många syskon, en sträng far som straffade just honom med stryk, där målandet blev räddningen. Redan som tvååring målade han på väggarna i hemmet, fadern målade över men redan dagen efter målade Flipo nya verk på väggarna och så fortsatte det, han blev ett med målandet, skapade sin egen lilla bubbla där han kunde vara sig själv långt från sin argsinta far.

Som liten var han mycket blyg och upplevde sig stå utanför samhället. Konsten blev hans uttryckssätt, ett sätt att bekämpa blygseln, att gå in i en annan roll.” Jag blev modig som konstnär, jag blev Flip och har gjort många tokiga saker. Naturen har alltid haft en central plats i Emmanuels liv. Han beskriver att han känner sig som ett med naturen och med allt som naturen innehåller, dess skiftningar och dess blotta existens.; och detta vill han uttrycka genom konsten, ett uttryckssätt som alla förstår eftersom ens egna känslor och tankar alltid finns med i tolkningen.
Ja, Emmanuel lever i konsten, ibland hittar man honom i djup koncentration mitt i en stor målning, ibland ute vid ett vattendrag helt insmord i lera, ibland i full färd med ett kvinnoporträtt, ibland ute på långresa för att hitta nya vägar att utvecklas, han verkar vara outtröttlig. Han har alltid varit mycket aktiv, drivit en öppen studio med kurser och elever, vistats flera år i New York, gjort och gör performance runt om i världen. Under många år har han levt halva året i sin ateljé i Paris där han genomdrivit projekt och idéer. Sommaren 2016 genomförde han två uppmärksammade performance i Toulouse och i Sète.
Toulouse sommaren 2016 (3600 kvadratmeter)
Hur upplever vi vår vän, ja inte som en blyg och försagd person. Han är tvärtemot mycket kommunikativ, pratar mycket gärna om sig själv och sitt liv i konsten. Emmanuel har många vänner i olika världsdelar, hans konst hänger i hemmen både här och där.
Hur upplever han sig själv som fransk konstnär idag? Det är inte lätt att vara konstnär i Frankrike, säger han. ”Korruptionen i franskt konstliv är utpräglad – som en maffia. De som är med i ”familjen” gör pengar på ingenting de andra får ingenting och blir aldrig uppmärksammade eller utställda. Det officiella Frankrike köper enbart konst från de s.k. etablerade konstnärerna vilket gör att samma konst finns representerad överallt, inget annat.”


Hur ser han då på framtiden som konstnär i Pézenas? Hittills har Pézenas inte gjort något som helst för mig, ingenting! Tvärtemot har de ibland tagit mina idéer och gett till andra. Men det är aldrig för sent, de kanske ändrar sig nu. Emmanuel har ett nytt projekt på gång, han vill gärna ha med kommunen och regionen som sponsorer och samarbetspartners. Han arbetar f.n. mycket med att odla alla sina kontakter och hoppas på genombrott. Han håller just på att sälja sin Parisstudio. På så sätt kan han finansiera och förverkliga sina nya idéer.

Vi önskar honom ett riktigt stort, lycka till, och hoppas få se lite av det nya när vi återvänder till Languedoc i sommar.


Om ni har vägarna förbi Pézenas stanna gärna till för att se konstverken i Flipos atelje eller på Domaine de Brescou i Alignan–Du-Vent och Domaine Paul Mas i grannbyn Montagnac. Passa även på att prova vinerna.


Du kan läsa mer om Emmanuel Flipo på hans hemsida www.emmanuelflipo.com

onsdag 15 mars 2017

Personer, vänner och bekanta vi mött i Languedoc

Tänk att vårt vinintresse skulle ge oss så många fantastiska upplevelser, insikter, nya vänner och ett innehållsrikt liv efter ett långt och roligt arbetsliv. Ja vi läste och reste i vinets vägar långt före pensioneringen. Det är fascinerande att det finns så mycket gömt i ett glas vin – druvan, växtplatsen, klimatet, bondens behandling, skördens påverkan, vinmakeriet, lagringen, blandningen – ja allt har sin egen lilla historia och är värda ett eget kapitel. Vi är amatörer - men dedikerade sådana. Vi har rest i Italien, Spanien, Tyskland, Nya Zeeland, Sydafrika och vi har de senaste åren utforskat Frankrikes samtliga vrår. Vi har fastnat i Languedoc, egentligen först av en slump men efter en tid har vi fängslats av den sprudlande aktiviteten och det djupa engagemanget som finns bland vinodlarna i området. Här lyser experimentlustan, här blandas gammalt med nytt, här lever många ut sina innersta drömmar och här görs det mycket goda viner som brinner av kärlek.


Det är inte bara vinet som fängslar oss – det är även naturen, det enkla sättet att leva och givetvis den goda maten, allt från havet och allt från bergen och skogarna. De senaste åren har vi återvänt hit många gånger, vi har träffat många människor som blivit våra vänner och flera som vi är bekanta med. Vi har lärt känna omgivningarna från cykelsadel och bilsäte, vi har smakat otaliga viner och lärt känna karaktären i de olika odlingsområdena. Vi har fortfarande svårigheter med språket men det tar sig när vi är på plats.




Ja, vad vill vi då med allt detta – vi vill dela med oss. Föst tänkte vi som många andra pensionärer – vi skriver en bok. Vi vet att det finns mängder av böcker om vin och olika distrikt – men vi har ju vår blogg – så varför inte spegla några av de människor vi mött – de som lever sin dröm här i vardagen. Det blir inte bara vinmakare utan även andra intressanta personer som vi mött. Vi hoppas att ni som läsare ska bli inspirerade att ta del av denna vinregions alla hemligheter – ni kommer att bli glatt överraskade.

 Första personen i vår intervjuserie är vännen och den kvinnliga vinmakaren Verena Wyss.

Ett besök i Languedoc och vi fann vårt paradis - en intervju med vinmakaren Verena Wyss.

Vi befinner oss utanför det lilla samhället Gabian i södra Frankrike, i den vackra vinregionen Languedoc. Utsikten från terrassen är bedövande med böljande fält bland berg i dagen och frodig, prunkande växtlighet trots att det är februari månad. Vi är på besök hos Verena Wyss, en kvinnlig vinmakare som, tillsammans med sin make, flyttade hit till sitt paradis för 25 år sedan.
Verena kommer ursprungligen från Schweiz där hon och hennes man var framgångsrika företagare. I Zurich hade maken Hans-Peter ett arkitektkontor och Verena hade en inredningsshop, båda hade fast kundkrets och maken var specialiserad på restaurering av gamla byggnader, de älskade sina arbeten.
De åkte till södra Frankrike på semester året var 1989, en gammal bekantskap förde dem till Languedoc och slumpen förde dem till gården – de blev huvudlöst förälskade i omgivningarna och i naturen. De bestämde sig för att försöka erövra gården.

Gården var i dåligt skick, odlingarna var inget vidare men med envishet, is i magen, hårt arbete och god hjälp från en fransk vinbonde (det var nödvändigt på den tiden) så kunde de efter ca tre år stå som ägare till de 14 hektaren och påbörja sina nya karriärer som vinbönder.

Paret var inte helt gröna i vinkonsten. Hans-Peters far var oenolog och Verenas släkt hade haft fritidsodling. De hade vinet i näsan och i blodet. De behövde lära sig, de åkte till Bordeaux, de åkte till Kalifornien, de läste på, de provade sig fram, de restaurerade och planterade.

Året var 1991 och Verena kunde plantera sina första stockar – Viognier från Kalifornien. Viognier var en ganska ovanlig druva i Languedoc på den tiden. Idén kom från en fransk vinbonde i Sonoma Valley. Det blev ett friskt vin. Det blev två viner där det ena får lite ek. Härliga viner som hållit sig över alla år sedan 1994, deras första riktiga produktionsår. De planterar Lledoner Pelut 2000. Plantorna kom från Spanien och är mycket ovanliga i Frankrike. De skänker ett härligt vin.

Samma år byggde paret sin nya vinkällare. Hans-Peter hade konstruerat den så att den skulle smälta in i naturen, gravitationen skulle nyttjas i vinframställningen och ljuset skulle strila in o lysa upp – det blev en vinkällare som både vin, natur och människor tyckte om och att vistas i.

Hög kvalitet och ett med naturen har alltid varit ledorden för paret och för Verena. Hög kvalitet på frukten, skörd i precis rätt ögonblick, se framåt och prova nyheter som kan ge högre kvalitet, allt från maskiner till tekniker. Eftersom ekologin har funnits med från början så var det naturligt att bli ekologiskt certifierade 2010.
Verena är själv vinmakaren som varje dag ser om sina viner, smakar av och blandar. Hon vet när det är dags för de olika stegen i processen. Hon gallrar de som mår bra av att gallras, hon skördar gröna druvor med maskin därför att de mår bra av det medan huvuddelen av de röda skördas för hand, hon åker på vinmässor och hon står för försäljningen. Alltså hon gör det mesta.
Maken Hans-Peter dog för några år sedan och sedan dess har Verena en kollega som heter Patrik Goma till sin hjälp. Patrik har en vinodling några mil från Verena men de arbetar dagligen tätt ihop.

Finns det en machokultur inom vinframställning undrar vi? Verena hävdar bestämt att så inte är fallet. Hon har alltid bemötts med stor respekt, men det är ingen som springer till ens hjälp bara för att man är kvinna, nej det gäller att klara sig själv, då blir man likvärdigt bemött. Det blir allt vanligare med kvinnliga vinmakare, vissa säger att kvinnor har bättre näsa!

Verena ser idag slutet på sin vinbondekarriär. Hon har kommit upp i ålder och tänker avveckla sig själv under en treårsperiod. Hon vill gärna sälja till Patrik och kanske ha ett finger eller näsa kvar i vinet och bo kvar på gården.

Här är Verena lycklig, under alla sina resor längtar hon alltid tillbaka hit, till ljuset, till naturen, till sitt paradis. Verena är otroligt tacksam över att ha sin plats på jorden just här, en plats som hon arbetat hårt för att förverkliga.

Vi skils åt Verena ska på körsång. Musiken är också ett viktigt inslag i hennes liv. Vi kommer tillbaka för att köpa hennes viner.

PS Nu är det klart att du är sugen på att prova Verenas viner! Beställ blandlådan på Systembolaget nr 70728. DS











torsdag 2 mars 2017

En slutrapport från vinfälten Languedoc

Så har vi klippt den sista vinstocken för denna gång. Det var en 30-årig grenachstock.

Vi har klippt och bundit upp stockar på sammanlagt ca 10 ha. Ett bra jobb för oss nybörjare (tycker vi). Det ska bli spännande att återvända för att kontrollera tillväxten.  Klippningen har stundtals varit jobbig. Många ryggböjningar och myrkryp i armarna, visst känns det att vi inte är 20 år längre. Den mesta tiden har vädret varit med oss, svala mornar, soliga dagar men ibland regn, kyla, och blåst. Det härliga med Languedocs väder är att man vet att värmen kommer tillbaka efter ett par dagars grått.

Vi måste lämna en kort redovisning av vår klippning;
Först var det 3-åriga Pinot noir stockar. De klipptes med fem till sex ögon på ”pinnen” och bands upp med plasthängen på den nedersta tråden.
Ibland var det gyttja mellan raderna
Pinot noir 3-år














Därefter var det 4-åriga Cabernet Sauvignon och Syrah. De klipptes vid andra tråden enligt 4 skott med vardera 2 ögon.
Cabernet Sauvignon 4-år
De sista veckorna var det 30-åriga Grenache noir som gällde. De klipptes enligt Cordon royat. Max fyra skott (helst tre) på varje arm och 2 ögon på varje skott.
Grenache 30 år
Grenache 30-år
Vi har blivit fascinerade av vinstockarna. Man kan förstå att vinbonden kan få ett personligt förhållande till var och en planta. Vi har också blivit förvånade över terroirens och microklimatets stora betydelse för tillväxten. Trots identiska kloner kan tillväxten vara helt olika inom ett vinfälts små delområden. Vinfälten ändrar sin karaktär under året. Vintertid lyser de vita senapsblommorna som snö i vinfälten. I februari blandas de med gula små korgblommor. Kunde inte tro att det var så vackert.
Vita senapsblommor mellan vinraderna
Vi är mycket tacksamma för att Arne Wennberg låtit oss husera på vingården. Vi är också tacksamma över att våra arbetskamrater Christophe, Chantal, Stewe och Didier haft tålamod med oss. Sen är det ju hundarna, vi var redan kompisar med Silvia men nu är vi favoriter även hos Titou, Vi kommer tillbaka.


Våra vänner Titou och Silvia













tisdag 31 januari 2017

VINISUD,2017 i Montpellier, den 29, 30 och 31 januari.

Vinisud är världens största mässa för vinproducenter kring Medelhavet. Ca 1000 producenter samlas här för att marknadsföra sina viner. Man räknar med ca 20 000 besökande vinentusiaster, varav ca 6000 kommer från andra länder än Frankrike. Målgruppen är professionella inom branschen såsom inköpare, sommelier, journalister o bloggare men det är öppet även för intresserade i allmänhet.
De franska producenterna kommer i huvudsak från Languedoc, Roussillon, Provence, Rhonedalen, sydväst och Korsika. Mässan gästas också av utställare från Spanien, Italien, Portugal, Tunisien, Turkiet, Marocko, Algeriet, Libanon och Israel etc.

Vi gästade mässan under två hela dagar, det är vad man orkar med. Allt var väldigt välordnat och programmet fick vi i god tid så att vi kunde planera vår vistelse i lugn o ro. Som ni förstår är det oerhört svårt att välja ut besöksmålen, men vi fick ihop en bra mix med i huvudsak franska producenter. Mässan bjöd inte enbart på enskilda producentbesök utan också på föreläsningar, s.k. masterclassövningar med provning och föreläsning, mat- och vinunderhållning, etc.

Vi tumlade runt på mässans olika arrangemang tillsammans med tusentals andra besökare i vinbranschen. Vi uppskattade mest av allt två masterclass samt den mycket trevliga roséfesten som Provence samtliga odlare bjöd in till.  
Masterclass Rosé presenterades av två allvetande masters of wine, Sarah Abbot och Elisabeth Gabay.

Rosé har länge setts som något som blivit över hos vinbonden men de senaste decennierna har rosén ökat i popularitet både hos vindrickare och hos vinodlare. De senare lägger ner alltmer tid o kraft på hög kvalitet på sin rosé och i vissa områden så dominerar rosén helt. Provence har legat i framkant för denna utveckling.
Det var amerikanarna som populariserade rosén efter andra världskriget. Amerikanska soldater hade druckit detta lätta vin i Europa och ville ha det serverat även på hemmaplan.

Under provningen presenterades nio roséviner från olika områden kring Medelhavet. Vinerna var mycket olika både i druvsammansättning, färg och smak. Våra gommar fastnade särskilt för tre av dem;
-       Gout des vacances 2015, Domain Allemand ifrån Provence, ett ljust orangerosa vin med liten doft men med en djup, härlig frisk smak
-       Les gourmettes 2016, Clos St Thomas från Libanon, ett rosa vin med mycket frukt, syra  och kryddor i smaken, ett vin som stannade kvar länge – provningens bästa
-       Ciu Ciu rosato 2015, gården Cui Cui i Marche, Italien. Vinet var framställt på Montepuliciano och Sangiovese och hade en betydligt mörkare röd färg. Vinet var kraftfullt och kräver mat för att komma till sin rätt.
 
När du dricker rosé tänk inte på bara på färgen utan på odlingshöjd och tillverkningssätt – mörkare behöver inte vara sötare och bärigare.

Provence bjöd till en hejdundranes roséfest. Här flödade ett hundratal olika viner som avnjöts tillsammans med chark, ost, bröd, musik och trängsel. Vi koncentrerade oss i första hand på de som var biologiskt odlade.













Rosébönderna i Provence är specialister på att laborera med olika flasktyper, här kan man lätt lockas av en fin eller fräsig flaska eller en kaxig etikett, det är OK så länge innehållet håller måttet. Vilken söndagsavslutning.

Dag två började med masterclass i ämnet; Vad ligger bakom Languedocvinernas succé? Denna masterclass presenterades av Elisabeth Gabay.
Languedoc har ett stort antal appelationer alltså där terroir och druvsammanställning skiljer sig åt. Denna del av Frankrike har tidigare inte varit känt för kvalitetsviner men vinerna gör nu succé över hela världen. Här har entusiasterna, artisterna, personligheterna tagit relativt billig mark i anspråk för sina innovationer och idag sjuder regionen av dynamik och utvecklingsanda. Dessa personligheter bygger samman sina innovationer med traktens historia, tradition och terroir och kan ses som ”den nya världen i den gamla världen”.

Vi bjöds att prova elva viner från olika områden i Languedoc, en spännande resa i det vidsträckta landskapet. Vi skulle gärna beskriva dem alla men vi håller oss till de som verkligen föll oss i smaken;

-       Vitt vin från Chateau Puech Haut i St Drezery 2014, där druvorna Rosanne, Marsanne, Viogner och Grenache blanc harmonierar till ett runt, smakrikt, friskt vin med smak av tropiska frukter, aprikos och choklad. En riktigt bra början.
-       En röd dröm från Chateau Ollieux-Romanais i Corbièrs-Boutenac med det passande namnet Cuvée Or 2014. Här dominerar druvan Carignan som blandats upp med Grenache, Mourvedre och lite Syrah, alla från mycket gamla stockar. Vinet har en mycket fräsch bärighet och man känner choklad och en gnutta lakrids, det är som sammet i munnen.
-       En elegant röd från Chateau de la Negly i La Clape, L’ancely 2014. Här dominerar Mourvedren till 97 % med lite sällskap av Grenache och Syrah. Här har vi ett elegant vin med mörka bär och frukt i härlig inramning.

La Clape är ett litet område nere vid Medelhavet, en av de varmaste platserna i Frankrike där nästan inget går att odla och här växer dessa stockar som producerar härliga viner.

Givetvis tog vi oss runt hos ett antal både för oss kända och okända producenter och några av dessa lockade våra gommar särskilt;
-       Mas de Damas Gassac ett vinhus som vi tidigare presenterat här och som verkligen håller över åren
-       Chateau de Ciffre ligger på gränsen mellan Faugeres och St Chinan. Slottet ingår i det stora vinproducentföretaget Lorgeril. Vi kommer att besöka deras huvudanläggning vid Carcasonne.
-       Chateau Ciceron i närheten av Carcasonne, en för oss, ny odlare som vi kommer att besöka
-       Moulin de Lene en gård strax utanför Magalas, en gård som vi passerade dagligen i somras men aldrig besökt. Vi kommer att stanna till.
-       Vår vän Verena Wyss som även i år lyckats till 100% med sin rosé och sin Viogner. Vi återkommer till Verena vid ett senare tillfälle men du som har nära prova hennes viner!

Efter två dagar och 100-tals viner faller tröttheten lätt. Vi har spottat så mycket vi kunnat men någon cl har lyckats undkomma spottkoppen så det är tur det finns Tram.