Nu börjar vi vår vinresa del 2 och är på väg mot för oss spännande och okända vinmarker.

Morgonen började redan kl 05:00. Vi hade ca 4 timmars körtid till Domaine Rabiega i Provence. Kl 10:30 skulle vi träffa Lars Torstensson för en provning. Lars har varit vinmakare på Brescou i flera år och nu skulle han valla oss på Rabiega. Domainen ligger vackert inbäddad bland kullar, berg, skog och vinfält intill byn Draguignan.Vi bjöds en fantastisk provning från cuvar, fat och flaskor och en genomgång av domainens  spännande historia. 

Till att börja med bjöds vi en mycket speciell Rosé , en ekad historia på Syrah. Den kräver mat, den kräver uppmärksamhet av smakaren, den räcker länge . Vi fastnade särskilt för denna Rosé från 2020, dyr men …..Sen till Clos Diere ett vin med lång historia som återuppstått, vilken återkomst. Vi provade tre nya årgångar, Syrah med en gnutta Grenache och Cabernet S, och en 2003:a, vilken kapacitet detta vin har!

 

Hungern tilltog och som tur var fanns det bord i restaurangen. Här bjöds vi fantastiskt god Ravioli, 

god rosé och gott kaffe. Vi tackar Lars, Kristoffer och praktikanten Alex för ett oförglömligt besök.

 

Efter en stunds vila gav vi oss iväg mot Bandol, druvan Mourvèrdres hemvist, och vingården Domaine de la Font des Peres. Vi hade bokat hemifrån, för oss en kändis sedan vinmässan i Paris 2019. Vi gillade vinerna och presentationen då och ville gärna utforska den i verkligheten. Domainen ligger fantastiskt vackert på 300 meters höjd med vinmarkerna runt omkring. Byggnaden syns på långt håll och backen upp tar andan ur en. Vi fick en trevlig genomgång av allt i caven och en smakning av 5 viner. Det visade sig att domainen i sitt nuvarande skick endast hade 10 år på nacken. Den dominerande druvan Mourvèrdre gör sig särskilt bra i Bandols klimat och används både till rosé och rött. Trevliga viner här men något saknas! Kanske är det tanninerna eller den kraftfullhet som druvan vanligtvis lämnar ifrån sig.

Domaine de la Font des Peres

 Vi hade bokat boende i själva orten Bandol. Orten ligger vid en bukt i Medelhavet och boendet låg ca 50 m från stranden. Tanken var bad och lite sol några timmar på morgonen, innan vinet tar över dagen. Planen gick helt i stöpet pga väderleken, 16 grader och mycket kraftig vind. Vilken tur att tjocka tröjan följt med på turen. Vi fick snabbt bokat ett förmiddagsbesök på det fina vinslottet Chateau de Pibarnon. Vägen slingrar mellan kullarna beväxta av låga, knappt synliga vinstockar, cypresser, olivträd och blommor. Högst upp, där vägen tar slut, ligger Pibarnon. Odlingarna runt slottet är terrasserade i en halvcirkel som för tankarna till en grekisk amfiteater. Här njuter Mourvèrdre sina dagar i sol och vind med närhet till det salta havet. Även här får en mycket högklassig provning som startade med genomgång i caven för att avslutas med avsmakning av tre rosé och tre röda viner. Ja, det blev lite Marc till slut också.

 

Mourvèrdre står för 80 % av odlingarna på Domainen och används som sig bör både till rosè och till det röda vinet. Samtliga viner var mycket smakfulla och hade en härlig intensitet i doften. De tre rosévinerna bjöd alla på olika dofter och smaker. De två första vid namn Le Chateau de Pibarnon rosé 2021 och 2022 var en blandning av 70 % mourvèrdre och 30 % cinsault. Här fanns rik frukt men också en komplexitet som är ovanlig i rosé. Den tredje rosén vid namn Nuances, 95 % mourvèrdre, var mycket speciell. Den hade lämnats i källaren i nästan ett år för att sedan spendera 9 månader i sandstenscuvar. Här hittade vi diverse dofter och smaker, aprikos, saffran, salvia och granatäpple och en härlig eftersmak.

 

De röda vinerna var storheter men olika. Det första vinet Restanque innehöll 70 % mourvèrdre och 30 % grenache och var fruktigare än de två övriga där mourvèrdren stod för 90%. De två senare, två årgångar av Le Chateau Pibernon har legat 18 månader på stora ekfourdres. Underbara toner av körsbär, viol och björnbär uppenbarade sig. I den äldre årgången kunde vi ana lakrids och örter. Eftersmaken sitter fortfarande i, jösses vilka viner, synd att de alla har ett relativt högt pris, nu blev det inte lådor utan flaskor som fick följa med hem.

 

Blåsten hängde i men staden bjöd en liten marknad, trevliga affärer och caféer och en fin vinhandel som samlade samtliga domainer i området. Det blev en liten provning till av riktigt goda Bandolviner. Det har trots vädret varit ett trevligt och lärorikt besök i denna vackra del av Provence. 

Resan gick vidare längs den franska rivieran, så vackert för ögat men massor av trafik trots söndagsförmiddag. Snart var vi på den Italienska sidan och här tilltog trafiken. Gudomligt vackert är det, med det blånande havet och de gröna bergen och de monumentala byggnadsverken till broar över ravinerna. Vi gjorde ett kort stopp i San Remo för en kopp kaffe och en promenad och sedan vidare mot Verona. Stoppet var förrädiskt, totalstopp flera mil på motorvägen och hoppet om att nå Verona innan natten anlöpte, grusades en aning.

Plötsligt gick korken ur och trafiken rann på som Champagnen ur en nyöppnad flaska. Verona nåddes kl 19:05 och det var ingen panik om lite mat före sängdags. Tydligen har vi kommit mitt i en karneval, tusentals människor, barn som vuxna utklädda till olika sagofigurer, konfetti, öronbedövande musik, aperol spitz, allt i en enda röra. Det visade sig, vi nådde Verona mitt i den årliga karnevalen och vilken fest det var!

 

Dagen därpå hade lugnet lagt sig, solen sken och shortsen kom på. Verona visade sig från sin allra bästa sida. Friskt ljusblått vatten i floden Adige, ståtliga solbelysta palats från svunnen tid, massor av folk på besök samt snöbeklädda berg som skymtande i bakgrunden, så vackert.

 

Julia

Det var tredje gången vi bevistade denna underbara stad, kan det vara Romeo och Julia, flodens dragningskraft, den italienska atmosfären eller den vackra arenan som doftar musik och teater, vad har staden som lockar och pockar för återbesök. Non lo so?

Jo, kanske det var vår favoritvinbar

Mycket trevlig vinbar

Dagen därpå for vi vidare mot nya äventyr.

Denna gång gick resan till Slovenien. Målet var vinorten Jeruzalem som vi blivit tipsade om. Vi körde genom ett mycket grönt men relativt platt landskap utan en enda vinstock. När vi närmade oss Jeruzalem tilltog skogarna och kullarna och en fantastisk, nästan osannolik landskapsbild avtecknade sig. Kullarna var inte kullriga efter varandra utan gick i kors om varandra. På kullarna växte magra vinstockar i oändligt grönt gräs.

På en av topparna åt vi middag, solen flödade, vinden svepte , det var som tempelriddarna en gång sagt om området, detta måste vara himmelriket, vi har kommit till Jeruzalem. Dessutom tyckte de mycket om vinerna som serverades och än idag heter huvuddruvan Sipon (Cést bon) som egentligen är Furmint.

Karneval i Verona, vinfestival i Jerusalem. Inte visste vi att vi skulle hamna i världens vinfestival den förste maj. Till arbetarnas ära har vingårdarna öppna dörrar och både gamla och unga, går man ur huse med musik, sång och flaggor. Vingårdarna bjöd in, hällde upp Spritz, som bestod av vitt vin och mineralvatten, och festandet var igång. Själva vandrade vi kullar upp och ner, beundrade den oemotståndliga utsikten åt alla håll och vinkade åt alla glada människor. Uppe i Jerusalem samlades alla till grillat och ännu mer vin. Vi tog oss tillbaka till den mycket trevliga gården som vi lämnat och bjöds nu gårdens samtliga viner. Till vinerna serverades bönsoppa. Vilken dag!

Fest i byn

Den andre maj var allt stängt i Slovenien. Vilodag. Vi tog bilen till Kroatien och den lilla staden Varazdin på andra sidan gränsen. Åter tillbaka i Slovenien och Jerusalem hittade vi en öppen vingård, Malec. Här fick vi en härlig provning av Sipon, Grauburgunder, Savignon blanc blandat med en Laski Riesling, en Cuvée på fem druvor samt en Pinot Noir. Vinerna var mycket rena i smaken men Laski Riesling är inte något vi rekommenderar.

Det Slovenska äventyret avslutades i Maribor. Vi var nyfikna på skidbacken men framförallt på världens äldsta vinstock. Regnet hängde tungt över bergen, dimman drog ner alla gardiner för backarna men vinstocken prydde sin plats. 

ca 450 år gammal

Den var häftig att beskåda och ännu häftigare, den bär fortfarande frukt. Några flaskor per år som är alltför kostsamt. Givetvis fanns en vinbar till vinstockens ära och här serverades vi en fin 5-viners provning, tre vita, ett orangevin och ett rött. Två av de vita var torra viner med generös doft av ananas och lime, en god smak av detsamma som satt i länge. Det tredje vita var en halvtorr Savignon Blanc som var mycket speciell. Röda bär, fläder, örter så god att den fick följa med i bilen tillsammans med det oranga vinet som var ett helkvällsvin till intressanta samtal, Woh!

En favorit

Vi har imponerats av Sloveniens natur, dess viner och alla vänliga människor. Vi har dock synpunkter på språket, det ser svårt ut, det är svårt att uttala alla konsonanter och tecken men Slovenerna är duktiga på tyska och engelska så vi klarade oss bra ändå. Nu går turen vidare till Österrike men det återkommer vi till i nästa avsnitt.

 

Vårens resa genom fem vinländer startar 4 april och avslutas 20 maj. Del 1.

Vi hade blivit blev inbjudna som jury till Frankfurt WineTrophy  2024-04-05—06. Redan den 4:e april började vi resan mot Frankfurt. 

För många år sedan var vi inne i centrum men denna gång tänkte vi oss att under en dag utforska stan.  Vi hade först en dag fri för att gå på upptäcktsfärd i staden. Vi bodde ute vid mässan som låg mittemot hotellet. Runt omkring höjde sig enorma skyskrapor. Det var runda, fyrkantiga, trekantiga, pennformade ja, allt man kan önska om man är faschinerad av höga hus. Kvarteren runt skyskraporna var helt folktomma kvällstid, märkligt landskap.  Här flockades banker och internationella företag med sina huvudkontor. Som tur var hittade vi några gamla kvarter med restauranger och caféer men de var svårfångade. Det Vi hade också fått tips om Bergerstrasse och här var det mysigt, ett Notting Hill i tyskt format. Som tur var hittade vi en restaurang med vit sparris, vi hade ju sparat oss. Trots att floden är vacker blir det inte fler rundturer i detta bankmecca. 

Nu till vintävlingen!

Mycket vin har vi provat, många gårdar har vi besökt men att vara bland juryn är nytt. Frankfurt Wine Trophy hade samlat inte mindre än 4800 viner, öl och sprit som skulle bedömas under två dagar. För vår del gällde vinet. 

 

Vi samlades kl 08.30 i den vackra Palmgarten. Här bjöds kringlor och vatten. Kaffeförbud givetvis. Klockan 09.00 samlades vi 500 jurymedlemmar för att ta oss an bedömningen av ca 2550 viner från 27 olika länder. Vi var placerade i en stor vacker sal med utsikt mot den botaniska trädgården. Vi satt fyra vid varje bord och vi bedömde 30 viner under 2 timmar med kort paus emellan. Vid Åsas bord bedömde vi 15 Gruner Veltliner i den första flighten och vid LarsPeters bord bedömdes Pinot Gris och Pinot Blanc. Vi doftade, smakade, spottade och reflekterade, varje vin var ett nytt vin. Vi som satt vid borden fick inte samtala med varandra förrän vinerna var avsmakade och bedömda. Det gick gesvint och det var intressant. I den andra flighten hade Åsa 15 Bordeauxviner och LarsPeter 15 Roséviner. Samma procedur upprepades och även nu gick det bra. Efter provningen satt vi en stund vid borden och reflekterade, jämförde våra poäng och konstaterade att vi hade hittat våra favoriter, om vissa var vi eniga men om andra var vi helt oense. Totalt sett avvek vi inte så mycket från snittet och de som fick stor guldmedalj ja där var vi på helt rätt väg!!

 

Nu åker vi vidare till vårt älskade Frankrike och Pezenas, till huset vi nyss sålt till vår äldste son. Vi är så nyfikna och intresserade av hur de fått det och har det. Vi har hyrt ett hus av några vänner, ett hus i gamla stan´ med många trappor o ibland lågt i tak.

 

Vi tar tillfället i akt och övernattar i Beaujolais, i byn Morgon där vi hittat ett trevligt hotell med restaurang. Det är ju söndag kväll och man kan inte vara säker på öppethållandet. Vi serveras jättegott lamm med gott vin från trakten, en härlig avslutning på en fin dag med vinprovning på Maison du Vin i byn. Vinet var så bra att det fick följa med hem.

På måndagen kom vi till Pezenas och installerade oss i det hus vi hyrt. Visst kändes det lite märkligt?! Vi som alltid tyckt att vi kommit hem när vi kört in i Pezenas, nej nu kände vi oss som turister. Rasmus och Gina hade bott in sig, de hade slängt ut vårt och installerat sitt, helt rätt!!

 

Den 11 april var det dags för andra delen av vår Languedocutbildning i Munskänkarnas regi. Första delen startade vi efter vårt öppna hus i höstas då vi fick många nya medlemmar. Nu skulle andra delen gå av stapeln. Allt var ordnat, lokal, viner och våra egna förberedelser. Förra gången pratade vi vinhistoria, vinappellationer, terroir mm denna gången fördjupade vi oss i de appellationer  som har crustämpel. I samband med  presentationen av respektive cru smakade vi vin från trakten, ja vi nöjde oss med sex viner.

 

Fördjupningarna med viner ser ni nedan. Vi startade givetvis med det vita vinet från Ollier-Taillefer, ett vin som föll samtliga 35 i smaken. Bland efterföljande röda viner fanns skilda meningar om vilket som var det bästa men Villa Dondona och Virgile Joly vann flest röster. Alla vinerna fick någon röst och sammanfattningsvis kan vi säga att alla var av bra kvalitet. Provade viner;

 

1. Chateau La Négly, Route des vins11560 Fleury d’Aude  

+33 4 68 32 41 50 (La Clape)  tex La Cote

2. Domaine Ollier-Taillefer, Route de Gabian, 34320 Fos

+33 (0) 4 67 90 24 59 (Faugeres) (Vitt Alegro Blanc)

3. Domaine Virgile Joly, 22 rue du Portail, 34725 Saint Saturnin

+33 (0)4 67 44 52 21 (Saint Saturin)  (Virgile rouge) obs se 5.

4. Villa Dondona, l’Hôpital Le Barry 34150 Montpeyroux

+33 (0)4 67 96 68 34 (Montpeyroux) (Cuvee Dondona)

5. Domaine du Joncas (Terasses de Larzac) Nebla 2019 AOP Terrasses du Larzac

6.Maison de vins i Saint Chinian: ( DOMAINE RIMBERT DON RIMBERT DE BERLONE)

 

Det har varit så kul att hålla introduktionen eller kursen om Languedoc och dess viner. Vi har fått fantastisk återkoppling och vi tackar deltagarna för allt engagemang.

 

Domaine de Brescou

För 12 år sedan fick vi för första gången kontakt med Domaine de Brescou och dess ägare Arne Wennberg. LarsPeter började då som praktikant på vingården och deltog under tre höstar i skörd och vingårdsarbete. Sedan hösten 2014 har vi båda hjälpt till med provningar, guidningar och olika arrangemang. 

Under vintern 2016-2017 bodde vi på gården för att klippa vinstockar, ett hårt men härligt arbete som gav stor erfarenhet av lantliv och grödor. Under de senaste åren har gården utvecklats till bio/ekologisk drift. Vingården såldes under 2023 och vi såg med spänning fram emot fortsatt utveckling av gårdens viner. Innan vi styrde kosan mot Sverige hösten 2023, smakade vi på de nyskördade druvornas vin, då i cuvarna, de lovade gott.

Nu april 2024 åkte vi till gården för att kolla läget och för att träffa vår vän Christoffe, gårdens ”regisseur”. Han är den ende kvarvarande av den tidigare personalen. Det blev en stor besvikelse. Inga viner att prova. Allt vin hade transporterats till Toulon. Samtliga maskiner var sålda. Kort sagt så var vingården totalt tömd.  

Vinmarkerna, tidigare ekodrift, var som bortblåst då ogräset lyste med sin frånvaro. Nu var jorden nästan totalt fri från ogräs vilket tyder på kemisk ogräsbekämpning. Arne och Christoffes arbete mot att göra gården helt ekologisk/biologiskt med verkade ha gått i stå. Det var med stor saknad vi såg att ett seriöst vinarbete verkar vara lagt på is. Framtiden får visa vart förändringen tar vägen. För vår del var det troligtvis sista besöket på gården.

Christoffe och Åsa

Dagarna i Pezenas med omnejd! Helgen präglades av försök till rekord i Guinness rekordbok och en härlig naturvinsfestival i Puissallicon.

 

Nu har det varit Printival i Pezenas under fyra dagar. Dagar och kvällar har präglats av musik och upptåg och i år skulle det avslutads med ett försök till rekord i Guinness rekordbok. Rekordet bestod i att så många som möjligt skulle klä sig i vit och blårandiga tröjor enligt franskt mode. Rekordet fråntogs staden för några år sedan men nu var man till tänderna engagerade i att ta det tillbaka. Vi ville givetvis bidra så vi inhandlade tröjor och befinna oss på Place Gambetta kl 11:00 lördag.  Med stort jubel avkunnades att rekordet var slaget alltså ca 900 personer, inklusive oss kan nu kalla sig världsrekordhållare, inte en enda dags träning, undrar vad Duplantis säger?!

 

Samma lördagseftermiddag var det dags för naturvinsfestival i grannbyn Puissallicon. Hela 33 vingårdar fanns på plats i den slingrande huvudgatan i byn. Dessa blandades upp med matstånd, musikgrupper, showare och komiker, solen sken, vinden svepte men humöret var på toppen hos både arrangörer och deltagare. På slottet hos Håkan och Lena arrangerades byns vinförsäljning. Folk strömmade in och ut, musiker underhöll och vinet såldes i låd- och flaskvis. 

Under sen eftermiddag fick vi tillfälle att möta en mycket engagerad patrimoinesmedarbetare som lärde oss mycket om slottets historia och utveckling under 800 år. Tack Lena och Håkan för att vi får tillfälle att uppleva så många härliga och intressanta saker under våra dagar i södra Frankrike.

 

Nu till de viner som presenterades; Totalt 33 natursvinsproducenter samlades i byns trånga gator. Med glas och karta tog vi oss an det hela. Som alla förstår går det inte att smaka allt eller ens stanna hos alla utan vi gjorde ett snabbt urval. Vilka hade vi inte smakat, vilka var nya och vilka var kända och omtyckta. Det blev ett 10-tal avsmakningar varav de bästa var Sauta Roc, Chai Julip och Domaine Obrière. Vi avslutade med en jättegod grillad ostmacka, vilken eftermiddag. 

 

Vädret fortsätter att sätta käppar i hjulet för bad och en gnutta sol. Det blåser kraftigt från norr, isande vindar och temperaturen håller sig kring 12-16 grader. Nu är det måndag och vi åker till Sète för att byta vindruta på bilen. Stenskott, långa sprickbildningar men så smidigt med Carglass, service på toppnivå sedan första kontakt. Vi ger 10 stjärnor och mycket beröm alltifrån första kontakt till sista vinkning, underbart!

 

Scandocs vårmästerskap i petanque gick av stapeln under tisdagen och som vanligt samlades glada spelare i den fina naturparken Besillieres. Trots fint spel tog vi oss inte till final denna gång – men trevligt hade vi.

 

Nu till den sista vinprovningen med Munskänkarna i Languedoc för denna gången och provningen avsåg Pfalz, årets vinort 2024. Vi tog plats på den trevliga restaurangen

O Kraken i Beziers där vi bjöds att smaka sex viner, fem vita och ett rött. Urvalet bestod av två Riesling, en Weissburgunder, en Grauburgunder, en Chardonnay och en Spärbugunder. Restaurangen serverade efter provningen en trerätters med vit sparris, tarte flambé och äppeltårta eller som man säger i Tyskland, spargel, flamkuchen och apfelstrudel.

Provningsvinerna tillhörde väl inte de bästa vi druckit från området och dessutom hade de en prislapp som inte lockade till köp. Tyvärr fick inget riktigt godkänt!

Arrangemanget var mycket trevligt ordnat och det var så härligt med fina samtal och glada skratt. Tack för ännu en härlig vinkväll tillsammans. 

Sista kvällen för denna gång, ja den gick inte av för hackor! Våra kära Rasmus och Gina hade slagit på stort och bjöd en trerätters i sin resturation nr 8. LarsPeters födelsedagsvin, Champagne André Cloet special edition var en drömaperitiv. Entrén bestod av små munsbitar foie gras med marmelad d´oignion och tryffelbrie med fikonmarmelad, det smälte ihop med Champagnen. Efter detta kom en sagolik risotto med kyckling och sparris och som avslutning en chokladdröm med jordgubbar!! Vi rekommenderar verkligen nr 8 och återvänder mer än gärna. Tack Rasmus och Gina för en härlig samtalskväll.

Nu känner vi oss redo att åka vidare mot okända nejder.