Dagen före midsommarafton var det dags för Madeiraprovning på en av Köpenhamns vackrast belägna restauranger, Meilcke & Hurtigkarl som ligger i Fredriksbegs
slottshave.
Först lite om Madeiravinerna; de är fortifierade med
en alkoholhalt mellan 17 och 22 procent.
De druvor som används är Sercial, Verdelho, Boal, Malvasia och Tinta Negra. Dessa
kan även blandas. Madeiravinerna är klassificerade i grupper, Dry, Medium Dry, Medium Rich, och Rich beroende på vilka druvor som ingår. Sercial är alltid Dry,
Verdelho Medium dry, Boal Medium rich och Malvasia är klassificerad som Rich.
Vinerna är tillverkade enligt principerna:
Canteiro vilket innebär att vinet är lagrat på träfat som oftast förvaras överst i vineriet där värmen är som högst. Faten är aldrig helt fyllda. I och med den höga temperaturen utvecklas vinet via oxidering.
Estufagem vilket har en spännande historia, man upptäckte att när vinet skeppades runt världen, gärna över ekvatorn, förädlades vinet och fram kom fantastiska aromer och smaker. Nu har man skapat samma betingelser genom att
värma upp vinet till ca 50 grader celisius.
Vinerna är klassificerade enl nedan;
Åldersangivelse: Dessa saluförs som 5, 10, 15, 20,30 och mer
än 40 år gamla.
Årgångsviner: Frasqueira som är lagrade i minst 20 år och
Colheita som är lagrade i minst 5 år
Så till provningen:
Blandy`s Madeira Wine
Company:
Nu skulle vi äntligen få smaka Blandy´s viner. Vi har ju tidigare, vid en minnesvärd provning, smakat en Blandy från 1863. Vi återkommer till detta.
Nu provade vi bl.a en Malmsey 10 år och en Verdelho 10 år. Efter att ha provat oss igenom samtliga hus så var vi eniga om att Blandy´s 1996, Colheita var dagens höjdpunkt med sin fina doft av frukt och nötter och sin balanserade fyllighet i smaken.
Henriques &
Henriques:
Firman bildades 1880 av Joao Gocsalves Henriques och är fortfarande familjeägt.
Särskilt minnesvärd var Terranantez 20 år som även den var välbalanserad och fruktig.
H.M. Borges:
Borges har som övriga vingårdar gamla anor och bildades 1877. Vi gick igen hela sortimentet och tyckte att samtliga viner var i sötaste laget.
Justino´s – Madeira
Wines
Vi tyckte särskilt om Colheita 1995. Den var sötare än övriga välsmakande, men trots allt god.
Vinhos Barbeito:
Här har vi det yngsta familjeägda företaget. Det grundades 1946. Vinerna presenterades av den nuvarande ansvarige Ricardo Diogo Freitas.
Genomgående bra viner, även om de för min smak (Åsa) var lite spritiga. Vi fastnade för en Colheita 1996 som var bäst balanserad.
Att prova Madeira viner är svårt. Våra smaklökar bedövas snabbt och är troligen inte riktigt anpassade efter dessa viner. Våra doft- och smakpreferenser är tyvärr inte tillräckligt utvecklade i detta segmentet, varför våra analyser inte så utförliga. Det var trots detta en upplevelse att komma in i en ny vinvärld, att träffa vinproducenterna och få berättelser om företag med gamla anor. Vi tackar Madeiras Wine Institute för en trevlig och lärorik provning och vi ska vid tillfälle införskaffa en fin Madeira att spara länge i våra förråd.
Vi kan dock inte låta bli att återigen återge ett tidigare
publicerat vinminne:
År 1863 pågår det amerikanska inbördeskriget för fullt och
Nordstaterna besegrar sydstaterna i slaget vid Gettysburg. I Sverige brinner
halva Varberg ner. Dåvarande kungen Karl XV undertecknar en ny svensk
riksdagsordning. I Sverige blir ogift kvinna nu myndig vid 25 års ålder, utan föregående
domstolsbeslut.
Detta år producerar en vinbonde på Madeira det vin som vi
fick möjlighet att smaka i lördags. Odlaren hade gjort vinet på Malvasia-druvan
eller Malmsey som han kallade den. Producenten till denna vintage hette Blandy.
Anfadern John Blandy kom till Madeira 1808 och blev förtjust
i Madeiras vin. Familjen Blandy har alltså producerat Madeira sedan 200 år
tillbaka. Nu driver sjätte respektive sjunde generationen verksamheten vidare.
De skulle bara veta att vi igår drack ett vin från 1863.
Vinet hade kommit i vännen Jans ägo i mitten på 1980-talet
genom en vän som köpt vinet på en dryckesauktion. Jan har sedan lyckats förvara
vinet i kylskåpet till det rätta tillfället.
Det rätta tillfället var alltså i lördags kväll. Korken var
hel och oskadad när flaskan korkades upp. Den dekanterades och efter några
timmar var det dags.
Vinet var granat till färgen. Doften underbar och smaken var
fantastisk. Trots sin ålder kändes vinet friskt med kraftiga dofter av russin
och honung. Eftersmaken var otroligt lång och intensiv.
Vi åtta personer som var med, kände oss andäktiga och
upplevde historiens vingslag i vinet. De personer som en gång i tiden odlade
och förädlade vinet skulle bara veta att vi 150 år senare skulle njuta deras
vin.