onsdag 21 februari 2018

Sista veckan i Sydafrika

Sista veckan i värmen bestämde vi oss för att bada varje morgon, ta ut det sista ur golfbanan och bla besöka en vingård och Mandelamuseet i Midlands. En skön lördag går färden mot Midlands. Ett annorlunda landskap, berg, dalar, grönt och hus utspridda överallt. Intressant att utforska en annan del av detta stora land. 
Den lilla vingården Abingdon Wine Estate ligger vackert i det nya vinområdet KwaZulu-Natal Midlands, och i distriktet Lion River. Här finns bara ett fåtal vingårdar och Abingdon är pionjären. Gården köptes 2000 av vinmakarna Ian & Jane Smorthwaite. De var mitt i livet och ville som många andra börja med något nytt. Nu är dottern Laurie Smorthwaite djupt engagerad i driften av gården. Gården ligger på ca 1200 meters höjd och är bara 3 ha stor. De druvor som odlas idag är Sauvignon Blanc, Chardonnay, Viognier, Syrah, Cabernet Sauvignon och Nebbiolo. De första stockarna planterades 2004 och den första skörden togs ut 2007 då gårdens Cabernet Sauvignon/ Shiraz, blev den första certifierade vinet i KwaZulu-Natal.
 

Vi har beställt lunch men startar besöket med en provning av gårdens viner. Fem av gårdens viner står på provningslistan och vi startar med Sauvignon Blanc 2017. Blek och dyr.
Även de nästföljande vita, en Blend och en Viognier, är alltför bleka för priset. Vinner gör gårdens Chardonnay som har fin balans med härlig eftersmak. Detta vin får följa med till Ballito.
Vi njuter en härlig lunch i en grönskande trädgård och spenderar en fin dag i Midlands.
Tyvärr går golfspelet allt sämre, vi avslutar med kännbar förlust men tröstar oss med små inköp av snygga sommarkläder där vi tom får momsen tillbaka.

Nu har vi varit borta ca en månad, en månad med härliga upplevelser på alla plan och än en gång ett stort tack till våra vänner Malin och PA i Balito för er gästfrihet och för alla trevliga dagar tillsammans.






fredag 9 februari 2018

Sydafrika del 2 Ballito

Andra akten i vår Sydafrika vistelse tar sin början på flygplatsen i Port Elisabeth. Vi ska ta planet till Durban för att under två veckor umgås med barndomsvännen Malin och hennes man PA. Paret bor ca halva året i Ballito, en härlig ort norr om Durban.
Malin och PA möter upp på flygplatsen och bilresan till Balito går genom ett grönskande, backigt landskap. Utsikten från deras lägenhet är bedårande, höga, skummande vågor där delfinerna defilerar förbi varje morgon. Ca 300 m från huset finns en mindre sandstrand som är skyddad från de värsta vågorna och här kan man bada i det härligt tempererade havet.

Golfrundor är redan bokade. Helt OK rundor med hyrda respektive lånade klubbor. Restaurangerna i Ballito är oräkneliga och varje kväll gläds vi åt den goda maten tillsammans med det goda vinet. Prisnivån är låg oavsett var vi äter och det är en fröjd att smaka sig igenom både fisk, kyckling, pasta och kött.

Bokat är även ett besök i den närbelägna parken, Hluhluwe-Imfolozi Park. Två hela dagar samt en fantastisk övernattning i Masinda lodge, ett f.d. ministerjaktslott, mitt ute bland de vilda djuren.
Parken ligger ca 3 timmars bilresa från Ballito i Zululand. Landskapet är grönt, först av sockerrör och sedan av frukt- och skogsodlingar. I dalar och på slätter ligger hus och små byar utspridda, getter och kor finns överallt tom på vägarna. Husen är alltifrån skjul till relativt fina tegelbyggnader.
Väl framme i parken åker rutorna ner, vi luktar, spejar och är fullt koncentrerade på uppgiften att hitta djuren vi vill se och studera. Det tar inte lång tid förrän vi siktar in en noshörning, sedan impalas (bockar med ränder i baken), zebror, bufflar, nyalor (lite större bock), vårtsvinsfamiljer, vildsvin, ännu fler noshörningar och olika slags fåglar.


Maten har vi med oss, pizza till middag. I kikaren ser vi ett antal giraffer. Mörkret är kompakt när vi njuter i vår storslagna lodge.

Dag två startar tidigt. Det har regnat under natten och morgonen är grå och disig. Även denna dag vankas det djur i hundratal. Lyckan blir särskilt stor när vi upptäcker den första elefanten. Det blir inte sämre när vi står ansikte mot ansikte med en hel hjord.


Noshörningar måste vara parkens signum, de är många och nära. Nära är också babianer, småaporna vervet, bockar och bufflar. Bufflarna tom spärrade vägen så det var bara att vända och ta en annan väg.
Tyvärr blev det inte fler giraffer, men däremot några lejon på lite håll, som lögade sig i solskenet.

Nöjda körde vi vidare mot den lilla staden St Lucia som också den ligger i en naturpark, Isimangaliso Wetland park. Här har vi hört att flodhästarna bevistar gatorna på natten.
Överallt varnas just för Hippos och krokodiler. I trädgården på vårt boende i staden, går vakterna och lyser hela natten. På nätterna brukar flodhästarna komma upp ur floden för att äta och dricka ur poolerna.
Torsdag förmiddag åker vi på flodtur. Solen har tagit med sig brisen och det vimlar av flodhästar i floden. De ligger och guppar och lögar sig i vattnet, ibland tar någon ett dyk för att visa sin enorma lekamen. Det är en upplevelse att se så många i sin naturliga miljö. Tur har vi också med krokodilerna, en skymd bakom en buske men en helt utsträckt på en strandbank.


Vilka fantastiska dagar vi haft bland djuren i ett helt nytt och annorlunda
 landskap.  Vilka vänner vi har som vill dela dessa härliga upplevelser med oss.