Personer, vänner och bekanta vi mött i Languedoc

Tänk att vårt vinintresse skulle ge oss så många fantastiska upplevelser, insikter, nya vänner och ett innehållsrikt liv efter ett långt och roligt arbetsliv. Ja vi läste och reste i vinets vägar långt före pensioneringen. Det är fascinerande att det finns så mycket gömt i ett glas vin – druvan, växtplatsen, klimatet, bondens behandling, skördens påverkan, vinmakeriet, lagringen, blandningen – ja allt har sin egen lilla historia och är värda ett eget kapitel. Vi är amatörer - men dedikerade sådana. Vi har rest i Italien, Spanien, Tyskland, Nya Zeeland, Sydafrika och vi har de senaste åren utforskat Frankrikes samtliga vrår. Vi har fastnat i Languedoc, egentligen först av en slump men efter en tid har vi fängslats av den sprudlande aktiviteten och det djupa engagemanget som finns bland vinodlarna i området. Här lyser experimentlustan, här blandas gammalt med nytt, här lever många ut sina innersta drömmar och här görs det mycket goda viner som brinner av kärlek.

Det är inte bara vinet som fängslar oss – det är även naturen, det enkla sättet att leva och givetvis den goda maten, allt från havet och allt från bergen och skogarna. De senaste åren har vi återvänt hit många gånger, vi har träffat många människor som blivit våra vänner och flera som vi är bekanta med. Vi har lärt känna omgivningarna från cykelsadel och bilsäte, vi har smakat otaliga viner och lärt känna karaktären i de olika odlingsområdena. Vi har fortfarande svårigheter med språket men det tar sig när vi är på plats.

Ja, vad vill vi då med allt detta – vi vill dela med oss. Föst tänkte vi som många andra pensionärer – vi skriver en bok. Vi vet att det finns mängder av böcker om vin och olika distrikt – men vi har ju vår blogg – så varför inte spegla några av de människor vi mött – de som lever sin dröm här i vardagen. Det blir inte bara vinmakare utan även andra intressanta personer som vi mött. Vi hoppas att ni som läsare ska bli inspirerade att ta del av denna vinregions alla hemligheter – ni kommer att bli glatt överraskade.

 Första personen i vår intervjuserie är vännen och den kvinnliga vinmakaren Verena Wyss.

Ett besök i Languedoc och vi fann vårt paradis - en intervju med vinmakaren Verena Wyss.

Vi befinner oss utanför det lilla samhället Gabian i södra Frankrike, i den vackra vinregionen Languedoc. Utsikten från terrassen är bedövande med böljande fält bland berg i dagen och frodig, prunkande växtlighet trots att det är februari månad. Vi är på besök hos Verena Wyss, en kvinnlig vinmakare som, tillsammans med sin make, flyttade hit till sitt paradis för 25 år sedan.

Verena kommer ursprungligen från Schweiz där hon och hennes man var framgångsrika företagare. I Zurich hade maken Hans-Peter ett arkitektkontor och Verena hade en inredningsshop, båda hade fast kundkrets och maken var specialiserad på restaurering av gamla byggnader, de älskade sina arbeten.

De åkte till södra Frankrike på semester året var 1989, en gammal bekantskap förde dem till Languedoc och slumpen förde dem till gården – de blev huvudlöst förälskade i omgivningarna och i naturen. De bestämde sig för att försöka erövra gården.

Gården var i dåligt skick, odlingarna var inget vidare men med envishet, is i magen, hårt arbete och god hjälp från en fransk vinbonde (det var nödvändigt på den tiden) så kunde de efter ca tre år stå som ägare till de 14 hektaren och påbörja sina nya karriärer som vinbönder.

Paret var inte helt gröna i vinkonsten. Hans-Peters far var oenolog och Verenas släkt hade haft fritidsodling. De hade vinet i näsan och i blodet. De behövde lära sig, de åkte till Bordeaux, de åkte till Kalifornien, de läste på, de provade sig fram, de restaurerade och planterade.

Året var 1991 och Verena kunde plantera sina första stockar – Viognier från Kalifornien. Viognier var en ganska ovanlig druva i Languedoc på den tiden. Idén kom från en fransk vinbonde i Sonoma Valley. Det blev ett friskt vin. Det blev två viner där det ena får lite ek. Härliga viner som hållit sig över alla år sedan 1994, deras första riktiga produktionsår. De planterar Lledoner Pelut 2000. Plantorna kom från Spanien och är mycket ovanliga i Frankrike. De skänker ett härligt vin.

Samma år byggde paret sin nya vinkällare. Hans-Peter hade konstruerat den så att den skulle smälta in i naturen, gravitationen skulle nyttjas i vinframställningen och ljuset skulle strila in o lysa upp – det blev en vinkällare som både vin, natur och människor tyckte om och att vistas i.

Hög kvalitet och ett med naturen har alltid varit ledorden för paret och för Verena. Hög kvalitet på frukten, skörd i precis rätt ögonblick, se framåt och prova nyheter som kan ge högre kvalitet, allt från maskiner till tekniker. Eftersom ekologin har funnits med från början så var det naturligt att bli ekologiskt certifierade 2010.

Verena är själv vinmakaren som varje dag ser om sina viner, smakar av och blandar. Hon vet när det är dags för de olika stegen i processen. Hon gallrar de som mår bra av att gallras, hon skördar gröna druvor med maskin därför att de mår bra av det medan huvuddelen av de röda skördas för hand, hon åker på vinmässor och hon står för försäljningen. Alltså hon gör det mesta.

Maken Hans-Peter dog för några år sedan och sedan dess har Verena en kollega som heter Patrik Goma till sin hjälp. Patrik har en vinodling några mil från Verena men de arbetar dagligen tätt ihop.

Finns det en machokultur inom vinframställning undrar vi? Verena hävdar bestämt att så inte är fallet. Hon har alltid bemötts med stor respekt, men det är ingen som springer till ens hjälp bara för att man är kvinna, nej det gäller att klara sig själv, då blir man likvärdigt bemött. Det blir allt vanligare med kvinnliga vinmakare, vissa säger att kvinnor har bättre näsa!

Verena ser idag slutet på sin vinbondekarriär. Hon har kommit upp i ålder och tänker avveckla sig själv under en treårsperiod. Hon vill gärna sälja till Patrik och kanske ha ett finger eller näsa kvar i vinet och bo kvar på gården.

Här är Verena lycklig, under alla sina resor längtar hon alltid tillbaka hit, till ljuset, till naturen, till sitt paradis. Verena är otroligt tacksam över att ha sin plats på jorden just här, en plats som hon arbetat hårt för att förverkliga.

Vi skils åt Verena ska på körsång. Musiken är också ett viktigt inslag i hennes liv. Vi kommer tillbaka för att köpa hennes viner.

PS Nu är det klart att du är sugen på att prova Verenas viner! Beställ blandlådan på Systembolaget nr 70728. DS

En slutrapport från vinfälten Languedoc

Så har vi klippt den sista vinstocken för denna gång. Det var en 30-årig grenachstock.

Vi har klippt och bundit upp stockar på sammanlagt ca 10 ha. Ett bra jobb för oss nybörjare (tycker vi). Det ska bli spännande att återvända för att kontrollera tillväxten.  Klippningen har stundtals varit jobbig. Många ryggböjningar och myrkryp i armarna, visst känns det att vi inte är 20 år längre. Den mesta tiden har vädret varit med oss, svala mornar, soliga dagar men ibland regn, kyla, och blåst. Det härliga med Languedocs väder är att man vet att värmen kommer tillbaka efter ett par dagars grått.

Vi måste lämna en kort redovisning av vår klippning;

Först var det 3-åriga Pinot noir stockar. De klipptes med fem till sex ögon på ”pinnen” och bands upp med plasthängen på den nedersta tråden.

Ibland var det gyttja mellan raderna

Pinot noir 3-år

Därefter var det 4-åriga Cabernet Sauvignon och Syrah. De klipptes vid andra tråden enligt 4 skott med vardera 2 ögon.

Cabernet Sauvignon 4-år

De sista veckorna var det 30-åriga Grenache noir som gällde. De klipptes enligt Cordon royat. Max fyra skott (helst tre) på varje arm och 2 ögon på varje skott.

Grenache 30 år

Grenache 30-år

Vi har blivit fascinerade av vinstockarna. Man kan förstå att vinbonden kan få ett personligt förhållande till var och en planta. Vi har också blivit förvånade över terroirens och microklimatets stora betydelse för tillväxten. Trots identiska kloner kan tillväxten vara helt olika inom ett vinfälts små delområden. Vinfälten ändrar sin karaktär under året. Vintertid lyser de vita senapsblommorna som snö i vinfälten. I februari blandas de med gula små korgblommor. Kunde inte tro att det var så vackert.

Vita senapsblommor mellan vinraderna

Vi är mycket tacksamma för att Arne Wennberg låtit oss husera på vingården. Vi är också tacksamma över att våra arbetskamrater Christophe, Chantal, Stewe och Didier haft tålamod med oss. Sen är det ju hundarna, vi var redan kompisar med Silvia men nu är vi favoriter även hos Titou, Vi kommer tillbaka.

Våra vänner Titou och Silvia

VINISUD,2017 i Montpellier, den 29, 30 och 31 januari.

Vinisud är världens största mässa för vinproducenter kring Medelhavet. Ca 1000 producenter samlas här för att marknadsföra sina viner. Man räknar med ca 20 000 besökande vinentusiaster, varav ca 6000 kommer från andra länder än Frankrike. Målgruppen är professionella inom branschen såsom inköpare, sommelier, journalister o bloggare men det är öppet även för intresserade i allmänhet.

De franska producenterna kommer i huvudsak från Languedoc, Roussillon, Provence, Rhonedalen, sydväst och Korsika. Mässan gästas också av utställare från Spanien, Italien, Portugal, Tunisien, Turkiet, Marocko, Algeriet, Libanon och Israel etc.

Vi gästade mässan under två hela dagar, det är vad man orkar med. Allt var väldigt välordnat och programmet fick vi i god tid så att vi kunde planera vår vistelse i lugn o ro. Som ni förstår är det oerhört svårt att välja ut besöksmålen, men vi fick ihop en bra mix med i huvudsak franska producenter. Mässan bjöd inte enbart på enskilda producentbesök utan också på föreläsningar, s.k. masterclassövningar med provning och föreläsning, mat- och vinunderhållning, etc.

Vi tumlade runt på mässans olika arrangemang tillsammans med tusentals andra besökare i vinbranschen. Vi uppskattade mest av allt två masterclass samt den mycket trevliga roséfesten som Provence samtliga odlare bjöd in till.  

Masterclass Rosé presenterades av två allvetande masters of wine, Sarah Abbot och Elisabeth Gabay.

Rosé har länge setts som något som blivit över hos vinbonden men de senaste decennierna har rosén ökat i popularitet både hos vindrickare och hos vinodlare. De senare lägger ner alltmer tid o kraft på hög kvalitet på sin rosé och i vissa områden så dominerar rosén helt. Provence har legat i framkant för denna utveckling.

Det var amerikanarna som populariserade rosén efter andra världskriget. Amerikanska soldater hade druckit detta lätta vin i Europa och ville ha det serverat även på hemmaplan.

Under provningen presenterades nio roséviner från olika områden kring Medelhavet. Vinerna var mycket olika både i druvsammansättning, färg och smak. Våra gommar fastnade särskilt för tre av dem;

-       Gout des vacances 2015, Domain Allemand ifrån Provence, ett ljust orangerosa vin med liten doft men med en djup, härlig frisk smak

-       Les gourmettes 2016, Clos St Thomas från Libanon, ett rosa vin med mycket frukt, syra  och kryddor i smaken, ett vin som stannade kvar länge – provningens bästa

-       Ciu Ciu rosato 2015, gården Cui Cui i Marche, Italien. Vinet var framställt på Montepuliciano och Sangiovese och hade en betydligt mörkare röd färg. Vinet var kraftfullt och kräver mat för att komma till sin rätt.

 

När du dricker rosé tänk inte på bara på färgen utan på odlingshöjd och tillverkningssätt – mörkare behöver inte vara sötare och bärigare.

Provence bjöd till en hejdundranes roséfest. Här flödade ett hundratal olika viner som avnjöts tillsammans med chark, ost, bröd, musik och trängsel. Vi koncentrerade oss i första hand på de som var biologiskt odlade.

Rosébönderna i Provence är specialister på att laborera med olika flasktyper, här kan man lätt lockas av en fin eller fräsig flaska eller en kaxig etikett, det är OK så länge innehållet håller måttet. Vilken söndagsavslutning.

Dag två började med masterclass i ämnet; Vad ligger bakom Languedocvinernas succé? Denna masterclass presenterades av Elisabeth Gabay.

Languedoc har ett stort antal appelationer alltså där terroir och druvsammanställning skiljer sig åt. Denna del av Frankrike har tidigare inte varit känt för kvalitetsviner men vinerna gör nu succé över hela världen. Här har entusiasterna, artisterna, personligheterna tagit relativt billig mark i anspråk för sina innovationer och idag sjuder regionen av dynamik och utvecklingsanda. Dessa personligheter bygger samman sina innovationer med traktens historia, tradition och terroir och kan ses som ”den nya världen i den gamla världen”.

Vi bjöds att prova elva viner från olika områden i Languedoc, en spännande resa i det vidsträckta landskapet. Vi skulle gärna beskriva dem alla men vi håller oss till de som verkligen föll oss i smaken;

-       Vitt vin från Chateau Puech Haut i St Drezery 2014, där druvorna Rosanne, Marsanne, Viogner och Grenache blanc harmonierar till ett runt, smakrikt, friskt vin med smak av tropiska frukter, aprikos och choklad. En riktigt bra början.

-       En röd dröm från Chateau Ollieux-Romanais i Corbièrs-Boutenac med det passande namnet Cuvée Or 2014. Här dominerar druvan Carignan som blandats upp med Grenache, Mourvedre och lite Syrah, alla från mycket gamla stockar. Vinet har en mycket fräsch bärighet och man känner choklad och en gnutta lakrids, det är som sammet i munnen.

-       En elegant röd från Chateau de la Negly i La Clape, L’ancely 2014. Här dominerar Mourvedren till 97 % med lite sällskap av Grenache och Syrah. Här har vi ett elegant vin med mörka bär och frukt i härlig inramning.

La Clape är ett litet område nere vid Medelhavet, en av de varmaste platserna i Frankrike där nästan inget går att odla och här växer dessa stockar som producerar härliga viner.

Givetvis tog vi oss runt hos ett antal både för oss kända och okända producenter och några av dessa lockade våra gommar särskilt;

-       Mas de Damas Gassac ett vinhus som vi tidigare presenterat här och som verkligen håller över åren

-       Chateau de Ciffre ligger på gränsen mellan Faugeres och St Chinan. Slottet ingår i det stora vinproducentföretaget Lorgeril. Vi kommer att besöka deras huvudanläggning vid Carcasonne.

-       Chateau Ciceron i närheten av Carcasonne, en för oss, ny odlare som vi kommer att besöka

-       Moulin de Lene en gård strax utanför Magalas, en gård som vi passerade dagligen i somras men aldrig besökt. Vi kommer att stanna till.

-       Vår vän Verena Wyss som även i år lyckats till 100% med sin rosé och sin Viogner. Vi återkommer till Verena vid ett senare tillfälle men du som har nära prova hennes viner!

Efter två dagar och 100-tals viner faller tröttheten lätt. Vi har spottat så mycket vi kunnat men någon cl har lyckats undkomma spottkoppen så det är tur det finns Tram. 

En fjärde rapport från vinfälten i Languedoc

Parisbesök och nya pass för oss båda efter detta Sverige för Åsa ett par veckor för pass, körkort, glasögon mm. Lars Peter har kämpat vidare med vinstockarna. Nu gäller klippningsmetoden Cordon royat och ca 30 år gamla Grenache stockar. Det är svårt. Här lämnas 3 till 4 skott på varje gren av stockens två utlöpare. 

Kollegorna är mycket effektiva och verkar vara födda med sekatör i handen. Lars Peters klippning är långsam o tekniken saknas och det känns tröstlöst ibland men med träning så kommer det säkert.

Bättre går det på golfbanan. På fredagsgolfen har Lars Peter nu varit med i det vinnande laget 3 ggr på rad. Han går nu under smeknamnet "mästaren". 

Vädret har varit underligt men underbart. Flera nätter och morgnar har det varit 0 grader till någon minusgrad. I takt med att solen visat sig stiger temperaturen och lunchen kan intas utomhus i solsken.

Lars Peter har roat sig med både Quizz, teater och konsertbesök och en dag tom besök på en jättestor antikmarknad i Beziers. Detta var en marknad för uppköpare som kom från olika länder i Europa. Här bytte de grejor med varandra, här gjorde de fynd, här hittade de sådant de kan sälja vidare.

Den 24 januari kom vinmakaren Lars Torstensson på besök på gården, det var dags för examen och dags att åter testa årets produktion inför kommande buteljering som äger rum i februari.

Vi började testet med de vita vinerna. De som stack ut var Mosaique, Prestige blanc och den nya AOP:n Brescou blanc. Den sistnämnda var mycket bra, friskt och rent i doft och smak. Vinet ska ligga till sig ett år i buteljen för att bli en riktig höjdare.  Bild

Rosévinet är på grund av årets värmebölja annorlunda i såväl doft, smak som färg. Det ska bli spännande att följa dess utveckling, hoppas det mognar till smakmässigt.

Testet av de röda vinerna gladde oss alla. Generellt hade de mycket smak o doft med ett härligt djup och fin fyllighet. Prestige rouge har endast spenderat en månad på fat men redan nu kunde vi konstatera att det blir ett riktigt bra vin när det blir klart.

AOP Chateau de Brescou var också det betydligt fylligare i sin smak än tidigare årgångar. Gården kan ramställa endruveviner, Syrah och Mourverdre, och båda var så pass bra att de är intressanta som just endruveviner. Vi får tala med vinbonden Arne.

Skörden 2016 var komplicerad på grund av sommarens värmebölja. De blå druvorna mognade snabbt i värmen och hade en hög sockerhalt. Det var därför spännande att se hur vinerna blivit.

Slutsats; vad gäller de vita vinerna så får 2016 betraktas som ett normalår, rosévinet är annorlunda och kan inte jämföras med föregångarna medan de röda vinerna verkar vara de bästa som gården hittills producerat.  

Den 24 januari var en bra dag, sonen Rasmus födelsedag, utmärkta viner men plumpen T Sverige förlorade mot Frankrike i handboll. (Det var dock den moraliska finalen)

På tal om viner så föregår den lilla byn Puissalicon med ett lysande exempel, här finns en trevlig vinbar med intressant lokalt utbud som vi besökt vid några tillfällen. Senast drack vi naturvinet Flower Power från Mas Coutelou, ett 100%-igt Mourverdre som faktiskt tog oss med häpnad, det tilltalade i både doft och smak. Vi blev nyfikna och inhandlade en flaska 5SO simple, vi återkommer till den.

Vi slår ett slag för vinbaren Picamandil, besök den om ni är i närheten.

Nu väntar den stora vinmässan i Montpellier – Vinisyd 2017.

En tredje rapport från vinfälten i Languedoc

Tillbaka i Sverige, en vecka i mitten av december. Vi hinner träffa goda vänner, ordna en del spörsmål och framförallt fira en för tidig jul med Ludvig och Fanny i Köpenhamn. När vi återvänder lyser solen mot oss och dunjackan åker av. Vädret har förändrats en smula, varmt på dagarna med solen men kyliga kvällar och nätter. 

De bländande vackra vinbladen har i princip fallit av överallt och förklippningen med maskiner är i full gång. Grenache ståtar med några gulaktiga blad, de ska inte klippas förrän i februari och fredas därför. I vinfälten frodas nu vita senapsblommor, på långt håll ser det ut som ett skirt snötäcke över kullarna, bländande vackert!

Vi är helt klara med vinfält nummer ett (Pinot noir) och innan nyår står även fält nummer två (Cabernet Sauvignon) klart. Det känns i kroppen detta hårda lantarbete och dessutom är vi inte 20 längre. Lp är trött i ryggen och Åsa har ont i händerna och armarna men med hjälp av bla streching kämpar vi på!!! Varför? Det är härligt vilsamt för själen att filosofera bland plantorna, lagom fysisk ansträngning i frisk luft, hundarna som enda sällskap, lunch i solen på terrassen, ja därför!

Även i Frankrike syns julen, massor av choklad, fois Gras, ostron, stora slaktade fåglar, blommor, granar och dekorationer, ja listan kan göras lång. I år firar vi fransk jul tillsammans med Rasmus och Gina. De måste ta sig via Barcelona och där hämtar vi upp dem två dagar före julafton. Vi gillar Barcelona och därför passar vi på med ett lite längre besök. Det är alltid trevligt med tapasbarer och vårt favoritställe Torres vinoteca. Där vi smakade Mas de la Plana och Perpetual. Underbart goda viner. Särskilt Perpetual från Torres vingård i Priorat är ett vin som slår det mesta i vinväg. Ett tips, vinet är biligare på Systembolaget än i Spanien, om ni inte provat – gör det!

Nu är det slut med besöken i Barcelona, vi blev rånade i bilen, tjuven eller tjuvarna öppnade bildörren och ryckte till sig Åsas handväska. Här fanns allt, bådas pass, Åsas bankkort o körkort, nyckar, telefon och olyckligtvis även glasögon. Mycket trist att ta emot sina kära med de känslor som infinner sig. Tips nummer två; förvara aldrig era handlingar på ett o samma ställe.

Nära och kära gör dock gott o julstämningen smyger sig snabbt på när vi lämnar Spanien bakom oss. Minigran, medhavd julbock o LarsPeters tomte. Mysigt. Den 23 december invigs julen i Pezenas, då låtsashästen Le poulain de Pezenas på sedvanligt sätt går runt i staden. Stadens invånare går i kolonn efter hästen till torget Gambetta. Här  spelar tomtegubbar, här sjunger alla som kan, här dansas det spontant och här talar Mairen och allt avslutas med ett litet men vackert fyrverkeri.

Julafton, sol, ca 17 grader då längtar vi efter det obligatoriska julbadet. Medelhavet bjöd ca 13 grader, gissar vi. Maten – hummer, ostron, gåslever, anka, ris a la Malta- och sen midnattsmässa. Vi tackar Håkan o Lena för lånet av det fina Monethuset.

På vingården rullar vardagen på som vanligt. Vi klipper, klipper o klipper. Vi blir duktigare och snabbare för varje dag.  Vädret är underbart, kallt morgon o kväll men mitt på dagen skiner solen och det är närmare 20 grader varmt. Fortfarande lunch på altanen. Helt underbart.

Nyårsafton eller Saint Sylvestre som det heter i Frankrike firades på lokal. Hotell Moliere bjöd på internationell publik, god mat, vin och dans tills vi stöp i säng hos goda vänner.

 2017 års första dag bjuder härligt väder men det är helt dött överallt, stängt, tomt på gatorna – en typisk vilodag. Välkommen till 2017!!

En andra rapport från vinfälten

Efter en underbart solig o varm vecka på fälten så kom åskan med buller o bång. I Frankrike kan det regna och det är vad det gjort de senaste dagarna. Mellan regnen har dock solen lyst. Vi vill ju gärna utföra vårt arbete så trots allt har vi ha gått ut på fälten, men det är förgjort, vi sjunker ner till knäna i leran som klistrar sig fast på skor o stövlar. Som vanligt har vi sällskap med våra mycket fina kompisar, gårdens hundar – Silvia och Titou – de följer oss ut varje morgon, hem vid lunch och sen ut igen o tillbaka framåt eftermiddagen – de får goda saker hos oss o mycket kel o klappar – härligt med trogna kompisar! Det finns dock mycket annat att ta sig för i 17 grader. 

Den 18/11 besökte vi tillsammans med några vänner restaurangen Petit Pierre i Beziers. Pierre har de senaste två åren vunnit Top Chef i Frankrike och han har skapat ett fantastiskt fint matpalats, mysigt och ombonat, mycket god mat och rimliga priser. Kommer ni till Beziers så är Petit Pierre ett måste.

Vi har också tagit oss tid att utforska Beziers och Canal de Midi, vi har varit på Jazz och på två franska julmarknader - en på Chateau de Cassan och en på en vingård vid namn Saint- Georges D’Ibry. På vingården smakade vi inte bara viner utan också helt fantastisk ost från Pyreneérna, vi köpte på oss en del.Vi provade givetvis gårdens viner bla två Chardonnay, en med och en utan ek. Den oekade var hyfsad så den fick följa med hem. Vi provade också några av gårdens röda men vi blev inte så förtjusta.

De senaste dagarna har solen visat sitt varma ansikte igen och vi kan återgå till klippningen. Nu har vi gett oss på 4-åriga Cabernet Sauvignon, ett för oss nytt sätt att klippa. Fältet innehåller ca 5000 plantor så vi har att göra! Klippningen kräver sin man och kvinna. LarsPeter får ont i ryggen och klipper även av ståltråden som rankorna hänger på. Han får arga blickar från vingårdskompisarna. Åsa får ont i armarna som tenderar att somna. Hon har även lite skavsår på handen efter att ha bundit upp flera tusen 3-åringar. Åsa får klagomål på att hon sprider klippet och inte samlar det i mitten av vinraden. Trots allt verkar alla nöjda med vårt arbete.

Det är första veckan i december och evenemangen avlöser varandra. Det är glöggfester hos svenska vänner, stor jullunch, organiserad av Scandoc,- en förening - för skandinaver – av skandinaver- en France, restaurangbesök med god mat, mm. Jullunchen var fantastisk – ett riktigt julbord med allt, snaps, sång o trevligt sällskap.

Vädret är härligt, frost o rutskrap på fredagsmorgonen - ett härligt bad i Medelhavet på eftermiddagen ca 14 gr.

Nu är det jul i Frankrike – även här är det girlanger, tomtar, snögubbar, klappar, sånger och marknader. En trevlig tradition är öppna vingårdar där det bjuds på provning med tilltugg. 

I helgen besökte vi två gårdar i Faugeres, Sarabande, /www.sarabande-wines.com och Chateau de La Liquière www.chateaulaliquiere.com.

Sarabande är en liten gård med vinmakare från Australien och Irland. Gården har enbart röda viner men också Gin. Vinerna är fruktiga och välbalanserade och vi tilltalas framförallt av "Les Rabanes" 

Chateau de La Liquière ligger i den svåråtkomliga byn Cabrerolles, en underbar vingård med härliga viner. De har ett stort sortiment som vi provar igenom tillsammans med små tapas. Vinerna är utmärkta: smakrika, välbalanserade och blir bara bättre med åren. De kostar lite mer än vad som är vanligt i vårt hörn av Frankrike.  De är dock värda sina kronor, vi rekommenderar ett besök om ni har vägarna förbi. Vi tilltalades främst av Cistus, ett Syrah från högbelägna fält, ja vi har köpt det förr men det blir bara bättre med åren. Malpas, även det en Syrah från ett speciellt fält på höjden, ett vin att njuta vid speciella tillfällen.

I morgon åker vi hem till Sverige några dagar för att sedan återvända Syrah-stockar som vill klippas.