Auckland på Nya Zeeland

Dag 1 på Nya Zeeland - Auckland

Vi bor mycket centralt, 400 meter från Waterfront och de nybyggda hamnkvarteren och ca 600 meter från Sky Tower. Vädret är tveksamt det blåser våldsamt och regnet hänger i luften. Åsa kollar som vanligt om det finns några familjehundar och Lars Peter kollar glasspriserna. Vi kan konstatera att det även på Nya Zeeland ser ut att saknas familjehundar och glasspriserna är skyhöga 50 spänn för två kulor. Inte klokt.

Från hamnen liknar staden Sydney mini men kommer man in i kvarteren är det en enda röra. Moderna nybyggen mitt bland äldre kulissliknande fastigheter. Det är ingen vacker stad, byggnadsmässigt men den har mycket charm med sina hamnar, sina vackra omgivningar och dessutom verkar det mesta gå tämligen lugnt tillväga. Sympatiskt.

Dagens första timmar tillbringade vi med en långpromenad i hamnkvarteren. Båtar i alla storlekar, överallt och i tusental. Allt från yachter till vanliga segelbåtar och American-cupbåtar. Auckland är verkligen segelsportens Mecca.

Det är obligatoriskt med Aucklands Sky Tower. Tornet som syns vida och som mäter hela 328 meter.  Vi åkte upp till våning 60 och beskådade den enastående utsikten. Våningen snurrade runt så vi kunde utan att flytta oss beskåda Auckland från alla håll. Från tornet kan man hoppa bungy-jump rakt ner på asfalten och plötsligt kom det en man farande utanför fönstret., säkert spännande men omgivningen mitt i stenöknen lockar föga.

Ja sen bryter regnet ut. Det finns skulställen så vi klarar oss bra och mellan dropparna tar vi oss runt i Aucklands kärna. Långa promenader tröttar.

 Dag 2 – Auckland

Efter gårdagens vandringar i stan längtar vi till de vackra omgivningarna och väljer att ta båten till ön Waiheke, en kuperad, grön och strålande vacker ö med långa sandstränder, regnskogsliknande skogspartier och fina vinodlingar. Efter uppfriskande bad tar vi oss runt med buss till tre av de 28 små vingårdarna på ön. Vinodlingen är en relativt ung företeelse på ön med start på 70-talet.

Mudbrick ligger enastående vackert, högt uppe på en klippa med det turkosa havet som fond, man tappar andan. Vinerna här är genomgående av hög kvalitet. De röda dock har dock en bakgrundssötma som inte riktigt faller oss i smaken men de är alldeles för dyra inte ett vin under 200 kronor.

Goldie, den första vingården på ön, etablerad 1978. Här bjuds vi tilltugg och även här god kvalitet på vinerna men alltför höga priser. Här smakar vi en rosé gjord på Merlot, mycket jordgubb i doften men torr o fin i smaken.

Den tredje lilla gården heter Te Whau. Den är belägen längst ut på en klippa och stockarna växer stupande, det är såå vackert.

Vinet är s.k. Five-star Wines och här är det bästa för dagen. Samma vin, tre årgångar med helt olikartade väderförhållanden ger tre helt olika viner. Alla tre mycket smakrika men 2009 har mer komplexitet och balans. De är dyra men det blir en flaska.

Hav och vin tröttar. Imorgon hämtar vi det som ska bli vårt hem de närmaste 50 dagarna, spännande.

Förresten; idag frågade Åsa en Australiensare om husdjuren; Han blev paff – husdjur är mycket vanligt och själv hade han både hund, katt, fåglar och sköldpadda! Dessutom var fruns kusin gift med en svensk.

Resa i Australien och Nya Zeeland januari 2016

Resa i Australien och New Zeeland.

Den 11 januari var det dags för avresa från Helsingborg. Kastrup lugnt, vi var förväntansfulla men lite bekymrade för den långa resan, sittandes trångt men nu ska vi ju först till London.
Framme i London- Heathrow fick vi åka tåg mellan terminalerna, en lång resa och vi blev lite bekymrade över bagaget, skulle det hänga med på hela resan till Sydney. Så var det dags att boarda denna gigant till flygplan Airbus 380 med två våningar och plats för ca 600 passagerare. Vi fick platser vid sidan av ett lite äldre par som också de skulle till Australien. Resan till Dubai, där vi skulle gå av, tog 9 timmar och vi sysselsatte oss med mat, godis, film, bok och lite sömn.
I Dubai landade vi mitt i natten, vår tid, men här var det ljust och morgonen var i full gång, ut ur plan, genom säkerhetsvakten, passvisning och in igen för säkerhet och sen väntan att stiga på samma plan för vidare transport till Sydney. Nu väntade en resa på ca 13 timmar med nytt ressällskap en tjej på 22 från Luleå som haft strul med hela resan. Hennes kompis i sätet framför och hon skulle till Queenstown. Mellan matandet så sov vi, tittade på filmsnuttar och sov igen. Resan gick ändå bra och framme i Sydney hade vi tappat en hel dag, det var onsdag morgon och klockan var tjugo över sex. Bagaget hade hängt med och tåget till storstaden gick galant. Vårt boende ligger väldigt centralt på York Street några hundra meter från tågstationen.

Lika bra att inte vila nu. På med shorts och teeshirt o ut i vimlet. Promenaden går till en av många hamnar där bla den gamla statsdelen the Rocks ligger. Detta var landstigningsplatsen för Cook och för alla straffångar men också en gammal del för. En gammal del för aboriginerna. Här spreds pest och sjukdomar och det revs men har nu grävts ut. En del äldre byggnader finns kvar som inrymmer museum och ett stort antal pubar. Besynnerlig bebyggelse, som synes utan plan. Det finns äldre hus från 18-19 tal, rätt låga med utsmyckningar blandade med enorma skyskrapor i glas och betong.
Sydney är mycket vackert, kuperat, grönt och med sitt vatten och sina båtar överallt.  Det vimlar av människor av alla kulörer och utseenden, blandat är ordet.

Vi tar en båttur till Manly, en del av Sydney en bit ut med båt. Det är en längre trip än vi räknat med. Mängder av segelbåtar av olika typ som tävlar, små fina sandstränder, stora gröna öar eller halvöar, klippor och mycket fin bebyggelse. Vädret är utmärkt och när vi kommer fram hamnar vi vid en fin strand men utan badkläder. Vattnet är behagligt och barnen plaskar runt. Det märks att solen bränner och redan är den bara delen av armarna lätt röda.

Tillbaka i Sydney intar vi lunch, fish and chips och en god pilsner på, ett av alla tusentals ställen längs kajen. Vi är trötta nu men vi bestämmer oss för att gå runt fram till kl 18.00 innan vi får sova, vi måste ju komma i balans med tiden.

Vi vandrar runt i hamnområdet Darling, liknar på sitt sätt Akers brygge eller moderna hamnområden i London med blandad gammal och ny bebyggelse. Även här mängder av barer och restauranger – vackert, men ska vi äta ihjäl oss här i den rika delen av världen medan resten svälter -man kan undra.
Australiensaren är artig - alla hälsar, ler och verkar intresserade av varandra trots stadens storlek. Vi tar ett glas vin och vilar, snart tid att sova. Nu sover vi.

Andra dagen i Sydney

 

Kanonväder dags för strandlook och bad. Tunnelbana och buss står till buds ut till Bondi-beach. En otroligt härlig strand. Ett eldorado för surfare. Stora jämna vågor. Det kryllade av surfare i alla åldrar. Småbarn såväl som äldre män och kvinnor . En man kom fram och hälsade och undrade var vi var ifrån. Han var 74 och kom precis upp ur vågorna med sin bräda. Han surfade varje dag.  Värmen var bedövande, nära 40 och vattnet ja runt 30 tänk att det kan vara så varmt i Stilla havet. Det var helt underbart att bada men pass för vågorna.


På kvällen var det dags för besök på Operahuset. En helt fantastisk byggnad. Otroligt vacker från alla vinklar. Men det var mycket nära att vi hade fått besöka föreställningen  i blött tillstånd. Himmelen öppnade sig. Vi hade bokat biljetter till Trollflöjten och Mozart gjorde bra ifrån sig även på denna sidan av klotet. Dessutom fantastisk dekor med enkla medel.

 

Tredje dagen i Sydney
LarsPeter har blivit förkyld och är allmänt tradig men vi har 4 dager i Sydney och trots regn och lite kyligt väder går det inte att gnälla. Idag är det dags för ett besök på Sydneys fiskmarknad. Oj vilken fiskmarknad, räkor i alla storlekar, ostron i alla dess former, krabbor stora som halva hus, humrar som spatserar i sina akvarier, fiskar som vi aldrig sett förut, färska, nyfångade och fina. Japanerna, om de var turister eller inte men de var som tokiga -  de hade julafton bland seafooden.  Vi kunde naturligtvis inte heller låta bli att äta en lunch bestående av ostron, jätteräkor och gratinerade pilgrimsmusslor. Mums. Fiskmåsar och en rätt äcklig fågeltyp med lång svart näbb gjorde oss sällskap under måltiden.

Under vår promenad tillbaka köper vi glass och i kiosken arbetar två svenska ungdomar, en av dem är från Helsingborg.
Kvällens måltid intas i Waterfront i kvällsljus - Operan i fronten, vilken middagsutsikt. Ett besök på Sydneys äldsta pub sen god natt.

Fjärde och sista dagen i Sydney.

Vi kan inte åka från Australien utan att ha mött en kängru, ja gärna även en koala. Hur vi än kollade runt så går de inte runt på gatorna i Sydney så vad göra jo vi går på Zoo. För att få se lite ytteromgivningar tar vi den långa turen med bussen.


Åsa har sedan vi kom till Sydney undrat var alla husdjuren finns, en hund på fyra dagar. Vi åker denna morgon ca 30 minuter genom både villaområden och områden med hyreshus, inte mer än en hund, mysteriet kvarstår – har man inte husdjur i Australien?!
Zoo ligger vackert beläget på en kuperad halvö och vi har tur med både kängrus, wallabies, koaler och andra djur från jordens olika hörn.

Lördagen avslutas med ett fantastiskt inslag under den stora Sydney festivalen. I grönområdet The Domain ger Sydneys symfoniorkester en gratiskonsert. Det är pick-nick som gäller och under ett par timmar samlas mellan 15- 20000 människor. Konserten är magnifik, alla är andäktiga och det hela avslutas med ett mäktigt fyrverkeri, vilken avslutning på vår vistelse i Australien.

Nästa Nya Zeeland

Vinets moraliska pris blogginlägg av Lars Torstensson

Läste nyligen ett blogginlägg på Vinifierat (blogg Torstensson). Inlägget mycket intressant varför vi väljer att publicera hela dess innehåll.

Vinets moraliska pris: gör du rätt för dig?

Postat 2015-12-20 av Lars Torstenson

I samband med inlägget om bluffzinfandel (läs här) häromdagen kom en fråga om vad man som konsument bör betala för att vara säker på att inte betala omoraliskt lite för ett vin. Jag skrev ett långt svar på detta. Sedan dess har ett flertal personer via olika vägar bett mig göra ett inlägg av mitt svar. Voilà! Här är det.

Det är omöjligt att ge ett exakt svar på vad som är ett moraliskt korrekt pris på ett vin. Däremot vet vi att den som vill vara moraliskt korrekt ska betala så mycket att alla inblandade i kedjan bakåt från konsumenten till extrahjälpen i vingården och miljön mår bra. Det finns vissa undantag där producenten lyckas göra vin till ett så lågt pris som låt säga 65 kr/buteljen utan att individer eller miljö drabbas. Kanske handlar det då om ett kooperativ med medlemmar som ärvt mark och maskiner och där man kan göra gemensamma inköp av materiel och produkter och där medlemmen är bonden som gör allt själv i vingården och som för ett leverne med låga personliga krav och omkostnader.Mer sannolikt hamnar en moraliskt korrekt prislapp på >80 kr/butelj. Nu kan någon invända att det faktum att priset är högre inte ger några garantier för att allt går rätt till. Det stämmer. Å andra sidan vet du att saker och ting högst sannolikt inte är okej om du köper låt säga en box för 150 kr. Betalar du lite mer har du gjort vad man kan förvänta sig av dig – den som verkligen är om sig och kring sig lägger dessutom lite tid på att kolla upp importören och producenten. Arbetar importören med iögonfallande många billighetsviner och, låt vara lite dyrare, hittepå-zinfandel och sockrad appassimento kan det vara idé att avstå från den importörens övriga viner också. Veterligt har det aldrig funnits någon tydligt ifrågasättande konsumentaktion av det här slaget när det gäller vin i Sverige.

De uppskattade priserna ovan kan förstås diskuteras. Själv funderar jag på om jag lagt mig för lågt. Den som säljer skräpvin har säkert ett och annat tunt argument för att en väldigt låg prislapp också kan vara korrekt, men handen på hjärtat så gör den personen bäst i att ligga lågt och hålla sig utanför en sådan här diskussion därför att allt kommer alltid tillbaka till vinets ursprung: vingården. Det är ett ofrånkomligt faktum att lågt pris kräver stor skörd i syfte att hålla nere priset per liter. Den som tjänar en hacka på misstänkt billigt vin bör stå för det, inte söka dåliga bortförklaringar.

Med viss variation för var i världen man befinner sig kostar det mellan 25 000 och 30 000 kr att driva ett hektar vinodling ett år – notera att det är mycket svårt att komma ner till 25 000 kr och lätt att hamna på upp emot 40 000 kr, uppskattningen här är alltså tämligen försiktig (när jag ger råd åt mina kunder utgår jag alltid från en högre kostnad per hektar än 25 000 kr). Undantaget kan vara en gård som utnyttjar arbetskraften rejält.

Den som vill sälja en flaska vin för <70 kr i Sverige får cirka 2 € för den, alltså runt 18 kr. Kostnaden för glasflaskan (plast är dyrare), kork, etikett och kartong ligger på cirka 10 kr, oftast mer – självklart är även detta en kostnad som kan påverkas nedåt vid mycket stora volymer men för det mesta är det dyrare än så här. Med andra ord återstår i mycket goda fall 8 kr för själva vinet, eller med andra ord för arbetet i vingården ett år (beskärning, växtskydd, ogräsbekämpning, reparation av stolpar och ståltråd mm) – det är de 25 000 till 30 000 kr som nämns ovan – och till detta ska läggas skörden, vinifieringen, lagringen och tappningen. Tillkommer gör dessutom kostnaderna för el, försäkringar och annat som måste till. Den som har kapitalkostnader ska ha täckning även för dem.

Arbetar producenten med ett rimligt uttag som inte kräver kraftig gödning eller oskäliga mängder vatten får hen kanske 5000 flaskor på ett hektar. Om kostnaderna för torrgodset (flaska o s v) hålls nere till låga 10 kr per enhet ska i nästa steg cirka 30 000 kr för vingårdsarbetet fördelas på de 5000 flaskorna (alltså 6 kr per enhet). Återstår i bästa fall 2 kr. Pengar som ska täcka eventuella kapitalkostnader, investeringar, underhåll, marknadsföring, försäljningskostnader och annat som vanligtvis tillkommer. Och så ska bonden tjäna något. Som synes blir det svårt att få den här kalkylen att gå ihop.Om producenten däremot göder kraftigt och bevattnar och på så vis ökar uttaget till det dubbla eller rent av tredubbla blir kalkylen en annan. Om gården gör 15 000 flaskor per hektar istället gör 5 000 ska 30 000 kr fördelas på 15 000 buteljer, alltså 2 kr per enhet. Återstår då gör i runda slängar drygt 6 kr/flaska. Multiplicera med 15 000 och du har rimligtvis en lönsam business även sedan övriga kostnader betalats. Däremot är det givet att miljön inte mår så bra av ett så högintensivt jordbruk samtidigt som bevattning och hård gödning resulterar i täta klasar och druvor med tunt skal, vilket gör att det krävs mer bekämpningsmedel – det har man förvisso råd med i kalkylen men det är knappast något önskvärt från vare sig konsument- eller miljösynpunkt. Dessutom är risken överhängande att skörden kommer drabbas mer eller mindre av röta som i sin tur dels kan resultera i orent vin, dels i att halten cancerogent ochratoxin blir onödigt hög.

Noteras ska för övrigt att en del tror att ett billigt vin blir mer moraliskt korrekt bara för att det är certifierat ekologiskt eller fairtrade. Två i sig bra saker, men notera att certifieringen snarare gör att de här vinerna måste kosta mer för att leva upp till sin certifiering – inga certifieringar är gratis i vinets värld – samtidigt kommer inga viner förbi den självklara kopplingen mellan uttag per hektar, övriga utgifter och produktionskostnaden. Med andra ord: gärna ekologiskt och fairtrade, men till ett fair price (säger jag som gammal eko-bonde).Notera också att exemplet ovan bygger på en flaskkostnad om strax under 70 kr, kostar din butelj under 60 kr ska du kapa ytterligare runt en femma i priset som producenten får och då är det sannolikt så att det inte bara är konsumenten som får ett från kvalitetssynpunkt diskutabelt vin och miljön som får onödigt stryk – på något sätt måste kalkylen förbättras när 5 av de i bästa fall möjliga 6 kronorna försvinner ur räkningen.

Ovan diskuteras endast moral i vinaffärer utifrån det pris som konsumenten betalar i relation till produktionskostnaderna. Det finns givetvis även dyra viner som är diskutabla från en rent moraliskt utgångspunkt som sockrad appassimento, bluff-zinfandel och annat, men den som i första hand drabbas här är konsumenten själv.

Avslutningsvis: Kanske vill någon ha mer på fötterna än bara mina siffror byggda på drygt 25 års erfarenhet som vinproducent. Hänvisar därför till den här omfattande kalkylen gjord av Chambres d’Agricultures i Vaucluse. Den kalkylen för ett rimligt vinbruk slutar på minimum 2,66 €/flaska och 1,98 €/l (eller 5,94 €/BiB om 3 l) i kostnad – alltså utan vinst för producenten. När kalkylen byggs ut för ett vin som lagras på ekfat sticker priset snabbt iväg uppåt och 2,66 € förslår inte långt. > 80 kr/but är ingen överdrift i det scenariot.

Bacina Vino årsstämma 2015

Tyvärr hade vi i år inte möjlighet att närvara vid Bacinas bolagsstämma. Verksamheten går framåt. Inga röda siffror i bokslutet. Under året har den nya byggnaden för lagring, produktion, administration och för framförallt besöksverksamhet färdigställts. Antalet besöksresor har ökat väsentligt.
Vinförsäljningen i Serbien går enligt plan och Sverige har alltfler restauranger börjat sälja såväl det röda vinet Dolina barrique som rosévinet.
Vinmålaren Anders Ulveman är helt lyrsikt över det senaste rosévinet som inom kort kommer ut på marknaden och är något ljusare i färgen och mer internationellt i smaken. Anders menar också att det röda vinet blir allt bättre år efter år. Årgång 2012 är en höjdare.

På bolagsstämman berättade ambassadrådet Björn Mossberg lite om hur vinproduktionen av Dolina bidrar till Serbiens export. 

Tack vare produktionen av viner på vingården i Bacina bidrar Dolina-vinerna till Serbiens ekonomiska utveckling. 
De arbetstillfällen som vinproduktionen av Dolina ger har stor betydelse för byn Bacina.

Exporten har stor betydelse för Serbiens ekonomi. Främst exporteras Fiat-bilar som tillverkas i staden Kragujevac som ligger ungefär 3 mil nordväst om Bacina. Den bil påven åkte i när han nyligen besökte USA var en Fiat-bil tillverkad i Kragujevac.
Exporten till Sverige är främst frusna bär och nötter, 15 %, och gummidäck, 9 %. Den officiella statistiken för exporten till Sverige, enligt OECD, har även med kategorin ”vin”. Vin står för 0,068 % av den totala exporten. I kronor räknat motsvarar det den summa av exportvärde som Dolina-vinerna står för. Enligt Göran är exporten av Dolina ca 8 000 liter gånger € 3:-/liter, ungefär en kvarts miljon kronor, vilket motsvarar den summa som anges i den officiella statistiken för vinexport till Sverige. Exporten av Dolina-vinerna till Sverige har gjort att kategorin ”vin” nu finns med i den offentliga statistiken gällande serbiens export till Sverige. Exporten av Dolina till Sverige har med andra ord påverkat den officiella statistiken.Enligt den officiella statistiken så står exporten av Dolina för hela 0,21 % av Serbiens export av vin.

Under året har också vinmålarna Anders och Alex på bästa sändningstid deltagit i Serbisk Tv. Var god se bifogde filer http://youtu.be/XzqBcPESNGY och http://youtu.be/kUMOuMBdJEk

Selezione Italia - Vinsmagning på Moltkes Palæ 12 november 2015

Nu har vi varit hemma i Helsingborg sedan drygt en vecka tillbaka. Vi har haft fullt upp men givetvis har vi tid att åka på vinprovning. Den 12 november var vi inbjuda till Selezione Italia - på Moltkes Palæ i Köpenhamn. Ca 25 producenter representerade Italiens olika vinregioner. Vi har under årens lopp smakat en hel del viner från Toscana och Piemonte varför vi koncentrade oss på, för oss, mindre kända regioner. Vi mjukade upp oss med lite Franciacorta från Lombardiet. Franciacortan tillverkas ju enligt champagnemetoden och har för det mesta samma druvblandning som champagne.

Ca' d'Or, Lombardiet
Vingården ligger på sluttningarna vid  Lake Iseo - Brescia och på en höjd 150 m och 250 m över havet.

Vi började med Lessini Durello DOC. Lagrad på ståltank i 12 månader och gjord på 100% av den för oss okända Durellodruvan. Frisk och torr. Därefter var det dags för  Franciacorta DOCG Noble Cuvée som var gjord på  90% Chardonnay och 10% Pinot Noir. Vinet har sedan lagrats under 30 månader på jästfällningen i flaskan. Ett utmärkt vin - i näsan torkad frukt och bröd. I smaken  härliga inslag av frisk citrus, melon och lite honung, ett utmärkt gott och prisvärt vin. Vi smakade även gårdens Rosé och Prestige 2008. Det senare var gjort av 55% Chardonnay och 45% Pinot Nero. Det  lagras under 48 månader och är utan sockertillsats. Vår slutsats - goda friska mousserande viner men kan inte konkurrera med Champagner.

Benedetti& Grigi. Umbrien
Vinerna från Umbrien och orten Montefalco är intressanta. Vingården Benedetti&Grigi har tre olika vinlinjer Lapozella, La Gaita del Falco och Benedetti&Grigi. Vi provade två vita viner Grechetto och Trebiano Spolentino. Druvor som vi inte provat tidigare. Särskilt var det Grechetton som och stack ut. Mycket frukt men knastertorr. När det gäller de röda vinerna fastnade vi för Montefalco Sagrantino DOCG. Det ligger 36 månader på franska ekfat och därefter 12 på flaska innan försäljning. Ett mycket kraftigt och fruktigt vin med toner av mörka bär. Lång och fin eftersmak. Tämligen dyrt 25 euro.

Omnia Romana, Lazio
En 80 ha stor vingård som ligger 40 km söder om Rom i vinområdet Lazio. Vi började med en Spumante som var alltför söt. Vi fortsatte med en  Chardonnay (50% i franska barriquer under 5-6 månader)  som var smak- och doftrik med toner av tropiska frukter och vanilj. Vi övergick därefter till de röda vinerna. Den första var en 100%-ig Cabernet Sauvignon som var rund och fin i smaken men för söt för vår smak. Gården tillverkar också en Bordeauxblandning vid namn Diana Nemorensis. Den innehåller 50 % Merlot, 30 % Cabernet Sauvignon och 20% Cabernet franc. Vinet har legat på franska ekfat mellan 12-18 månader.
Mycket bra vin med syra från Italien. Passar utmärkt till pastarätter och annan italiensk mat.


Villa Caviciana,Lazio
Gården ligger vid Lake Bolzena och drivs av familjen Metzeler. Gården tillverkar inte enbart vin utan här finns även långhåriga Mangalitza grisar och ungerska får. Vi provade Filippo -  en Chardonnay och Sauvignon blanc blandning. Friskt (mycket) och knastertorrt. Av de röda vinerna fastnade vi för  ett vin vid namn Faustina. Det består av Sangiovese och Tannat (ovanlig druva i Italien). Ett annat vin var deras Eleonora. I detta vin finns Sangiovese och Merlot. Vinerna är sparsamt ekade och smakar mycket frukt. De är mycket bra viner, ja de bästa vi provade.

Vi kände oss lite smaktrötta men vi var nyfikna på en gård från Sicilien och från ön Lipardi. Den levde dock inte upp till vår förväntan.

Vi har provat många italienska viner, från olika distrikt men vi sammanfattar våra upplevelser med att vinerna är bäst i Toscana och i Piemonte.

Kalvlever på Skinbugsen tillhör våra favoriter så även denna provningsdag avslutades med öl och lever på denna lokal (tyvärr inte som tidigare).

En resa till Mallorca i oktober 2015

Resan planerades inte som en vinresa men – ofta blir det så att vinerna intresserar, engagerar och får sin tid. Mallorca är en underbart vacker ö med storslagen natur, härliga oliv- och apelsinlundar, vinfält, får och stillhet. Den har säkert sina turistfällor men den har behållit sin genuinitet och den präglas av vänlighet. Vi besökte under våra fyra dagar på ön flera underbara platser men givetvis också vingårdar och restauranger som serverade inhemskt vin.

Castell Miquel
Den underbart vackert belägna gården drivs av Michael Propp. Här provade vi gårdens hela sortiment och till detta serverades en härlig bricka med skinka, ost o div grönsaker. Våra vänner var efter många besök på gården bekanta med personalen varför vi fick otroligt bra och trevlig service. Vi provade 3 röda, 2 vita och en rosé. Det vin som vi fastnade för var Blanc de Negre ”Monte Sion” ett vitt vin gjort på druvan Monastrell. Ett lätt vin med mycket djup smak av exotiska frukter och grapefrukt. Ett mycket trevligt vin som både passar i bersån och till olika sallader.

Macia Batle
Vingården ligger i  Binissalem. Samtliga gårdens viner var gjorda på samma druvsammansättning - Manto Negro, Merlot, Cabernet Sauvignon och Syrah men med olika tekniker.
Rosé
Ovanliga druvor i ett rosévin Manto Negro, Merlot, Cabernet Sauvignon och Syrah. Ljusröd i färgen. Mycket rödare än Languedoc-roséerna. Relativt kraftig jordgubbssmak. Vi blev inte så förtjusta, lite väl sött i eftersmaken.
Añada
Instegsvinet som inte gav några bestående smaksensationer.
Crianza
Gjort på druvor från 25-år gamla stockar. Vinet handplockas och har en doft och smak av körsbär, lite vanilj och peppar. Relativt bra.
Reserve
Druvor från 40 år gamla vinstockar som växer i byn Santa Maria. Efter att det macerats i ståltank har det legat på franska ekfat i fjorton månader och är till försäljning först efter 36 månader.
Ett bra vin med mjuka fina tannier och med mycket smak av röda och mörka bär. Ett gott vin. Kan säkert lagras i några år för att få en bra utveckling.

4 Kilos Vinicola
Vi hade hört talas om vinerna 4 kilos och 12 Volts och var mycket nyfikna och pigga på att prova gårdens viner.

Gallinas y Focas 2013
Vinet är en Crianza som är gjort på 90% Manto negro och 10% Syrah. Det har legat 12 månader på ekfat  och minst 6 månader på flaska före försäljning.
4 kilos 2012
Tillverkat på druvorna Callet 90% och Manto negro 10%.
12 Volts 2013
I vinet ingår druvorna Callet 60%, Syrah 20%, Cabernet Sauvignon 10% och Merlot 10%. Vi blev i viss mån besvikna på 4 Kilos och 12 Volts eftersom vinerna inte levde upp till de förväntningar vi hade.  Emellertid var Galinas y Focas djupt och balanserat och hade dessutom en mycket trevlig etikett.

Bodega Ribas SIÓ NEGRE 2013 
Sio är handskördat och består av 50% Manto negro, 25% Syrah, 15% Cabernet Sauvignon och 10% Merlot. Det har legat  12 månader på såval nya som gamla franska ekfat.  Vinet är tämligen alkoholstarkt  ca 14,5%. Färgen är ljusare röd och vinet har mycket frukt, bär samt peppar i smak o doft


Tianna Negre  - Ses Nines negre 2014. 
Sista kvällen på Mallorca provade vi vinet Ses Nines från byn Binissalem som är gjort på  43% Manto Negro, 4% Cabernet Sauvignon, 14% Syrah, 11% Callet, och 28% Merlot. Vinet är en Crianza och det har legat på franska ekfat. Vinet är alkoholstarkt; 14 %, det är intensivt rubinfärgat med violetta toner. Det bästa vinet av de Mallorcanska vi smakade.

Vega-Secilia. Unica 2007
Vi besökte vinbaren Wineing i Palma. Här fick vi tillfälle att smaka det legendariska vinet Vega-Secilia Unico från vinregionen Ribera del Duero. Dyrt är det men några tryck hade vi råd med. Vinet är Spaniens mest legendariska vin och har många gånger utsetts till Spaniens främsta vin och det tillhör ett av världens mest berömda viner. En Unico lämnar i princip inte egendomen före 10 års ålder och först när det anses vara färdigt för konsumtion. Vinet är gjort på 95% Tempranillo och 5% Merlot och har lagrats i 64 månader på franska ekfat. Varför 2007;an redan fanns till försäljning har vi inte lyckats få något svar på. Lite besvikna blev vi dock – nog mest beroende på våra mycket högt ställda förväntningar. Vinet var utmärkt men inte i de höjder vi hoppats – över 2000 kr flaskan nej nej.

Faugers - en sammanställning

FAUGERS
Vinerna från AOP Faugers har blivit lite av våra favoriter. Faugers blev AOC numera AOP 1982 och då för sina röda och roséviner. Området är  ca 2000 ha stort och ligger ca 30 km nordväst om Pezenas. Det speciella med området är jordmånen som till största del består av schiste och området marknadsförs under rubriken ”Grand Terroir de Schiste”.  Här odlas framförallt Syrah (32%), Grenache(28%), Carignan (11%) , Mourvédre (11%) och Cinsault (8%). Uttaget är lågt ca 35 hl/ha. Här finns ett 60-tal vinproducenter därav ca 45 %  anser sig vara organiska eller biodynamiska.  Varje år arrangeras en mycket trevlig vinfestival på Grand Saint Jean i byn Faugeres. I appelationen ingår sju byar. Vi presenterar här några av vinerna i appelationen.

Domaine de la Reynardiére
En 75 ha stor egendom som är fördelad i kommunerna Autignac, Laurens, Magalas, Murviel Lès Béziers och Saint Genies de Fontedit. Vi har testat gårdens Cuvée Prestige som odlas i Faugeresområdet ett bra vin på Syrah (75%), Grenache(10%), Mourvedre(5%) och Carignan(10%). Flaskans etikett är prydd med en orange räv. Färgen är djupt röd mot granat. Aromer av mörka bär och i smaken mjuka fina tanniner. Ett av de bästa vinerna från området.

Chateau la Liquére

Ägs av familjen Vidal och ligger i den lilla byn Liquiére. Egendomen är 64 ha stor och vingården är en s.k. Agriculture Biologique. Vi har provat gårdens Vielles vignes som är tillverkat av druvor från gamla Carignan och Grenachestockar. Djup färg med lång härlig eftersmak.

Cistus  är  husets mest kända vin. Druvorna Syrah (70%), Grenache och Mourvedre blandas till ett vin med doft av mörka bär och cacao.
I toppvinet Tucade är det Mourvedre (90%) som är basen kompletterat med Syrah (10%). Ett vin med stor smak av björnbär och choklad. Ett underbart bra vin.
Chateau La Liquérs viner kan verkligen rekommenderas.

Mas Onèsime
Drivs av vinmakeran Olivier Villaneuva och vi provade Le Sillon 2011 som är en blandning av 70% Grenache, 10% Carignan, 10% Syrah och 10% Mourvèdre. Vinet är oekat och har en stor och fin doft av mörka bär och en ren rund och väl balanserad smak. Ett mycket gott vin som rekommenderas.

Domaine du Causse noir
Gården som är ca 7 ha stor drivs av Jérôme Py. Efternamnet Py har gett det fiffiga namnet 3,14 eller π till gårdens viner.
Vi har testat 3,14 rouge, Caüis och Mathias.
Caüis  blandas av Syrah(40%), Grenache(30%), Mourvédre(20%) och Carignan 10%). 20% av vinet har legat på nya ekfat. Ett bra vin.
Mathias är en blandning på druvorna Mourvedre, Syrah och Grenache . Det har fått 18 månader på ekfat. Vinet har en fin doft av cacao, kaffe och mörka bär. Det är runt i smaken med inslag av kaffe i eftersmaken.

Domaine de Cèbéne 


Drivs av Brigitte Chevalier sedan 2008. Vi besökte domainen under 2014 och har druckit vinerna med förtjusning. Domainen är 11 ha stor och består av 100 % schiste. Vineriet ligger helt ingrävt i marken på 300 meters höjd med en helt underbar utsikt över närområdet. Vinstockarna är planterade vid tidpunkten för första världskriget. Vingården drivs helt organiskt vilket kan avläsas på alla växter mellan vinraderna. Brigitte är mycket entusiastisk och vi fick en gedigen genomgång av gården och dess vinproduktion. Hennes viner klassas som en av de tolv bästa i södra Frankrike och fått 94 poäng av Robert Parker för sitt toppvin. Vi provade återigen
Les Bancéls 2011 en typisk AOP Faugers alltså Grenache, Syrah och Mourvedre. Det känns verkligen att vinet är odlat på stockar som växer i ren schiste. Det är mineralrikt och välbalacerat. Ett myket bra vardagsvin.

Belle Lurette 2013. Vin från ca 70 år gamla Carignanstockar som även innehåller lite Grenache och Mourvèdre. Vinet är helt oekat. Utmärkt men fortfarande knutet eftersom det blev buteljerat så sent som i augusti.

Toppvinet Felgaria 2011 är gjort på Mourvédre (minst 50%), Syrah och Grenache är fermenterat och lagart i 500 liters ekfat av olika ålder. Detta vin har en mycket lång lagringspotential men är redan nu ett välbalanserat, härligt vin med fina tanniner. Tas fram vid särskilda tillfällen.

Domaine La Tour Penedesses  domainedelatourpenedesses.com/
Domainen som är ca 40 ha stor drivs av familjen Fouque. Vinmakare är den dynamiske Alexandre Fouque som tidigare arbetat på de stora champagnehusen och i Napa Vally.
Vi provade ett toppvin; Les raisins de la Colère 2012. Ett härligt djupt vin med stor smak av mörka bär och plommon. Detta vin kan utvecklas och säkert lagras i flera år, ett vin att njuta till höstens vilt.

Domaine  Sainte-Cecile. 
Domainen drivs av paret Mouton-Bertoli som ganska nyligen skaffat sig denna vingård. Deras första skörd var 2005. Gården består av totalt15 ha. Vi provade här en Cuvee Margaux 2012 bestående av Syrah, Grenache och Carignan. Ett bra vardagsvin.

Mas des Capitelles

Drivs av familjen Lauge och gården omfattar 24 ha. Gården är biodynamisk sedan ett par år tillbaka.
Vi provade Vielles Vignes som är en blandning av Carignan, Syrah och Morvedre. Carignanstockarna är över 80 år gamla. Vinet har en doft av svarta vinbär och har mjuka fina tanniner. Ett bra vin djupt men lite sötaktigt i eftersmaken.
Vi provade också Loris som också detta till huvudsak består av Carignan här uppblandat med Morvedre. Vinet är kraftigt med svarta bär och plommon men även detta lite söraktigt i eftersmaken.

Mas Lou, www.mas-lou.com
Drivs av det unga paret Adéle Arnaud och Oliver Gil som är nykomlingar i vinområdet. Så sent som 2014 etablerade de sin vingård i Fos. Gården består av 8 ha med framförallt äldre vinstockar. Förutom Syrah, Grenache, Carignan och Mourvédre finns även den mer ovanliga Llodoner Pellut.
Vi provade gårdens Antago. Här ingår druvor från gamla carignanstockar och druvan Lledonner Pellut, Doften är frisk av röda bär och lakrits. Smaken är dock fortfarande knuten.
Aksou en blandning av Syrah och Grenache. Här var det mer av mörka bär och friska kryddor. Ett bra vin. Det ska bli intressant att följa de unga vinodlarnas fortsatta strävanden. De behöver säkert  ha några år på sig för att göra riktigt bra vin.

Abbaye Sylva Plana www.vignoblesbouchard.com. Gården har gamla anor och ligger i byn Laurens. På gården finns också en trevlig restaurang. Provningen var generös och vi fastnade särskilt för vinet; Le song de l’Abbè. Vinet har den i Faugersviner sedvanliga blandningen av Syrah, Grenache, Carignan, Mourvédre. Sparsamt ekad. I doften hittar vi givetvis mörka bär och även här en anstrykning choklad och kaffe. Vinet har en djup, kryddig smak och varaktig smak med härliga tanniner. Ett vin att rekommendera.

Chateau Grezan
Stort vinslott i Laurens som förutom hotellverksamhet även bedriver vinframställning. Slottet tillverkar förutom Expression rouge, en rosè, Heritage och en Chardonnay antique. Vi har smakat Expression rouge 2012. En assemblange på 50% Grenache, 30% Syrah och 20% Carignan.  Vinet motsvarade inte våra förväntningar. Trots traditionella och goda bärdofter höll inte smaken måttet. Eftersmaken var kort och platt. Kanske vinet skulle lagrats ytterligare en tid.

Domaine des Trinitès
Domaien drivs av paret Coulshaw, engelsmän och ligger i byn Roquessels. Gården är helt biodynamisk. Vi smakade vinet Les Moureles som till huvuddelen består av Morvedre med en liten inblandning av Syrah. Vinet är lätt ekat och har en doft och smak av mörka bär med mjuka tanniner. Ett mycket bra vin.

Chauteau Haut Lignières drivs av en entusiastisk normandier vid namn Jerome Rateau. Han har inalles 12 ha och driver sin gård enligt biodynamiska principer. Vi har smakat samtliga viner på gården men fastnade särskilt för Sur le fils. Vinet består av Syrah och Grenache med en snutt i
Carignan. Hälften av vinet ligger på ek under sex månader. Vinet har en doft och smak av röd och svarta bär med en behaglig skogsdoft.
Ett vin från gården som vi inte kunde låta bli att inhandla var Carbone. Vinet är 100 % Syrah som fått utvecklas 22 månader på ek. Vinet har ännu inte avsmakats men vi återkommer.


Vi vill gärna även nämna Domaine Ollier-Taillefer som ligger i den lilla byn Fos. Deras viner har vi provat och druckit mycket av under åren och vi har tidigare presenterat vinerna här på bloggen. Byn är värd ett besök, vinet är väl värt att smaka och lagra.