Auckland på Nya Zeeland

Dag 1 på Nya Zeeland - Auckland

Vi bor mycket centralt, 400 meter från Waterfront och de nybyggda hamnkvarteren och ca 600 meter från Sky Tower. Vädret är tveksamt det blåser våldsamt och regnet hänger i luften. Åsa kollar som vanligt om det finns några familjehundar och Lars Peter kollar glasspriserna. Vi kan konstatera att det även på Nya Zeeland ser ut att saknas familjehundar och glasspriserna är skyhöga 50 spänn för två kulor. Inte klokt.

Från hamnen liknar staden Sydney mini men kommer man in i kvarteren är det en enda röra. Moderna nybyggen mitt bland äldre kulissliknande fastigheter. Det är ingen vacker stad, byggnadsmässigt men den har mycket charm med sina hamnar, sina vackra omgivningar och dessutom verkar det mesta gå tämligen lugnt tillväga. Sympatiskt.

Dagens första timmar tillbringade vi med en långpromenad i hamnkvarteren. Båtar i alla storlekar, överallt och i tusental. Allt från yachter till vanliga segelbåtar och American-cupbåtar. Auckland är verkligen segelsportens Mecca.

Det är obligatoriskt med Aucklands Sky Tower. Tornet som syns vida och som mäter hela 328 meter.  Vi åkte upp till våning 60 och beskådade den enastående utsikten. Våningen snurrade runt så vi kunde utan att flytta oss beskåda Auckland från alla håll. Från tornet kan man hoppa bungy-jump rakt ner på asfalten och plötsligt kom det en man farande utanför fönstret., säkert spännande men omgivningen mitt i stenöknen lockar föga.

Ja sen bryter regnet ut. Det finns skulställen så vi klarar oss bra och mellan dropparna tar vi oss runt i Aucklands kärna. Långa promenader tröttar.

 Dag 2 – Auckland

Efter gårdagens vandringar i stan längtar vi till de vackra omgivningarna och väljer att ta båten till ön Waiheke, en kuperad, grön och strålande vacker ö med långa sandstränder, regnskogsliknande skogspartier och fina vinodlingar. Efter uppfriskande bad tar vi oss runt med buss till tre av de 28 små vingårdarna på ön. Vinodlingen är en relativt ung företeelse på ön med start på 70-talet.

Mudbrick ligger enastående vackert, högt uppe på en klippa med det turkosa havet som fond, man tappar andan. Vinerna här är genomgående av hög kvalitet. De röda dock har dock en bakgrundssötma som inte riktigt faller oss i smaken men de är alldeles för dyra inte ett vin under 200 kronor.

Goldie, den första vingården på ön, etablerad 1978. Här bjuds vi tilltugg och även här god kvalitet på vinerna men alltför höga priser. Här smakar vi en rosé gjord på Merlot, mycket jordgubb i doften men torr o fin i smaken.

Den tredje lilla gården heter Te Whau. Den är belägen längst ut på en klippa och stockarna växer stupande, det är såå vackert.

Vinet är s.k. Five-star Wines och här är det bästa för dagen. Samma vin, tre årgångar med helt olikartade väderförhållanden ger tre helt olika viner. Alla tre mycket smakrika men 2009 har mer komplexitet och balans. De är dyra men det blir en flaska.

Hav och vin tröttar. Imorgon hämtar vi det som ska bli vårt hem de närmaste 50 dagarna, spännande.

Förresten; idag frågade Åsa en Australiensare om husdjuren; Han blev paff – husdjur är mycket vanligt och själv hade han både hund, katt, fåglar och sköldpadda! Dessutom var fruns kusin gift med en svensk.