Lutfisk och orange vin

Precis innan jul berättade Ludvig, vår son, om en ny bekantskap han gjort i samband med ett restaurangbesök, vin orange! Inget vi någonsin hört eller än mindre smakat.

I fredags besökte vi Köpenhamn och den trevliga vinbutiken Kronevin på Österbro. En vinhandel som specialiserat sig på viner från Jura, Tyskland och norra Italien. Här fanns det, ett Pinot Grigio från Macea som framställts till ett vin orange. Detta vin macereras på samma sätt som ett rött vin, därav färgen.

Macea ligger i Toscana strax i närheten av Lucca. Här odlas Pinot Grigio på hög höjd bland olivträd och gräs av en härligt naturlig vinbonde som experimenterar med biodynamiska viner.

Lasse Kruse Rasmussen på Kronevin var inte heller han så bekant med det oranga vinet men han sålde oss en flaska Macea för 200 danska.

Spännande, idag den 30 december 2012 äter vi lutfisk och senapssås o vad ska vi dricka till, varför inte vin orange!

Färgen – ljus orange men helt klart inte rosé – doft – aromatisk, päron och exotisk frukt – smak – honungsmelon och citrus och lite svamp med en liten sötma i bakgrunden.

Till lutfisken; gav en torrare upplevelse, senapen kanske hade blivit sötare med ett fruktigare vin men för vår del var detta utmärkt – rekommenderas.

Inför julen

I tisdags arrangerade vi en sortimentsprovning för femton chefer från södra Sverige. Ämnet var  Domaine de Brescou och dess viner. Gården som är svenskägd har producerat vin sedan mitten av 1700-talet och under slutet av 1800-talet var man huvudleverantör till den franska protestantiska kyrkan. Vi träffades i vår bostadsrättsförenings gemensamhetslokal. Trångt men gemytligt. Först en kortfattad genomgång av Languedoc och dess odlingbetingelser. Därefter presentation av vingården och dess viner.Vi gick igenom hela sortimentet.


1. Chardonnay
2. Viogner (utmärkt till ostron)
3. Mosaique
4. Fleur de Et'e (rose)
5. Pinot Noir
6. Syrah
7. Carginan
8. Chateau de Brescou  60 % Grenache 20%, Syrah 20% (min favorit)
9. Prestige Cabernet/Merlot (gott lagringsvin)
10. Sist men inte minst en Magnum Syrah/Cabernet

Provarna verkade vara nöjda med arrangemanget och beställde genast en ny provning. Nästa gång blir det Serbien och Bacina Vino. Förresten bifogar jag en  film om Serbien som turistland.
www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=6AOUzURZZuQ


God jul och gott nytt vinår.

Era Ora och Kal P Dal

Den 8 december – en alldeles särskild dag. Kvällen var bokad för Kal P Dal på Slagthuset i Malmö, passande att fixa egen julkorv! - men blev istället glatt överraskad när jag blev bjuden på en lunch med vinprovning på Era Ora i Köpenhamn. Bussresa från Dunkers, tillsammans med Winefinders lunchgäster.
Vid 12.30 intog vi restaurangen och bjöds på 2 pärlande – ett vitt Perlugo NV, Barone Pizzini från Marche, angenäm doft, ett gott mousserande vin. Det andra var en rosé från samma odlare, en Franciacorta från Lombardiet, ett elegant sommarvin, till dessa upplevelser bjöds vi ricechips, färgrannt o gott.
Efter lite försnack, presentationer och bekantande med bordsgrannarna kom den första rätten på bordet
The old man and the sea – monkfish med fänkål och apelsin och till detta bjöds ett underbart vitt från Umbrien – Villa Fidelia bianco , Sportoletti från 2007, gifte sig på ett härligt sätt med både apelsin och fänkål. Vinet hade en fantastisk bärnstensgul färg framställt av chardonnay och preccetto. köpte en låda.

Från hav till stad -  Street Market Blues som bestod av en fantastiskt god korv med äpplen och rödkål – lite juligt! Nej, till detta serverades ett rött på Magnum – Rosso Montefalco, Raina från 2008 –fick många tummar upp i kombination –köpte en låda.

Vi fortsatte att följa fotavtrycken tillsammans med en pasta med vildsvinsragu och till detta passade en Chianti Classico La Pieve, Il Palazzino från 2006 alldeles utmärkt.

Nu var vi riktigt bekanta med bordsgrannarna, tänk vad goda viner kan göra – aldrig hade vi träffats men det har ju ingen betydelse en sån här trevlig eftermiddag
Nu skulle höjdpunkten serveras – vinet från 1999 ett Terre di Siena, Sesti och till detta serverades vi en kalv i choklad med granatäpplen och polenta – inte alls som jag förväntat . Jag trodde det skulle vara lite väl svårt eftersom jag påmindes om den där vildsvinsfilen med chokladsås som vi fick på Korsica för många år sedan och som var väldigt svår. Nej vinet var en höjdare en blandning mellan Merlot och Cabarnet S men med den där typiska Italienska smaken som framkallar härliga vallningar.
Trots minimala portionsstorlekar börjar mättnaden komma men då är det dags för osten – fem små härliga saker med ett vitt vin från Toscana, Senti Oh! Fontuccia 2011 ett vin med en liten sälta inte min
favorit.

Det slutade som det började med pärlor – en Moscato d ásti från Piemonte och till detta en liten cocoskaka med sorbet och chokladcreme, nu är jag alltför mätt för att riktigt ha någon åsikt – dessert är ju inte riktigt mitt kapitel.

Tack för en härlig eftermiddag på ERA- ORA. Kul att träffa deras fantastiskt trevliga sommelier igen – vi träffades på en vinprovning för ca 10 månader sedan i Köpenhamn och hon kände igen oss direkt. Vinvalet denna eftermiddag var hennes och hon ska ha en stor eloge för detta och för kombinationen med den goda maten.

Vi hann med en promenad i ett kylslaget och snöigt Köpenhamn innan vi via bron tog oss till Slagthuset i Malmö för en rockmusical – Kal P Dal – vilket ös -  det kändes som man var tillbaka i 70-talet – en oförglömlig rockkväll, ont i händerna, hes i halsen med ett stort leende på läpparna – tack Nic för din fantastiska rolltolkning och för ditt 100 %-iga håll i gång – nästa gång blir det blåa skor!

Program för våren 2013

Rotmos, fläsklägg och oxbringa

Rotmos, fläsklägg och oxbringa

Gårdagen (lördag den 24/ november) hade vi gäster. Eftersom det är höst skulle vi göra en för årstiden typisk maträtt. Det blev rosmos, fläsklägg och oxbringa. Dagen ägnades således av att koka ”rabbor” och dessutom skulle den tillhörande oxbringan kokas i ca 3 timmar. (Recept Per Moberg).  Det blev mycket mos och resterna förvaras nu i frysen för framtida bruk.

Vad dricker man då till rotmos? Svaret är naturligtvis Champagne. Champagne passar ju till nästan allt.  Vi öppnade en flaska;

Henri Goutorbe, Grand Cru, Special club 2004.  Finns att köpa på Systembolaget (nr 91106 fr.o.m 2012-01-01)

Special Club är en grupp av 26 odlare som tillsammans försöker marknadsföra sin årgångschampagne. De är medlemmar i Club de Viticulteurs Champenois (bildades 1971). De fungerar som en jury och säkerställer att varje Special Club flaska som säljs är av exceptionell kvalitet. Det är bara under de bästa åren som Special Club görs.

Klubbens regler innebär att man först och främst måste odla sina egna druvor. Vinerna bedöms sedan i två steg. Först bedöms medlemmarnas basvin. Därefter sker en ny bedömning av den färdiga Champagnen efter minst tre års lagring. Vid godkännande kan Champagnen märkas och säljas som en Special Club.

Champangen buteljeras i samma unika flaska oavsett tillverkare. Den enskilde odlaren får dock sätta sin egen etikett på flaskan.  

Goutorbe Special Club 2004 består av 70% Pinot Noir, 30% Chardonnay och har lagrats på jästfällningen i 5 år.  

Vår bedömning;

Doft: Övermogen frukt, gula äpplen, gula plommon och nektariner

Smak: God fin syrlighet, torr, marsipan, lite beska i eftersmaken och mogna päron.

Kort sagt en helt ljuvlig Champagne som hör och häpna passade utmärkt till rotmoset. Det ni!

Häromdagen pratade jag med ägaren av Domaine de Brescou (min praktikplats). På gården fortskrider arbetet med klippning av vinrankorna och till våren skall ytterligare ca 8 ha planteras med nya vinstockar. Nyligen var också vinkonsulten Lars Torstensson på besök varvid en ny diskussion om svavling togs. Dessutom diskuterades mål och riktlinjer för 2013. Lars har berört detta på sin blogg http://vinifierat.se varför jag vill citera hans text.

”Vi menade att svavelhalten skulle vara en värdemätare på hur pass ren frukt och utrustning man arbetar med och hur noga man är i sin verksamhet – detta, förstås, under förutsättning att vi talar viner utan defekter. Nu stannade dock det hela vid en idé eftersom svavel inte var en viktig fråga då runt sekelskiftet. Men nu är det det och nu tycks den gamla idén bli verklig på Domaine de Brescou! Som på alla andra ställen jag arbetar med ligger vi, vanligtvis, stadigt mellan 40 och 80 mg totalt svavel på samtliga viner, även de vita. Till min glädje har nu ägaren bestämt sig för att börja sätta ut den totala svavelhalten – såvida inga konstiga regler sätter stopp för det; andra, som arbetar med betydlig högre, fortsatt lagliga, halter, brukar inte tycka om att indirekt få byxorna neddragna: kan de sätta käppar i hjulet kommer de att göra det. Vad mer är, är att vi i början av nästa år lanserar gårdens första osvavlade vin! En Chardonnay och en Cabernet sauvignon. Eller rättare sagt: vi har, eller kommer ha, som de flesta andra som gör ”osvavlade” viner, tillsatt 2 x 1 g/hl – det sista grammet tillsätts just före buteljeringen. Det gör att den totala svavelhalten landar under 20 mg/l, som är den enda gräns som någonsin, egentligen, nämns avseende vin som på riktigt är svavelfritt, eller så gott som svavelfritt eftersom helt svavelfria viner inte finns – det ser naturen till. ”
Det ska bli mycket spännande att följa händelseutvecklingen på Domaine de Brescou och jag ser fram mot nästa års arbete på gården.

 

När jag ändå citerar och hänvisar till Vinifierat har Lars också ett annat mycket intressant inlägg som handlar om vilket ansvar vi som konsumenter har för en hållbar miljö.

”Att konsumenten bör fundera över vilka viner den köper är lika självklart som att fundera över hur kläderna i butiken är gjorda eller om det är okej att handla Doles bananer när vi sett Fredrik Gerttens filmer. Alternativet kostar sannolikt lite mer och alla har inte råd, men det är viktigt att ha sakförhållandet klart för sig. Nämnas bör att vinbonden får en tia för en vinflaska som i Sverige säljs för 50 kronor. Detta ska täcka inte bara ett års arbete i vingården (växtskyddsbehandling, beskärning, ogräsbekämpning, traktortimmar med mera) och kostnaderna för skörd och jäsning, utan också glasflaskan, korken, etiketten och kartongen för buteljerna. Rimligtvis tillkommer en del fasta kostnader som el och försäkringar. Är det riktigt illa sitter bonden på en del kapitalkostnader också. Går det ihop? Förmodligen inte.

Följden av detta blir, förstås, en sämre produkt både för naturen och slutkonsumenten, som ofta får ett vin med högre halter ochratoxin, svavel och annat. Att vinbonden också tvingas betala så lite som möjligt till sin personal och hålla igen på investeringarna i arbetsmiljön är en annan konsekvens av orimligt hårt pressade priser.”

Som någon så klokt har sagt ”livet är för kort för att dricka dåligt vin”. En annan aspekt är att  vingårdsarbetaren skall ha en rimlig lön och bra arbetsmiljö.

http://vinifierat.se

Vinprovning fem druvor och fem länder

I lördags den 10 november genomförde vi, i goda vänners lag, en provning med blindtest enligt vinprovningens ABC. Jag var kanske lite tjatig men trots allt verkade deltagarna uppskatta genomgången. Det är nyttigt att emellanåt trimma sig i WSETS bedömningsformulär.


Vi provade fem röda viner från fem olika länder och fem olika druvsorter. Nu till vinerna.

1.    Domaine de Brescou. Pinot Noir. 2007, Frankrike

Vinet är inte filtrerat och har därför en viss grumlighet. Hög syra, lite tanniner men lång och härlig eftersmak. Församlingen tyckte vinet var gott och rekommenderas till fågel och lättare kötträtter. Vinet kan köpas på systembolagets beställningssortiment alternativt www.xwine.se

2.    Gemma, Bricco Ruja, Langhe Nebbiolo 2009, Italien

Rubin till färgen. Intensiv och utvecklad doft, I smaken lite sträv med hög syra. Doft och smak med inslag av björnbär och peppar. Församlingen var inte speciellt imponerade av vinet. Det var dock bättre till mat och då speciellt till kalvkött. Vinet är köpt hos www.carlomerolli.dk

3.    Coto De Imaz, Rioja, Reserva, 2000,Tempranillo, Spanien

Vinet är eklagrat i 24 månader och är därefter lagrat på butelj. Kraftfull doft med mörk, kryddig frukt och vanilj. Smaken komplex med fyllig, mogen, mörk frukt. Inslag av björnbär och vanilj. Bra tanniner. Passar bra till lamm och smakrika kötträtter. Församlingens mening var att vinet blev bättre tillsammans med mat.

4.    KWV, Cathedral Cellar, 2007, Cabernet Sauvignon, Sydafrika.

Färgen var rubin. Fruktig doft av plommon och svarta vinbär. Mycket sydafrikansk rökikg. Smak av cederträ, tobak, kryddor och massor av mörka bär. Passar de flesta kötträtter.  De flesta i församlingen tyckte vinet var gott. Vi provade en rest dagen därpå och då hade rökigheten försvunnit och vinet var enligt min mening godare och renare i såväl doft som smak. Inköpt via den saligt insomnade Sydafrikanska vinklubben

5.    Chakana, Malbec 2010, Mendoza Argentina.

Ett fruktigt och smakrikt vin med fatkaraktär. Vinet både doftar och smakar björnbär, blåbär, viol, mynta och tobak. De flesta bedömde detta som kvällens bästa och trevligaste vin. Passar bra till kalv. Passar kanske ännu bättre som buffévin. Systembolaget nr 6664.

Efter blindtesten prövade vi vinerna till mat i form av köttfondue (kalv, lamm och oxkött samt grönsaker och svamp) och då växte Nebbiolon och Riojan.
Rätt kul att gå igenom provningsschemat noggrannt och extra trevligt med endruveviner från olika länder och världsdelar. Vi kom in på jordmån, druvhantering, jäsning, alkoholhalter, smaker i olika länder och givetvis mat, det intresserar ju de flesta.

 Återkommer med nya rapporter från våra kommande provningar.

Provning - Söta viner

Igår fredag anordnade vi en provning i vårt hem. Vi var 11 personer som provade söta viner.  Söta viner möter ett visst motstånd. Usch, vad äckligt säger en del och minns forna tiders dessertviner.  Det roliga med de söta vinerna är alla de olika tillverkningsmetoderna samt de olika druvsorterna. De söta vinerna bjuder på en mängd aromer som vi kan associera till honung, aprikos knäck m.m vilket är mycket spännande. De olika framställningsmetoderna gör det inte heller mindre spännande. Vi var som sagt 11 personer, där endast några av oss, tidigare vid ett och samma tillfälle, provat söta viner. Vi hade utrustat oss med ananas, päron, mango, mandelskorpor, grönmögelost samt med hembakad chokladtårta.

1.(nr 4196) 199:-
Chenin Blanc från Loir-dalen. Ett syrligt sött vin där en del druvor är skördade tidigt. Dessa blandas senare med sent mognade och sockerrika druvor, allt för att bibehålla syran i vinet. Serveringstemperatur 8-10 grader. Frisk smak med inslag av honung.  Mycket gott och prisvärt. Vi tyckte att det passade bäst till frukt.

2.Chateau Coutet, Sauternes, 2005, (nr 96030) 375 cl 395:-
Ett botrytis vin inhandlat på slottet för två år sedan. Druvan Semilion är perfekt för denna framställningsmetod. Färgen är guldaktig och smaken fylld av blommor, honung aprikos och citrus. Tyvärr var vinet en stor besvikelse eftersom det var korkskadat Doften var hemsk men smaken var trots allt nästan ok. Tråkigt eftersom det skulle vara kvällen höjdpunkt. Till detta serverades gåslever, salt o sött mmm.

3.Malvasia delle Lipari, Merolli, 264 dkr.
Ett fantastiskt vin gjort på Malvasia som kommer från ön Vulcano strax norr om Sicilien. Det är mycket märkligt att man överhuvudtaget kan odla vin på denna vulkaniska ö. Vinet är framställt av malvasiadruvor som torkat på halmmattor. Resultatet blir ett underbart sött vin som påverkats av solens kraft, den vulkaniska jordmånen och havets salta vind. Vår bedömning var att detta var kvällens höjdare. Vinet kan köpas hos www.carlomerolli.dk i Holte.

 4. VDN Maury Blanc, 1998,
Ett utmärkt VDN-vin från Roussilion- Languedoc. Tillverkat på traditionellt sätt alltså lagrat i damjejanger i solen. Märkligt sätt att förädla vin.

5. Moscatel de Setbutal, Colheita 2005 nr 8011, 99:-

Kommer från en halvö söder om Lissabon.  Druvan är som namnet antyder är Muscat. Söt, knäckig smak med inslag av torkade aprikoser och apelsinchoklad. Ett fantastiskt vin som passar till de flesta desserter. Restsockerhalt 145 gram/liter. Här får vi mycket smak för pengarna. Mycket prisvärt.

6. Portvin, a, Pintas vintage 2009, b Quinta do Crasto LBV 2007,
Två utmärkta portviner dels en vintage från vingården Wine & Soul och dels en utmärkt LBV från Miguel Roquettes Quinta do Crasto. Vintagen var ung och lite knuten blir säkert bättre med tiden. LBV var utmärkt med inslag av plommon, choklad, viol, peppar och körsbär.
Vår bedömning var att portvinerna var de som passade bäst till osten.

Vi tyckte att det var tämligen vågat att bjuda till en provning som klumpades ihop under titeln söta viner. Vi var väl medvetna om att de olika tillverkningsmetoderna och druvsorterna gör ämnet vitt och svårgripbart. Kvällen blev mycket lyckad med nya smakdimentioner för de flesta av oss. Tur är att vi vet hur underbart Chateau Coutet, Sauternes kan smaka eftersom det blev kvällens stora besvikelse.

Bacina Vino

Bolagsstämma

Åsa och jag är lyckliga ägare av B-aktier i den serbiska vingården Bacina Vino. (se tidigare inlägg). Idag, lördag, var det dags för bolagsstämma. Det var många som mötte upp och det var spännande att höra rapporterna från styrelsen.

Vi fick en kort men intensiv och mycket trevlig exposé över allt från vintillverkning till provning av Kaj Björk från Kristianstad. Kaj är en mycket kunnig och medaljbehängd vinspecialist med mycket kunskap och engagemang för konsten vintillverkning.

Årets skörd har gått bra och vinet verkar bli bättre år från år. Nu är 2010 snart tillänglig för försäljning.

Under det senaste året har upprustningen av vingården fortsatt. Arbetet med det nya huset fortskrider. Blir säkert att bra när det blir klart.  Alex och Anders har åkt i skytteltrafik till vingården med gäster och resandet kommer säkert att utvecklas i framtiden. (Även jag har varit där).

Rosévinet är snart slutsålt och Barriquen 2009 har fått bronsmedalj på en stor vinmässa i Sofia, Bulgarien.  Bacina har medverkat ett reportage i Serbisk TV och en artikel i Helsingborgs dagblad. Kolla gärna bifogade filer.  Fina bilder att titta på om man nu inte förstår språket.

http://www.youtube.com/watch?v=UR7Ec_AGzTQ

http://hd.se/mat/2012/03/16/slumpens-skordar-en-succe/

Jag har vid flera tillfällen provat Bacina Barrique:

2008: Första gången jag smakade vinet upplevde jag det som strävt med lite gröna tanniner men lovande. Nu har vinet legat några år. Vinet känns nu som moget och är mycket rundare och mjukare. Går säkert att lagra ytterligare några år.

         

2009: Helsingborgsvinet. Var redan när det presenterades alldeles utmärkt. Nu när det legat ytterligare en tid har det utvecklats ytterligare. Ett kraftpaket som passar utmärkt till fågel och grillat kött.

2010: Provade vinet i våras som fatprov. Det var redan då lovande med bibehållen genuin Bacina smak.  Idag provade jag det igen och nu har det fått ytterligare några månaders lagring. Helt klart är att träning ger färdighet. Vinet blir bara bättre för var årgång som görs.

2011: Väntar på fatprov.

Vi följer med stort intresse hur Bacina Vino successivt utvecklas och förbättras. Vid nästa bolagsstämma hoppas vi på nya utmärkelser och säljframgångar.

Vinet kan köpas på Systembolagets beställningssortiment.

På måndag blir det möte med Domaine de Brescou.

Domaine de Brescou - del 4

Del 4 måndag den 17 september - söndag den 7 oktober

Jag har nu sedan en tid varit tillbaka på vingården Domaine de Brescou efter en underbar resa i Dourodalen (se särskilt referat). Under min frånvaro hade mina kamrater skördat Merlot, Syrah och Grenache.

Jäsningsprocessen är i full gång och det är ganska hektiskt i vineriet. Vi kollar densitet och temperatur kontinuerligt.

Debourbage ska göras (bottensatsen tas bort). Den så kallade "bourben" hämtas och destilleras till industrisprit.

Remontage (ompumpning av vinet) görs i flera fall två gånger om dagen. Dels via luft och dels utan luft.

Delestage (som remontage men via luftning i annat kärl).

Decuvage (pressning av druvresterna) varvid man får ut sk pressvin som säljs som bulkvin.

 

Inför tillverkningen av mitt favoritvin AOP-vinet Chateau de Brescou jäses Grenache i fyra öppna 500 litersfat. Samma metod ska användas med de handplockade druvorna för att bl.a jämföra kvaliteten. Dessa blandas sedan med Carginan och Syrah. Denna blandning blir sedan ett förträffligt vin.

Söndagen (23/9) var det dags för handplockning. Vi fick hjälp av en vinklubb från Stockholm samt ytterligare några personer (totalt 22 personer). Vi plockade in alles 4 ton Grenache. Druvorna står nu och macereras i de fyra öppna ekfaten. Det ska bli spännande att se om det föreligger någon skillnad mellan de två metoderna.

Efter genomfört plockningsarbete bjöd Lennart och Birgitta Hübsch på gemensam lunch och till denna drack vi goda viner från gården. Mycket trevligt.

Birgitta o Lennart Hübsch

Nu har vi också skördat alla fina cabernetdruvor och vi provar en ny metod för maceration. Metoden heter "piegage" och innebär att cuveen remonteras genom att  "druvskorpan" trycks ned med en slags grep och med handkraft. Detta ska ske till dess "skorpan" är så hård att det inte går att tränga igenom och då är vinet färdigt för decuvage. Tyvärr blev övningen för svårhanterad så vi fick återgå till vanlig remontage.

Fredagen den 28/9 var de sista druvorna inne i vineriet och årets skörd var avslutad. De sista druvorna vi skördade var Carginan. Dessa ger ett mycket gott vin med rustik smak, helt i min smak. Nu återstår enbart det fortsatta arbetet inne i vineriet.

I november börjar åter arbetet på vinfälten. Marken mellan vinraderna ska harvas (eller vad det nu heter), stockarna ska klippas och i vissa fall ska nyplantering etableras. Det är nu som det tunga arbetet börjar inför 2013 års skörd och är helt avgörande för vinets framtida kvalité.

I mina uppgifter har även i viss mån ingått att ibland presentera och sälja vinerna till svenska turister. Häromdagen hade Christoph och jag dessutom en provning för ett gäng franska vinälskare. Det var inte lätt men med gemensamma krafter gick det bra och vi lyckades sälja en hel del.

Jag har tidigare nämnt att vingårdsägaren Arne anordnat gemensam frukost alternativt  lunch efter genomförd skörd. Detta har varit ett mycket trevligt inslag i arbetet och har uppskattas av medarbetarna. Jag har dock inte tidigare nämnt att Arne även vid dessa tillfällen bjudit på gott vin. Vad sägs om:

Fixin, Les Clos, 1996

Chateau Tertre Daugay, 2001

Les Greffieres, Herimitage,1996

Les Meysonniers, Crozes Herimitage, 1996, M Champoutier

Mont-Saint-Denis, 1998

Chambolle-Musigny, 1998

 Jag har under denna sista period även haft några lediga dagar och då har jag passat på att besöka den helt fantastiska katarfästningen Carcasonne. Måste förresten läsa mer om katarerna som fått utstå så mycket elände av den katolska kyrkan.

Min praktik är över för i år. Jag vill därför tacka Domaine de Brescous ägare Arne Wennberg för att han så välvilligt lät mig vara praktikant på hans vingård. Vistelsen har varit full av nya lärdomar och upplevelser. Förutom själva praktiken vill jag också tacka för alla de trevliga diskussioner vi haft de kvällar, vi ätit tillsammans, i den härliga franska skymningen. Jag har dessutom fått träna upp mina färdigheter i att öppna ostron samt fått nya gastronomiska erfarenheter som lammnjurar, korv gjord på åsna, tjur och anka, rousses och bläckfiskarmar.

Jag vill naturligtvis också tacka mina arbetskamrater Christoph, Didier och Steve som så tålmodigt stått ut med mig när jag inte alltid förstått hur arbetsuppgifterna skall utföras. Men det har trots allt fungerat bra. Nästa år kommer jag troligtvis tillbaka till Domaine de Brescou för fortsatt praktik under skörden 2013.

Vad gäller vinerna lämnar jag gärna tips och de rekommenderas starkt. De kan köpas via:

www: x-wine.se

www:bottleshop.dk
Systembolagets beställnigssortiment

Portugal - Douro dalen

Åsa, Lars, Ingrid och jag bestämde redan förra året (2011),när vi var tillsammans, i Bordeaux att hösten 2012 ska vi åka till Dourodalen i Portugal. Jag visste inte då att jag skulle vara vingårdsarbetare i Frankrike. Fick dock ledigt från vingården och tog flyget från Barcelona till Porto. Där mötte hustru och mina kamrater upp. The one and only Håkan Nilsson var researrangör och tillsammans med 22 andra personer spenderade vi några underbara dagar (10/9 - 15/9) i Portugal.

De första nätterna bodde vi på ett underbart hotell (Vintage House) i Pinhao med en fantastisk utsikt över Douro-floden.

Första provningen gick av stapeln på Dow´s Quinta Bomfim där vi fick smaka deras 20 års Tawny samt Vintage port 1999.

Andra dagen inleddes med ett besök på familjeföretaget Wine&Soul. Efter rundvandring fick vi prova deras vita vin Guru, Vintage port 2009 samt deras flaggskepp Pintas. Här gjordes ett inköp. Genast uppstod frågan; hur ska Åsa få plats med vinerna i bagaget?

Detta var bara början nu var det dags för Quinta do Vallado. Anläggningen var modern och stilfull. Ägaren Francesco presenterade en rad vita och röda viner som var alldeles utmärkta. Naturligtvis fick vi också portvin.

Onsdagen började med en båttur på floden till Quinta do Crasto. En helt underbar vingård. Utsikten var makalös, otroligt vackert, helt fantastiskt, bedårande. Ägaren Miguel Roquette lät oss prova helt enastående viner Reserva 2003, Touriga National 2004 och deras helt underbara Vina Maria Teresa 2005 samt Vina da Ponte 2007. Förutom att vinerna var helt otroligt bra fick vi en kanongod bachalao. Sen tyckte framförallt kvinnorna att Miquel var särskilt snygg att titta på. Detta var en provning utöver det vanliga.

Miquel

På torsdagen lämnade vi Pinhao och åkte till portvinsstaden Porto. Det första stoppet var på Graham´s. Hör och häpna medan andra besökare fick prova tre olika sorter fick vi tack vare Håkan prova 15 portviner. Vi fick smaka Tawny i form av 10, 20, 30 och 40 år gamla. En Colheita från 1969 samt Vintage 80, 94 och 2000. Vi fick dessutom 20% rabatt. Ytterligare ett litet inköp. Nu var det kris med väskan.

Denna dag genomled vi också en lunch som går  till historien. Restaurangen hette Pedro Lemos. Ja, detta var något över det vanliga. Helt underbar mat, fantastisk service, ljuvliga viner. Ja, allt var bra. Till desserten serverades champagne från en jerobaum Billecart-Salmond rose. Den var så tung att de var tvungna att vara två servitörer vid serveringen.

Sista dagen besökte vi Taylors. Vi provade bl.a 20 årig Tawny samt en Vintage som öppnades med glödgad portvinstång (en sån måste vi ha).

Kvällen avslutades på en utmärkt skaldjursrestaurang. Här åt vi ett litet djur eller var det kanske en grönsak? Minns inte namnet. Det såg märkligt ut och liknade små dinosauriefötter. De var ovanliga men goda. Därefter var det åter till hotellet för packning. VI LYCKADES.

Nu skildes våra vägar åt. De flesta åkte hem till Sverige men jag återvände till Barcelona för vidare transport till vingården Domaine de Brescou. Tack alla för en oerhört vacker, smakrik och trevlig resa. Vill naturligtvis tacka Håkan för ett fantastiskt bra arrangemang. Det var värt varenda krona. Åk till Dourodalen!!