Framme i ett halvgrått Tromsö vid middags tid, relativt stor flygplats för denna stad på 68 000 invånare och ca 10 000 studenter. Vädret klarnar upp o eftermiddagen o första natten bjuder på sol. Trötta som vi är tar vi en eftermiddagslur i den otroligt goda sängen.
Något man inte behöver sakna vid besök i denna nordliga metropol är barer o restauranger, det vimlar av dem. Vi njuter sol, mackpilsner o en helt smaklös fiskgryta på ett centralt beläget värdshus Skarven. Vi sätter klockan på ringning 24.00, fortfarande strålande guldglänsande solljus.
Dagen startar på Polarmuseet, otroligt intressant utställning o berättelse om livet på Svalbard, som jägare och som äventyrare. Vi lär oss massor inför vårt besök på Svalbard. Eftermiddagen stiger vi på en buss som ska ta oss långt ut i havsbandet, norrut till Skejvöy. Där ska vi ta Hurtigrutten tillbaka till Tromsö - en resa på 8 timmar med ankomst Tromsö kl 23.45. Fin tur på båda hållen, mulet men fina scenarios.
Vaknar till en morgon med strålande sol, besök på Polaria, sälar, akvarier med arktiska arter, filmvisning om norrsken, Svalbard mm. Påfyllning kring kunskaperna om Svalbard.
Efter detta besök på världens nordligaste bryggeri: Mack. Ölen hade vi ju reda smakat men besöket gav oss insikter i deras tillverkning o smaker - sådär jämfört med Mikkeller!
Kvällen tillbringas på den närbelägna fiskrestaurangen Fiskekompaniet. Whaooo vilken mat. Vi äter en hummersoppa, breiflabb m hummer som våra förrätter, en breiflabbsanrättning och en kveiteanrättning till huvudrätt och avslut en pannacotta. Vi dricker Pouilly Fumé, vatten, Tokajer och Berensauslese, besök detta ställe om du ska till Tromsö, värt varenda krona. Vi blir trevligt serverade av en ung kille från Lund, nästan hela personalstyrkan är svensk, ja ja även här i norr. Solen strålar utomhus o en promenad i midnatten med sol i ögonen får avsluta vår vistelse i Tromsö - imorgon den 18:e bär det iväg ännu ett steg nord till Svalbard.
Longyearbyn är en mycket speciell ort. Träbaracker, nej olikfärgade trähus utkastade i en helt steril miljö vid en liten bukt i ishavet. Fler snöscotrar än invånare. Trevligt, ombonat hotell, även här med svensk personal. Gruva, forskningsstation med internationell prägel, turister är inkomstkällor för de som bor o lever i denna miljö. Här finns ju ingen urbefolkning utan alla som bor här kommer från fastlandet, bor här några år och flyttar sen hem. Pensionärer finns inte utan alla som lever här måste ha ett arbete eller vara familj till de som arbetar här. Det finns trots allt gott om krogar och barer och solen lyser upp dagen när vi anländer.
Hör och häpna i Longyearbyn ligger Huset en av norra Europas bästa restauranger. Många av Norges främsta kockar har arbetat här. Menyn skiftar efter årstiderna och är starkt präglad av de lokala råvarorna såsom ren, ripa, svalbardgås och säl. I Husets vinkällare finns ca 20 000 flaskor och restaurangen har sedan 2006 tilldelats utmärkelsen Best of Award of Excellence av Wine Spectator. Tyvärr tittade vi bara in. Nästa gång blir det ett riktigt besök.
Andra dagens morgon har vi en inbokad båttur till den ryska gruvbyn Barentsburg samt till en av alla breer på Svalbard. Vi hoppas givetvis på rikt djurliv men endast en säl dyker upp samt ett antal alfåglar av olika storlek, en o annan lom, måsar eller havshästar som de kallas här samt några lunnefåglar.
Vi möter dock en mycket intressant gruvby – Sovjetisk helt igenom med stora bostadskomplex i tegel, skyltar med förhärligade människor och uppmaningstexter, en enorm sporthall och en stenlenin på det som ska kallas torg. Byn byggdes som ett kommunistiskt paradissamhälle där alla hade allt gratis, bostad, mat, kläder, sport och nöjen. Lönen kunde användas vid återkomst till fastlandet. Samhället byggde helt på gruvdrift, nedlagd men åter i bruk – nu mest av politiska skäl. Byn föll ihop i samband med Sovjets sönderfall men nu pågår renovering, ett hotell har startat upp, ett bryggeri – ja detta måste betraktas som världens nordligaste – ”rälig” öl. Ett litet antal invånare från fastlandet, främst Murmansk bor i byn – en upplevelse. Båtturen i sig lärorik och härlig med fint väder och en liten skara mycket trevliga medresenärer.
Även dag tre – en båttur, idag till en rysk gruvby vid namn Pyramiden och en enorm bree (glaciär) Nordenskijöldbreen. Denna sträcker sig från Longyerbyen och runt i en båge och går ända ner till havet vid den vik vi besöker. En säl till idag, mycket fågel men ingen isbjörn och ingen val. Även Pyramiden typisk sovjetisk, ligger lite mysigare inne i viken. Även denna nedlagd – lämnad som den stod o gick 1998. Musikinstrument, gardiner ja till och med vissnade blommor finns kvar tillsammans med alla filmer i projektorrummet i den stora sport – och konsertarenan. Även här en Lenin som måste betraktas som världens nordligaste. Nu satsas på ett hotell för ev turister, några guider och några kvinnor som sköter bak och bar. Tänk att detta finns!
Idag, söndag ska vi åka hem men vi har gott om tid för en ordentlig rundvandring i Longyearbyn. Äntligen en Svalbardsren –kortvuxen ensamströvare med enorm hornprydnad. Vi tackar för oss i detta märkliga permafrostlandskap men kanske vi återkommer vintertid för nordlyset och isbjörnen.
