Dag 1 Wine Paris 2019

Dag 1 Wine Paris 2019

Den 11 februari 2019 och vi har anlänt till årets vinmässa i Paris. Som vanligt när vi stiger av metron och kommer upp ovan jord slås vi av fransmännens stora byggnadsverk. Här vid Porte de Versailles ligger detta enorma Parc D’exposition. Det är lite utomjordiskt med byggnader och vägar kors och tvärs, ingångar, hallar o parker. Bygga stort o pampigt, nytt och spektakulärt, det kan man i detta land.

Wine Paris 2019 har 1500 utställare och 26000 produkter samt minst 30 000 besökare.

Två enorma hallar har ställts till vinets förfogande och här finns givetvis hela Frankrike representerat. Man vill dock mer än så, här finns också Italien, Spanien, Portugal och ett antal andra vinproducerande länder längs medelhavet och lite till. Vi väljer för dagen hall 7.1  Vi väljer bort Languedoc, Roussillon och Bordeaux och koncentrerar oss på Syd-ouest, Korsika och nya vinbönder. Bara detta uppdrag är övermänskligt, om du ska göra allt rättvisa. Vi startar optimistiskt med Korsika och håller oss till vitt och rosé denna tidiga morgontimme.

Vi har ju besökt Korsika tre gånger, druckit deras viner men aldrig bedömt dem. Samtliga odlingar är koncentrerade längs kusterna och utspridda över hela Korsika. Vi väljer ut några odlare från olika delar av ön.

Clos Teddi; denna vingård ligger i en otroligt vacker del av Korsika, precis innan det s.k. fingret. Här har alltid odlats men växtligheten har varierat. Vingården grundades 1960 av Jo Poli en algerisk krigsveteran. Idag är det hans dotter Marie-Brigitte som handhar gårdens sysslor och som driver de 40 ha med framgång. Samtliga druvor på gården är traditionellt korsikanska.

Vi testade två viner från Vermentinodruvan. Det första Tradition Blanc var ett mycket friskt, torrt, blommigt och en smula fruktigt härligt Vermentino, ett aperitifvin. Det andra, Grand Cuvee som en tid legat på 500 liters barricker och som fått en härlig rondör och exotiska smaker. Därutöver testade vi två typer av rosé. Det ena var gjort på Vermentino och Niellucciu och det andra på Niellicciu och Sciacarellu. Två härligt friska roseer, torra, med citrusinslag och god mineralitet.

Les Vignerons d’Aghione, kooperativ i vinområdet AOP Corse beläget söder om Bastia.Vi smakade här tre roséer, friska, syrliga och lättdruckna. Det märks att det är en ö med vindar från havet, inget tynger ner vinet.

Clos Capitori belägen på kusten strax i närheten av Ajaccio. Här smakade vi vita viner båda tillverkade på druvan Vermentino. Båda var torra och friska med en blommighet och mineralitet i smakpaletten. Vinet Louis Bianchetti Blanc har legat på baricker vilket gör att det blir en aning rundare och fylligare.  Vi kunde inte hålla oss ifrån att även smaka deras rosé som till 100% producerats av druvan Sciacarellu. Det visade sig vara en härlig fräsch rosé med kropp och rondör i munnen och lång eftersmak.

Domaine de Torraccia; beläget vid Porto-Vecchio. Nu var det eftermiddag och dags för det röda vinet. Vi valde ut domainen eftersom de är stora producenter av rött vin. Vi bjöds en exklusiv provning med samma vin från olika årgångar, från 2014 till 2003. Vinet produceras enbart på korsikanska druvor. 2014 var ännu inte buteljerat men fanns med som prov, det visade fina tendenser att bli ett vin att lagra. 2013 var redan fint att dricka men kan gott lagras i minst 10-15 år. Vi föll främst för årgång 2003, ett vin med fin balans, fortfarande en syra och en fräschör trots att färgen har övergått i brunt. Ett härligt vin.

Nu växlade vi över intresset till den Sydvästra delen av Frankrike.

Området ligger i huvudsak öster och söder om Bordeaux, bort mot Toulouse och ner mot Pyreneerna. Vi har tidigare besökt delområdet Gaillac, Bergerac och Perigord och har bestämt oss för att göra ett besök i Cahors lite längre fram i vår. Denna gång koncentrerade vi oss därför på just Cahors, Madiran och Gascogne.

Cahors producerar huvudsakligen röda viner på druvan Malbec. Vinerna är kraftfulla, tanninrika, torra och lagringsdugliga. Vi smakade flera olika producenters vin men fastnade för en specifik som gav oss en fin provning på fem helt olika viner på denna Cahorsdruva.

Domaine du Prince, vinerna kan tyckas svåra då munnen torkar ihop av tanniner men det handlar om stora viner som utvecklas och blir mjukare och välbalanserade med åren. Här finns mycket mörka bär och frukter, örter och förhoppningar. Vi kommer absolut på ett besök till våren.

Domaine du Prince

Vi rörde oss vidare söderut och hamnade hos tre trevliga bröder i Gascogne. Här odlas landskapets speciella druvor och de söta vinerna är särskilt populära. Våra bröder driver vingården

Les Frère Lafitte och förutom vin producerar de Armangnac. Vi avstod från denna dryck men testade fem viner. Det första var vitt på druvorna Colombard och Ugni Blanc, ett fräscht och fruktigt och aromatiskt vin. Det andra var ett rosévin på Cabernet Franc, Tannat och Marselan också detta fräscht och torrt med blomdofter och smaker, angenämt. Efter detta presenterades vi ett rött vin som innehöll ett antal av traktens druvor. Ett rött vin utan alltför hög alkoholhalt, generöst och lättdrucket.

Provningen avslutades med två viner åt det söta hållet. Båda gjorda på druvorna Gros Manseng och Petit Manseng. Här fanns exotiska frukter både i doft och smak. Det första hade en mycket angenäm sötma, friskt, långt, ett vin att servera som aperitif eller till dessert och ost. Det andra var en aning sötare men ändå angenämt.

Vi diskuterade 2018 års skörd med bröderna och de var saliga, aldrig hade de haft en finare och bättre skörd och detta var vad många vinmakare sa både på Korsika och här i Syd-väst.

Provning av viner från Madiran

En stycke längre söderut ligger Madiran och här dominerar druvan Tannat. Den ger kraftfulla, tanninrika och lagringsdugliga viner. De kan liknas vid Malbecvinerna ifrån Cahors. Vi smakadenågra viner från distriktet och kom på att vi ligger på ett antal hemma i källaren, de måste drickas,de har uppnått 20 år.