Morgon vid strandkanten,

Morgon vid strandkanten

En märklig upplevelse. Helg och Kiwis åker ut med kaffevagn till rastplatser, slår upp sin vagn och ett litet tält och passerande stannar i mängd. Denna morgon har en sådan kaffevagn parkerat sig precis framför vårt hem. Våra grannar, två unga tjejer från Frankrike kommer att vakna upp rakt in i kaffevagnen. Framför ungdomarna har ett franskt par med husbil parkerat. Mannen där tar ett dopp och kommer upp till oss för en fransk pratstund – som väl är går det bra – hur kunde han veta att  vi kunde språka med honom!?

Idag kör vi vidare norrut och efter ca 20 minuter passerar vi en liten vingård, Cottle Hill. Vi stannar och möter en förtjusande kvinna, härstammande från Kalifornien men nu sedan 20 år vinmakare på NZ. Vinet är väl inget att hänga i julgranen men besöket är trevligt.

Vidare mot Kerikeri som hyser NZ äldsta stenhus samt en av alla dessa missionsstationer. Här landsteg missionärer för att kristna Maorierna. Efter promenad i djungelliknande terräng behövs en beach – Matauri Bay ligger bra till, underbart vatten med höga vågor. Vi passerar Coopers beach, tyvärr Bertil ditt mail kom en dag förs så vi bommade vattenmannen på vår väg mot Whatuwhiwhi.

LarsPeter är indisponibel i de nedre extremiteterna, höger fot liknar en fotboll och den bränner och värker. Han sitter still, imorgon blir det läkarbesök. Detta tillstånd har uppkommit utan träning. Vår närmsta granne på campingen är en familj som för åtta år sedan emigrerade från Sydafrika till NZ – för barnens skull.

Morgon - som ska ta oss till sjukhus – vår vana trogen! tänk att vi alltid hamnar på sjukvårdsbesök var vi än befinner oss. Det finns bara ett land där vi undvikit sjukhus och det är Island!? Man kan undra om det har med yrket att göra?

På vägen passerar vi NZ nordligaste, gården heter Karikari estate och ligger underbart vackert med vidunderlig utsikt. Åsa är förare så en provningsomgång får räcka – det blev Pinot Gris, Sauvignon blanc, Rosé baserad på Merlot, en Pinotage och blenden toa lti 2008  bestående av Malbec, Cabernet Franc och Merlot. Pinot Gris var ett bra vin, torrt och syrligt men övriga är inte värda en kommentar.

Sjukhus i Kaitaia – ingen lång väntan –dr från Holland – inflammation i hälsenefästet – medicin och strechingövningar och good luck. Han stapplar men imorgon ska vi åka 90-miles beach – tidigt!

Sandy Beach travel

Idag möter vi upp kl 08.30 för en dagstur med Wiviane (kör bussen o är vår guide) till Cape Reinga och 90-mile beach.

Vi åker norrut i ett fantastiskt landskap – det är så vackert att tårarna bränner i ögonen, att man får uppleva detta!

Vi gör vårt första stopp en mycket liten by som erbjuder stora glassar och diverse souvenirer de tillverkat på plats. Vi inhandlar en vackert flätad ryggsäck och en enorm glass. Stopp två lunch och bad i en fantastisk vik i ett gudomligt väder. Stopp tre Cape Reinga här möter Stilla havet – Tasmanhavet, enligt sägnen möter mannen – kvinnan och det uppstår liv. Denna plats är helig för Maorierna. När någon dör flyger anden ut över Cape Reinga till the three kings islands. Det löper två källor längs bergen och den ena renar anden innan den ger sig iväg och den andra ger livet igen om anden kommer tillbaka., man kan förstå heligheten på plats.

Härifrån går resan tillbaka ute på strandens sanddynor. En bit ut stannar vi för sandsurfing. Man lägger sig på en surfbräda på den 175 m höga sanddynen (efter en klättring upp) och susar nedför på magen – mycket häftigt!

Svårt att beskriva färden över dynerna – det är ebb men floden väntas och den ena dagen är inte den andra lik.

Vilken dag med Wiviane en guide och förare utan like, kan allt och känner alla, tack för denna fina dag!

Vår färd går söderut mot en skog som hyser det största och äldsta Kaoriträdet på NZ, Tane Mahuta (skogens gud). Skogen eller djungeln är helt enorm. Waipoua forest bjuder trädtunnlar med lianer och mycket tät skog, fattas bara apor och en och annan tiger, och Tarzan? Där helt oväntat en liten parkeringsplats och en bit in står det enorma Kaoriträdet. Dess rötter är mycket känsliga för en svampart som gärna tar död på just dessa träd. De växer mycket långsamt och är svåra att ersätta om de förstörs. De flesta har tyvärr avverkats och användts till att tillverka alla möjliga trädföremål från skepp till möbler. Detta gamla träd är ca 2000 år gammalt, det är 52 meter högt och har en omkrets på 14 meter. Trädet hyser ett 30-tal olika arter i sig, tyvärr ger inget foto i världen det rättvisa. Det störtregnar och vi reser vidare söderut och slår nattläger vid Snells beach.

En lampa lyser på instrumentbrädan, motorkrångel?? Vi ringer uthyrningsfirman men tydligen bara att strunta i. Vi gillar inte lysande lampor varför vi tar en runda förbi Apollo när vi ändå passerar Auckland. Fixas och färden går mot Coromandel Peninsula. Vid 7-tiden hamnar vi i Waiomu, en härlig Domain där vi nattar gratis. Här träffar vi mycket trevliga Kiwis som visar sig ha varit i Sverige.

Vi har bestämt oss för att utforska en del av Coromandel Peninsula och tar oss norrut till den lilla orten Tapu där vi tar vägen mot Hahei, ännu en väg som vi skulle undvikit, grusväg, smala kurvor, blött och slipprigt i ca 4 mil. Bilen ser ut ha fått fläcktyfus efter färden men vi är framme och har ca 1,5 timmes promenad framför oss mot Cathedral Cove, så underbart vackert, återigen slås vi av vad naturen skapat. Nattens läger i Tairua.

En smal landremsa skiljer hamnen från en brusande strand och här står vi. Underbart. LarsPeters fot är bättre.

Vi har köpt nya skor, sådana med en slejf mellan stortå och pektå. Det tar inte lång tid förrän LarsPeter börjar gnälla om ont mellan tårna och en stor vattenblåsa har bildats. Åsa har också en men det går ju över!

Vi upptäcker till vår bestörtning att vattentanken med spillvatten läcker, det rinner under bilen och det luktar …Så är det dagen under söndagen. Inget vatten rinner ut längre – vad är detta?

lång så ett telefonsamtal till Apollo efter inspektion på morgonen. Det rinner o stinker hela dagen men det är helg så vi får vänta till måndag på reparation.
Vi bestämmer oss för

Söndagens besök i Hobbiton world är som en saga.


Vi som knappt sett filmerna eller ens läst alla böckerna blir fascinerade. En hel värld är uppbyggd, den hålls i ordning och den är på riktigt och allt är in i minsta detalj, tänk idag är detta en av NZ främsta turistattraktioner och när man började filma Sagan om ringen och uppföljarna så var det ingen som trodde på projektet och det blev en dundersucce. The Alexanders, som äger marken, är inte missnöjda precis.

Vi struntar i reparatör, det som stinker nu är de geotermiska källorna och områdena kring staden Roturoa.