Vår första tid på Sydön

Vår första tid på Sydön

På morgonen den 10 februari var det dags att ta båten från Wellington till Picton (Sydön). Massor med husbilar och massor av olika nationaliteter. Världens vackraste båtresa, ja vi håller med, och vi har underbart väder. Plötsligt ropar kaptenen att valar siktas men tyvärr vi såg inte några.  Vi hittar en underbar övernattningsplats med utsikt över vinfält och härliga kullar, fåglarna sjunger och stjärnorna blänker i tusental.

Marlboroughdistriktet och dess viner ska utforskas under några dagar innan resan går vidare söderut. Vi har tur, lördagen den 13 februari är det dags för den årliga vin och matmässan i Blenheim, vi ställer in egen rundåkning o satsar på mässan. Vi åker istället mot Nelson och på vägen ett stopp i musslornas huvudstad Havelook. Underbara musslor, stora, gröna och tillagade med kärlek.

Nelson blev ingen hit campingmässigt så vi drar en bit åter och hittar en fin plats för övernattning. Tyvärr kan vi inte sitta ute pga alla knott, svenskt myggmedel hjälper inte så det blev stora bett.

Inte långt från Havelook, ja vi åt musslor ännu en gång, kommer man ut bland de smala bukterna och vikarna i norr och vi hittar Dooble Bay en underbar plats för bad och övernattning. Här har vi världens tidvatten och vad uppenbarar sig då, jo, ostron på stenhällarna. Härligt, vi plockar ett halvdussin var som vi njuter med citron och en god Sauvignon Blanc.

Tidig lördagsmorgon – kanske blir det trängsel på festivalen så det är bäst att vara i god tid. Ingen fara, på parkeringen invid vinfälten kan vi stå över natten – jättebra vi ska ju på vinfestival. Vilken fest, känns lite som Ascot vad gäller hattar och viss klädsel. Oj över 50 vinmakare, mattält med allt från langos till ostron, trevliga föreläsningar och kockshower. New Zealands bästa kockar och TV-matprogramsstjärnor underhåller med sin kokkonst. Vilken musik, toppenmusiker, en härlig dag i Marlborough. Särskild rapport beträffande vinerna kommer senare.

Idag söndag, alla hjärtans dag, bär det iväg mot Kaikura där vi förhoppningsvis ska kunna se valar och delfiner. Naturen längs vägen är överväldigande vacker, kullarna är sandfärgade liksom fåren och allt mot en fond av askgrå berg, liknar inget annat. Plötsligt uppenbarar sig det turkosa havet och en osannolik klippkust där sälarna trivs. Sälar överallt, havet och klipporna har bildat små bassänger där 

babysälar trängs och leker. Mammorna ligger på klipporna o solar. En tiominuters promenad uppåt längs en flodfåra finns ett vackert vattenfall och hit vandrar sälarna vintertid, ingen vet hur de hittat hit och fy vad jobbigt, vassa stenar och uppför. På vår väg nedför hör vi sälskrik, en liten babysäl har fastnat i en skreva på väg mot havet och den skriker – mamman skriker nedanför och plötsligt hittar de varandra! Dagen är räddad – vilken upplevelse.

Vi stannade i Kaikura för att åka på valspaning. Efter en bra stund på havet visade sig två valar. Det var Kaskelotter (sperm Whales). De vistas här vid den Nya Zealändska underjordiska canyon som utgör kontinentalsprickorna, där de kan dyka ca 1000 meter och fånga räkor. Helt fantastiskt att se dessa stora djur som sprutar sin luft och dyker så vackert. Samtidigt fick vi bekanta oss med den vandrande albatrossen, en fantastisk fågel med två meter mellan vingspetsarna. Vi är nöjda, sjögångmen valar men ännu inga delfiner?! 

Vägen från Kaikura mot västkusten var ingen höjdare. Vi tog sträckan i två etapper med en övernattning på en gratiscamping. Vi träffade ett trevligt ungt, svenskt par med två goa barn som var på väg att lämna NZ efter tre veckor. Vi fick lite tips och vi hade en trevlig pratstund.

Greymonth, nja ingen höjdare som stad men 4 mil norrut finns en stor attraktion, the pancake rocks. Ännu en upplevelse av något unikt, aldrig skådat något liknande, klipporna liknade pannkakstårtor eller plättar på hög, och detta har hav o vind skapat helt otroligt. En fantastisk strand men med sugvågor så badet fick bli i den flod som rann ut, bräckt vatten. Åter en härlig dag.

Molnen drar in och snart börjar det småregna efter tio minuter är det störtregn. Regn, regn och åter regn i två hela dagar och vi som är på väg mot glaciärer och Sydalper, några av de vackraste och mest spektakulära naturområdena på NZ. Men regn ingår och regnet är värt att beskåda. Naturen förändras helt, torrlagda åar bli floder, nya vattenfall från klipporna, regnskogen susar och brusar. Vi hade tänkt en helikoptertur men den fryser inne tills vidare. På nätterna läcker det myckna vattnet in i bilen och allt känns fuktigt, det är kyligt.

Vi kör vidare till Wanaka, regnet öser men vi ser visst hopp. Solen kommer tillbaka och i Wanaka är det världstävling i Trialthon med massor av deltagare. Den lilla staden sprudlar och vi följer strömmen och hyr cyklar. Det blir en härlig tur, ja en liten malör; Åsa rasar med cykel och allt nerför ett stup, några blåmärken och rivsår på armarna och en blodutgjutning på benet men cykeln är hel och Åsa står på benen.

Vilka omgivningar, nu visar Sydalperna sina vita toppar och Wanakasjön sitt blåa vatten, vilken tur vi har!