Roturoa and the Vulcan valley och söderut

Roturoa and the Vulcan valley och söderut

Det puttrar, ryker, bubblar och stinker, överallt geotermiska under. Här är det mellan 80 -100 grader C och det är väl övervakat, vi vill ju inte koka ihop!

Vi åker till Te Puia ett termiskt område med Gejsrar, bubblande lerfält, pooler med hett vatten och en maoriby. Hela området har varit befolkat av maorier sedan 13-14-talet. Området har varit attraktivt för flera maoriska stammar och för de européer som kom på 1800-talet. Vi får uppleva hela den vulkaniska och termiska aktiviteten under vår vandring i området och vi har en utmärkt maorisk guide vars anfäder tillhör stammen. Det är förbluffande vart man än ser så ryker eller bubblar det!

Vårt besök avslutas med en fin show av maoriska danser - till krig och kärlek. Vi avnjuter en timmes underhållning av hög klass. Att Maorierna är polynesier är det inget tvivel om när man hör sångerna och musiken, rytmen är skön och vi känner de Tahitiska och Hawaianska tonerna.

Vi ändar upp i Taupo framåt kvällen och hittar ett urfint gratisställe vid Tauposjön –NZ största insjö. Taupo ligger vackert vid sjön med samma namn och vid lakefront sprudlar barlivet!

 Morgon – bad och ja idag blir det alpbesök. Vad kan det annat bli när vi under frukosten sitter o stirrar på fjärran snöbetäckta berg. Vilket landskap vi möter -vulkaniskt , svart, grått, rödbrunt och en vitaktig lav eller mossa som klättrar. Efter liftåkning befinner vi oss på NZ högst belägna café – vi är på skidberget Mount Ruhapeu 2797 meter högt, nordöns enda skidanläggning, det är ett månlandskap sommartid. Liften är från 50-talet! Härlig dag!

Vi gillar vatten och morgondopp och hittar en skön plats vid samma sjö men utan stad och med solnedgång över vulkanerna!

Denna morgon är ingen annan lik, frukost tillsammans med svanarna, de svarta. Plötsligt kommer den fiskebåt vi suttit och tittat på, in till strandkanten och mannen vinkar på oss  - vad har vi nu gjort för fel – ja det är den första tanken – men tänk, denne vänlige fiskare undrar om vi vill ha en av hans fina nyfångade laxöringar! Va? – ja han har tänkt , de är inte härifrån, de vill säkert smaka vår fina fisk och så delar han fångsten med oss. Kiwis gästvänlighet är enastående – han tom rensar o delar fisken och den blir snabbt stekt  - både lunch och dinner är fixad.

Vår tur går idag mot Napier, huvudstad för vinet i Hawkes bay och känd för sina fina Art Deco byggnader. Märklig stad som 1931 drabbades av jordbävning och brand och staden förstördes. Inom två år var allt återuppbyggt och i Art Decostil. Varje år hålls en festival då alla klär sig i 30-talskläder och festar veckan lång. Tyvärr i mars så vi är för tidigt ute – ja vi har ju glömt stassen hemma.

I Napier ligger Vinets hus och här bjuds vi vinprovning av sju vita och sju röda viner från distriktet. Favoriten bland de vita blev en Sauvignon Blanc från Crab farm och bland de röda en blend från Crossroad vid namn Talisman. Vi kommer senare att djupdyka i vinerna i en särskild rapport på bloggen.

Napier bjuder härligt väder, turkost hav och hus som ser ut som glassbakelser.

Hawkes Bay vimlar av vin och fruktodlingar och givetvis ska en dag vikas åt att botanisera bland deras vingårdar.  

Den första gården vi åker till är Sileni. Deras vin finns enligt uppgift i Sverige.  Här träffar vi Ann Boustead som ger oss en fin provning av åtta viner. Hon har en brevvän i Löberöd i Skåne sedan 51 år tillbaka och de har sett varandra en gång via Skype. Angela var en typisk kiwi, intresserad och hjälpsam.  Vi kom därifrån med kartor och mängder av tips inför vår vidare resa. Själv var hon från Sydöns sydspets. Vad gällde vinerna så köpte vi deras Merlot Cut Cane från 2013.

Därefter åker vi till granngården Ngatarwara. Vår guide här, en trevlig kille från Argentina men bördig från Frankrike. Gården är 30 ha stor och de producerar främst för egen marknad och för Kina. Här jobbar en svensk tjej från Härnösand, Annika. Plötsligt hörde vi smällar från vinfälten. Det var för fågelskrämmor. De lät som bomber som exploderade med ojämna mellanrum. Aldrig hört talas om något liknande. Även här fick vi god genomgång av gårdens olika viner. Här ser vi för första gången fåren bland vinet. Gräset är grönt o saftigt i vinraderna och fåren går där o betar eller ligger i klungor under stockarna för att få lite skugga, det ser så härligt och lantligt gediget ut.

Annika dyker upp och vi får ett spännande samtal med henne om hennes 6 år i New Zealand.  Med oss hem fick vi gårdens Chardonnay samt en flaska med utmärkt Syrah.

Vi ska idag inta lunch på den gamla vingården Mission Estate. Tipset har vi fått av en kiwi-kvinna på en pub i Taupo. Mission Estate är områdets äldsta vingård, inhyst i ett måleriskt franskt missionshus. Det ligger på en höjd med grandios utsikt över Napier och bukten, bedårande. Vi serveras i trädgården. Vi har provat gårdens viner vid tidigare tillfälle och de gör bl.a en mycket trevlig Chardonnay. Detta vin intog vi tillsammans med en helt underbart god lunch. Deras övriga vita viner är lite i klenaste laget för vår smak. Vi inhandlade dock en jättegod Syrah. Tanken är att den ska följa med hem till Sverige. Vi får se om den får plats.

Efter lunch for vi till områdets senaste vingårdstillskott Elephant Hill, vackert belägen på vägen mot Cape Kidnappers. Modernt stuk också den med restaurang. Gården är i tysk ägo och omfattar ca 50 ha. Naturligtvis provades de sex viner som ingick och här fastnade vi faktiskt för deras rosévin gjort på Tempranillo.

Cape Kidnappers har en brant klippkust, faktiskt likt Dovers vita klippor och på klipporna häckar Gannets (australiskasiatisk havssula). Vinden är stark och vågorna slår mot strand och klippor när vi kör mot en motor camping som vi ser på avstånd. Här verkar tiden stått stilla, husvagnarna har alla fasta tillbyggen och vissa bor nog permanent på platsen som nås via en mycket smal grusväg med begränsning 8 km i timmen! Vi gör ett kort besök men hittar en luftigare plats utanför campen.

Alltid morgondopp om vatten finns tillgängligt. Vi ska idag mot nya vinmarker kring Martinborough.

På vägen passerar vi Pukaha - Mount Bruce, ett reservat för New Zealands hotade fåglar och ödlor. Fantastiskt; man forslas ut i regnskog och får möta Kakariki, Takahe, Kaka och en vit Kiwifågel, mfl. Kiwin är speciell, är utrotningshotad eftersom den inte kan flyga.

Tyvärr Martinborough har varken hav eller sjö men en freecamping på ett Rugbyfält blir bra. Det är fredagkväll och på lördagen är det sommarens marknad i vår lilla stad. Det kommer minst 20.000 personer upplyses vi om och det kommer att bli så trångt att det inte är lönt at ens närma sig de centrala delarna. Vi får väl se men att döma av fredagskvällens pubbesök så finns risken. På puben är det vilda västernstämning och det känns som att det när som helst kan bli stort tumult, men inte här, alla är glada för imorgon är det marknad.

Vi tar en tidig morgontur bland stånden men hyr istället fina gröna cyklar och gör en mycket trevlig cykelvintur i denna dalgång, med fin Sauvignon Blanc och Pinot Noir. Vi har valt ut tre vingårdar som särskilt intressanta. Först hamnar vi på Martinborough Wineyard, här hittar vi utmärkt goda vita viner och en fin Pinot Noir. Stockarna just utanför cellar door är 36 år gamla Pinot Noir! Vi trodde de var högst 15 men stockarna producerar ett utmärkt vin som vi nog tar med hem.

Efter detta hamnar vi på Schubert där en ung kvinna från Italien tar emot. Här får vi en härlig provning av deras sju viner som alla håller hög kvalitet, vi pratar vin och Sverige. Schubert har nämligen en svensk importör och många av deras viner finns på Systembolaget. Härligt vi kan köpa dem hemma! Vi fick en hel del tips av Martina inför vår visit i Wellington så vi kommer säkert att både äta o dricka gott.

Nu var det dags för Ata Rangi, den mest berömda vingården här. Här är det viss trängsel, men provningen av deras sex viner blev fin och kvaliteten var mycket hög så det blev inköp - kanske Pinot Noir kommer hem?

Det blev några gårdar till, en för lunch och vin och en för namnet, Poppies. Visst var vinet gott men inte i paritet med de tre övriga.

Marknaden var fortfarande välbefolkad men här fanns inget som intresserade.

Nu till Wellington. Överraskande vacker väg. Vi trodde annat? Vi checkade in på Motorhome park nere vid waterfront, mitt i centrum, mycket praktiskt. Wellington är en mycket trivsam stad. Liten huvudstad med vacker waterfront. Här paras konstverk med muséer, gamla Pierbyggnader, nya byggnader, restauranger, uppbyggda hopptorn för badare, små containers med affärer av allehanda slag, här är mycket trivsamt.Vi besökte stadens kända museum Te Papa Tongarewi. Här var det gratis inträde och fantastiska utställningar. En stor utställning handlade om Nya Zeelands historia, djurlivet, jordbävningar, tsunamis och insatserna under första världskriget.

Ett mycket fint museum. När man är i Wellington måste man åka stadens Cabel car upp till en fantastisk utsikt över bukten och de omgivande bergen - nästan som utsikten från Taffelberget i Kapstaden.

Vi njuter kvällen med ostron, fisk och lamm och ett gott vin.

Vi har bestämt oss för att runda Marine Drive som är hela den yttre sjösidan av Wellington med förbyar, fina bukter och marinreservat för pingviner och sälar. Vilken upplevelse, naturen var vild och vacker. Mellan klippor, fina sandstränder och härliga rev att snorkla i. Vi såg pingviner men inga sälar tyvärr.

Bye, bye North Island.

Reflektioner sånt som upprepas flera gånger om dan!

Nu har vi varit på NZ i lite mer än tre veckor och man slås av vissa ting. Förutom att alla vi mött är otroligt vänliga, pratsamma och hjälpsamma så slås man av att det är så rent överallt. Inte ett papper i vägkanten, inget hundbajs på någon trottoar och – det finns mängder av offentliga toaletter. Om de är designade, ja många är rena konstverken, eller inte så är de rena o fina, alltid toapapper, alltid tvål och det luktar rent. Deras bajamajor va? man kan spola, rena lyxen, det finns vatten och det finns en liten pissoir för herrarna. Inte en enda toa hittills, vare sig på bar eller ute i det fria har varit smutsig och en sak till – de är välbesökta och gratis!!! Ja lite toanoja!
TYVÄRR HAR VI PROBLEM MED VÅR DATAKRAFT: DET ÄR SVÅRT ATT PUBLICERA BILDER.