Nu börjar vi vår vinresa del 2 och är på väg mot för oss spännande och okända vinmarker.

Morgonen började redan kl 05:00. Vi hade ca 4 timmars körtid till Domaine Rabiega i Provence. Kl 10:30 skulle vi träffa Lars Torstensson för en provning. Lars har varit vinmakare på Brescou i flera år och nu skulle han valla oss på Rabiega. Domainen ligger vackert inbäddad bland kullar, berg, skog och vinfält intill byn Draguignan.Vi bjöds en fantastisk provning från cuvar, fat och flaskor och en genomgång av domainens  spännande historia. 

Till att börja med bjöds vi en mycket speciell Rosé , en ekad historia på Syrah. Den kräver mat, den kräver uppmärksamhet av smakaren, den räcker länge . Vi fastnade särskilt för denna Rosé från 2020, dyr men …..Sen till Clos Diere ett vin med lång historia som återuppstått, vilken återkomst. Vi provade tre nya årgångar, Syrah med en gnutta Grenache och Cabernet S, och en 2003:a, vilken kapacitet detta vin har!

 

Hungern tilltog och som tur var fanns det bord i restaurangen. Här bjöds vi fantastiskt god Ravioli, 

god rosé och gott kaffe. Vi tackar Lars, Kristoffer och praktikanten Alex för ett oförglömligt besök.

 

Efter en stunds vila gav vi oss iväg mot Bandol, druvan Mourvèrdres hemvist, och vingården Domaine de la Font des Peres. Vi hade bokat hemifrån, för oss en kändis sedan vinmässan i Paris 2019. Vi gillade vinerna och presentationen då och ville gärna utforska den i verkligheten. Domainen ligger fantastiskt vackert på 300 meters höjd med vinmarkerna runt omkring. Byggnaden syns på långt håll och backen upp tar andan ur en. Vi fick en trevlig genomgång av allt i caven och en smakning av 5 viner. Det visade sig att domainen i sitt nuvarande skick endast hade 10 år på nacken. Den dominerande druvan Mourvèrdre gör sig särskilt bra i Bandols klimat och används både till rosé och rött. Trevliga viner här men något saknas! Kanske är det tanninerna eller den kraftfullhet som druvan vanligtvis lämnar ifrån sig.

Domaine de la Font des Peres

 Vi hade bokat boende i själva orten Bandol. Orten ligger vid en bukt i Medelhavet och boendet låg ca 50 m från stranden. Tanken var bad och lite sol några timmar på morgonen, innan vinet tar över dagen. Planen gick helt i stöpet pga väderleken, 16 grader och mycket kraftig vind. Vilken tur att tjocka tröjan följt med på turen. Vi fick snabbt bokat ett förmiddagsbesök på det fina vinslottet Chateau de Pibarnon. Vägen slingrar mellan kullarna beväxta av låga, knappt synliga vinstockar, cypresser, olivträd och blommor. Högst upp, där vägen tar slut, ligger Pibarnon. Odlingarna runt slottet är terrasserade i en halvcirkel som för tankarna till en grekisk amfiteater. Här njuter Mourvèrdre sina dagar i sol och vind med närhet till det salta havet. Även här får en mycket högklassig provning som startade med genomgång i caven för att avslutas med avsmakning av tre rosé och tre röda viner. Ja, det blev lite Marc till slut också.

 

Mourvèrdre står för 80 % av odlingarna på Domainen och används som sig bör både till rosè och till det röda vinet. Samtliga viner var mycket smakfulla och hade en härlig intensitet i doften. De tre rosévinerna bjöd alla på olika dofter och smaker. De två första vid namn Le Chateau de Pibarnon rosé 2021 och 2022 var en blandning av 70 % mourvèrdre och 30 % cinsault. Här fanns rik frukt men också en komplexitet som är ovanlig i rosé. Den tredje rosén vid namn Nuances, 95 % mourvèrdre, var mycket speciell. Den hade lämnats i källaren i nästan ett år för att sedan spendera 9 månader i sandstenscuvar. Här hittade vi diverse dofter och smaker, aprikos, saffran, salvia och granatäpple och en härlig eftersmak.

 

De röda vinerna var storheter men olika. Det första vinet Restanque innehöll 70 % mourvèrdre och 30 % grenache och var fruktigare än de två övriga där mourvèrdren stod för 90%. De två senare, två årgångar av Le Chateau Pibernon har legat 18 månader på stora ekfourdres. Underbara toner av körsbär, viol och björnbär uppenbarade sig. I den äldre årgången kunde vi ana lakrids och örter. Eftersmaken sitter fortfarande i, jösses vilka viner, synd att de alla har ett relativt högt pris, nu blev det inte lådor utan flaskor som fick följa med hem.

 

Blåsten hängde i men staden bjöd en liten marknad, trevliga affärer och caféer och en fin vinhandel som samlade samtliga domainer i området. Det blev en liten provning till av riktigt goda Bandolviner. Det har trots vädret varit ett trevligt och lärorikt besök i denna vackra del av Provence. 

Resan gick vidare längs den franska rivieran, så vackert för ögat men massor av trafik trots söndagsförmiddag. Snart var vi på den Italienska sidan och här tilltog trafiken. Gudomligt vackert är det, med det blånande havet och de gröna bergen och de monumentala byggnadsverken till broar över ravinerna. Vi gjorde ett kort stopp i San Remo för en kopp kaffe och en promenad och sedan vidare mot Verona. Stoppet var förrädiskt, totalstopp flera mil på motorvägen och hoppet om att nå Verona innan natten anlöpte, grusades en aning.

Plötsligt gick korken ur och trafiken rann på som Champagnen ur en nyöppnad flaska. Verona nåddes kl 19:05 och det var ingen panik om lite mat före sängdags. Tydligen har vi kommit mitt i en karneval, tusentals människor, barn som vuxna utklädda till olika sagofigurer, konfetti, öronbedövande musik, aperol spitz, allt i en enda röra. Det visade sig, vi nådde Verona mitt i den årliga karnevalen och vilken fest det var!

 

Dagen därpå hade lugnet lagt sig, solen sken och shortsen kom på. Verona visade sig från sin allra bästa sida. Friskt ljusblått vatten i floden Adige, ståtliga solbelysta palats från svunnen tid, massor av folk på besök samt snöbeklädda berg som skymtande i bakgrunden, så vackert.

 

Julia

Det var tredje gången vi bevistade denna underbara stad, kan det vara Romeo och Julia, flodens dragningskraft, den italienska atmosfären eller den vackra arenan som doftar musik och teater, vad har staden som lockar och pockar för återbesök. Non lo so?

Jo, kanske det var vår favoritvinbar

Mycket trevlig vinbar

Dagen därpå for vi vidare mot nya äventyr.

Denna gång gick resan till Slovenien. Målet var vinorten Jeruzalem som vi blivit tipsade om. Vi körde genom ett mycket grönt men relativt platt landskap utan en enda vinstock. När vi närmade oss Jeruzalem tilltog skogarna och kullarna och en fantastisk, nästan osannolik landskapsbild avtecknade sig. Kullarna var inte kullriga efter varandra utan gick i kors om varandra. På kullarna växte magra vinstockar i oändligt grönt gräs.

På en av topparna åt vi middag, solen flödade, vinden svepte , det var som tempelriddarna en gång sagt om området, detta måste vara himmelriket, vi har kommit till Jeruzalem. Dessutom tyckte de mycket om vinerna som serverades och än idag heter huvuddruvan Sipon (Cést bon) som egentligen är Furmint.

Karneval i Verona, vinfestival i Jerusalem. Inte visste vi att vi skulle hamna i världens vinfestival den förste maj. Till arbetarnas ära har vingårdarna öppna dörrar och både gamla och unga, går man ur huse med musik, sång och flaggor. Vingårdarna bjöd in, hällde upp Spritz, som bestod av vitt vin och mineralvatten, och festandet var igång. Själva vandrade vi kullar upp och ner, beundrade den oemotståndliga utsikten åt alla håll och vinkade åt alla glada människor. Uppe i Jerusalem samlades alla till grillat och ännu mer vin. Vi tog oss tillbaka till den mycket trevliga gården som vi lämnat och bjöds nu gårdens samtliga viner. Till vinerna serverades bönsoppa. Vilken dag!

Fest i byn

Den andre maj var allt stängt i Slovenien. Vilodag. Vi tog bilen till Kroatien och den lilla staden Varazdin på andra sidan gränsen. Åter tillbaka i Slovenien och Jerusalem hittade vi en öppen vingård, Malec. Här fick vi en härlig provning av Sipon, Grauburgunder, Savignon blanc blandat med en Laski Riesling, en Cuvée på fem druvor samt en Pinot Noir. Vinerna var mycket rena i smaken men Laski Riesling är inte något vi rekommenderar.

Det Slovenska äventyret avslutades i Maribor. Vi var nyfikna på skidbacken men framförallt på världens äldsta vinstock. Regnet hängde tungt över bergen, dimman drog ner alla gardiner för backarna men vinstocken prydde sin plats. 

ca 450 år gammal

Den var häftig att beskåda och ännu häftigare, den bär fortfarande frukt. Några flaskor per år som är alltför kostsamt. Givetvis fanns en vinbar till vinstockens ära och här serverades vi en fin 5-viners provning, tre vita, ett orangevin och ett rött. Två av de vita var torra viner med generös doft av ananas och lime, en god smak av detsamma som satt i länge. Det tredje vita var en halvtorr Savignon Blanc som var mycket speciell. Röda bär, fläder, örter så god att den fick följa med i bilen tillsammans med det oranga vinet som var ett helkvällsvin till intressanta samtal, Woh!

En favorit

Vi har imponerats av Sloveniens natur, dess viner och alla vänliga människor. Vi har dock synpunkter på språket, det ser svårt ut, det är svårt att uttala alla konsonanter och tecken men Slovenerna är duktiga på tyska och engelska så vi klarade oss bra ändå. Nu går turen vidare till Österrike men det återkommer vi till i nästa avsnitt.