Den 4 september; vårt lilla hus står kvar, gatan är nyasfalterad och 2/3 av fasaden är riktigt snygg. Nu återstår den nedre delen samt måleriarbeten av fönsterluckor och portar. Vädret är toppenfint och vi längtar efter bad i Medelhavet.
Några dagar senare är vi redan inbokade för bla boule, golf och trevliga möten med vänner och bekanta. Den första veckans golftävling leder till vinst för LarsPeters lag och dagen därpå tar Åsa hem bouletävlingen. Inte nog med detta, tillsammans vinner vi även Canastaspelet.
Den första vingård vi besöker är givetvis Domaine de Brescou. Vi är nyfikna på skörden, hur druvorna klarat våren? – och så vi ska också planera en skördelunch med Munskänkarna i Languedoc. De gröna druvorna är redan inne i cuvarna, Merlot och Grenache är under arbete men Pinot Noir är borta, den frös ihjäl i våras. Arne är dock nöjd med årets skörd men tyvärr blir det ingen rosé 2021 eftersom Pinot är borta.
Har det trots allt varit lyckosamt för Brescou så förtäljer många andra att deras skörd halverats. De rycker franskt på axlarna och ser sorgsna ut. Nu är det bara att hoppas att kvaliteten är hög på återstoden.
Vi kan inte enbart bada, spela och umgås utan vi vill gärna utforska markerna runt oss, gäller både vinmarker och vandringsstråt. Ett vinområde som intresserar oss mycket är St Chinian. AOP-Området består av inalles 19 byar belägna uppe i bergstrakterna några mil från Pezenas. Vi åker, denna gång, främst för att utröna möjligheten att anordna en Munskänkarprovning med viner från detta område. I huvudorten St Chinian, i ena änden av det stora torget, finns en vinhandel. Här är samtliga odlare företrädda. Här gör vi ett stopp, provar några viner och köper med oss några. Det är svårt att välja – både de röda och de vita vinerna håller hög kvalitet med friskhet, god syra och rondör hos de vita och en särskild elegans hos de röda. Vi kommer senare att recensera de vi köpte. På vägen besöker vi Cave de Cébazan. Här gjorde vi 2019 fynd. Vineriet sålde ut stora mängder vin pga felaktiga etiketter. Vinet skulle till Kina men något hade gått fel i etikettillverkningen och därför blev det osäljbart i Kina. Vi fyndade bra viner för 2,50 buteljen. Visst fanns det fynd även denna gång, till priset 3,50. Allt köptes osmakat pga Coronan. De kan alltid användas i matlagning.
Frankrike sägs vara matens land. Nja de nordiska kockarna har i många fall kommit ifatt och förbi men vi går ju gärna på restaurang. En helt nyöppnad restaurang är L´Alternative i Beziers. Den drivs av Gilles Goujon och hans familj som också innehar den 3 stjärniga restaurangen Auberge du Vieux Puits i den lilla byn Fontjoncouse. Här var vi i augusti 2016 och hade en fantastisk upplevelse. L´Alternative levde givetvis inte upp till den nivån. Det var mysigt och opretentiöst, lite rörigt i serveringen och blandat intryck av maten. Vi hoppas den tar sig!
Den 20 september, dags för Munskänkarnas aktivitet, druvplockning med lunch och vin. 20 entusiaster anlände kl 10.00. Det stänkte lite men alla var klädda för en dag på fältet. Sällskapet drog iväg med korgar o saxar och efter en snabblektion lyste flitens lampa. Vi var uppe med tuppen och fixade lunchen. Den intogs, efter gott värv, på en av gårdens terrasser. Vi hade plockat ut två vita och två röda att dricka till maten. Vi startade med gårdens guldmedaljvinnare: Chardonnay 2020, ett friskt, läskande vin med doft och smak av vit persika, honung och äpple. Vin nr 2 Chateau Blanc, en blandning mellan Rousanne, Marsanne, Grenache blanc, Bourbolenc och Clariette. Vinet har producerats i fyra år nu och kan nu även fås på Magnum. De röda vinerna som presenterades var Carisma som består av Grenache och Merlot. Vinet har funnits länge i sortimentet men nuvarande blandning är ny och har gjort vinet till ett välsmakande vardagsvin som går till det mesta. Vi avslutade provningen med gårdens Chateau Rouge 2015, en blandning mellan Syrah, Grenache, Carignan och Mourvèdre. Detta är ett komplext, elegant vin med mycket mörka bär. Det var en lång men lyckad dag i vinfälten.
I dagarna två på utfärd. Vi kör upp i Cevennerna och kommer så småningom till ett urskogsreservat i Larzac. Vi tre vandrare, Ebba, Lisbeth och Åsa tror vi hamnat i de svenska skogarna. Vandringen beskrivs som facile (lätt) men ack nej. Snart är det klättring nedåt som gäller. Vi får lön för mödan med kristallklart vatten, små grottor, mossbelagda träd och trånga passager. En härlig vandringsdag med pique-nique.
Dag två tar vi samma väg men hamnar först i Couvertoirade, en gammal muromgärdad riddarby i Aveyron. Tur att det inte är semestersäsong då hade det säkert varit trångt. Nu kan vi ströva omkring i byn o njuta av hus, borg, väderkvarn och kyrka utan att trängas – har du vägarna förbi stanna och njut. Vi är i närheten så nu gör vi den efterlängtade turen till Cirque de Navacelles. Milde tid så vackert!! Vi kör på krokig väg ner i botten. Här ligger en mycket liten by men här finns små kristallklara vattenbassänger, vattenfall och grottor. Det hjälps inte, här slänger vi kläderna och sköljer våra varma kroppar i det kalla men klara vattnet. Vilka utflykter!
Man brukar ibland prata om blodad tand och det fick vi av dessa härliga utflykter. Varför inte en heldag till Roussillon, vår granne i söder. Vi har besökt området flera gånger, det är speciellt, kargt, bergigt, berömt för sina söta viner men har utmärkta torra viner. Besöket får ett eget kapitel.
Idag den 30 september; LarsPeter har vinprovning på Brescou och Åsa skriver. Sist men inte minst, i detta kapitel vill vi berätta om vår nya grind. Vi har en vincave i underjorden. Man kommer till trappan ner via garaget, inte så charmigt kanske. Vad göra för att lyfta spänningen ovan jord, jo varför inte en järngrind – vackert o fängelselikt. Vår vän Lisbeth, smed till yrket, har tidigare levererat både trappräcke och balustrad till vår övervåning. Hon antar uppdraget – grind till vincaven. Den är nu levererad, uppsatt och beundrad. Nu letar vi gammalt hänglås med nyckel. Fy för va snyggt!! Tack Lisbeth!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar