En roadtrip till SanSebastian och Rioja

En liten dröm har gått i uppfyllelse; 1976 var vi på resa i Pyrennerna och besökte då väldigt kort bla San Sebastian. Staden har ju seglat upp som Europas ja kanske som världens matMecka med bla fyra av världens bästa restauranger samt ett stort antal Pixtosbarer med läckerheter. I flera år har vi velat men nu när vi vistas i Languedoc blir det äntligen av. Vi har givetvis förberett oss noga genom att samråda med Håkan Nilsson som kört resor till området i flera år. Vi har också samrått med sonen Ludvig kring restaurangbesöket som bokades i god tid. Åsa fyllde år och så valet föll på Arzak.

Vårt lilla ”hotell” låg ca 200 meter från den helt underbara stranden Conchas och just runt hörnet till mängder av pixtosbarer i den gamla stadsdelen. Värdinnan var av det tvärare slaget och ordet service fanns inte på hennes lista. Strunt i det, San Sebastian har  en av de vackraste stränderna i Europa och baden blev många.

Som sagt, den gamla delen av staden kryllar av pixtosbarer. Vi provade flera av dem men fastnade båda för Zeruko med helt fantastiska och smakrika kreationer. Det är ett stort nöje att bara botanisera bland alla dessa barer. Vi blev också förtjusta i det mycket lokala vinet txakoli som läskar i värmen och är utmärkt till alla sorters pixtos. Eftersom txakoli är en aning spritsigt kommer det i glaset med extra snits.

Den 27 augusti var det dags, besöket på den legendariska, trestjärniga restaurangen Arzak. Vi ville naturligtvis smaka så många rätter som möjligt och beställde därför olika avsmakningsmenyer så att vi kunde smaka av varandra. Vi bjöds fantastiska smaksensationer i allt. Det som inte riktigt levde upp till rätter av grönsaker, fisk, skaldjur, kött, såser och mousser, var desserterna, de var mycket goda men vi hade så enormt höga förväntningar. 

Besöket var värt varje krona, vinet satt som en smäck och extra trevnad skapade världens bästa kvinnliga kock Elena och hennes far Juan Mari Arzak när de gick omkring och småpratade och hälsade på alla gästerna.

Vi kan orda mycket kring maten men vi rekommenderar istället ett besök i staden och gärna på Arzak och Zeruko.

Vår lilla rundresa i Riojadistriktet startade med ett besök i den fina byn Samaniego. Byn var så enormt välpolerad och lyste av välmående. Bodegorna i Rioja är relativt stora i alla fall om man jämför med de små egendomarna vi är vana vid från Languedoc. I Rioja äger bodegorna egna vinfält men får också sina druvleveranser från vinodlare runt omkring. Området är kuperat och landskapet är skyddat av bergskedjor. Huvuddruvan är Tempranillo som antingen är ensam eller blandas med små mängder av varierande druvor. 

I byn Sanmaniego smakade vi på två röda viner från Bodega Remirez de Ganuza, en Gran Reserva från 2007 och prestigevinet Trasnocho som båda innehåller 90% tempranillo, 5% graciano och 5% Viura. Jämför man de båda var Gran Reservan av mer traditionell Riojatyp där eklagringen känns igen i smak o doft. Trasnocho bjuder mer frukt, bär kaffe och lakrits i både doft och smak med en härlig syra och tanniner i smaken.

Strax utanför byn ligger den hypermoderna Bodegan Baigorri. Här har vi förbokat besöket. Byggnaden är uppförd i glas och trä och smälter in i landskapets terräng, faktiskt får man en nordisk känsla av materialvalet. Besöket är omfattande och trevligt och avslutas med provning av tre viner och ett par pixtos. Baigorri tillverkar ett vitt vin på druvorna Viura 90 % och Malvasia 10 % som legat 8 månader på fransk ek. Vinet är mycket friskt och har smak och doft av mandel, ananas och en aning honung, ett säkert kort till skaldjur och asiatiskt. 

Till Crianzan används 90 % Tempranillo, 5% Garnacha och 5% lite övrigt. Crianzan är mycket smakrik och välbalanserad och blir bara bättre efter en stund i glaset. Bodegan har några särskilt utvalda viner där vi får ta del av  Garage. Detta vin är 100 % tempranillo som legat 18 månader på fransk ek. Vinet har mycket bär och mörka frukter i doft och smak, välbalanserat med fin syra och härliga tanniner. Inget av vinerna här tillhör traditionell Rioja där vaniljsmaken tar överhand. Här blir det inköp.

På vägen mot vår övernattning i staden Logrono besöker vi ytterligare en Bodega i den lilla byn San Vicente de la Sonsierra, bodegan Eguren. Det är idag sjätte generationen i familjen Eguren som tillverkar vin här. Här görs många olika sorters vin men vi nöjer oss med en provning av två röda viner, båda prisbelönta och omskrivna. I Martin Cendoya, reserva finns 80 % Tempranillo, 15 % Graciano och 5% Mazuelo. Vinet är rubinrött med doft och smak av svarta vinbär, plommon och en aning lakrits. Vinet är tanninrikt med lång härlig eftersmak. 

I vinet Cincuenta är det 100% tempranillo som gett vinet dess rubinröda färg och dess arom av mörka frukter. Vinet är harmoniskt, runt och stort med mjuka fina tanniner. Även här ett inköp.

Logrono tillhör väl inte de mest pittoreska av städer men givet finns det pixtosbarer och vin. Vi är rätt trötta efter dagen och imorgon bär det till Bilbao.

Idag lördag har vi förbokat vinbesök på Marques de Riscal, uteslutande pga den spektakulära arkitekturen. Vingården är gammal och stor, man får intrycket av att det är ett eget rike i riket. 2007 fick den kanadensiske arkitekten Frank O Gehry fritt spelrum med en skapelse utan motstycke. Detta är samme man som ritat och konstruerat Guggenheim i Bilbao och likheten är slående. 

 

Den guidade turen är mycket innehållsrik och intressant. Gården är mycket stor, tillverkar 5 miljoner flaskor av 1650 ha varje år. Gör ett besök. Vinet här lagras fortfarande till 90 % på amerikansk ek vilket ger avtryck i doft och smak. Man håller på att introducera fransk ek och dessa viner har en modernare touch. Smakningen omfattade två viner, ett vitt gjort i Rueda och en Reserva på huvdsakligen tempranillo. Reservan var en typisk Rioja med mycket vanilj i både smak och doft. Inköp gjordes av de modernare vinerna.

I vinriket Rioja är ett besök i den lilla staden Haro obligatoriskt. Här stannade vi till hos Bodega Roda som är kända för sina modernare Riojor. Här fick vi nöja oss med provning men det blev tre röda och två olivoljor. Oljorna var mycket goda men var mycket olika till smaken. Vi föll för den lite starkare gjord på tre olika sorters oliver. Vinet vi provade var Sela, Roda och Roda 1, samtliga innehåller huvudsakligen tempranillo som växer som buschwines. Vi blev mycket förtjusta i vinerna och de kan som tur är inhandlas på Systembolaget men till lite högre pris än på gården. Inköp kunde inte undvikas.

Bilbao med Guggenheim museet var målet för dagen. Vi häpnade; nog har vi sett bilder och filmer men verkligheten är större. Vi var båda överens om att detta var en livsupplevelse, värt en resa i sig. Utvändigt arkitektoniskt sällsamt, extravagant, spektakulärt ja adjektiven räcker knappt, inuti tar det andan ur en, yrseln kommer krypande, alla sinnen på spänn. Fantastiska utställningar på vindlande våningsplan, oj så trötta vi var framåt kvällskvisten. Vägen tillbaka till Logrono är en vacker naturupplevelse men inget kan mäta sig med det vi just upplevt i Bilbao.

Den lilla utflyktsveckan startade med besök och övernattning i Biarittz, bad i skyhöga vågor på morgonkvisten. Det fortsatte med den fantastiskt vackra matstaden San Sebastian som bjöd bad i härligt tidvatten och mat att minnas för livet. Sen kom vinet i Rioja. Den moderna röda Riojan faller in bland vinfavoriterna och vi har också upptäckt den friska vita sommarriojan, här kunde det tagit slut men sen kom Guggenheim! Vilken fantastisk tripp tack Baskien!