Barolo and Friends Event 2014

Den 6 juni var det dags för årets Barolo and Friends Event 2014 i Köpenhamn. Jag tror att Ulrik och Jens arrangerade, det utmärkta eventet för fjärde gången. Tyvärr kunde jag själv inte närvara på grund av min vistelse i Languedoc. Istället bevakade (tura)vännen Anders Varenius arrangemanget och jag publicerar hans utmärkta provningskommentarer.

Det fungerade alldeles utmärkt och jag fanns med på listan som representant för ditt bolag. Jag var vid Börsen kl 10, men exposén var inte riktigt klar så man fick vänta till 10.20 då jag och ett tjugotal andra personer - 95% män - gick in i lokalen. Det var inte kö utan man kunde i lugn och ro konversera lite  på italienska och smaka både vita och röda viner och sedan spotta. Jag testade väl ett 30-tal olika Barolo, där jag frapperades av den stora skillnaden i smak. Jag tycker om  den höga tanninhalten, men utvecklingen verkar vara att man gör viner som  snabbare tappar en del av det typiska. Så var exempelvis en Barolo från single vineyard 5-6 år gammalt mjukt och runt och angenämt, men utan barolotuffheten Det var Bricco Roccho, Cercetto. De två bästa var två Barolo från 2010 Sylla Sebaste  resp Sukula (Meriame). Sukula producerar inte mer än 4000 flaskor per år och söker en importör . Roero, Nebbiolo d´Alba var bra.

Precis som du sade var Seminariet en höjdare. Det leddes av vicepresidenten i Vini del Piemonte, Strada del Barolo och hade som tema andra druvor än de mest välbekanta från området. Seminariet varade 1 1/2 tim och behandlade 8 viner.

1. Nascetta-druvan. En gammal varietet > 200 år. Ett vitt vin, med mycket aromatisk och blommig doft av hög intensitet, nästan lite av arabiska parfymer. Det kommer från Novello i västra Piemonte och det finns 8-10 tillverkare. Plantan växer vertikalt och är därför lätt att sköta, men avkasningen är mycket liten. Frisk och bra syra balanserade blommigheten i vinet som skall drickas ungt eller högst 3-4 år gammalt.
2. Arneis. En ny druva som kom på 1990-talet. Det är den vitvinsdruva som är viktigast efter Gavi. Den växer snabbt och är från Roeroområdet, faktiskt norr om Piemonte. Vinet var inte så rikt och intensivt som Nascetta, men mycket mer finstämt, med en lång diskret smak med viss sötma som balanseras av en delikat syra.
3. Pelaverga ger ett rött vin som är ljust till färgen, men med en typisk pepprighet i smak och doft. (Verduno Pelaverga från Poderi Rossi 2013)
4. Pelaverga. Ännu ljusare och kan nästan likna ett rosévin till utseendet, men inte alls till karaktären. Kryddigheten ökar med åldern men man bör spara det  högst 2-3 år.  Det är gjort för lokal konsumtion och har en hög komplexitet i smaken med mycket tanniner men låg syra. Bäst drickes det kl 17 i skuggan tillsammans med Salame eller andra charkuterier, menade provledaren (Verduno Palaverga Cantine Terre del Barolo)
5. Barbera d´Alba Supriore 2011 Rizieri. Detta var förr vardagsvinet i Piemonte och Barolo förbehölls festdagar. Barberan odlades förr extremt med tanke på kvantitet och inte kvalitet, men sedan 1960 pågår ett kvalitetsarbete men förr hade man några plantor hemma i trädgården och gjorde vin för hushållets bruk. Plantan är fertil och tålig och är inte alls så beroende av korrekt beskärning. För att öka kvaliteten gör man en green harvest men syran är inte så hög - var högre förr - och tanniner saknas nästan helt Smaken  ger en fruktig, silkig känsla. Bra till pasta, antipasti, ravioli.
6. Ruché  di Castagnolo Monferraro 2013 Crivelli. Växer norr om Asti och har en rosendoft, lite niveaartad tyckte jag, inte alls någon stor kropp. Lättdrucket.
7.  och  8. Här kom vi fram till två Baroloviner från 2010. Förr användes Dolcettodruvan till vardagsvinerna och Nabbiolo/Barolo var för festliga tillfällen. Man hade ofta en lång maceration 3-6 veckor och fick mycket höga tanninhalter och vinerna blev drickbara först efter 6-7 år. Produktion ca 40 hl/har eller mindre. Den finns i många varianter och är utomordentligt beroende av jordmån och klimatet på just den platsen där den växer. Man kan säga att det finns 1000-tals olika Barolo. Modernare Barolo åldras snabbare och tanninerna kommer från druvskalen nu för tiden, men förr var det mycket från kärnorna genom den långa macerationen  och skörden sker sent, vanligen efter den 20/10. Det är stor skillnad mellan åren och 2010 gav bra viner. En yngre Barolo passar till lamm och gris med sina kraftiga tanniner, efter 30-40 år kan de ha utvecklats utmärkt, men passar inte till mat pga uttalad kryddighet i smaken. Stor skillnad mellan olika klimat, soltimmar, nederbörd, temperatur.
8. Single vineyard varierar: kan vara bäst, men också sämst. I vanliga fall blandar odlaren mellan olioka delar.

Efter Seminariet smakade jag ett par viner till, men hjärnan var full av intryck så jag gav mig hemåt vid 14-tiden. Jag var mycket noga med att bevara min nykterhet för att kunna smaka vinerna.

Tack för denna trevliga attraktion!

Anders