Vi gjorde en Spanienresa från väster till öster!
Flyget landade i Bilbao och där mötte våra vänner, från Frankrike, Inger och Börje, upp. Dagarna i Bilbao var varma o goa o vi fick uppleva stadens puls. Tyvärr var det måndag så museet var stängt. Vi dränkte sorgen med god mat o gott vin, vi vandrade o vi hade härliga timmar både i Gamla stan o uppe ovan Funicularen. Vi bodde på ett bra hotell i centrum där vi noga följde det svenska valet.
Bierzo DO.
Bierzo är ett litet vindistrikt och relativt nytt DO (1989) som omfattar både röda, vita och roséviner. Huvuddruvan för de röda vinerna är Mencia. En röd Bierzo måste innehålla minst 70 procent av druvan. Mencía är en kvalitetsdruva som kan producera ett tilltalande och aromatiskt vin liknande Cabernet Franc, dock med låg färgintensitet.
För de vita vinerna är Godello huvuddruvan. Godello är numera en av Spaniens mest spännande vita druvor och har på kort tid gått från nästan bortglömd till högt respekterad. Den förenar citrus och stenfrukt med tydlig mineralitet och textur.
Bierzo är grönt, frodigt, bergigt, frukt, vin o grönsaker växer i alla krokar. Vi bor i den lilla byn Villafranca på ett mysigt hotell ( Finca esencial) som drivs av makarna Roland och Raquel Barmet-Garcia. Precis utanför kommer pilgrimerna som vandrar på Camino de Santiago. Många pausar i Villafranca. Det visar sig att Roland och Raquel också har en vinodling. Naturligtvis måste vi prova gårdens samtliga viner.
 |
| Här bor vi |
 |
| Börje Roland Inger |
Efter vandringen var det dags för provning. Vi fastnade för Tinto reserva som bestod av 100% Mencia och det vita vinet, Esencia Blanco, 100% Godello. Vinet hade en härlig syra. Doft av äpple och päron men en lång eftersmak. Givetvis blev det inköp av några flaskor.
Vi hade planerat att besöka såväl stora som små vinproducenter så några hade vi bokat innan avfärd. Vår andra provning tog vid hos Bodegas Adria www.bodegasadria.com som var 24 hektar stor. Utöver de egna odlingarna så köpte man in vin från olika delar av Bierzo. Adelino Perez Gil berättade om egendomen och vinframställningen som är uppdelad i två delar, en som massproducerar vin till boxar som säljs i snabbköp över hela landet och en del finvin av hög kvalitet till buteljer. Senor Gil smittade av sig med sin entusiasm och vi fick en underbar provning av finvinerna som samtliga var gjorda på Mencia och Godello. Mycket tilltalande viner som givetvis inbjöd till köp. Senor Gil berättade också att han inom kort skulle närvara vid en vinmässa hos Munskänkarna Stockholm.
Vårt hotell var omgivet av vinbuskar med relativt stort utrymme emellan. Gräset och blommorna växte högt. Dessa lutande marker ägdes av Nacho Leon, ägare till vingården Demencia. Han mötte upp oss ute på fälten där han berättade allt om vinets historia i Bierzo. Hans engagemang gick inte att ta fel på och hans förhållande till jorden var så stark att det blev som en kärlekshistoria. Hans vinstockar var spridda i området och hade den aktningsvärda åldern av ca 100 år. Vi fick lektion om marskar och småkryps liv och nytta bland vinrankorna. Vinerna produceras så nära naturviner som möjligt. Efter rundvandringen bland vinstockarna åkte vi till hans butik i centrum av Villafranca. Nu provade vi otroligt goda viner: hela sortimentet var utmärkt, vi ville ha allt men med begränsat utrymme så blev det
Pyjama Mencia: Druvorna kommer från drygt 60-åriga vinstockar. Vinet har lagrats i 6 månader på gamla franska ekfat. En Mencia av hög kvalitet med hög syra och fruktighet.
Demencia Villegas: Smakrikt vin med komplex eftersmak. Mencia 100%. Gottigottgott.
Högt uppe på en bergsknalle ligger den stora vinanläggningen Prada A Tope - Palacio de Canedo. Det var värt ett besök, en vacker hotellanläggning, restaurang och butik och givetvis en vinbar. Kanske en turistfälla men vi smakade fyra av deras viner, goda men de levde inte upp till Demencias kvalitet.
Turen gick i ful natur, allt var beigt, gult och torrt. På fälten vinkade en och annan solros men de flesta var i skördetillstånd, svarta och fula. På andra fält vajade majsen men det mesta var torrlagt. Toro ligger högt omgivet av gula fält och branta sluttningar mot floden Duero.
Även här träffade vi på Santiago domingo på sin färd från Valencia till Compostella. Vi bodde mitt i staden och hade väldigt nära till de fina torgen med alla barer och restauranger. De flesta vingårdarna låg utanför Toro och vinerna växte på de steniga och sandiga kullarna runt området.
Toro, fick sin DO-klassning 1987 och ligger längs Duero-flodens dalgång på en höjd av 620–825 meter över havet. Jordmånen är mestadels sandig, stenig och lerig, en mark som till stor del motstod vinlusen (phylloxera). Detta betyder att det finns gott om oympade gamla vinrankor. Toro räknas som ett rödvinsdistrikt även om här även produceras både vita och rosé viner. Huvuddruvan är Tinta de Toro, en lokal kraftfull anpassning av druvsorten Tempranillo. Druvan har tjockt skal, vilket ger vinerna djup färg, fasta tanniner och hög koncentration. De röda vinera är gjorda på minst 75 % Tinto de Toro.
 |
| Numenthia |
Vi anlände till Toro sen fredag eftermiddag och närde en förhoppning om att kunna besöka kungen av vingårdar i området nämligen Numenthia. Vi tog sikte på Bodegan och hade en väldig tur eftersom vi blev insläppta av en mycket trevlig senor som berättade hela historien om odlingarna och vinerna. Tyvärr kunde vi inte smaka vinet men vi fick gärna köpa och det gjorde vi givetvis. Vinet Numenthia smakade vi sedan på en bar inne i Toro, underbart. Vi slog till med några andra flaskor som komplettering.
På lördagen hade vi bokat in två vinegendomar; Farina och Bodegas Bigardo. Farina låg i princip direkt utanför Toro, en jätteanläggning men grundades i mindre skala 1942. Idag är det tredje generationen av familjen som sköter vinframställningen. Familjemedlemmarna är väldigt konstintresserade och i den inbjudande Bodegan pryds väggarna av fina verk av spanska konstnärer. Vissa verk pryder också etiketter på vinerna från gården.
 |
| Farina Vi hade tur som träffade en mycket trevlig dam som bjöd oss på en fantastisk provning av allt vi ville smaka. Hon bjöd också på tilltugg och några glas extra till de som inte körde för dagen. De bästa för vår smak var Crianzan och Campus Gothorum vilka också fick följa med i bilen. |
Vi hade lite tid över innan vårt besök på Bigardo så vi tog en chans och åkte till Elias Mora. Tyvärr fanns det ingen plats över för oss vid provningen men vi fick en gårdspresentation och en chans att hälsa på ägaren och vinmakaren Victoria Benavides, så trevligt.
Bodegas Bigardo låg mitt ute i knowwere men givetvis intill floden Duero och intill Compostellaleden inte så långt från Toro ändå! Mannen bakom vinerna heter Kiko Calvo en mycket intensiv och snabbpratande spanjor som rest världen runt för att lära sig om vinframställning och få nya intryck. Efter en rundvisning på ägorna är det dags för provning inne i hans mycket trevliga vinbar och butik mitt i Toro. Han bjuder verkligen till och vi får prova samtliga viner med mycket prat emellan. Det kommer även andra gäster såhär på lördagseftermiddagen och vi har en mycket trevlig stund tillsammans. Vi gör givetvis vissa inköp även här.
Efter alla dessa viner både här och där var det dags för en långpromenad längs floden och en snutt på Compostellaleden.
Vår utfärd med vännerna Inger och Börje gick mot sitt slut på en trevlig restaurang på torget där vi drack härliga viner till vårt lamm. På söndagen bar det iväg till Vallaloid, här blev vi avvinkade och fortsatte vår resa med tåg till Madrid. Måste berömma de spanska snabbtågen, fina utrymmen och avgång på minuten.
Väl framme i Madrid checkade vi in på Axels hotell. Ett trevligt hotell med pool på taket, väldigt centralt och härlig frukost. Det var ett antal år sedan vi senast var i staden så vi tog oss tid att hoppa på samtliga turer på hopp on hop off -linjerna. Vi tog oss till museer och vandrade mycket i de olika centrala områdena i staden.
 |
| Kungliga slottet |
Vi kollade shopping, åt gott på kvällarna o drack goda viner. Vi hade fått tips på en särskild restaurang, Sala de Despice SDD. Här serverades väldigt små men ytterst läckra tapas. En annan vana blev Tinto Verano, rött vin med is och läsk, väldigt läskande i värmen.Vi konstaterade att Madrid är en mycket vänlig stad att promenera runt i och dessutom finns det vattenhål överallt. Efter fyra dagar tog vi tåget till Alicante, hyrde bil o körde till staden Altea där vi avslutade vår Spanientripp med fyra trevliga soldagar.
Att det blev Altea har sin alldeles speciella historia. Här vistas nämligen en av Larspeters gamla vänner Jarl Asklund. De hade inte setts på 50 långa år men hållit sporadisk kontakt på FB. Nu var det dags för träff. Det visade sig att Jalle hållit till i Altea i 17 år, inte på heltid men av och till. Det blev mycket snack om gamla minnen, gamla vänner och allt som varit under åren.
 |
| Jarl Asklund Vad vi inte visste var att det just dessa dagar när vi var på besök i staden så hölls den årliga paraden kring uppgörelsen mellan Morer och Christianes. Under fyra dagar var det parader, musik, muskötskjutningar, fyrverkerier mm alldeles utanför dörrarna. |
Vi behövde pausa från allt och besökte byn Villejoissa o i bergsbyn Gueleta samt vattenfallen vid floden Aleta. Vi hann även med en vingård, Bodega Enrique Mendoza, uppe i bergen. Altea är fint men stranden är stenig. Sista dagen spenderade vi i Alicantes gamla stadsdel el barrio.
Tänk vad vi sett mycket av Spaniens torra marker under dessa veckor från väster till öster. Vi tackar Inger och Börje för fina dagar tillsammans i ert elfordon och för att ni härbärgerar vårt vin från resan. Vi tackar spanska järnvägar för fina tåg och så tackar vi Bierzo för bekantskapen med Menzia och Godello. Vi tackar naturligtvis Jalle för trevlig guidning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar