Premiärtur Montpellier- Sevilla – en lockelse, att lära mer om Sherry.

Vi läste i MidiLibre om en ny flyglinje mellan Montpellier och Sevilla. Första start den 21 oktober- Yes vi bokar och avslutar vår vistelse i södern med en vecka i sydvästra Spanien. Inspirationen fick vi via tidningen Munskänken som hade ett trevligt reportage om Sherry och dessutom valdes Jerez till årets vinort.

Sherrylandet ligger i Andalusien och består av ett triangelområde mellan tre byar: Jerez de la Frontera, Sanlucar de Barrameida och Puerto de Santa Maria.

 

Först lite om Sherry

Druvor; De druvor som används är Palomina, Pedro Ximenes (PX) och Moscatel. Skördar gör man redan tidigt i augusti.

 

Fino; Tillverkas av de bästa druvorna som jäser till 12-14 % och spritas till 15-15,5%. Därefter fatlagras vinet Faten fylls till 80 % och då utvecklas ett florlager som skyddar vinet mot syreangrepp. Vinet behåller sin ljusa färg.

 

Manzanilla; Är en fino som lagrats i staden Sanlucar de Barrameida. Här odlas druvorna i den s.k. Albaritzajorden, en kalkrik och kritvit jord. Vilken ger vinet dess speciella karaktär. Vinet är något ljusare i färgen än Fino och har en nötigare och mer raffinerad smak.

 

Amontillado; Är en Fino som oxiderat. Floret försvinner genom att vinet spritas upp till 18-20 %. Färgen förändras och blir brunaktig. Smaken får en mer nötig, fyllig karaktär.  

 

Palo Cortado; Är i grunden en Fino där man endast lyckats få fram lite flor. Vinet blir därför oxiderat och får liknande toner som en Amontillado eller Oloroso. Brunaktig i färgen och kraftig torr nötsmak (valnötter). Denna blev vår favorit. Egentligen är det en misslyckad Fino men vilket misslyckande!

 

Oloroso spritas till 18-20 % även här fylls faten till 80%. Den höga alkoholhalten omöjliggör bildande av flor och vinet blir därmed oxiderat. De är eklagrade och får en  nötig stil med tydlig äppeldoft. 

 

PX: Tillverkas på Pedro Ximenesdruvor och är en VDN-sherry. Druvorna torkas till russin och i framställningen spritas vinet upp till 17-20%. Vinet är otroligt sött och som sirap i karaktären, urk!

 

Det finns även Cream som antigen görs på Fino eller Oloroso som sötas med PX-juice.  En känd sort är Bristol Cream.

 

Lagring i Solarasystem

Sherry lagras  enligt solerasystemet vilket innebär att ekfat staplas på varandra i rad, med det äldsta vinet längst ner och de yngsta högst upp. Principen är att vinet tappas från den nedersta raden och att faten fylls på uppifrån. Vilket innebär att viner från olika årgångar blandas med varandra. 

 

Sherryn lagras i minst tre år, oftast längre. Eftersom faten aldrig töms ut helt i solerasystemet och olika årgångar blandas, är det svårt att säga exakt hur gammalt vinet är. Vi smakade en Manzanilla vars solera var 34 år samt en Palo Cortado som kom från en solera som var 43 år gammal. Fantastiska viner.

 

Resan

Vi valde att bo tre nätter i Sanlucar som ligger vid Atlantkusten precis i mynningen av den stora floden Guadalquivir.

 

Sanlucar 

Visade sig vara en jättetrevlig stad med en härlig strand och mängder av restauranger. Staden präglas av sherrytillverkningen och det dräller av små och stora bodegor. Man är väldigt stolta över sin Manzanilla som endast får tillverkas här. Detta hänger ihop med den vita Albaritzajorden. Jorden är kalkrik och suger åt sig fukt som vidarefodras till vinstockarna. 

Vi besökte bl.a Bodega Barbadillo som är den största bodegan i området. Vi fick en mycket trevlig guidad tur tillsammans med ett tyskt par samt en gedigen provning av bodegans viner. Bodegan är mycket vacker och imponerande med alla sina vackra växter, sina byggnader och inte minst sina soleror där vinet lagras. 

Provningen startade med ett mycket torrt vitt vin som heter Barbadillo. Detta är ett vin till skaldjur och är det mest sålda vinet i området. Ett enkelt helt OK vin, iskallt.

Vi gick sedan från Manzanilla och sex viner senare avslutade vi med en Oloroso som var halvsöt. Manzanillan vann.

Taberna El Guerrita, vilket härlig bar som blev vår favorit. Här serverades vi härligt kall Manzanilla, Amontillado, Oloroso och inte minst en härlig Palo Cortado. Vi njöt av spanska Manchegos med mycket lång lagring, av god Ibericoskinka och grillade Jalapenos, allt svaldes ner med de ädla sherrydropparna. Vi besökte baren tre gånger på tre dagar och till sist köpte vi en flaska Palo Cortado 43 år gammal.

 

Jerez 

Är huvudorten i distriktet och den största staden. Staden är kuperad och har många vackra byggnader och ett mycket livligt och restaurangtätt centrum I de smala gränderna trängs barerna med kyrkorna och på torgen säljs allt från blommor till kläder. I Jerez finns också de största och flesta bodegorna. 

 

Bodega Tio Pepe eller Gonzalez Byass  är den största av alla Bodegor i området. Den är som en egen stad i staden och är Europas största besöksvingård. Tyvärr kom vi inte in eftersom det var nödvändigt att boka besökstid långt i förväg. Vinet kunde man dock bli serverad överallt i staden så det gick ingen nöd på oss. Här slank vi ner på en eller om det var två uteserveringar som serverade Tapas och iskall Sherry.

 

Puerto de Santa Maria

Är den minsta av de tre Sherryorterna. Den ligger vid havet och har ett antal mindre Bodegor. Vi hamnade i centrum på Bodega Gonzales Obregon. Här var det fest på gatan med häftig musik, härligt kall sherry och massor av trevliga människor. Vi blev bjudna på tårta av några som firade födelsekalas, vi delade tunna med en spanjor från Bilbao och en inflyttad engelsman. Besöket slutade med att vi inhandlade en liter Amontillado för 24 euro. Ett lyckat besök i den lilla fina staden.

Kvällarna var lite kyligare än vi förväntat oss vilket innebar att det blev långbyxor och ulltröja. Vi vadade i Tapas som inte alls var som de Tapas vi var vana vid från norra Spanien. Här fick man en stenhård bulle i paket och sedan serverades maten på små fat helt utan bröd eller annat vid sidan. Ta sardinerna tex, tre oljiga på ett fat, räkorna, några friterade på ett fat osv. Det smakade gott men blev lite enahanda. Visst kunde man få stora köttstycken men det hörde liksom inte riktigt till Sherryn.

 

Cadiz

Efter tre fina dagar i Sherryland åkte vi vidare till Cadiz. Egentligen hade vi tänkt besöka Gibraltar men engelska coronaregler gällde så vi tog Cadiz istället. Vi blev inte besvikna. Cadiz ligger utmed Atlanten med ett centrum koncentrerat på en märklig halvö. Stranden längs Cadiz är milslång men den i centrum bildar en halvmåne mellan slott och fort. Cadiz var varmt, alltså vänligt och inbjudande, vackert, bar- och restaurangtätt och underbart att promenera i. Här åt vi den bästa Tapasen på den mysigaste serveringen med den trevligaste personalen. Vi rekommenderar Cadiz. Ja, förresten det blev ju bad i Atlanten också!

 

Sevilla 

Denna ståtliga stad som vi äntligen får besöka och vandra runt i. När vi planerade resan så tänkte vi förboka både Katedral, Alcazar och rundtur men kom fram till att vi kollar först trycket. Det var inte som Florens på sommaren! Det tog 20 minuter att få biljett till Katedralen och ungefär lika lång tid för inträde till Alcazar. Rundturen tog vi gående. Vi njöt av storslagenheten, av de vackert utsmyckade byggnaderna, av de vindlande gränderna, av floden, av värmen, musiken, maten, ölen och vinet, ja allt i denna underbart vackra stad. Att stå högst upp i klocktornet och se ut över staden, att stå inne i den utsmyckade katedralen med en orgel upp till himmelen, att gå inne i Alcazars salar och ute i dess trädgårdar, det är sagolikt, häpnadsväckande och drömlikt. Att komma fram till Plaza Espana till tonerna av Flamencomusik och sedan få en osannolik uppvisning i dans o sång är osannolikt. Vi upplevde verkligen tre dagar i Sevilla på gator och gränder. Över 20000 steg varje dag varvades med god mat och dryck. Tack Sevilla för en underbar avslutning på oktober.

Hemma i Pezenas återstod endast lite städning, packning, en trevlig kväll med vänner och sen bar det hemåt till Helsingborg.