Båtluff på Kanarieöarna januari. 2026

Nu har vi varit på Kanarieöarna

Vi hade aldrig varit på Kanarieöarna men för några år sedan såg vi en kriminalare på TV som hette”El Hierro” och då blev vi nyfikna på öarna. Under hösten 2025 pratade vi en del om den trista januari och då kom Kanarieöarna på tal igen. Varför inte en ”båtluff” på några av öarna i januari 2026. Sagt och gjort vi löste en enkel biljett till Teneriffa med avresa tidig nyårsaftonsmorgon.

Vinutforskning ingår ju alltid i våra resor, så även denna gång. Det skulle dock visa sig lite svårare än vad vi hade tänkt oss. Vi visste att vinproduktionen generellt var liten och bodegorna små men de visade sig dessutom vara svåra att hitta. Ingen reklam eller marknadsföring. De kanariska vinerna lyste i stort sett med sin frånvaro i livsmedelsbutikerna och på många restauranger. Men icke för ty. Vi gav inte upp så lätt. 

Kanarieöarna producerar nämligen unika och ekologiskt intressanta viner. Tack vare sitt vulkaniska klimat slapp de undan vinlusen och öarna har bevarat många gamla druvsorter. Exporten har mindre betydelse då vinerna i regel konsumeras på plats. 

El Teide

Vi anlände till Teneriffa i moln och regn. Ovan molnen visade sig El Teide i all sin prakt. Vi hade hyrt in oss i byn Adeje i närheten av Los Cristianos. Här firade vi nyår med restaurangbesök, bad i poolen ( röd flagg för bad i havet) och drinkar på Hardrock hotel. Adeje var en trist ort med höga hotell och fula bananodlingar, vilka inte blev vackrare i regn. 

Nåja vi hade bokat tre nätter i Puerto de la Cruz, en trevlig ort men fortfarande röd flagg för bad. Puerto de la Cruz låg bra till för vingårdsbesöken i de vackra dalarna Orotava och La Guancha. På vägen till Puerto de la Cruz besökte vi orten Garachico  där man verkligen höll ett långt julfirande, hela centrum fylldes fortfarande av krubbor med olika inslag av bla hängande änglar, kameler i naturlig storlek och vise män.

Efter dessa inslag var det dags för vinet. Vi hittade två lite större bodegor som båda tillhör någon av de fem DO som finns på Tenerifa. Druvnamn som  odlas Listan, Vijariego och Marmajuelo relativt okända för oss.

Bodegas Vinatigo, www.bodegasvinatigo.com. En av de mest kända producenterna på Teneriffa. Vacker vingård men tyvärr bjöds ingen provning (bokning var obligatorisk) utan fick nöja oss med inköp. Här produceras härliga viner på framförallt Listan negro men även vita viner på bla Listan blanco och Vijariego.

Bodegas Tajinaste: www.´bodegastajinaste.com En annan större producent på Teneriffa. Här provade vi flera av gårdens bästa viner. Här fick vi för första gången smaka det vita vinet tillverkat på druvan Forastera Gomera. Ett alldeles utmärkt, smakrikt, torrt men fruktigt vitt vin. Druvan odlas endast på La Gomera.

Puerto de la Cruz var en välbesökt ort och vi bodde mitt i centrum. Vi blev lite stamissar på baren nedanför och runt oss hade vi mängder av restauranger. Vädret var sådär, molnen hängde lågt, så av det planerade besöket på el Teide blev det inget. Vi koncentrerade istället våra besök till vackra platser och till fler vingårdar. Guidboken rekommenderade ett besök på vinhuset i Sausale. Här var det fullbokat men de rekommenderade vingården Monje för ett besök. Bodega Monje var en trevlig upplevelse. Vi fick en fin provning och en flaska med hem. Vi hade också läst en hel del om de lantliga restaurangerna Guinaches. Efter många backar upp och ned hittade vi vad vi sökte, en riktigt gammeldags genuin kanarisk Guinache vid namn Ramon. Guinache är således namnet på små, billiga matställen mitt ute på landsbygden. Här serveras typiska maträtter som många gånger har sitt ursprung i ursprungsbefolkningens traditioner, alltså innan spanjorerna tog över. Det var ett mycket trevligt besök som betalades med kontanta medel.

Vi längtade så efter bad i Atlanten och tog en tur till den lilla orten Bajame där det finns naturligt skapade pooler med havsvatten. Tyvärr var det jättehöga vågor och röd flagg. Sista dagen på Teneriffa besökte vi huvudstaden Santa Cruz. Staden uppvisade ett inbjudande centrum med ett helt fantastiskt Mercado som innehöll allt för öga och mage. Här trängdes vi med ett  ungt par från Andorra. Vi spisade räkor i vitlök samt tonfisk med avocado och majo och till detta ett riktigt gott glas inhemskt vitt. Vi besökte även det fantastiska muséet/biblioteket TEA där det var fri entré till de mycket intressanta utställningarna med de inhemska konstnärerna Nestor och Oscar Dominguez. Det var imponerande.

Vi avslutade vårt besök på Teneriffa med en middag på Bodega Julian där de äntligen hade kanariskt vin. 

Så var det dags för vår önskeö El Hierro. Båten avgick från Los Cristianos. Det blåste friskt och havet var mycket oroligt. Vi klarade timmarna på sjön och efter ett litet äventyr checkade vi in på vårt hotell Parador. Att ön är liten men bergig förstod vi så snart vi satte fötterna på dess jord. Bilvägarna löpte längs bergsidorna och slingrade sig uppåt och nedför i allt vassare stup. Vårt hotell, det största på ön, låg helt ensligt precis vid den svarta kusten i en vik. Trots att det låg nära hamnen tog det 25 minuter att ta sig dit pga vägarna.

Som sagt ön är inte stor och vi tog oss runt till alla intressanta platser under våra tre dagar på ön. Huvudstaden heter Valverde och när vi bokade vårt hotell så hette det att det låg i eller i alla fall i närheten av staden. Ja det är bara det att Valverde omfattar ca 1/3 av ön och den kurviga vägen till staden tog minst 35 minuter.

Vid vårt hotell var det inte badbart pga vind och vågor men i den lilla byn Restinga i söder kunde vi äntligen kasta oss i böljan. Vädret var sådär men vi hade läst att världens minsta hotell skulle finnas på ön. Det visade sig dock inte riktigt sant eftersom det finns ett enrumshotell i Köpenhamn men… här ligger en vindpinad liten kantig byggnad. Den badar nästan i vattnet och den innehåller tre rum, här skulle vi vilja bo men den ligger så ensligt utan vare sig mat eller dryck. 

På vägen passerade vi vackra skogsområden, ja ren och skär djungel och underbart vacker pinjeskog. Stammarna såg ut att vara klädda i kakelplattor i samma färger, svart, brunt och rött, likt kakel på trottoarer och hus.

Under färden runt ön sökte vi efter några vingårdar vi läst om. Vinerna på ön El Hierro kan vara både vita och röda, och öns unika terroir ger vinerna en särskild karaktär. Vi letade upp några vingårdar men de var så små att det mest liknande odling för husbehov. Till slut hittade vi Bodega Elysar.  En vackert belägen gård i byn El Pinar. Visserligen kom vi och störde i en familjefest men vi fick köpa lite vin som inom kort ska provas. 

Trots att ön främst består av slingrande och fantastiska berg så finns det bördiga dalar och plattare områden i kustlandet i norr. Här som på samtliga öar dominerar bananodlingarna. Fula med sina överdragskläder av smutsig plast som flyger i vinden.

Vi letade badplatser men allt hade röd flagg även här så det blev hiking i de mycket vackra skogsområdena istället. Slingrande stigar i djungelliknande områden, lavan hängde ner från träden och regndropparna gjorde att man upplevde det hela som en regnskog. Det var endast 4-5 grader så både polotröjan och jackan kom till användning. Som överallt fanns det trevliga barer och restauranger som serverade god mat och gott kaffe. Något som vi rekommenderades att prova var Quesadillas. Så sött och mäktigt så inget vi rekommenderar. Men vi gillade verkligen ön, den är värd ett besök, men hyr bil och ta er runt.

För att komma vidare bland öarna var vi tvungna att ta oss tillbaka till Teneriffa med båt. Den resan var inte trevlig. Det var rullande vågor som satte fart på illamåendet. Trevliga värdar och värdinnor delade ut påsar och is och samlade in använd påse…! så vi var glada när vi åter landade i Los Cristianos efter 2 timmar och 10 minuter. Här var kvällen ljum och vi hade dessutom turen att hamna mitt i en kulturkavalkad med musik, sång och dans. Vi fick i oss en vegetarisk paella. Dagen därpå väntade en ny båttur, denna  gång till ön La Gomera. Morgonen bjöd på sol och ca 17 grader. Den fina stranden i Los Cristianos lockade till bad och någon timmes strandliv innan båten skulle bordas.

Färden till La Gomera gick fint, efter 50 minuter steg vi iland i huvudstaden San Sebastian där vi hade bokat 4 nätter. Vårt boende låg centralt och den färggranna staden klängde längs bergssidorna. Många trappor och backar blev det när staden skulle utforskas. Det blev bad från den svarta vulkansanden och även här möttes vi av en kulturkavalkad på torget.

Evenemanget var till mjölets ära och fröken Cereal skulle utses. Efter mycket musik, dans, tal och sång till en mycket entusiastisk publik, utsågs fröken C. De tävlande hade då visats upp i olika mycket gammeldags klädesplagg. Vi hade även turen att få uppleva en annan slags dans. Ett häftigt flamencoliknande skådespel där två män framförde en dramatisk balett, ojoj!

 Vår första bilresa gick till den fina dalen Valle gran Rey som ändar upp i den berömda badorten med samma namn. I playa Santiago var det röd flagg och i Valle gran Rey var det mycket folk men vägarna dit gick i ett hänförande landskap. Det var som på de andra öarna, kurviga vägar som gick tvärt uppför och nerför och inte alls fågelvägen. 

Andra dagen på ön tar vi oss norrut, här ska vingårdarna ligga och de vackra byarna Agulo och Valhermoso. I Agulo träffar vi på ett gäng svenska cyklister som är på en dagstur på ön. Vi som själva cyklar en hel del avundas dem inte. Motluten i backarna kan få den bäste att vända och blåsten tar ut sin rätt på bergssidorna.. Men vi gillar Agulo och den lilla restaurangen la Vieja Escuela där vi äter en utmärkt lunch.

La Gomeras viner är kända för  den uråldriga gröna druvan Forastera Gomera som endast finns på La Gomera. Den ger enligt vår mening det bästa vinet på Kanarieöarna med en härlig balans mellan frukt och syra. Vingårdarna på ön ligger dock så ensligt att de inte går att besöka med bil, åtminstone inte med den Peugeutbuss vi fått oss tilldelade. Om vi bara hade haft en åsna eller kamel kanske det gått bättre. 

Vi tar oss till livsmedelsaffärerna svårt även här att hitta inhemskt vin. Till slut lyckas vi hitta två utmärkta viner, ett från Bodega Niray www.niray.es och ett från Bodega Las Casitas mums.

 Dagen därpå vräker regnet ner och just idag hade vi bestämt oss för att besöka en helt otrolig utsiktsplats. Den är byggd i glas och hänger ut över ravinen. Ja regnet kan ju alltid bedarra så vi ger oss av. Vi är långt uppe i molnen, regnet piskar, vinden och kylan är påtaglig. Jorden runt oss är helt röd, det växer enbart mycket låga buskar och vi ser tydligt el Teide på Teneriffa. Efter en stund lättar molnen en del och vi får en glimt av havet och den lilla byn nedanför fötterna. Makalöst. 

Hemfärden går genom regnskogslikande områden och givetvis finns även här  bananodlingar. Här är de dock inte täckta av plast/tyg så det blir riktigt vackert. Våra dagar på La Gomera har nått sitt slut. Vi firar sista kvällen på en riktigt mysig restaurang med urgod grillad ost med majo och en Pizza med lök och dadlar. När vi vaknar är regnet som bortblåst, solen strålar och vi tar oss åter till Playa Santiago. Flygplatsen ligger nära och vi väljer Binter till Gran Canaria istället för 4 timmars båtresa. Tänk att idag går det att doppa sig vid playan, sitta med en kaffe i solen och njuta de sista timmarna på ön.

Detta var den dyraste flygresa vi någonsin företagit oss för 25 minuter i luften. Det positiva var att de bjöd på kaffe och choklad. Vi hade bokat två nätter i Las Palmas för att sedan flytta söderut en bit upp i bergen vid Mogan.

Det är lite trist att vädret fortfarande håller för shorts men jacka är nödvändig. Las Palmas är en stad som verkar sträcka sig längs hela öns kust, särskilt när man har tunga resväskor att släpa. Vi kommer så småningom fram till ett trevligt hotell i ett villaområde, det verkar helt nytt. Vi vill gärna upptäcka olika delar av staden så vi tar bussen. Katedralen ståtar längst uppe på den lilla halvön och bjuder från tornet på en strålande utsikt. Den långa fina stranden, las Canteras har en angenäm strandpromenad och Mercadon bjuder fina Tapas. Las Palmas är annars som vilken annan storstad som helst med gågator kantade av shopping, stora varuhus, mängder av restauranger och barer, inte särskilt vackert i blåsten. 

Desto trevligare var det ute på landsbygden. Vi var lite vilse kring vårt boende vid Mogan. Boendet visade sig ligga en bit upp i bergen och närmaste ort var Arguineguin och inte Mogan som var tänkt. Vi hamnade på en enkel boning mitt i en fruktplantage. Tre rum, två bebodda med par från Nederländerna respektive Danmark, det tredje blev vårt. Värden var mycket trevlig och varje morgon stod en bringare med smoothie och ett fat fruktsallad utanför vår dörr. Tänk smaken av helt nyplockad mango, apelsiner och bananer och en underbar vattenmelon, vi blev smått beroende.

Under de närmaste dagarna utforskade vi landsbygden. Även här var det häpnadsväckande bergsmassiv och gröna dalar med ja bananer och apelsiner och mango. Här odlas även viner som på de övriga kanariska öarna. Den mest odlade druvan är Malvasía som kan ge både söta och torra viner.

 Vi besökte ett par vingårdar längs ruta del vino och hade en härlig dag i den pittoreska lilla byn Mogan. Det som kommer att dröja sig kvar är dock främst tre ting;

Vårt första besök i Arguineguin - vi trodde vi hamnat i Norge. Vid parkeringen, enbart norska röster, en bit in i stan samma sak. På strandpromenaden låg den norska sjömanskyrkan som denna lördag hade predikan samt bjöd sina landsmän på våfflor med syltetöj och grädde. De var flera hundra! På stranden talades norska och matsedlarna var även de på norska (ja vissa även på danska och svenska) Var kom alla dessa norrmän ifrån?! Vi skickade en bild till vår äldste son och hans kone och fick med vändande post; är ni i Arguineguin? Norrmännens vintermecka.

Besöket på vingården, bodega de Tirajanas www.bodegaslastirajanas.com. - här var vi tillbaka i Lyon. Bodegan, ett kooperativ mitt ute på ön bestånde  av 17 delägare. Lustigt nog hade ett av deras viner vunnit guld på vintävlingen i Lyon 2025. där vi hade varit jury. Med denna vetskapen fick vi en utmärkt provning och testade gårdens samtliga viner. Deras instegsvin Blanco Seco kan verkligen rekommenderas. Det är en blend på druvorna Verdello, Albillo, Marmajuelo, Malvasía och Listan Blanco. Spännande blandning.

Sanddynerna i Maspalomas, så mäktiga i solskenet- likt öknen i Dubai. Efter den långa promenaden öppnade sig en härlig strand och vi kunde unna oss dopp i böljan. Lite märkligt var det dock med könsfördelningen, på stranden 85 % män och på serveringen 99 % män, mestadels nakna. Ja det var inget fel på ölen, iskall men den där procenten kände sig något malplacerad. Denna soldag i Maspalomas med omgivningar förbyttes snabbt till svalare blåst och regnstänk. Vi var nöjda med tiden på öarna och bokade resan hem. 

Vi besökte vare sig ön La Palma eller Lanzarote men kunde inte låta bli att prova deras viner. 

La Palma, har en egen vin-appellation DO. De druvor som används är Listán Blanco, Albillo Criollo (grön druva) och Vijariego Blanco. Vi hittade en flaska Acero 2023 på en vinbar och den fick följa med oss hem. 

Lanzarote.  Vi blev och ofta rekommenderade viner från Lanzarote. Det är den östligast belägna Kanarieön.  Lanzarote ska vara ganska platt men till stora delar täckt av svart, vulkanisk aska. Här odlas också Malvasia och Listán negra. Lanzarote och Teneriffa lär vara de två kanariska öar som är mest kända för sina viner. Vi köpte med oss en flaska Malvasia Volcanic från Bodega La Geria från just Lanzarote.

Teneriffa, El Hierro,La Gomera, La Palma, Lanzarote

Sammantaget var de Kanariska vinerna mycket spännande gjorda på druvor som vi inte hade hört så mycket om. Druvorna odlas på hög höjd i vulkanisk jordmån. Vinet som är gjort på Forstera Gomera är en stor behållning. Tyvärr är exporten väldigt liten men det finns några på beställningssortimentet och ibland dyker det upp något på specialhyllan! Testa gärna.