En tidig höstresa till Sardinien

Medelhavet innehåller tusentals öar, vissa mytomspunnna, andra aldrig nämnda i historien. De allra flesta öarna finns i den grekiska arkipelagen. Där har vi hittills endast besökt tre. Vi har däremot varit fascinerade av de stora öarna med en rik egensinnig historia. Första gången vi besökte Korsika blev vi helt betagna och har varit tillbaka på ön vid tre tillfällen. Senast stod vi i Bonifacio och vinkade till Sardinen och då lovade vi dig, en dag ska vi hälsa dig på plats. 

I september uppfyllde vi vårt löfte. På kvällen den 28 augusti landade vi i Olbia på den nordöstra sidan av ön. Det var sent och vi tog in på ett hotell vid flygplatsen för att nästa dag hämta ut vår hyrbil. Vi hade förberett resan med Guidebok, välläst, och med TV-programmet Tucci besöker Italien, där en del avhandlar Sardinien. Vi hade också fått tips från när och fjärran om alla vackra, måleriska stränder och om små byar att besöka.

Vin o mat i Sardinien

På Sardinien är vintillverkning av uråldrigt ursprung. Här finns druvor som vi aldrig hört talas om. Man brukar dela in Sardinien i fem vinområden;  nordvästra-, nordöstra-, Oristano och Campidanoslätten, östra- och sydvästra Sardinien. Sardinien präglas fortfarande till stor del av kvantitetstänkande men här pågår en kvalitetsrevolution och vinerna  blir allt bättre och bättre. Landskapet är omväxlande med höga berg och plattare delar. Det finns 17 DOC och en DOCG Vermentino di Gallura. De mest odlade druvorna är. 

Blå druvor

Cannonau (Grenache), hela  Sardinien (27%), Carignano (Carignan ca 7 %) , Monica (spännande druva. Okänd för oss. Okänt ursprung (ca 9%), Bovale Sardo (Graciano ca 3%).

Gröna druvor

Vermentino nordöstra delen. (Ca 16%), Granazza (spännande druva), Vernaccia di Oristano och Nuragus. (Ca 7 %)

Mat

Den sardiska maten var spännande. Vi träffade på rätter vi aldrig tidigare smakat. De passade också mycket bra till de goda vinerna. Till varje måltid serveras ett gulaktigt tunt flatbröd cane carasau gjort på durumvete eller mannagrynsmjöl. Gott och snaskigt.

En annan spännande rätt är Culurgiones. En ravioliliknande rätt där pastan är fylld med potismos, ricotta- och pecorinoost. Kryddad med vitlök och basilika. Severas med brynt smör med salvia eller med tomatsås.. Denna rätt har vi nu gjort på hemmaplan. Succé.

Bottarga är saltad och rök romt av multefisken. På Sardinien serveras den tillsammans med spagetti eller tex med kronärtskocka. MUMS

Fregula (eller fregola) är en traditionell sardisk pasta gjord på durumvetemjöl och vatten, liknande couscous. Den rullas för hand till små bollar, torkas och rostas sedan i ugnen för att ge den en nötaktig smak och hårdare textur. Jättegott. Se Stanley Tuccis Sardinienresa på SVT.-Play.

Nu till vår restripp

När vi hämtat ut hyrbilen begav vi oss till vårt första stopp, Cala Ganone, en pärla vid havet i den vackra Oroseigolfen. Resan till Cala Ganone gick på kurviga vägar längs den fantastiska klippkusten. Solen sken, havet skiftade i grönt och mörkblått, det var varmt men vinden var len och lite svalkande. Det var sagolikt vackert. Vi passerade ett ofantligt marmorbrott vid byn Orosei. Vacker benvit marmor i enorma stycken värktes ut ur berggrunden med arbetsfordonens hjälp. Marmorn ger säkert betydande inkomster till ön men lämnar också stora sår i berget. Cala Ganone visade sig vara ett mycket sympatiskt litet samhälle där lockelser med båtturer med besök på otillgängliga stränder, med dyk och snorkling och t.o.m med fiske i erbjudandet. 

Vi valde en heldagstur i liten båt med grott- och strandbesök för bla snorkling. Turen var spännande, sagolik och helt underbar. Tolv personer eller tio ungdomar och vi, en mycket påläst och duktig kapten som genom sina kunskaper gav oss nya insikter och minnen. Efter två dagar i byn gav vi oss upp i bergen till de banditfästen vi läst om.

Åsa i badet

Här hade vi inget bokat utan vi hade valt ut några orter vi ville besöka samtidigt som vi var mycket nyfikna på det högt belägna vinområdet i Barbagia och Supramonte. Siktet var först inställt på Nuoro som kallas Sardiniens Athen pga dess historia och dess betydelse för Sardiska poeter, konstnärer och författare.  

På Sardinen finns ett otal s.k Nurager, en slags stentorn från bronsåldern. Det sägs att Sardinien var den första, av människor bebodda delen av Europa och att dessa s.k. Nuragier tjänande hos de egyptiska faraonerna. Genom historien har Sardinien varit belägrat av många olika folkslag och alla dessa har satt sin prägel på både arkitektur, traditioner, språk och mat.

Nurage

Hit upp i bergen kommer man via mycket slingrande men förvånansvärt bra vägar. Det tar sin tid men det känns tryggt att köra på vägar där man åtminstone kan mötas. Runt Nuoro besökte vi Nuragier, utgrävningsplatser och fick en inblick i den betydelse som konstnärerna har på ön. Innan vi landade för natten gjorde vi en resa till fem små bergsbyar. På 1000 meters höjd ligger Fonni, den by som är högst belägna på Sardinien och här sägs det komma snö på vintern (det finns skidlift). Nu var det söndag och stendött i alla de fem små byarna.

Vi hade bokat övernattning i den lilla staden Mamoiada. Staden är belägen mitt i vinområdet där druvan Cannonau (grenache) står för ca 90 % av odlingarna. Druvan får här en alldeles särskild karaktär pga den höga höjden och terroiren. Vinodlingarna ligger på ca 650 m - 750m höjd. Här gjorde vi ett antal vingårdsbesök; 

Giuseppe Fedielesu www.giuseppesedilesu.it                                                                       

Vi hade provat ett vin från gården på vårt restaurangbesök och därför bokade vi ett besök.  I området kring Mamoiada är det ju druvan Cannonau som gäller och de sägs vara de bästa på ön. Vi fick en fantastisk vinprovning. Vi fastnade speciellt för;

Mamuthone, Cannonau di Sardegna D.O.C. Rosso. Ett typisk Cannonauvin från Maimoiada. Härlig frukt med mjuka tanniner och lite citrus i eftersmaken.

Vi blev också förtjusta i Granazza Barbagia I.G.T. Bianco. Granazza är en för oss helt okänd Sardisk druva. Ett underbart vitt vin. Smak och doft på gränsen mot ett orange vin.

Cantina Mussennore, www.cantinamussennore.com Ännu en familjeägd vingård i Maimolada. Vi kom och störde mitt i den första skörden men familjen bjöd trots detta på en fin provning. Mycket mindre gård  än den föregående. 1976 planterade morfar Gesuino Canneddu  de första vinstockarna. Vinerna var goda men alltför dyra. Vi fastnade för; 

Mussennore Riserva 2019 – Cannonau di Sardegna DOC. Typisk Cannonau från området.

Granazza – IGT Barbagia. 100% Granazza, till färgen gyllene gul med intensiv frukt,  frisk och gott.

Besöket i bergen var ämnat åt banditer och historien kring dessa. Vi tog de vindlande vägarna till byn Orgosolo. Detta har varit banditernas huvudstad ända sedan romersk tid. En mycket isolerad bygd, en fattig bygd med fåraherdar, människor som levde utanför lagar och regler som banditer och individualister. Ända fram på 1990-talet stod banditerna för kidnappningar med krav på lösen. Vid sidan av detta arbetade man bla som fåraherdar, tillverkade ost och annat som gick att sälja. Orgosolo ligger mycket isolerat men vackert. I byn finns betydande höjdskillnader och de smala gränderna sätter fart på fantasin. På i princip, samtliga byggnader i byn finns muralmålningar. Det är vackra poem som kombineras med storslagna bilder, det är som att gå runt i ett museum eller i en konsthall men det är utomhus och människorna bor i alla husen. På torget i byn bjuds vi lokal mat och mycket trevlig stämning.

Resan går vidare söderut där vi stannar i byn Sogrono för en vinprovning på den kommunala caven. Fabio presenterade områdets Mandrolisai viner. En speciell DOC. Provningen var på Italienska o det var mycket familjärt och trevligt.

La Cooperativo Agricola Cantina. Del Mandrolisai, (östra Sardinien) www.cantinadelmandrolisai.com

Kent'Annos Mandrolisai Rosso DOC Biologico 2023. Vinet är en blend av druvorna Cannonau di Sardegna, Muristeddu (Bovale Sardo), Monica di Sardegna. Mycket trevligt vin. Det blev ett inköp.

Målet för dagen är det sydliga vinområdet runt den lilla staden Serdiana ca 20 km från Sardiniens huvudstad Cagliari. När vi planerade resan kom vi fram till att två veckor är alldeles för kort tid för att betrakta alla områden på ön. Vi valde därför bort den sydligaste delen och lovade att komma tillbaka hit. Vi kunde dock inte motstå detta berömda vinområde så det blev en kort visit. Vi övernattade i grannstaden Dolianova men hade turen att komma med på en mycket läcker provning på stoltheten Argiola, Sardiniens mest berömda vingård. Antonio Argiola startade sin vinframställning med 3 ha mark just runt Serdiana, när han dog 102 år gammal hade han 243 ha runt på ön men hans livsverk finns kvar i den gamla byn och det har barn och barnbarn lovat att det så ska vara.

Argiolas, www.argiolas.it  Vi fick nöjet att delta i en provning tillsammans med tre andra par. Provningen kostade 50 euro/person. Vilket var bra eftersom vi inte kunde köpa med vin (pga flyg). Vi fastnade för gårdens flaggskepp som fått många internationella priser.

Turriga 2019, IGT. En blandning av Cannonau, Marignano, Bovale Sardo och Malvasia Nero. Ett mycket kraftigt och trevligt vin finns att köpa på Systembolagets beställningssortiment.

Iselis Monica, Provningens överraskning. Gjord på den inhemska druvan Monica. Vinet har legat 12 månader på barriquer. Mycket gott.

Byn i sig var mycket trist, så även grannstaden men mat och övernattning var det inget fel på.

Efter dessa dagar i bergen längtade vi efter bad och vackra stränder och turen gick därför vidare till västkusten och stränderna kring staden Oristano. I området dominerar druvsorten  Vernaccio. Området är även känt för sina fantastiska råvaror både från land och hav och är centrum för den s.k. slow-food rörelsen. Här är pecorinoosten som godast. Efter en tur i staden kör vi mot de vackra stränderna på den s.k. Sinishalvön. Längst ut på halvön ligger Tharros ruinstad. Staden anlades av Fenicierna på 800-talet BC och utgrävningen är mycket omfattande och ligger helt fantastiskt mellan två hav. Även romarna har anlagt ett antal byggnader i staden bla badhusen och aquedukten. På platsen finns också Nuragisk bosättning. Tharros är en oerhörd upplevelse, ett forum Romanum omgivet av hav.

Trots strandlängtan har vi bokat boende en bit upp i bergen i den lilla byn Santu Lussurgiu som anlades på 1000-talet. Vårt boende har anor sedan 1700-talet med det fina namnet Antica Dimora del Gruccione. Vägen upp till boendet lutade åt alla håll, var smal som en orm och med undermålig beläggning. Här stannade vi två nätter med halvpension. Underbart boende, härlig frukost och njutbar femrätters på kvällarna.

Närheten till Oristano och dess råvaror var påfallande. Bottega till pastan var underbar. Bottega är som vi tidigare nämnt multefiskens rom som saltas, röks och skivas och serveras på många sätt bla till spagetti eller som antipasti. Delikat!!

Avstånden är inte så långa på ön men 20 km kan ta flera timmar. Så var det på vår utfärd till den måleriska lilla staden Bosa ute vid kusten. Staden syns på långt håll med sina kulörta hus i solljuset. Husen hänger på bergskanten på ena sidan av floden och högst upp tronar slottet Malaspina från 1100-talet. Staden byggdes en gång upp av en Toscansk familj, namne med slottet. Här odlas Malvasiadruvan och det märks på stadens huvudgata där ett antal vinhus slåss om kunderna. Staden är vacker både på avstånd och på närmre håll. Den omges av vackra stränder med grottor och turkost vatten.

Dagarna gick väldigt fort och det var dags att ta sig ännu en bit uppför Västkusten till den fina staden Alghero. 

Här är det spanska inslaget tydligt i både arkitektur, mat och språk. Här njöt vi strandliv, kulturliv och matliv innan turen gick vidare till den lilla vackra staden Castelsardo. Denna lilla pärla på den norra kustremsan har blivit utsedd till en av Italiens mest pittoreska städer.

Vi håller med trots att allt gick uppför, trappor, backar, smala gränder och färgglada hus, härligt.

Efter en kväll med god mat och en natt i ett hypermodernt rum gav vi oss iväg mot vårt sista boende på ön. Här i den lilla byn Cannigione spenderade vi tre nätter. På kustvägen strax utanför Castelsardo passerade vi det mycket genuina området, Isola Rosso. Vi har varit på många ställen i världen och sett många genuina kuster men detta slår det mesta. Röda klippor som i årtusenden mejslats ut av hav och vind till fantastiska monument, ansikten, hålor, bassänger, ja allehanda skapelser som lyste i solgasset. Att doppa fötterna bland dessa konstverk var som att bli ett med naturen.

Nu gick färden in i ett annat mycket berömt vindistrikt, Gallura. Här dominerar Vermentinodruvan. Här trivs den bäst i graniten. Den är mycket smakrik, frisk och god. De stora vackra vingårdarna här gör mycket bra viner. Kanske de bästa Vewrmentinovinerna i Italien. Om ni ska besöka Sardinien så kommer här några tips;

Capichera Winery, www.capichera.it. Trevligt och kunnigt bemötande. Otroligt vackert belägen vingård med utsikt över planteringarna. Vermentinovinerna var dessutom också utsökta. 

Vigni Surrau, www.vignesurrau.it. Ligger strax utanför Porto Cervo. Mycket vacker, påkostad och elegant vingård. Värt ett besök bara för skönheten.

Tenute Olbios, www.tenuteolbios.com, Trevligt belägen vingård med mycket bra viner

Området där vi befann oss är det mest omtalade och kända på Sardinien. Kusten en liten bit bort kallas Costa Smeralda och hit kommer Jet settet med sina enorma lustjakter. Här ligger flotta hotell, aldrig högre än att de smälter in i naturen. Här handlar det om segling, sol och vackra människor, här kostar det!

Nu var det dock september och yakterna var så gott som övergivna för året. Flera hotell hade redan slagit igen och priserna hade säkert gått ner en del. Vi ägnade tiden att åka ut till de mycket vackra öarna i Maddalena arkiepelagen, att besöka ovan nämnda vingårdar och givetvis till att besöka några av de vackraste platserna på Costa Smeralda.

Cannigione i sig var en liten men vackert belägen stad med vacker strand. På strandresturangerna serverades utsökt fisk och närheten till hela norra delen av ön var en stor fördel.

Vår sista dag på Sardinien skulle vi spendera i Olbia. Staden var dock lättbesökt, det var en huvudgata och en fin hamn men sen tog det slut. 

Vi drog till Battista. Battista är en spökby, ingen bor där, den är övergiven. I Tuccis program om Italien slutar avsnittet om Sardinien i byn Battista. Där besöker han en kvinna som lämnat advokatyrket och köpt upp alla husen i den lilla övergivna byn. I Battista bodde hennes släkt och den sista som lämnade var hennes 95-åriga farmor. Nu har hon sedan 7 år tillbaka ett matutcvecklingscenter där hon bedriver kurser i gammaldags matlagning mm. Hon heter Simonetta Bazzu och hon tog emot oss med förvåning men med en gästfrihet som gränsade till det otroliga. Vi råkade komma mitt i en matlagningskurs. Trots detta bjöds vi en rundvisning, pastarätt att äta och en flaska vin som present. Hon gav oss en timme av sin tid efter att gästerna gett sig iväg trots att hon inom några timmar skulle ha nya kursdeltagare. Vi bjöds allt och hon hoppades vi skulle ses igen men då ville hon att vi skulle höra av oss innan. Vilken gästfrihet av denna mycket vackra kvinna!!!! Simonetta hoppas att hennes initiativ att försöka få landsbygden att leva igen ska ge ringar på vattnet så att fler satsar på övergivna platser som kan leva upp igen!

Världens äldsta........

Vår blogg börjar bli till åren, liksom dess författare men än så länge kan vi inte tävla med det vi mestadels skriver om VINET. Under våra resor runt om i världen har vi träffat på många underliga, fantastiska och spännande saker kring vinet och dess odling och framställning. Vin är så spännande och det handlar inte bara om att dricka vin, kanske bedöma det utan också att uppleva det som en del av naturen. För vår del har det gett oss så mycket annat tex att cykla mellan vinrader, kolla upphängning, växt -och planteringsmönster och stockarnas livskraftighet. Vandra i branta sluttningar där plantorna knappast har någon jord att växa i, att under en hel säsong få umgås med plantorna genom att klippa dem och binda upp dem inför nästa säsong mm. Allt detta och mycket därtill har vi skrivit om i vår blogg, utspritt; så i detta lilla avsnitt har vi samlat ihop några saker som vi snöat in på och som där de finns vårdas med största vördnad. 

DET HANDLAR OM DET ALLRA ÄLDSTA; vi börjar med plantan

Världens äldsta vinstock finns i Maribor i Slovenien.

ca 450 år gammal

Vinstocken är häftig att beskåda och ännu häftigare, den bär fortfarande frukt. Skörden räcker till några flaskor, mycket kostsamma, per år. Intill den kraftigt bevakade stocken finns en vinbar till dess ära. Här serverades vi en fin 5-viners provning, tre vita, ett orangevin och ett rött. Ett härligt resmål, den vackra staden Maribor.

Världens äldsta vinberg

Världens äldsta vinberg

I den lilla vinbyn Edesheim ligger världens äldsta vinberg. Stockarna planterades under 30-åriga kriget för ca 400 år sedan av en okänd vinbonde. De har stått pall för allt, dessa 350 stockar av Gewurtstraminer. Vinet tillverkas än idag men 103 euro för 37 cl var alltför kostsamt. Vi pratade lite med stockarna, det kändes andäktigt, vi beundrade de vackra rosorna och den fina minnestavlan invid  Rosengarten i Edesheim.

Världens äldsta vinfat.

Detta finns i Strasbourg. Vi  upptäckte vi det så sent som i år 2025 när vi besökte  Cave Historiche Weinkeller Hospice Strasbourg.

1472

Fatet innehåller fortfarande vin från 1472! 350 liter av en legendarisk årgång …Detta vördnadsvärda vin har endast serverats tre gånger under fem århundraden. År 1994 genomförde oenologer en organoleptisk undersökning av vinet. Trots att det var mer än 500 år gammalt hade vinet "en mycket vacker ljus, bärnstensfärg, en kraftfull doft,  med mycket stor komplexitet, aromer som påminner om 'vanilj, honung, vax, kamfer, fina kryddor, hasselnöt och fruktlikör …’" Vällagrat minsann.

Världens äldsta vinflaska. Speyer!

Varför just till Speyer? Den finns på vinmuseet i staden. Vi har varit där vid två tillfällen, med år emellan, bara för att få se denna " världens äldsta vinflaska". Båda gångerna - stängt pga renovering. Så tyvärr ännu har vi inte fått se den i verkligheten utan fått nöja oss med en bild. Vinet tros komma från omkring 350 år efter kristus. Flaskan upptäcktes under en arkeologisk utgrävning 1867.  Det går troligtvis inte att dricka men är till färgen rött. 

Världens äldsta vinflaska

Det kan tilläggas att Speyer är en mycket gammal, trevlig och vacker ort och den är verkligen 

värt ett besök i sig. Vi kommer att göra ännu ett försök.

När vi nu är inne på gamla stockar, fat och viner så tar vi tillfället i akt och redovisar några erfarenheter av gamla viner som vi smakat. Ni som följer vår blogg kommer kanske ihåg våra glädjetjut över de gamla champagner vi provat! Vi glömmer aldrig dessa rariteter. Så först till de ädla Champagnerna; 

Det blir Taittinger Comtes de Champagne 1990. På en restaurang i Bordeaux fick vi möjlighet att smaka denna förträffliga champagne, en ren Chardonnay. Mjuk härlig bouquet med exotiska dofter. Smaken var krämig, mjuk och fin. En smakupplevelse för livet. 

1990

Näst på tur var Taittinger Comtes de Champagne 1994.  Provades på 10 årsjubileet av vår Champagneklubb. En enastående skumpa. 

1994

Nyligen öppnades en flaska Taittinger Comtes de Champagne 1961. Det var en mulen dag i november. Vi lät de ädla bubblorna passera våra strupar tillsammans med ord och uttryck av välbehag. Det var ett fantastiskt vin som man troligtvis endast får smaka en gång i livet. Moussen hade visserligen avtagit men vinet var fortfarande fräscht och friskt i doften Lite oxiderat i smaken med toner av mandel och fikon. 

1961

Brayant et Fils 1923

Brayant et Fils 1923

En fantastisk champagne  från 1923. Detta vin hade nästan 100 år på nacken när vi öppnade flaskan och lät oss väl smaka. Tänk att det producerades 5 år efter första världskriget. Troligtvis den enda flaskan i världen, 50 cl. En häpnadsväckande tanke. Vinet hade helt tappat sin mousse och förvandlats till en mycket fin Palo Cortado, frisk och fräsch. Doften sitter fortfarande i näsan. Det var en ynnest att få smaka dessa rariteter. De två senast nämnda har inköpts på auktion i England. Tack Kära Ingrid! 

Madeira, Bual från vinfirman Hendriques 1964.

Vännerna Jan och Kerstin Hassner fick i mitten på 1980-talet ”ärva” en del gamla viner. De hade, som tur var, väntat till de rätta tillfällena att öppna vinerna. Vi hade turen att vara med när en Madeira, Bual från vinfirman Hendriques 1964 öppnades, hälldes upp i små glas och avsmakades. Ett underbart gott vin som trots åldern var friskt och med något brända men härliga toner i smaken. Ett fantastiskt vin. Vi blev så till oss att vi tyvärr glömde att fotografera flaskan. 

Madeira Blandy 1863

1863

Året är1863. 

År 1863 pågår det amerikanska inbördeskriget och Nordstaterna besegrar sydstaterna i slaget vid Gettysburg. I Sverige brinner halva Varberg ner. Dåvarande kungen Karl XV undertecknar en ny svensk riksdagsordning. I Sverige blir ogift kvinna nu myndig vid 25 års ålder, utan föregående domstolsbeslut. Detta år producerade en vinbonde på Madeira detta vin. Odlaren gjorde vinet på Malvasia-druvan eller Malmsey som han kallade den. Producenten till denna vintage hette Blandy. Anfadern John Blandy kom till Madeira 1808 och blev förtjust i Madeiras vin. Familjen Blandy har producerat Madeira i 200 år. När vi korkade upp flaskan var det helt tyst i rummet. Alla satt på helspänn! Korken var hel och oskadad. Vinet var granatfärgat, doften hade underbara honungs- och mandeltoner och smaken var komplex och helt underbar. Trots sin ålder kändes vinet friskt med kraftiga dofter av russin och honung. Eftersmaken var otroligt lång och intensiv. Det var så högtidligt och andäktigt att uppleva historiens vingslag i näsa och mun. Vi önskade att de som en gång i tiden odlade och förädlade detta vin skulle ha varit med, för att nu 150 år senare, njuta sitt vin tillsammans med oss. 

Chateau Musar 1974 

En dag för några år sedan ringde vår son Rasmus från Norge (Hemsedal) och berättade att han hade fått möjligheten att köpa ett par flaskor Chateau Musar årsmodell 1974, till ett mycket förmånligt pris (ca 800:- norska kronor). Normalt får man betala dubbelt. Vi som bara hade hört talas om vinet var inte sena att hoppa på erbjudandet! Chateau Musar grundades 1930 av Gaston Hochar. Vingården ligger i Bekaadalen i Libanon. Vinet innehåller druvorna Cabernet Sauvignon, Cinsault och Carignan. När vi senare samma år hälsade på i Norge fick vi tillfälle att bekanta oss med det förträffliga vinet. Färgen var tegelröd, inte så mörk som förväntat men trots detta djup. Doften var komplex och sammansatt med röd lite övermogen frukt, vinbär, torkade mörka bär, läder och stall. Vinet var relativt fylligt och smakrikt med fina tanniner och bra syra. Tänk så mycket spänst i ett vin från 1974.

Tokajer 1972

Tokajer 1972

Våra vänner Inger och Börje har bytt sitt boende i Frankrike och huserar nu i Beziers. En kväll i oktober 2022 var vi bjudna på middag. Efter måltiden, med som alltid goda viner, placerades på bordet en Tokajer Aszu 6 Puttonyos, från 1972. Här hade vi framför oss en 50-åring som när vi öppnade den kunde stoltsera med en härlig syra, ojojoj vilket underbart vinminne fyllt av honung, apelsin och mandel. Tack Inger o Börje. (vi vet att ni har mera).

 Saccicaia 1984

För ett tiotal år sedan var vi i Cervina och åkte skidor. Här fanns en mycket exklusiv vinbutik med ett mycket stort och lockande skyltfönster. Där, i fönstret, låg en flaska Saccicaia från 1984. Det visade sig att man kunde smaka de flesta uppskyltade vinerna så vi slog till med varsitt glas på ca 5-7 cl. Det var inte billigt med vi var överväldigade av smakerna och vi minns fortfarande hur vi reagerade, nästan med tårar!

Saccicaia 1984

I vårt vinskåp låg en flaska Rioja, Valoria från 1973. Vi har vid många tillfällen flyttat den, tagit ut den och stoppat in den igen men en dag gjorde vi slag i saken. Vi hade rådjursbiffar och tänkte att det skulle passa;

Rioja från 1973

Vinet, en Tempranillo som är lagrad i 6 år på amerikanska fat. Därefter har den legat på ståltank en tid före buteljering. Vi trodde på mycket trä och vanilj men ack vad vi bedrog oss. Vinet var mycket fruktdrivet med smaker av mörk frukt och med god balans, angenämt. Trevligt att vi sparat denna 50-åring.

Vill ni läsa lite utförligare kring våra upptäckter på resor och provningar så finns alla reportage på bloggen.

Languedoc maj - juni 2025

Efter härliga dagar i Franken fortsatte färden till Beaujolais (med kompletterande inköp). Begivenheten matlaget där vi är åtta goda vänner som testar vår kokkonst, var detta år decimerad till sex. Vi höll denna gången till på ”slottet” hos Håkan och Lena och det blev Paella till huvudrätt med golf som inledning. 

Vårt ”gamla” hus fick oss som tillfälliga hyresgäster under en vecka, då ägarna Rasmus och Gina åkt till Norge. Det var en konstig känsla men härliga kvällar på terassen. 

Pezenas är härligt och vi passade verkligen på att riktigt känna in den franska atmosfären. Vår bagare och världens bästa Cafè des Arts kände igen oss. Vi passade också på att träffa kära vänner samt spela Petanque. Åsa stod som segrare tillsammas med Daphne. Rasmus och Gina hade putsat och gjort våra racercyklar som nya och äntligen fick vi en härlig cykeltur tillsammans med dem efter de återvänt till Pezenas. Puh, så många uppförsbackar det finns.

Vinet ska ju alltid ha sitt lilla kapitel när man befinner sig i ett så stort och fint vinområde som Languedoc.

I år besökte vi årets ’Vino Cap`s vinmässa i Cap Agde i strålande väder. Det var lika trevligt som alltid att ströva omkring bland alla dessa vinproducenter och alla entusiastiska smakare. Vännen Christer Christensson koncentrerade sig i år för avsmakning av druvan Albarinho men han hittade bara ett vin. Inte så konstigt i Languedoc men det var en skojig idé.

Vi hittade några favoriter bland picpouldruvan och den ena fick också besök för en större provning.

Domaine Gaujol i byn Pinet är specialiserad på Picpoul de Pinet.  Vi fick en jättefin provning där vi gick igenom hela arsenalen av Picpoulviner.

• Classic
• Le 1744
• Cuvee Patience
• L’Excellence de Ludovic 

Alla väldigt olika viner på samma druva, några av dem var helt annorlunda från vad man förväntar sig. Vi fastnade särskilt för 1744 som har legat på barrique i ca 8 månader och Patience som har legat på jästfällningen alltså sur lie. Vi rekommenderar verkligen ett besök på gården.

Ett besök på Domaine Therese Rose var obligatoriskt eftersom vi missat Munskänkarnas tillställning på gården 2024. Gården är belägen i byn Neffies och drivs av en svensk entusiast Sven-Olof Molin. Han har tidigare arbetat som kirurg och har lyckats åstadkomma härliga viner med kirurgisk precision. Det blev ett mycket spännande besök. Vi var välkomna trots att vi kom vid fel tid. Vi bjöds in bland cuvar och redskap, smakade från flaska och cuv och hade en mycket trevlig pratstund.

• Chat Noir 2022 Grenache och Syrah
• La Vignasse 2022, Grenasche och Syrah
• Picpoul de Neffies 2023

Tyvärr var picpoul slut vilket var trist eftersom den var mycket speciell. Ni som inte varit där, har ni tillfälle planera in ett besök.

Sven-Olof Molin

Efter ca tre veckor i Pezenas var det dags att åka hemåt. Vi hade planerat några dagar i Alsace och Strasbourg. Först stannade vi till på 

Domaine Rolly Grassman som är en firma som inte liknar någon annan. Man finns i Rorschwihr, en helt obetydlig by i norra Haut-Rhin. Caveen är ett hysteriskt nybygge, likande ett ofantligt rymdskepp som av outgrundlig anledning valt att landa på sluttningen ner mot byn. Rymskeppet innehåller en oerhörd mängd stenstuffer och fossil, liksom en fin lekhörna till barnen.

Rolly Gassman har inga Grand cru-marker, Det unika med Rolly-Gassmann är stilen. Medan andra går allt längre mot torra viner är nästan alla viner hos Rolly-Gassmann aningen söta. Vinerna är absolut rena, perfekt utmejslade små mästerverk som alla bär firmans signum. Dessutom hade de gamla årgångar och allt bjöds på vid provningen.

Vi blev guidade av Pierre Gassmman genom ett 20-tal olika viner. Allt från Sylvaner till Pinot Noir och såväl torra som söta viner. Vi blev positivt överraskade av gårdens viner tom av deras Gewurtstraminer. Kul att få med några gamlingar hem.

Strasbourg visade sig vara en fantastiskt trevlig stad. I petit France låg gamla korsvirkeshus i kurviga gränder och runt den gamla staden löper floden L´il i kurvor och svängar. Mitt i detta gamla slussar som skyddas av åldriga byggnadsverk. Utanför de äldsta delarna tronar tjusiga byggnader med smidda balkonger och fina gröna parker. Området vid Europaparlamentet är en byggarbetsplats men besöket var trots allt en upplevelse. Tyvärr inga ledamöter i sikte denna vecka. 

Världens äldsta vinfat.

I Strasbourg upptäckte vi och besökte  Cave  Historiche Weinkeller Hospice Strasbourg där finns nämligen världens äldsta vinfat.

1472

Det innehåller fortfarande vin från 1472, som lagrats på fat! 350 liter av en legendarisk årgång …

Detta vördnadsvärda vin har bara serverats tre gånger under fem århundraden. År 1994 genomförde oenologer en organoleptisk undersökning av årgången. Trots att det var mer än 500 år gammalt hade vinet "en mycket vacker ljus, bärnstensfärg, en kraftfull doft,  med mycket stor komplexitet, aromer som påminner om 'vanilj, honung, vax, kamfer, fina kryddor, hasselnöt och fruktlikör …’" Vällagrat vin minsann.

I Strasbourg äter man Tarte Flambée eller choucrote (surkål), eller bådadera. Vi åt bådadera, väldigt gott med en god Riesling eller en Pinot Noir.