Frankrike - Pezenas är det klokt i dessa Coronatider augusti - oktober 2020

I år tänkte vi länge och noga innan vi packade väskorna för vår hösttripp till södra Frankrike. Senast vi besökte Pezenas och vårt lilla hus var i januari så det kändes nödvändigt att titta till allt. Den 22 augusti var allt packat och efter en något ovanlig bilresa var vi framme. Bilresan var ovanlig i så motto att vi åkte direkt med en övernattning. Vi brukar alltid göra ett eller flera stopp i länder vi passerar eller besöka vindistrikt på vägen men inte nu.

Framme i Pezenas

Allt var OK förutom att stadens katter använt vår terrass som toalett under vår frånvaro. Det doftade kattpiss och det låg små högar lite här och där, fy för. Skam den som ger sig, vi tömde och skurade, skivade citroner, sprutade vinäger, planterade kaktusar och andra stickväxter, dekorerade jorden med snäckor och stenar och bevakade. Katterna återkom, glodde argt på oss men stack iväg. Efter ca en månad återvände endast en – en svanslös svart katt med ilsken gul blick- men även han gav upp - tror vi.

 

Det stora diskussionsämnet i Sverige var, vid tiden för vår resa - munskydd eller inte. Tegnell emot – många andra för. I Frankrike var skydden obligatoriska så fort du gick ut på staden eller in i en affär, restaurang eller bar. Så snart du satte dig ner kunde de plockas av. Men hur hanterade fransmännen munskydden? Jo, majoriteten hade dem på men ibland satt de på armen, ibland i pannan och ibland under hakan. Det pussades med dem på eller så åkte de av, det kramades och distansen, nej det var inte så noga. Alla hushåll hade fått munskydd med posten, så också vi. Dessa var i tyg och skulle tvättas, vi hade engångs med oss, kändes mer hygieniska. Vi tror att man måste veta precis hur ett munskydd ska användas för att skydda och detta kanske är för jobbigt att följa, nåja.

Man blir präglad av de regler som gäller i det land man befinner sig. Vi märker det på våra söner, en i Norge, en i Danmark, vi i Sverige och Frankrike – något olika syn på sakernas tillstånd.

 

Hur stod det till med Brescou?

Jo, i år var skörden ovanligt tidig. De gröna druvorna var färdigskördade och låg o gosade i tankarna. De röda var på väg in. Skörden var normal. Våren och sommaren hade rullat på men turistbesöken kunde räknas på några fingrar. Brescou är nu fullständigt biologisk certifierad. När vi provade gårdens nya viner blev vi förbluffade över de som i tankarna ska bli 2019 års viner. Särskilt Chateau och Prestige rouge kommer båda att bli riktiga höjdare. De kommer att buteljeras innan jul, Chateau även i magnum och i jerobaumformat. Stark köprekommendation!!

 

Åsa är styrelsemedlem i Munskänkarnas lokalförening i Languedoc. För oss har både våren och hösten mest bestått av inställda evenemang och provningar. Vi hann dock med två aktiviteter innan det åter var dags för annullering av resterande. Vinvandring med pic-nic bland rankorna och ett besök med vinprovning på Brescou. Under vinvandringen visade gårdens representanter bla på deras sätt att påbörja vinframställningen; Carignandruvorna trampades för manlig fot i stora plastkärl, naturligtvis hoppade LarsPeter i kärlet och bidrog i trampandet, en livsdröm gick i uppfyllelse! Nu hoppas vi på våren och minskning av smittspridningen.

Mjuka fötter

 

Egna vingårdsbesök och den nya boken om naturviner

Det är obligatoriskt att besöka ett antal vingårdar när vi befinner oss i den fantastiska vinregionen Languedoc. Här finns så mycket att upptäcka, så många entusiaster och så många olika typer av vin. Vi brukar bestämma oss antingen för gårdar inom en viss appellation, ett visst mindre område, gårdar vi läst om eller hört talas om mm. Denna gång tog vi utgångspunkt i Mats-Eric Nilssons nya bok ”Nyfiken på naturviner”. Vi startade därför på utmärkta vinbaren Picamandil i byn Puissalicon och botaniserade bland husets naturviner. På hyllorna ville vi gärna hitta fyra av de 5 i boken nämnda. Den femte Domaine des Amiel hade vi redan stiftat bekantskap med. Av de fyra fann vi tre nämligen, Clos Fantine (Cabreolles), Mas Coutelou (Puimisson) och Mas Zenitude (Saint-Jean-de -Fos). Därutöver hittade vi några andra spännande viner från gårdar i närheten som vi sedan besökte. Givetvis slank det ner ett antal buteljer av nämnda naturviner. De ligger nu o goar till sig.

Inköp på Picamandil

 

På Picamandil träffade vi den kvinnliga vinbonden Gaelle Steunou som driver gården Grain d’L i byn Vailhan. På plats bestämde vi tid för ett besök hos henne.

 

Marken kring Vailhan verkar vara särkilt bra för vinodling och består av en speciell blandning av skiffer, basalt, kalksten och sand/lerjord. Området präglas av branta och steniga bergssluttningar, sluttningar vi ofta bestigit med cykel men nu åkte dit för att prova den lilla ortens viner. 

 

Gaelle Steunou har ett antal fält som tillsammans utgör 1,5 ha vinodling. Gaelle arbetar inom sjukvården och driver sitt lilla vineri på fritiden. Hon har hållit på i ca 5 år och hoppas kunna köpa på sig lite mer land och kanske så småningom kunna leva som vinbonde. Hennes mycket enkla vineri ligger mitt i den lilla byn. I den gamla stenladan finns tankar, förråd, press ja allt som behövs för vinframställning på naturlig väg. Hon framställer 3 röda och ett vitt vin i mycket begränsad upplaga. Vi provade och köpte Carignan och Syrah båda var goda. Det vita vinet var slutsålt men vi gjorde en beställning av kommande årgång. Vinerna ligger nu och mognar i källaren.

 

I samma by ligger gården Sauta Roc, som drivs av Betrand Querne och Laura Borreli. Gården är 9 ha stor och även den ekologisk. De har flera spännande vita viner på druvorna Bourboulenc, Vermentino och Muscat. Vi måste särskilt nämna det oranga vinet il Ganno som är gjort på muscatdruvan, ett mycket annorlunda och spännande vin. Även de röda vinerna föll oss i smaken och flera lådor transporterades hem. Hit lär vi återkomma. 

Laura på Sauta Roc

 

I Vailhan ligger en spännande innovativ restaurang vid namn Äponem. Vi besökte denna ifjol och smakade då vin bl. a från Sauta Roc.

 

För dagen avslutade vi våra besök på vingårdar i den lilla byn Caux. Strax utanför byn ligger vingården La font des Ormes som drivs helt efter biodynamiska principer och är certifierad av Demeter. Jämfört med de två gårdarna i Vailhan så tycktes denna gård väldigt stor och slottslik. Gården har många olika viner som vi frikostigt fick smaka men gommen var nog lite trött så det blev ett mycket begränsat inköp.

 

Massage, fasad och vin till Kina

Vårt lilla hus är ett gammalt hus med en cave från medeltiden. Vi gillar vår cave men den har också gett oss vissa bekymmer. Gamla stenformationer behöver av och till lite omsorg och det har vi nu gett vår cave. En murare vid namn Arne har snyggat till väggarna. I samband med detta kom husets fasad på tal. Det gamla stenhuset behöver bl. a nya hängrännor och en liten putsning. Arne och en urbanist är nu engagerade med att ta oss igenom den franska byråkratin i frågan (det vill inte säga lite). Vi får se var det tar vägen.

Arnes fru är konstnär och massör. Vi tar oss till deras lilla by, Åsa får massage och vi får tips om ett vinkooperativ i grannbyn Cezenon. Kooperativet har en mycket stor export till Kina men ibland spelar den mänskliga faktorn spratt och det blir stavfel på etiketterna. Vinet kan inte säljas i Kina utan får stanna i byn där det säljs ut till vrakpris 2,50 Euro buteljen. Helt OK vardagsvin. Vi tipsar flera vänner och utflykterna till bergen tilltar.

 

Byn Assignan en liten röd klenod.

Färgerna på husen i södra Frankrike går mycket i tonerna sand, ljusgrå ibland med svarta eller ljusa inslag. Tonerna följer de färger som stenarna i berggrunden uppvisar. Byn Assignan avviker, här är centrum målat i rött, lila och rosa, färgerna som symboliserar Chateau Castigno och de tre restaurangerna La Table, La Petite Table och LeThai med därtill hörande hotell. Allt startades upp av ett par belgare som skapade sin by i byn och idag har La Table en stjärna i Guide Michelin och byn är vida känd.

Vingården har en spektakulär cave, formad som en butelj helt klädd i korkbark. Här kan man smaka slottets viner och vissa kan inhandlas till förmånliga priser. Byn ligger mitt ute i det blå och det krävs bil på slingriga vägar att ta sig dit, men finns det mat och vin så finns det gäster. Vi har besökt La Table tillsammans med goda vänner och vi var mycket nöjda med allt, mat, vin, service, lokal, omgivning, ja vad kan man mer begära.

La Table

 

Det finns så mycket att upptäcka i vårt närområde. Efter fem år tror man att allt är avbetat men så är icke fallet. Vi har än en gång varit på upptäcktsfärd i våra omgivningar och det första vi besökte var etangen strax norr om Perpignan. Här ligger ostronbyn Leucate, enkla men trevliga restauranger med underbart goda ostron. De små enkla restaurangerna ligger precis i kanten av en mycket lång och för dagen nästan tom plage. Vi kunde inte motstå bad ett och bad två, det senare utan kläder. Den andra upptäckten var Vendres Plage med den lilla hamnen med sina små enkla fiskdegustationer. Hos Joel et Valerie blev vi serverade den största sjötunga vi någon skådat. Har ni vägarna förbi – åkt dit, förresten stället är värt ett besök i sig.

I flera år har vi pratat om att paddla kanot i någon av områdets floder. Äntligen blev det av. En halvmulen morgon packade vi pique-nique, badkläder och huvudbonader och gav oss iväg mot floden Orb och den lilla byn Roquebrun. Här hade vi bokat kanot för heldagstur. Bilen parkeras i Roquebrun och vi transporteras någon mil upp i bergen vid den lilla byn Vieussan, här startar paddlingen. Oj, det var rätt många små forsar på vägen och vi blev redan genomblöta i den första. Vi klarade oss dock utan att ramla ur eller komma under kanoten. En härlig och spännande dag med många bad i den härliga floden, detta ska vi absolut göra om.

 

I Frankrike spelar alla Petanque eller Boule som man också kan säga. Varannan lördag är det småtävlingar bland oss skandinaver, jättekul och ibland med äran för pokalen. På fredagarna spelar vi golf med golfvännerna. Även detta är ständig tävlan, i lag om tre eller fyra. I år gick det bra! 

 

Det överskuggande i år var trots allt Corona. Under de två månader i Frankrike ökade antalet smittade dagligen och alltfler behövde sjukhusvård. Vi var försiktiga. Träffades utomhus för det mesta och inomhus enbart med de vi brukade umgås med. Vi bar munskydd, vi höll avstånd, vi tvättade våra händer men vi bestämde oss för att åka en vecka tidigare än beräknat. Tur var det för samma dag vi åkte blev det utegångsförbud på natten och veckan därpå ny nedstängning. Vi hoppas landet kommer tillrätta med alla sina utmaningar. Frankrike är ett fantastiskt land och vi tror det kommer att lyfta sig både ur Corona och terrordåd. Vi instämmer i Vive la republique – Vive la France.

Forsatta Coronatider – nu i sommartider.

Precis som vi befarade är Coronaperioden ännu inte till ända. Vi har vant oss vid att hålla avstånd, vi badar på morgonen då få finns på bryggan och vi håller oss helst utomhus när vi är tillsammans med de vi sällan träffar. De fyllda vinskåpens innehåll har minskat betydligt. TV;en har också varit ett kärt sällskap. 

Precis till midsommar öppnade Danmark för bla besteföräldrar och vi kunde hälsa på i Köpenhamn på Harrys 2-årskalas. I förra veckan öppnade Norge för skåningar så snart blir det ett besök i Sandefjord. 

Vi har, tillsammans med grannen Eva öppnat en liten golfturnering för tre. Vi spelar 10 gånger och den som vinner får en inteckning. Den med flest inteckningar ska bli bjuden på middag. Vi har nu spelat nio gånger och LarsPeter är vinnare med fem inteckningar. 

Just denna sommar hade vi planerat för en ordentlig Road-trip runt i Sveriges avlånga land. Vi hade tänkt kombinera trevliga besök hos vänner och bekanta med härliga natur- och kulturupplevelser. Coronan fick oss dock att tänka om en del. Vi förkortade trippen men kom iväg. 

Stopp 1: Dala Floda, här sommarbor vännerna Bengt och Christina Ollén. De har en fin gammal Dalagård med härbre och allt därtill. Vi tog in på Dala-Flodas Värdshus, våra vänner stod för lokal guidning och god middag med förträffligt vin från Chateau-neuf  du Pape. Vi lyckades dessutom med ett bad i Västerdalälven. På värdshuset drack vi ett spännande vitt naturvin från Grekland Assyrtiko. 

Bengt och Christina

 

Stopp 2: Järvsö, den vackra socknen i Hälsingland. Här sommarbor vännerna Lena och Håkan Hedin till vardags boende i Pezenas i Frankrike. Lena och Håkan bor på en fin Hälsingegård lite utanför Järvsö där vi hade möjlighet att övernatta i bagarstugan. Vi bjöds härliga dagar i Hälsingland med bad i Ljusnan, rundtur med besök på tunnbrödsbageri och Lill-Babs museum, besök på världsarvsgården Gästgivars, mm. En höjdpunkt var besöket på ortens Champagnebar, Tattinger.  Sådana inrättningar existerar på fem orter i världen i Rheims, Paris, London, New York samt i lilla Järvsö. Kul. God mat och dessutom smakade vi Tattingers mästerverk Comtés de Champagne.

Det visade sig dessutom att Lena och Håkan är en smula bekanta med Vladimir Tattinger. Han är gift med en kvinna från Järvsö och bosatt där. Kul att vi lyckades få en pratstund med honom.  

Tapet från Gästgivars

Champagnegänget

Comtés du Champagne och Lena

Stopp 3. Höga kusten, vid brofästet finns på ena sidan ett hotell och på andra sidan ett fint litet pensionat, Björkuddens pensionat. Här installerades vi i ett pytterum med snedtak att slå huvudet i men maten var mycket god. Under vår promenad på den vackra udden träffade vi på en riktig uppfinnarjocke. Han hade installerat sig i ett stort plåthus som tidigare tillhört civilförsvaret. Här bodde han och här förvarade han alla sina kluriga uppfinningar. Det var segel- och motorfarkoster, sparkcyklar, hytter att hänga under helikoptrar men framförallt stavar, stavar ja stavar i hundratal. Det var stavar med hydralik, med inbyggda ljus, stavar för funktionshindrade ja allt. Vi fick förutom en rundtur i byggnaden också ta del av hans livshistoria, han var verkligen unik!

Högakusten bron

Stopp 4. På vägen mot Ulvön gjorde vi två längre stopp, det första vid Mannaminne i Nordingrå och det andra med Vandring (bergsbestigning) på Skuleberget med omgivningar.  Mannaminne är en plats med ca 20 hus med olika innehåll skapat bla av multikonstnären Anders Åberg. Platsen är helt unik och ibland lite galen. Här finns konst, historia, gamla bilar och andra åk, Norgehus och ett hus med dragspelsmuseum, utställningen arbetarnas historia och mycket mycket mer. Om du har vägarna förbi, gör ett stopp här det är värt varje minut. Ett måste.

Utsikt från Mannaminne

Från toppen av Skuleberget hade vi enormt vacker utsikt. Vägen upp var klättring, den tog rejält på benmusklerna. Tyvärr gick vi fel nedför så det blev en bra extrarunda runt berget för att nå parkering och bil. 

Det var brant till toppen

Framåt seneftermiddagen tog vi båten över till Ulvön där vi checkade in på Gästgiveriet. Ulvön ligger vackert långt ute i havsbandet. Det finns bofasta på ön men sommaren är höjdpunkten med alla turister. Trots juli månad var det lugnt och skönt på ön men på hemfärden i ösregn kändes det väl trångt ombord.  

Ulvön

Stopp 5. Glada Hudik, eller den fina staden Hudiksvall. Här hade vi tur att träffa på vänner från Frankrike, Erik och Annika Emanuelsson. Vi intog tillsammans en god middag på den mycket trevliga restaurangen Strandpiren. Strömmingsflundra och potatismos för tre och abborre med grönt för en.

Stopp 6. Heby; här bor LarsPeters syster med familj. Det var några år sedan vi var i Heby och en tur till svampskogarna var obligatorisk. Ja på färden genom Sverige har vi kört genom oändliga skogar. Vi har stannat och sökt men inte funnit en enda svamp och då menar vi inte en enda. I Huddunge lyckades vi hitta några ynka små, men läckra kantareller.

Vi är mycket nöjda med vår lilla 10-dagarstripp i sommarSverige. Vi fick se fina delar av vårt härliga land, vi träffade härliga vänner och vi fick ett avbrott i vardagen med Corona. I Norrland var det inga problem med avstånd. Tack alla ni som förgyllt vår trip!

 Årets cykeltur Helsingborg- Köpenhamn – Helsingborg

Vi gör årligen minst en cykeltur längs Strandvägen mellan Helsingör och Köpenhamn. Vi vill givetvis ha fint cykelväder och det hade vi i helgen. Denna gång skulle vi övernatta i den danska huvudstaden vilket innebar att vi kunde ta det relativt lugnt med paus för pilsner i den vackra skogsparken utanför Bakken, ett smörrebröd i Nyhavn och med härligt bad vid Islands brygge väl framkomna till Köpenhamn.

På kvällskvisten fick vi en riktigt god middag på Fiskebaren i Ködbyen. Här är det naturviner som gäller och till kvällens anrättningar drack vi frisk Chardonnay och ännu lite friskare Pinot Gris.

Hemfärden bjöd på glass i Rungsted och på bad i Espergade. Två härliga ”semesterdagar”.

Paus - Bakken

Nu lite kort om vin. 

Vi kan konstatera att naturvinerna slagit igenom inte bara i Danmark utan även i Sverige och på bred front. På så gott som samtliga restauranger vi besökt har vi rekommenderats naturvin. Framförallt vitt vin men med skiftande smak o doft. Vissa är riktigt bra medan andra har en aningens doft av ättika, gödsel, jäst som även kommer fram i smaken. Det är också svårt att bestämma druva då det jästiga tar överhanden. Vi är fortfarande inte helt 100%-iga fans men det finns fina undantag. 

Sedan tidigare har vi vetat att flaskor med skruvkork ska förvaras stående. Nu läser vi i den italienska nättidningen intravino.com att Miguel Cabral (ansvarig för forskning hos Amorim Cork) menar att viner ska lagras stående eftersom korken inte påverkas av de yttre förhållandena. Det är snarare alkoholen i flaskan som gör att korken torkar och blir porös. Tyvärr är vinskåp och vinhyllor inte anpassade efter detta förhållande! Ja givetvis går det  att plocka ut vissa hyllor ur skåpen men utrymmet minskar.

En annan aktuell fråga är om de ekologiska vinerna är bäst för miljön? Spontant ja, men  inte alltid. Den största enskilda faktorn för vinets miljöpåverkan är nämligen utsläpp av koldioxid, CO2. Av systembolagets vinförsäljning genereras 84% av dess klimatpåverkan från glasflaskor. Det är märkligt att de ekologiska- och naturvins-producerande vinbönderna inte funderar över vilken förpackning som skall användas. (Se systembolagets hemsida)

Dagligen följer vi Coronans irrfärder i Sverige, Europa och världen. Vi kollar presskonferenser, läser tidningar på diverse språk för att hålla oss uppdaterade om allt som händer. Vi vill ju gärna kunna åka till Frankrike och Pezenas i slutet av augusti, än så länge är det planen, vi hoppas den håller!!

    

Vårt liv i Coronatider

Den 10 mars daterar sig vårt senaste besök i vårt grannland Danmark. Då var vi på Operan och det bjöds viner från Californien, några dagar senare stängdes gränsen och alla folksamlingar förbjöds. Alltfler länder drabbades av Corona och det blev en pandemi. Idag den 28 april är det fortfarande stängda gränser både till Danmark och Norge och UD rekommenderar oss att stanna i Sverige hela sommaren, kanske längre. För vår del med 3,5 km till grannlandet känns stängningen extra märklig. Vi kan, om vi törs resa och promenera flera mil i vårt avlånga land men vi kan inte ta båten till vår närmaste granne i väster. Ja, åt detta är inget att göra. Vi lever i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer, tvättar händerna, håller avstånd och om vi umgås gör vi det utomhus. 

Vad hittar vi då på denna vår av restriktioner?

Under april månad hände sig att en av oss, närmare bestämt LarsPeter, fyllde riskgrupp äldre/äldre. Han fyllde nämligen 70 år den 9 april. Denna dag skulle ha firats på SPA i Falkenberg tillsammans med våra kära söner och deras fruar. Detta fick vi givetvis ställa in då ingen av dem fick åka till Sverige. Det kändes dessutom lite märkligt att SPA:a. Veckan efteråt skulle vi ha åkt iväg på vinresa till Libanon arrangerad av Håkan Nilsson. Även denna resa blev inställd då planen slutade flyga på Beirut. 

Men det var ju trots allt födelsedag och dessutom påskatid så vi bjöd in våra Champagnevänner, Lars och Ingrid till en middag med tillhörande dryck och Canastaspel. Givetvis höll vi en armlängds avstånd. Vi åt en härlig 4-rätters med vit sparris, piggvar, ostar och apelsinbakat äpple med glass. Till anrättningarna drack vi Riesling, Champagne och Ice-cider. Kronan på verket , fölsegrisen dubbades högtidligt till Champagnelog.

Hur har annars dagarna framflutit; Vi är till vardagslag rätt flitiga besökare på Aktiverum för att delta i diverse sportsliga aktiviteter i grupp. I dessa tider känns det inte riktigt rätt. Den 16 mars var senaste gympapasset där, numera gympar vi med Sofia på morgon TV, riktigt trevlig stund i köket. I övrigt motionerar vi med långa promenader, antingen på golfbanan, i skogen eller vid havet. Vi har aldrig gått så mycket som nu, aldrig en dag under 10000 steg.

Besök på Sofiero

Vi skulle varit i Frankrike nu, vårt lilla hus väntar på oss – men vi är så glada att vi är i Sverige. I Frankrike är det sträng karantän, inget är öppet, undantag för apotek och mataffärer. Promenera ute får man endast göra en gång per dag och då med särskilt ifyllt formulär där anledningen ska anges. Våra vänner bara väntar på att släppas ut och att caféet ska öppna igen. Just idag skulle vi åkt till Roussillon på vinresa tillsammans med några vänner från vår lokalavdelning i Munskänkarna. Som alla förstår är resan inställd, liksom alla andra aktiviteter i föreningen denna vår. Nu får var och en prova sitt vin själva eller digitalt tillsammans med någon vän.

Vi kollar på filmer och TV-serier. Ibland blir klockan 2 på natten innan vi kommer i säng. Snart har vi sett allt som är värt att se både på SVT-play, Netflix och HBO-nordic. Sen läser vi givetvis, vi tränar franska och håller digital kontakt med söner och vänner. När man inte kan åka till varandra får man umgås via skärmen, vilken tur att detta finns. Vi, liksom de flesta, längtar efter våra närmaste och då blir skärmen ett sätt att både ses och höra varandras röster och ibland ta en drink eller äta tillsammans. Vårt lilla barnbarn Harry växer så snabbt nu, 2 år i juni, det känns trist att inte kunna delta mer än några ögonblick via skärmen, han bor ju i Danmark.

Harry på väg till dagis efter några veckors karantän

I vårt hem finns två välfyllda vinskåp. I dessa Coronatider sparar vi inte på läckerheterna. Vi tar fram de bästa och njuter, givetvis till god mat. Det har gått åt några goda spanjorer bla från Aalto och Baigiorri, några förträffliga Italienare från Barolo och Barbaresco , ett antal Riesling från Basserman-Jordan i Diedersheim samt ett antal mycket goda fransmän. Om ni har en Baigiorri Garage, tillaga ett gott lamm med potatisgratäng så är ni nära paradiset. Tillred en tarte flambée eller som tyskarna säger, en flammkuchen tex med sötpotatis och tryffel och sätt till detta en härlig Riesling. Det är tur att det finns så mycket gott att tillreda och som får smaklökarna att kvittra.

Vi hoppas givetvis att vi snart ska kunna få träffa våra barn igen men vi är mentalt förberedda på att det kan ta tid. Vi hoppas också att vi snart får återse vårt hus i Frankrike men tror i dagsläget inte på närtid. Under tiden fortsätter vi spela golf, promenera, läsa, kolla på TV och äta god mat med goda viner därtill.

PS. Ett vinbokstips: Helsingborgaren Börje Widerbergs förträffliga bok ”ALLA VÄRLDENS SÖTA VINER” i vilken han botaniserar bland världens söta viner. DS

 

THE BIG TASTING - California 2020 på Operaen i Köpenhamn 10 mars 2020

Oj så spännande det skulle bli. Den 10 mars var vi inbjudna att delta på THE BIG TASTING - California 2020. Vi anmälde direkt vårt intresse eftersom det är en region i världen vi aldrig besökt. Det är dessutom en av världens största vinodlingsregioner med många spännande men i regel rätt kostsamma viner. Veckan och dagarna innan evenemanget skulle gå av stapeln decimerades antalet deltagande producenter pga coronasmittan men evenemanget fullföljdes med ett 70-tal producenter och danska vinimportörer på plats. Provningen öde rum på den fantastiskt vackra Operan i Köpenhamn, tyvärr i något dimmigt väder men trots det med bedårande utsikt.

Först kort om Kalifornien som vinområde.

Totalt omfattar vinområdet ca 242,400 ha med ca 3900 vinodlare. Dessa står för drygt 80% av den amerikanska vintillverkningen. De vanligaste druvsorterna är Cabernet Sauvignon, Zinfandel, Pinot Noir, Chardonnay och Sauvignon Blanc. 

Kalifornien har en lång kustlinje som medför en naturlig ”luftkonditionering” för vingårdarna i form av dimma och vindar. Dimman bildas när den kyliga Stilla havsluften möter den varma landmassan. Dimman skyddar druvorna från alltför stark solbestrålning. De inre delarna av Kalifornien får samma kyleffekt tack vare floder, sjöar och berg. Jordmånen skiljer sig åt i de olika delarna av Kalifornien men kan bestå av t.ex sand, lera, granit och vulkanisk aska. 

Vinregionerna i Kalifornien är indelade i sex huvudregioner:

North Coast, Central Coast, Southern California, Sierra Foothills, Inland Valleys, Far North California

Dessa är i sin tur uppdelade i olika AVA (t.ex Napa Valley eller Sonoma), vilket är det geografiska ursprunget eller beteckningen där druvorna odlas. Beteckningarna definieras antingen av politiska gränser, som namnet på ett län, eller av federalt erkända odlingsregioner.  För att ett vin ska ha ett AVA-namn på sin etikett måste minst 85% av druvorna odlas inom AVA:n. 

Dagen på Operan inleddes med Masterclass under ledning av Master of Wine Konstantin Baum. Totalt provade vi 10 viner, 5 gjorda på druvan Chardonnay och 5 viner på druvan Pinot Noir.

Flight 1 var blindprovning av Chardonnay (100 %) från olika AVA-or men av samma årgång (2017) och prisnivå.

1. Sandhi Bentrock Chardonnay, Santa Barbara;

Både i doft och smak märktes eken. Vinet hade relativt låg syra men lång eftersmak av tropiker och äpplen.

2. Kesner Charles Heinz Vineyard, Sonoma Coast;

Ett vin med relativt snål doft av mango och vita blommor. Frisk smak med fin syra, ett angenämt vin.

3. Ramey Ritchie Vineyard, Russian River;

Både i smak och doft mycket tropiska frukter, fin syra och frukt i smaken.

4. Schug Carneros Estate Grown, Carneros;

Utöver tropik fanns det citrus i doften dock mer blomma i smaken med viss örtighet.

5 Olivier Leflaive, Meursault, Bourgogne;

Doftade tropiskt med inslag av eukalyptus och örter. Elegant, frisk smak av frukt och örter med en aning beska i eftersmaken. Mycket angenämt vin.

Chardonnay är en utmärkt druva för de klimatförhållanden som råder. Man har också minskat på eken de senaste åren och åstadkommer därmed friskare viner. För vår del vann dock vinet från Bourgogne. (vi bedömde innan vi visste).

Flight 2 var blindprovning av Pinot Noir (100%), årgång 2017

Schug Vineyard

1. Kutch MacDougall Ranch, Sonoma Coast;

Doft och smak körsbär - rätt upp och ner. Enkel att gilla.

2. Louis Latour, Beaune 1er cru, Vignes Franches, Bourgogne;

En intensiv doft av örter och röda bär och en frisk, fräsch intensiv smak med härlig syra, mycket angenäm.

3. Chanin Wine Sanford & Benedict Vineyard, Santa Barbera;

Tyvärr dominerades både doft och smak av ek. Man fick leta efter frukten.

4. DuMol Jentoft Vineyard, Russian River;

Doft av röda bär och en viss artighet. I smaken dominerar lakridstoner.

5. Paul Hobbs Hyde Vineyard, Carneros;

Jordgubbar och körsbär blandat både i doft och smak, nej.

Pinot Noir populariserades av filmen Sideways där två män åker omkring och älskar att dricka Pinot Noir. Merlot, som var den stora druvan innan filmen, fick sig en rejäl käftsmäll och odlingen av Pinot ökade.

Även detta var en blindtest och vi häpnade själva över att än en gång ha satt Bourgognen högst, ja här var skillnaderna ännu större.

Vad ska vi då säga om de producenter som inte fick plats på Masterclassen och hur såg vi på viner av andra druvor. Man kan inte smaka viner från 60 producenter så vi koncentrerade oss på vissa mindre gårdar. Zinfandel är en stor druva i Kalifornien så det var på sin plats att smaka några viner på denna druva. Genomgående är de mycket och alltför söta, ingen favoritdruva.

Vi smakade dock en frisk och god Sauvignon Blanc och ett bra vin på 100 % Grenach. Det för dagen bästa var dock viner från Ridge Vineyards Montebello 2017 Cabernet Sauvignon och Geyserville 2018 en blandning av Zinfandel, Carignan, Petit Syrah och Alicante Brocher. Montebellon kan man köpa till det facila priset av 1500 kr!!

Nej det är alltför dyra viner i detta soliga land i Väster.

Castilla - La Mancha - bulkvin eller finns det nåt intressant i gömmorna??

När vi befinner oss i Sverige så är vi mest i Danmark - nej inte riktigt sant men vinprovningarna blir många, minst ett par tre i månaden. Denna gång med masterclass i Köpenhamn och Spanien med området Castilla - La Mancha. Ciceron var Danmarks ende Master of Wine, Jonas Hofterup.

Först lite om La Mancha som också ibland kallas Castilla La Nueva och ligger på en högplatå  i hjärtat av Spanien. La Mancha är landets största vinregion med ca 195 000 ha vinmarker. Området ligger inbäddat av bergskedjor vilket innebär varma somrar och kalla vintrar. Jordmånen är blandad  med granit, sand- och kalksten.

Området är mest känt för sin stora produktion av bulkviner. Produktionen drivs oftast i stora kooperativ. På senare år har man dock börjat producera kvalitetsviner. Numera finns flera  mindre familjeägda vingårdar och gårdar som klassas som Vinhos de Pago till exempel Dominio de Valdepusar.

De dominerande druvorna i området är Airen med 23% och Tempranillo med 21% av odlingsarealen. Andra viktiga druvor är Bobal, Garnacha Tinto (Grenache), Viura, Monastrell ( Mourvedre ) och Garnacha Tintamera (Alicante Bouschet).

Inom La Mancha finns nio appelationer, Almansa, Manchuela, Méntrida, Mondéjar, Ribera del Júcar, Uclés, Valdepeñas och västra delen av Jumilla.

Regionen är mycket känd för den underbart goda osten Manchego, sina väderkvarnar och Miguel de Cervantes bok om Don Quijote och hans väpnare Sancho Panza.

Nu till provningen som genomfördes i fyra flighter, Tyvärr hälldes de vita vinerna upp så pass tidigt att de blivit något för varma;

Flight 1 (torra vita):

Bodegas La Remediadora; La Villa Real 2019, DO La Mancha, Macabeo. Vinet hade en stor fruktig doft och smak men tyvärr var skumbananen väl framträdande kanske pga den något för höga temperaturen.

Bodegas Santa Crus De Alpera;  Bianco Verdejo Cueva del Chaman 2018 DO Almanza. Här hade vi en blandning av Sauvignon blanc och Verdejo, ett vin med relativt liten doft men med en stor fruktig och friska smak.

Flight 2 (aromatiska vita);

Encomieda De Cervera; 4V4 blancos 2019, Gewürtztraminer, Albariños, Sauvignon blanc, Verdejo. En något udda blandning där Gewurtstraminer tar över, ett torrt och örtigt vin.

Bodegas Winol; La Leyenda del Volkan 2019 Moscatel de Alejandria y Macabeo IPP Campo de Calatrava. Ett vin med doft och smak från tropikerna, mycket torrt men relativt ointressant.

Flight 3 (DO La Mancha - Tempranillo)

Allozo Centro Española; Flor de Allozo, Tempranillo och Garnacha: Här hittar vi riktigt mörka bär och fat. Viol i smaken men friskt och drickvänligt. Tydligen endast 6 Euro och i så fall mycket prisvärt.

Bodegas Cristo de la Vega; Tempranillo Selección 2015 Crianza DO La Mancha; Vinet domineras av en doft och smak av röda vinbär med en frisk och läskande syra. En smula fat dock.

Bodegas Yuntero; Yuntero selección 2015, Reserva de Vinas Viejas, DO La Mancha, Tempranillo; I vinet finns mycket mörk frukt och bär, ett angenämt vin.

Flight 4, (Castilla öst - La Mancha)

Bodegas Y Vinedos El Soleado; Otro de Otro 2017,  Tempranillo, Bobal, Merlot, Cabernet Sauvignon, Petit Verdot; Vinet doftar mörka bär och mörk frukt med inslag av lakrits och persilja. Smaken är vanilj, alltså helt dominerande ek.

Agricolas Santa Rosa SL; Nostrum 2016, DO Almanza, Monastrell; En bomb av mörka bär och mörk frukt, tanniner och utan sötaktigt inslag i smaken, angenämt.

Tintoralba; Garnacha Tintorera 2017, Alamanza; Svarta vinbär i doft och smak, alltför dominerande för vår palett.

Masterclassen var intressant och lärorik. Vinerna var okända för oss sedan tidigare och det är alltid spännande att få nya intryck och att lära känna nya områden. Nu väntade 18 producenter på att få bjuda oss att smaka deras viner. Tio av dessa hade vi redan klarat av så vi koncentrerade oss på de övriga åtta producenterna.

Särskilt fastnade vi för Bodegas Romero de Avila Salcedo där dottern Clara i huset presenterade de mycket trevliga vinerna Ana&Clara (vinbodens döttrar) och Testigo. Dessa viner är fermenterade i leramphoror som är nergrävda i jorden. Testigo har sedan legat 20 månader på fransk ek och är gjord på Tempranillo, Syrah and Cabernet Sauvignon. Ett mycket angenämt vin som produceras på en familjeegendom.

Ytterligare en vingård som vi tyckte var trevlig var Bodegas Cano en gård på 100 ha som ligger på 1000 meters höjd. Deras vinserie 1860 med såväl vitt som rött vin var mycket trevliga. Särskilt det röda gjort på Garnacha Tintamera 2016. Vinet som lagrats på fransk ek i 18 månader var lysande och kanske tom dagens bästa.

Sammanfattningsvis måste vi trots allt konstatera att Castilla La Mancha har en hel del att arbeta med för att plocka in på sina konkurrentområden, Ribera del Duero, Rioja, Priorat m.fl. Här sker en enorm utveckling som resulterar i många toppviner - både vita och röda.

Millésime Bio 2020 i Montpellier 27-28-29 januari

Nu år vi plötsligt i Pezenas. Vi ska fixa vårt lilla sommarkök till nyare och fräschare stil. Tur att  Millésime Bio 2020 i Montpellier går av stapeln samtidigt, ja vi förenar arbete med nöje.

I år nådde den 27: e upplagan av Millésime Bio-mässan i Montpellier nytt deltagarrekord. Mer än 1300 utställare från 22 olika länder. Mängder av professionella besökare från hela världen träffas för att diskutera, smaka och köpa viner. Vilket gör mässan till en av världens största mässor för ekologiska och bio-viner.

I år var det också första gången som Domaine de Brescou fanns bland utställarna. Gårdens viner är nu sedan ett år tillbaka klassificerade som Eko-viner. 

Som alla inser är 1300 vingårdar fööör mycket att smaka av, även för vana smakare så i år bestämde vi oss för ovanligheter. Ovanligheterna fanns, t.o.m. en svenska bland alla;

SAV Winery, helt okänt för oss. De gör ett mousserande vin på björksav, spännande bara det. Saven importeras från Finland som enligt uppgift är mycket duktiga på hantverket att utvinna Sav. Den mousserade drycken är helt genomskinlig till färgen, det är lite väl bubbligt i början men efter ett par sekunder kommer en frisk, mycket ovanlig doft och smak, angenäm, syrlig och frisk, som att skölja ut munnen inför nästa rätt.

Produktionen av drycken sker i Östersund och nu vill man nå ut i världen. Drycken finns på Systembolaget, prova det är spännande och priset är facilt ca 100 kr. Grattis till SAV, vi är de första att inhandla när vi kommer hem igen.

Slovakien: Domin & Kusicky. Vi har aldrig förr smakat viner från Slovakien. Vinindustrin är relativt omfattande i landet och vinfälten breder ut sig både vid gränsen mot Ungern, Österrike och Ukraina. Denna producent finner vi på gränsen till Ungern. 

Vinerna är allihop, torra, syrerika och bra. Tidigare tillverkade man mycket söta viner som exporterades till Sovjet men det är svunnen tid, nu gäller friska, torra och syrerika viner.

Vinerna var bra, priserna billiga, de kommer var så säkra........

Rumäninen; Domeniul Bogdan, visst har vi druckit vin från Rumänien men nu står vi inför en ny generation med ny stil. Bogdan har tidigare arbetat energiförsörjning,  men när han ville sadla om erbjöds han 100 ha jord, vad gör man med detta? Jo man planterar vin och köper 50 ha till. Han har investerat massor och försöker ge sig på export till Väst.

Vinerna är enligt vår åsikt genomgående alltför söta, gäller både de vita och röda. Gillar man Amarone kan det vara nåt. De vill gärna komma in på Sverigemarknanden men det tror vi blir svårt.

Tjeckien; Vinaarstvi Krasna Hora. Vin kanske inte är det första man tänker på vid ett besök i Tjeckien. Nej ölen flödar och god är den och berömd är den och alla känner till den. Vinet var väldigt torr med hög syra, inte alls dumt. Priset för deras Pinot Noir är nästan skrattretande i förhållande till den djupa, fina smaken. Vi önskar lycka till att introduceras sig på nya marknader.

Armenien; Trinity Canyon Vineyards presenterar två röda kraftpaket. Ja de var verkligen kraftiga, Syrah och Areni i kombination, det var som en bomb. Lite för mycket sötma för vår smak men drar man åt det hållet så är de härliga.

Som alla förstår så är 1300 vingårdar som presenterar minst 5 viner per gård för mycket. Man doftar, smakar och spottar, vi söker något speciellt o visst finns det säkert. Vi provade några Italienare, vi testade Loire, Jura, Bourgogne och Bordeaux och givet några viner från Languedoc-Roussillion. Italien lever alltid upp till förväntan, Jura var dåligt representerat men visst imponerar vissa. 

Det var speciellt att Domaine de Brescou fanns med, första året som ekovin. Kul att Arne och Rada presenterade vinerna i sitt stånd  och vi var nyfikna på det nytappade rosévinet;

det levde upp till vår förväntan, friskt, torrt och härlig sommar i smaken, vi längtar till ljumma kvällar med ett rosa i glas.

Nu tackade vi för oss och återgick till hårt arbete i vårt lilla hus.