måndag 4 oktober 2021

På utflykt till Roussillon

Denna dag var det något i luften som surra – ja i alla fall hade detta fått sateliterna att snurra. Vi hade ställt in Google på byn Calce men 4 mil norr om Perpignan, på motorvägen, började vägvisningen att gå lost. Vi hänvisades till öser, väster, höger o vänster, att göra U-svängar och att vända om. Bilens GPS sa detsamma och även Kartor. Tur att vi var på A9 och visste att vi skulle köra av vid Perpignan. Men eländet fortsatte ca 30 minuter till och vi hänvisades långt upp i ett militärområde. Plötsligt lugnade rösten ner sig och vi kom fram.

Vi har längtat till Roussillon igen. Två år på rad har det varit Munskänkarnas vinort. I vår sektion, Languedoc, har vi sedan vintern 2020 planerat en resa med flera vingårdsbeök. Denna har fått ställas in två gånger pga Covid -19. Vi bestämde oss för att göra en dagstripp och besöka några av de vingårdar vi planerat för. Vi har varit i området förut och upptäckt deras mycket goda torra viner. Det finns dessutom ett stort antal entusiaster bland vinbönderna så det är ett intressant och lärorikt område. Vi bestämde oss för att besöka Domaine Gauby och Domaine Thunevin – Calvet.

Domaine Gauby

Efter många om och men hittade vi så vingården. Den ligger utanför byn Calce, ca 2 mil nordväst om Perpignan. Här driver Gérard Gauby och hans familj en av de mest kända vingårdarna i Roussillon. Gården ligger tämligen otillgängligt mitt ute i garrigen och är drygt 44 ha stor. Här odlas en för oss okänd blå druvsort Tourbat. Kul. Nu visade det sig att gårdens personal var mitt i skörden. De har dock en liten cave inne i byn Calce dit vi hänvisades av sonen Lionel. Vi hade inte bokat i förväg så vi bjöds ingen degustation.

Vi köpte osmakat några viner.  Vi vet så gör man inte men hade vi nu nått fram så skulle vi inte bli utan vin. Vid hemkomsten var spänningen på topp när vi öppnade La Jasse. En torr orange Muscat som har vacker bronsguld färg. Utan tvekan ett av de bästa oranga naturviner som vi smakat. Den doftade och smakade stort av muscat, av fänkål, lite mint och grape. Den hade en bitter, lång och härlig eftersmak. Vi förstår varför Gérard Gauby är ett så stort namn i naturvinskretsar. 

Les Calcinaires; en traditionell cuve av Syrah, Mourvèdre, Grenache och Carignan. Ett underligt vin som till en början upplevdes som tunt med mycket röda bär. Inte alls likt de viner som präglar Languedoc. Efter en stund utvecklades vinet till ett av de bästa röda naturviner vi smakat. Mycket smak med härliga mjuka tanniner. Men inte druvtypiskt. Vi skulle aldrig kunna gissa druvsorten. En riktig höjdare.

Nu återstår att smaka det vita vinet  med samma namn Les Calcinaires. Detta får ligga till sig men vi hoppas det smakar lika bra som de övriga. Isåfall gör vi ett återbesök med bokning.  Övriga viner var alltför dyra för att köpa osmakade.


Sonen Lionel

Efter lunch på en trevlig restaurang i vinbyn Maury ställde vi kosan mot Domaine Thunevin-Calvet.

Domaine Thunevin-Calve bildades 2001 av Jean-Luc Thunevin (ägare till Chateau Valandroud i Saint-Emillon, Bordaux) och Jean-Roger Calvet från Maury. Gården är idag 65 ha stor och man odlar vin på ca 40 ha.

Här bjöds vi en fantastsikt fin provning där vi testade och spottade oss igenom de flesta av gårdens viner. Nedan kommenterar vi våra inköpta viner plus gårdens Syrah.

Cuvee Constance 2020; är gjord på 50 % Maccabeu, 50 % Grenache blanc från 60 åriga vinstockar.  Vinet har lagrats i ca 7 månader på ståltank. Smak och doft av citrus, tropiska frukter med en beska i avslutningen som är mycket klädsam. Ett mycket gott vin till ett rimligt pris.

L’Amourette, blanc. Är till 100 % Grenache Gris. Druvorna kommer från 60-åriga vinstockar och vinet har legat på nya små barriquer i 8 månader.  Här hittade vi citrus och nötter, ett friskt mycket gott vin.

Cuvée Asphodèle. Också detta vin är gjort på Grenache Gris till 100% men här har druvan vuxit på 80-åriga stockar. Vinet har fermenterats och legat på 500 liters barriquer i 24 månader. Ett underbart härligt vin med doft och smak av fänkål, lite anis och persika med en lång och härlig eftersmak. Ovanligt vin med mycket frukt i smaken dock utan sötma. Något dyrt (37 euro) men så speciellt att det skulle bara med. 

Cuvee Constance 2018 är ett vin som till hälften består av Grenache Noir och resterande  30 % Syrah, 20 % Carignan. Vinet har legat 16 månader på betongcuver. Vinet är relativt kraftigt, passar till både fisk, ost och kött. Vi upplevde att det varade länge i glasen men vi var något tunga i huvudet dagen därpå.

L’Amourette, Rouge består av 60 % Mourvèdre, 40 % Grenache Noir och har legat 16 månader på betong cuve. I näsan hittade vi röda bär och lite, lite lakrits och i munnen infann sig en bra syra och härliga tanniner.

Cuvée Les Dentelles 2018 och 2019 är ett vin på 50 % Grenache noir, 30 % Syrah, 20 % Carignan. Druvorna kommer från 40-100 åriga vinstockar. Vinet har legat 18 månader på stora ekfat. En underbar frukt/bärdoft i näsan och en bomb i munnen. Ett elegant vin som säkert kan lagras i minst 10 år. Vinet har vi provat tillsammans med vänner och mat. Alla föredrog vi 2018 till både ost och lamm. 2019 behöver mogna.

Divae 2018, 2019. Här hittar vi 90 % Syrah, 10 % Grenache Noir. Druvorna har vuxit på 40 åriga vinstockar och vinet har legat på 225 liters barriquer 18 månader. Detta vin var dagens höjdpunkt. Björnbär, lakrits och pepprigt i smaken. Ett av de godaste Syrahviner vi någonsin har smakat. Tyvärr alltför stor prislapp (75 Euro).

Det blev stora inköp denna dag så nu får vi lugna ner oss och spara ihop till nästa utfärd som går till Sherrydistriktet i Spanien i slutet av oktober. 

lördag 2 oktober 2021

Framme i Pezenas och en månad är gången

Den 4 september; vårt lilla hus står kvar, gatan är nyasfalterad och 2/3 av fasaden är riktigt snygg. Nu återstår den nedre delen samt måleriarbeten av fönsterluckor och portar. Vädret är toppenfint och vi längtar efter bad i Medelhavet. 

Några dagar senare är vi redan inbokade för bla boule, golf och trevliga möten med vänner och bekanta. Den första veckans golftävling leder till vinst för LarsPeters lag och dagen därpå tar Åsa hem bouletävlingen. Inte nog med detta, tillsammans vinner vi även Canastaspelet.

Den första vingård vi besöker är givetvis Domaine de Brescou. Vi är nyfikna på skörden, hur druvorna klarat våren? – och så vi ska också planera en skördelunch med Munskänkarna i Languedoc. De gröna druvorna är redan inne i cuvarna, Merlot och Grenache är under arbete men Pinot Noir är borta, den frös ihjäl i våras. Arne är dock nöjd med årets skörd men tyvärr blir det ingen rosé 2021 eftersom Pinot är borta. 

Har det trots allt varit lyckosamt för Brescou så förtäljer många andra att deras skörd halverats. De rycker franskt på axlarna och ser sorgsna ut. Nu är det bara att hoppas att kvaliteten är hög på återstoden.

Vi kan inte enbart bada, spela och umgås utan vi vill gärna utforska markerna runt oss, gäller både vinmarker och vandringsstråt. Ett vinområde som intresserar oss mycket är St Chinian. AOP-Området består av inalles 19 byar belägna uppe i bergstrakterna några mil från Pezenas. Vi åker, denna gång, främst för att utröna möjligheten att anordna en Munskänkarprovning med viner från detta område. I huvudorten St Chinian, i ena änden av det stora torget, finns en vinhandel. Här är samtliga odlare företrädda. Här gör vi ett stopp, provar några viner och köper med oss några. Det är svårt att välja – både de röda och de vita vinerna håller hög kvalitet med friskhet, god syra och rondör hos de vita och en särskild elegans hos de röda. Vi kommer senare att recensera de vi köpte. På vägen besöker vi Cave de Cébazan. Här gjorde vi 2019 fynd. Vineriet sålde ut stora mängder vin pga felaktiga etiketter. Vinet skulle till Kina men något hade gått fel i etikettillverkningen och därför blev det osäljbart i Kina. Vi fyndade bra viner för 2,50 buteljen. Visst fanns det fynd även denna gång, till priset 3,50. Allt köptes osmakat pga Coronan. De kan alltid användas i matlagning.

Frankrike sägs vara matens land. Nja de nordiska kockarna har i många fall kommit ifatt och förbi men vi går ju gärna på restaurang. En helt nyöppnad restaurang är L´Alternative i Beziers. Den drivs av Gilles Goujon och hans familj som också innehar den 3 stjärniga restaurangen Auberge du Vieux Puits i den lilla byn Fontjoncouse. Här var vi i augusti 2016 och hade en fantastisk upplevelse. L´Alternative levde givetvis inte upp till den nivån. Det var mysigt och opretentiöst, lite rörigt i serveringen och blandat intryck av maten. Vi hoppas den tar sig!

Den 20 september, dags för Munskänkarnas aktivitet, druvplockning med lunch och vin. 20 entusiaster anlände kl 10.00. Det stänkte lite men alla var klädda för en dag på fältet. Sällskapet drog iväg med korgar o saxar och efter en snabblektion lyste flitens lampa. Vi var uppe med tuppen och fixade lunchen. Den intogs, efter gott värv, på en av gårdens terrasser. Vi hade plockat ut två vita och två röda att dricka till maten. Vi startade med gårdens guldmedaljvinnare: Chardonnay 2020, ett friskt, läskande vin med doft och smak av vit persika, honung och äpple. Vin nr 2 Chateau Blanc, en blandning mellan Rousanne, Marsanne, Grenache blanc, Bourbolenc och Clariette. Vinet har producerats i fyra år nu och kan nu även fås på Magnum. De röda vinerna som presenterades var Carisma som består av Grenache och Merlot. Vinet har funnits länge i sortimentet men nuvarande blandning är ny och har gjort vinet till ett välsmakande vardagsvin som går till det mesta. Vi avslutade provningen med gårdens Chateau Rouge 2015, en blandning mellan Syrah, Grenache, Carignan och Mourvèdre. Detta är ett komplext, elegant vin med mycket mörka bär. Det var en lång men lyckad dag i vinfälten.

I dagarna två på utfärd. Vi kör upp i Cevennerna och kommer så småningom till ett urskogsreservat i Larzac. Vi tre vandrare, Ebba, Lisbeth och Åsa tror vi hamnat i de svenska skogarna. Vandringen beskrivs som facile (lätt) men ack nej. Snart är det klättring nedåt som gäller. Vi får lön för mödan med kristallklart vatten, små grottor, mossbelagda träd och trånga passager. En härlig vandringsdag med pique-nique. 

Dag två tar vi samma väg men hamnar först i Couvertoirade, en gammal muromgärdad riddarby i Aveyron. Tur att det inte är semestersäsong då hade det säkert varit trångt. Nu kan vi ströva omkring i byn o njuta av hus, borg, väderkvarn och kyrka utan att trängas – har du vägarna förbi stanna och njut. Vi är i närheten så nu gör vi den efterlängtade turen till Cirque de Navacelles. Milde tid så vackert!! Vi kör på krokig väg ner i botten. Här ligger en mycket liten by men här finns små kristallklara vattenbassänger, vattenfall och grottor. Det hjälps inte, här slänger vi kläderna och sköljer våra varma kroppar i det kalla men klara vattnet. Vilka utflykter!

Man brukar ibland prata om blodad tand och det fick vi av dessa härliga utflykter. Varför inte en heldag till Roussillon, vår granne i söder. Vi har besökt området flera gånger, det är speciellt, kargt, bergigt, berömt för sina söta viner men har utmärkta torra viner. Besöket får ett eget kapitel.

Idag den 30 september; LarsPeter har vinprovning på Brescou och Åsa skriver. Sist men inte minst, i detta kapitel vill vi berätta om vår nya grind. Vi har en vincave i underjorden. Man kommer till trappan ner via garaget, inte så charmigt kanske. Vad göra för att lyfta spänningen ovan jord, jo varför inte en järngrind – vackert o fängelselikt. Vår vän Lisbeth, smed till yrket, har tidigare levererat både trappräcke och balustrad till vår övervåning. Hon antar uppdraget – grind till vincaven. Den är nu levererad, uppsatt och beundrad. Nu letar vi gammalt hänglås med nyckel. Fy för va snyggt!! Tack Lisbeth!



måndag 13 september 2021

Klagomål- inget allvarligt men visst vi har inte skrivit på mycket länge

Klagomål- inget allvarligt men visst vi har inte skrivit på mycket länge.

 

Vi har fått vissa klagomål på att vi inte har skrivit på länge. Det är riktigt. Anledningen hittar vi i Corona. Covid-19 har även för oss lett till hemmavaro, främst med varandra. Inga spännande resor, inga vinprovningar att räkna med och ett liv, inte mycket att berätta om. Vi har varit mycket bra på långa promenader, vi har spelat en hel del golf, vi har besökt gamla bostads- och arbetsorter för att kolla deras utveckling och vi har umgåtts med få personer mestadels utomhus. Vi har visserligen deltagit i några digitala vinprovningar.  Dessa har dock inte tillfört något trevligt att skriva om. De har mest präglats av provningsledarnas rörighet. Dessa har pratat i mun på varandra och inte varit riktiga vänner med tekniken. En provning var dock helt ok men då saknade vi de viner som provades. Vi har visserligen druckit många riktigt goda viner och ätit mycken god mat men det har varit viner från skåpen, från systemet och en del, främst Riesling och Barolo via beställning på nätet. Många av dessa har vi skrivit om tidigare.

 

Nu utlovar vi dock bot och bättring. Nu har vi vågat oss ut på resa igen och naturligtvis har denna gått till vårt lilla hus i Pezenas. Vi gillar att göra resvägen till en liten semestertripp eller till att upptäcka nya vinmarker. Denna nedresa kombinerades med  några dagar i det mycket vackra vin- och ostområdet Jura i östra Frankrike. Vi har varit där flera gånger tidigare men det är alltid lika inbjudande.  Vårt vinförråd har drastiskt sinat under coronatiden och viner från Jura är inte enkla att hitta hemmavid, så det var avgjort.

 

Vinområdet i Jurabergen är inte stort, totalt omfattar det ca 2000 hektar. I hela området bor det totalt ca 260 000 personer. Området är såå grönt, stora löv- och blandskogar, kullar och berg och gräsängar där kor i alla kulörer betar. Här växer otaliga svampar i skogarna, här produceras skinkor och korvar och framför allt, här produceras den berömda Comtéosten. En(1) ost kräver 400 liter mjölk.

 

Juraområdet fick sin första AOC 1936, AOC Arbois. Denna appellation är störst och runt Arbois hittar man många fina producenter. Därutöver finns  AOC Cotes du Jura, AOC L’Étoile, som är den minsta appellationen och AOC Chateau-Chalon. Denna appellation är främst känd för sitt Vin Jaune.

 

Områdets gröna druvor är; Chardonnay och Savagnin. Savagnin är Juraområdets speciella vita druva. 

 

Områdets blå druvor är Pinot Noir samt de för Jura speciella Poulsard och Trousseau. Vinerna i Jura är mycket speciella. De röda är lätta medan de vita kan upplevas som svåra. De är mycket torra och många lätt oxiderade. Vin Jaune är till sin karaktär likt torr sherry. Vinerna går mycket bra till den relativt kompakta mat som är typisk för området. Här i Comtéostens hemland är en vällagrad Comté och ett glas vitt Savagnin himmelriket.

 

I området produceras tre viner som har fått sin AOC på grund av tradition. Dessa tre är

Macvin du Jura, Crémant du Jura och Marc du Jura

 

 

Även om vinområdet är begränsat så är vinbönderna många och under vår begränsade tid måste det till ett snävt urval. Vi har under våra tidigare besökt fastnat särskilt för


Domaine Philippe Bonard i byn Pupillin. Hans vin blev vi djupare bekanta med på en fin provning med mat och vin i Köpenhamn. Detta är nu många år sedan men även denna gång kändes ett besök på gården som obligatoriskt. Vi kallar honom räven pga etiketten på flaskan. Domainen är belägen högst uppe i en brant backe. Det är bråda dagar när vi gör entré. Ingen tid för provning men vi känner ju vinet så vi beställer några kartonger osett och ”osmakat”. Philippe ska buteljera Chardonnay till oss och vi ska hämta vinet dagen därpå. Ja så har det varit förr så vi chansar även denna gång. Vi återkommer med recension senare!

 

Domaine de la Renardiere. I byn Puillin finns två domainer i Petit-familjen Domaine Désiré Petit  och Domaine de La Renardière. Vi besökte La Renardière som drivs av Jean-Michel Petit och omfattar drygt 7 ha vinmark. Här bjöds vi en härlig provning på genomgående mycket goda Juraviner. Dessutom var vinerna mycket prisvärda. Chardonnay var lättåtkomlig, torr men honungsdriven i både doft och smak. En djup, rund och lång smakupplevelse. Savagnin var torr, rund med lätt oxidation, faktiskt en liten dröm för Juravinsälskare. Hit ska vi återvända.

 


Château de l’Étoile i det lilla AOP-området de l’Étoile visade sig vara beläget högt uppe på en kulle med skön utsikt över nejden. Slottet Château de l'Etoile, förvärvades av Auguste Vandelle 1883, förvaltas idag av Alexandre, sjunde generationen. Här bjöds vi en fin provning av samtliga gårdens viner. Som vanligt fastnade vi för de vita vinerna och för deras utmärkta Vin Jaune. 

 

Domaine Berthet-Bondet i byn Château-Chalon. Vilken fantastisk liten by. Man tar sig upp via en slingrig alpväg och på toppen av ett berg ligger denna pärla. Domainen är med Jura-mått  mätt en tämligen stor på ca 15 ha. De är mycket kända för sitt Vin Jaune. Vi provade givetvis igenom övriga viner också och fastnade återigen för Chardonnay och Savagnin. Här bjöds vi dock det bästa röda vi provat. Det var en blandning av PN, Trousseau och Poulsard. Det hade en större kropp och en längre smak än övriga röda vi provat men trots det lite väl mycket körsbärssaft.

 

Domaine de la Pinte är en stor, 34 ha, biodynamisk vingård i Arbois. Vi besökte inte själva gården utan nöjde oss med den butik som fanns inne i Arbois. Vinerna var mycket läckra men något dyrare än de vi hittills inhandlat. Vi fastnade dock särskilt för deras goda blandning av Chardonnay och Savagnin, ett vin med mycket honung, äpplen och melon med härlig lång eftersmak.

 

Vi som älskar ost och då främst Comté avslutade sista kvällen med en ostfondue på just Comté. Till detta drack vi en härlig flaska vitt, denna gång en blandning av Chardonnay och Savagnin. Morgonen därpå tog vi avsked av Jura genom att besöka Poligny och ostmejeriet Flores de Jura för att få med läcker och prisvärd Comté på vidare färd.

 

 

På den fortsatta resan mot Pezenas stannade vi till på Caven i Tain. Här är det kraftiga Hermitageviner som serveras. Här inhandlade vi några härliga Rhôneviner som ska lagras inför för framtida smakupplevelser. Ett stopp i Tain rekommenderas. I Tain kan man även besöka Valrhonas chokladfabrik om sockertarmen drar.

 
















lördag 31 oktober 2020

Frankrike - Pezenas är det klokt i dessa Coronatider augusti - oktober 2020

I år tänkte vi länge och noga innan vi packade väskorna för vår hösttripp till södra Frankrike. Senast vi besökte Pezenas och vårt lilla hus var i januari så det kändes nödvändigt att titta till allt. Den 22 augusti var allt packat och efter en något ovanlig bilresa var vi framme. Bilresan var ovanlig i så motto att vi åkte direkt med en övernattning. Vi brukar alltid göra ett eller flera stopp i länder vi passerar eller besöka vindistrikt på vägen men inte nu.

Framme i Pezenas

Allt var OK förutom att stadens katter använt vår terrass som toalett under vår frånvaro. Det doftade kattpiss och det låg små högar lite här och där, fy för. Skam den som ger sig, vi tömde och skurade, skivade citroner, sprutade vinäger, planterade kaktusar och andra stickväxter, dekorerade jorden med snäckor och stenar och bevakade. Katterna återkom, glodde argt på oss men stack iväg. Efter ca en månad återvände endast en – en svanslös svart katt med ilsken gul blick- men även han gav upp - tror vi.

 

Det stora diskussionsämnet i Sverige var, vid tiden för vår resa - munskydd eller inte. Tegnell emot – många andra för. I Frankrike var skydden obligatoriska så fort du gick ut på staden eller in i en affär, restaurang eller bar. Så snart du satte dig ner kunde de plockas av. Men hur hanterade fransmännen munskydden? Jo, majoriteten hade dem på men ibland satt de på armen, ibland i pannan och ibland under hakan. Det pussades med dem på eller så åkte de av, det kramades och distansen, nej det var inte så noga. Alla hushåll hade fått munskydd med posten, så också vi. Dessa var i tyg och skulle tvättas, vi hade engångs med oss, kändes mer hygieniska. Vi tror att man måste veta precis hur ett munskydd ska användas för att skydda och detta kanske är för jobbigt att följa, nåja.

Man blir präglad av de regler som gäller i det land man befinner sig. Vi märker det på våra söner, en i Norge, en i Danmark, vi i Sverige och Frankrike – något olika syn på sakernas tillstånd.

 

Hur stod det till med Brescou?

Jo, i år var skörden ovanligt tidig. De gröna druvorna var färdigskördade och låg o gosade i tankarna. De röda var på väg in. Skörden var normal. Våren och sommaren hade rullat på men turistbesöken kunde räknas på några fingrar. Brescou är nu fullständigt biologisk certifierad. När vi provade gårdens nya viner blev vi förbluffade över de som i tankarna ska bli 2019 års viner. Särskilt Chateau och Prestige rouge kommer båda att bli riktiga höjdare. De kommer att buteljeras innan jul, Chateau även i magnum och i jerobaumformat. Stark köprekommendation!!

 

Åsa är styrelsemedlem i Munskänkarnas lokalförening i Languedoc. För oss har både våren och hösten mest bestått av inställda evenemang och provningar. Vi hann dock med två aktiviteter innan det åter var dags för annullering av resterande. Vinvandring med pic-nic bland rankorna och ett besök med vinprovning på Brescou. Under vinvandringen visade gårdens representanter bla på deras sätt att påbörja vinframställningen; Carignandruvorna trampades för manlig fot i stora plastkärl, naturligtvis hoppade LarsPeter i kärlet och bidrog i trampandet, en livsdröm gick i uppfyllelse! Nu hoppas vi på våren och minskning av smittspridningen.

Mjuka fötter

 

Egna vingårdsbesök och den nya boken om naturviner

Det är obligatoriskt att besöka ett antal vingårdar när vi befinner oss i den fantastiska vinregionen Languedoc. Här finns så mycket att upptäcka, så många entusiaster och så många olika typer av vin. Vi brukar bestämma oss antingen för gårdar inom en viss appellation, ett visst mindre område, gårdar vi läst om eller hört talas om mm. Denna gång tog vi utgångspunkt i Mats-Eric Nilssons nya bok ”Nyfiken på naturviner”. Vi startade därför på utmärkta vinbaren Picamandil i byn Puissalicon och botaniserade bland husets naturviner. På hyllorna ville vi gärna hitta fyra av de 5 i boken nämnda. Den femte Domaine des Amiel hade vi redan stiftat bekantskap med. Av de fyra fann vi tre nämligen, Clos Fantine (Cabreolles), Mas Coutelou (Puimisson) och Mas Zenitude (Saint-Jean-de -Fos). Därutöver hittade vi några andra spännande viner från gårdar i närheten som vi sedan besökte. Givetvis slank det ner ett antal buteljer av nämnda naturviner. De ligger nu o goar till sig.

Inköp på Picamandil

 

På Picamandil träffade vi den kvinnliga vinbonden Gaelle Steunou som driver gården Grain d’L i byn Vailhan. På plats bestämde vi tid för ett besök hos henne.

 

Marken kring Vailhan verkar vara särkilt bra för vinodling och består av en speciell blandning av skiffer, basalt, kalksten och sand/lerjord. Området präglas av branta och steniga bergssluttningar, sluttningar vi ofta bestigit med cykel men nu åkte dit för att prova den lilla ortens viner. 

 

Gaelle Steunou har ett antal fält som tillsammans utgör 1,5 ha vinodling. Gaelle arbetar inom sjukvården och driver sitt lilla vineri på fritiden. Hon har hållit på i ca 5 år och hoppas kunna köpa på sig lite mer land och kanske så småningom kunna leva som vinbonde. Hennes mycket enkla vineri ligger mitt i den lilla byn. I den gamla stenladan finns tankar, förråd, press ja allt som behövs för vinframställning på naturlig väg. Hon framställer 3 röda och ett vitt vin i mycket begränsad upplaga. Vi provade och köpte Carignan och Syrah båda var goda. Det vita vinet var slutsålt men vi gjorde en beställning av kommande årgång. Vinerna ligger nu och mognar i källaren.

 

I samma by ligger gården Sauta Roc, som drivs av Betrand Querne och Laura Borreli. Gården är 9 ha stor och även den ekologisk. De har flera spännande vita viner på druvorna Bourboulenc, Vermentino och Muscat. Vi måste särskilt nämna det oranga vinet il Ganno som är gjort på muscatdruvan, ett mycket annorlunda och spännande vin. Även de röda vinerna föll oss i smaken och flera lådor transporterades hem. Hit lär vi återkomma. 

Laura på Sauta Roc

 

I Vailhan ligger en spännande innovativ restaurang vid namn Äponem. Vi besökte denna ifjol och smakade då vin bl. a från Sauta Roc.

 

För dagen avslutade vi våra besök på vingårdar i den lilla byn Caux. Strax utanför byn ligger vingården La font des Ormes som drivs helt efter biodynamiska principer och är certifierad av Demeter. Jämfört med de två gårdarna i Vailhan så tycktes denna gård väldigt stor och slottslik. Gården har många olika viner som vi frikostigt fick smaka men gommen var nog lite trött så det blev ett mycket begränsat inköp.

 

Massage, fasad och vin till Kina

Vårt lilla hus är ett gammalt hus med en cave från medeltiden. Vi gillar vår cave men den har också gett oss vissa bekymmer. Gamla stenformationer behöver av och till lite omsorg och det har vi nu gett vår cave. En murare vid namn Arne har snyggat till väggarna. I samband med detta kom husets fasad på tal. Det gamla stenhuset behöver bl. a nya hängrännor och en liten putsning. Arne och en urbanist är nu engagerade med att ta oss igenom den franska byråkratin i frågan (det vill inte säga lite). Vi får se var det tar vägen.

Arnes fru är konstnär och massör. Vi tar oss till deras lilla by, Åsa får massage och vi får tips om ett vinkooperativ i grannbyn Cezenon. Kooperativet har en mycket stor export till Kina men ibland spelar den mänskliga faktorn spratt och det blir stavfel på etiketterna. Vinet kan inte säljas i Kina utan får stanna i byn där det säljs ut till vrakpris 2,50 Euro buteljen. Helt OK vardagsvin. Vi tipsar flera vänner och utflykterna till bergen tilltar.

 

Byn Assignan en liten röd klenod.

Färgerna på husen i södra Frankrike går mycket i tonerna sand, ljusgrå ibland med svarta eller ljusa inslag. Tonerna följer de färger som stenarna i berggrunden uppvisar. Byn Assignan avviker, här är centrum målat i rött, lila och rosa, färgerna som symboliserar Chateau Castigno och de tre restaurangerna La Table, La Petite Table och LeThai med därtill hörande hotell. Allt startades upp av ett par belgare som skapade sin by i byn och idag har La Table en stjärna i Guide Michelin och byn är vida känd.

Vingården har en spektakulär cave, formad som en butelj helt klädd i korkbark. Här kan man smaka slottets viner och vissa kan inhandlas till förmånliga priser. Byn ligger mitt ute i det blå och det krävs bil på slingriga vägar att ta sig dit, men finns det mat och vin så finns det gäster. Vi har besökt La Table tillsammans med goda vänner och vi var mycket nöjda med allt, mat, vin, service, lokal, omgivning, ja vad kan man mer begära.

La Table

 

Det finns så mycket att upptäcka i vårt närområde. Efter fem år tror man att allt är avbetat men så är icke fallet. Vi har än en gång varit på upptäcktsfärd i våra omgivningar och det första vi besökte var etangen strax norr om Perpignan. Här ligger ostronbyn Leucate, enkla men trevliga restauranger med underbart goda ostron. De små enkla restaurangerna ligger precis i kanten av en mycket lång och för dagen nästan tom plage. Vi kunde inte motstå bad ett och bad två, det senare utan kläder. Den andra upptäckten var Vendres Plage med den lilla hamnen med sina små enkla fiskdegustationer. Hos Joel et Valerie blev vi serverade den största sjötunga vi någon skådat. Har ni vägarna förbi – åkt dit, förresten stället är värt ett besök i sig.


I flera år har vi pratat om att paddla kanot i någon av områdets floder. Äntligen blev det av. En halvmulen morgon packade vi pique-nique, badkläder och huvudbonader och gav oss iväg mot floden Orb och den lilla byn Roquebrun. Här hade vi bokat kanot för heldagstur. Bilen parkeras i Roquebrun och vi transporteras någon mil upp i bergen vid den lilla byn Vieussan, här startar paddlingen. Oj, det var rätt många små forsar på vägen och vi blev redan genomblöta i den första. Vi klarade oss dock utan att ramla ur eller komma under kanoten. En härlig och spännande dag med många bad i den härliga floden, detta ska vi absolut göra om.

 

I Frankrike spelar alla Petanque eller Boule som man också kan säga. Varannan lördag är det småtävlingar bland oss skandinaver, jättekul och ibland med äran för pokalen. På fredagarna spelar vi golf med golfvännerna. Även detta är ständig tävlan, i lag om tre eller fyra. I år gick det bra! 

 


Det överskuggande i år var trots allt Corona. Under de två månader i Frankrike ökade antalet smittade dagligen och alltfler behövde sjukhusvård. Vi var försiktiga. Träffades utomhus för det mesta och inomhus enbart med de vi brukade umgås med. Vi bar munskydd, vi höll avstånd, vi tvättade våra händer men vi bestämde oss för att åka en vecka tidigare än beräknat. Tur var det för samma dag vi åkte blev det utegångsförbud på natten och veckan därpå ny nedstängning. Vi hoppas landet kommer tillrätta med alla sina utmaningar. Frankrike är ett fantastiskt land och vi tror det kommer att lyfta sig både ur Corona och terrordåd. Vi instämmer i Vive la republique – Vive la France.

tisdag 21 juli 2020

Forsatta Coronatider – nu i sommartider.

Precis som vi befarade är Coronaperioden ännu inte till ända. Vi har vant oss vid att hålla avstånd, vi badar på morgonen då få finns på bryggan och vi håller oss helst utomhus när vi är tillsammans med de vi sällan träffar. De fyllda vinskåpens innehåll har minskat betydligt. TV;en har också varit ett kärt sällskap. 
Precis till midsommar öppnade Danmark för bla besteföräldrar och vi kunde hälsa på i Köpenhamn på Harrys 2-årskalas. I förra veckan öppnade Norge för skåningar så snart blir det ett besök i Sandefjord. 
Vi har, tillsammans med grannen Eva öppnat en liten golfturnering för tre. Vi spelar 10 gånger och den som vinner får en inteckning. Den med flest inteckningar ska bli bjuden på middag. Vi har nu spelat nio gånger och LarsPeter är vinnare med fem inteckningar. 

Just denna sommar hade vi planerat för en ordentlig Road-trip runt i Sveriges avlånga land. Vi hade tänkt kombinera trevliga besök hos vänner och bekanta med härliga natur- och kulturupplevelser. Coronan fick oss dock att tänka om en del. Vi förkortade trippen men kom iväg. 

Stopp 1Dala Floda, här sommarbor vännerna Bengt och Christina Ollén. De har en fin gammal Dalagård med härbre och allt därtill. Vi tog in på Dala-Flodas Värdshus, våra vänner stod för lokal guidning och god middag med förträffligt vin från Chateau-neuf  du Pape. Vi lyckades dessutom med ett bad i Västerdalälven. På värdshuset drack vi ett spännande vitt naturvin från Grekland Assyrtiko. 
Bengt och Christina
 

Stopp 2Järvsö, den vackra socknen i Hälsingland. Här sommarbor vännerna Lena och Håkan Hedin till vardags boende i Pezenas i Frankrike. Lena och Håkan bor på en fin Hälsingegård lite utanför Järvsö där vi hade möjlighet att övernatta i bagarstugan. Vi bjöds härliga dagar i Hälsingland med bad i Ljusnan, rundtur med besök på tunnbrödsbageri och Lill-Babs museum, besök på världsarvsgården Gästgivars, mm. En höjdpunkt var besöket på ortens Champagnebar, Tattinger.  Sådana inrättningar existerar på fem orter i världen i Rheims, Paris, London, New York samt i lilla Järvsö. Kul. God mat och dessutom smakade vi Tattingers mästerverk Comtés de Champagne.
Det visade sig dessutom att Lena och Håkan är en smula bekanta med Vladimir Tattinger. Han är gift med en kvinna från Järvsö och bosatt där. Kul att vi lyckades få en pratstund med honom.  
Tapet från Gästgivars




Champagnegänget

Comtés du Champagne och Lena















Stopp 3
. Höga kusten, vid brofästet finns på ena sidan ett hotell och på andra sidan ett fint litet pensionat, Björkuddens pensionat. Här installerades vi i ett pytterum med snedtak att slå huvudet i men maten var mycket god. Under vår promenad på den vackra udden träffade vi på en riktig uppfinnarjocke. Han hade installerat sig i ett stort plåthus som tidigare tillhört civilförsvaret. Här bodde han och här förvarade han alla sina kluriga uppfinningar. Det var segel- och motorfarkoster, sparkcyklar, hytter att hänga under helikoptrar men framförallt stavar, stavar ja stavar i hundratal. Det var stavar med hydralik, med inbyggda ljus, stavar för funktionshindrade ja allt. Vi fick förutom en rundtur i byggnaden också ta del av hans livshistoria, han var verkligen unik!
Högakusten bron

Stopp 4. På vägen mot Ulvön gjorde vi två längre stopp, det första vid Mannaminne i Nordingrå och det andra med Vandring (bergsbestigning) på Skuleberget med omgivningar.  Mannaminne är en plats med ca 20 hus med olika innehåll skapat bla av multikonstnären Anders Åberg. Platsen är helt unik och ibland lite galen. Här finns konst, historia, gamla bilar och andra åk, Norgehus och ett hus med dragspelsmuseum, utställningen arbetarnas historia och mycket mycket mer. Om du har vägarna förbi, gör ett stopp här det är värt varje minut. Ett måste.


Utsikt från Mannaminne

Från toppen av Skuleberget hade vi enormt vacker utsikt. Vägen upp var klättring, den tog rejält på benmusklerna. Tyvärr gick vi fel nedför så det blev en bra extrarunda runt berget för att nå parkering och bil. 
Det var brant till toppen
Framåt seneftermiddagen tog vi båten över till Ulvön där vi checkade in på Gästgiveriet. Ulvön ligger vackert långt ute i havsbandet. Det finns bofasta på ön men sommaren är höjdpunkten med alla turister. Trots juli månad var det lugnt och skönt på ön men på hemfärden i ösregn kändes det väl trångt ombord.  
Ulvön
Stopp 5. Glada Hudik, eller den fina staden Hudiksvall. Här hade vi tur att träffa på vänner från Frankrike, Erik och Annika Emanuelsson. Vi intog tillsammans en god middag på den mycket trevliga restaurangen Strandpiren. Strömmingsflundra och potatismos för tre och abborre med grönt för en.

Stopp 6. Heby; här bor LarsPeters syster med familj. Det var några år sedan vi var i Heby och en tur till svampskogarna var obligatorisk. Ja på färden genom Sverige har vi kört genom oändliga skogar. Vi har stannat och sökt men inte funnit en enda svamp och då menar vi inte en enda. I Huddunge lyckades vi hitta några ynka små, men läckra kantareller.

Vi är mycket nöjda med vår lilla 10-dagarstripp i sommarSverige. Vi fick se fina delar av vårt härliga land, vi träffade härliga vänner och vi fick ett avbrott i vardagen med Corona. I Norrland var det inga problem med avstånd. Tack alla ni som förgyllt vår trip!

 Årets cykeltur Helsingborg- Köpenhamn – Helsingborg

Vi gör årligen minst en cykeltur längs Strandvägen mellan Helsingör och Köpenhamn. Vi vill givetvis ha fint cykelväder och det hade vi i helgen. Denna gång skulle vi övernatta i den danska huvudstaden vilket innebar att vi kunde ta det relativt lugnt med paus för pilsner i den vackra skogsparken utanför Bakken, ett smörrebröd i Nyhavn och med härligt bad vid Islands brygge väl framkomna till Köpenhamn.
På kvällskvisten fick vi en riktigt god middag på Fiskebaren i Ködbyen. Här är det naturviner som gäller och till kvällens anrättningar drack vi frisk Chardonnay och ännu lite friskare Pinot Gris.

Hemfärden bjöd på glass i Rungsted och på bad i Espergade. Två härliga ”semesterdagar”.

Paus - Bakken
Nu lite kort om vin. 
Vi kan konstatera att naturvinerna slagit igenom inte bara i Danmark utan även i Sverige och på bred front. På så gott som samtliga restauranger vi besökt har vi rekommenderats naturvin. Framförallt vitt vin men med skiftande smak o doft. Vissa är riktigt bra medan andra har en aningens doft av ättika, gödsel, jäst som även kommer fram i smaken. Det är också svårt att bestämma druva då det jästiga tar överhanden. Vi är fortfarande inte helt 100%-iga fans men det finns fina undantag. 

Sedan tidigare har vi vetat att flaskor med skruvkork ska förvaras stående. Nu läser vi i den italienska nättidningen intravino.com att Miguel Cabral (ansvarig för forskning hos Amorim Cork) menar att viner ska lagras stående eftersom korken inte påverkas av de yttre förhållandena. Det är snarare alkoholen i flaskan som gör att korken torkar och blir porös. Tyvärr är vinskåp och vinhyllor inte anpassade efter detta förhållande! Ja givetvis går det  att plocka ut vissa hyllor ur skåpen men utrymmet minskar.

En annan aktuell fråga är om de ekologiska vinerna är bäst för miljön? Spontant ja, men  inte alltid. Den största enskilda faktorn för vinets miljöpåverkan är nämligen utsläpp av koldioxid, CO2. Av systembolagets vinförsäljning genereras 84% av dess klimatpåverkan från glasflaskor. Det är märkligt att de ekologiska- och naturvins-producerande vinbönderna inte funderar över vilken förpackning som skall användas. (Se systembolagets hemsida)

Dagligen följer vi Coronans irrfärder i Sverige, Europa och världen. Vi kollar presskonferenser, läser tidningar på diverse språk för att hålla oss uppdaterade om allt som händer. Vi vill ju gärna kunna åka till Frankrike och Pezenas i slutet av augusti, än så länge är det planen, vi hoppas den håller!!

    

onsdag 29 april 2020

Vårt liv i Coronatider


Den 10 mars daterar sig vårt senaste besök i vårt grannland Danmark. Då var vi på Operan och det bjöds viner från Californien, några dagar senare stängdes gränsen och alla folksamlingar förbjöds. Alltfler länder drabbades av Corona och det blev en pandemi. Idag den 28 april är det fortfarande stängda gränser både till Danmark och Norge och UD rekommenderar oss att stanna i Sverige hela sommaren, kanske längre. För vår del med 3,5 km till grannlandet känns stängningen extra märklig. Vi kan, om vi törs resa och promenera flera mil i vårt avlånga land men vi kan inte ta båten till vår närmaste granne i väster. Ja, åt detta är inget att göra. Vi lever i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer, tvättar händerna, håller avstånd och om vi umgås gör vi det utomhus. 
Vad hittar vi då på denna vår av restriktioner?
Under april månad hände sig att en av oss, närmare bestämt LarsPeter, fyllde riskgrupp äldre/äldre. Han fyllde nämligen 70 år den 9 april. Denna dag skulle ha firats på SPA i Falkenberg tillsammans med våra kära söner och deras fruar. Detta fick vi givetvis ställa in då ingen av dem fick åka till Sverige. Det kändes dessutom lite märkligt att SPA:a. Veckan efteråt skulle vi ha åkt iväg på vinresa till Libanon arrangerad av Håkan Nilsson. Även denna resa blev inställd då planen slutade flyga på Beirut. 
Men det var ju trots allt födelsedag och dessutom påskatid så vi bjöd in våra Champagnevänner, Lars och Ingrid till en middag med tillhörande dryck och Canastaspel. Givetvis höll vi en armlängds avstånd. Vi åt en härlig 4-rätters med vit sparris, piggvar, ostar och apelsinbakat äpple med glass. Till anrättningarna drack vi Riesling, Champagne och Ice-cider. Kronan på verket , fölsegrisen dubbades högtidligt till Champagnelog.


Hur har annars dagarna framflutit; Vi är till vardagslag rätt flitiga besökare på Aktiverum för att delta i diverse sportsliga aktiviteter i grupp. I dessa tider känns det inte riktigt rätt. Den 16 mars var senaste gympapasset där, numera gympar vi med Sofia på morgon TV, riktigt trevlig stund i köket. I övrigt motionerar vi med långa promenader, antingen på golfbanan, i skogen eller vid havet. Vi har aldrig gått så mycket som nu, aldrig en dag under 10000 steg.
Besök på Sofiero
Vi skulle varit i Frankrike nu, vårt lilla hus väntar på oss – men vi är så glada att vi är i Sverige. I Frankrike är det sträng karantän, inget är öppet, undantag för apotek och mataffärer. Promenera ute får man endast göra en gång per dag och då med särskilt ifyllt formulär där anledningen ska anges. Våra vänner bara väntar på att släppas ut och att caféet ska öppna igen. Just idag skulle vi åkt till Roussillon på vinresa tillsammans med några vänner från vår lokalavdelning i Munskänkarna. Som alla förstår är resan inställd, liksom alla andra aktiviteter i föreningen denna vår. Nu får var och en prova sitt vin själva eller digitalt tillsammans med någon vän.
Vi kollar på filmer och TV-serier. Ibland blir klockan 2 på natten innan vi kommer i säng. Snart har vi sett allt som är värt att se både på SVT-play, Netflix och HBO-nordic. Sen läser vi givetvis, vi tränar franska och håller digital kontakt med söner och vänner. När man inte kan åka till varandra får man umgås via skärmen, vilken tur att detta finns. Vi, liksom de flesta, längtar efter våra närmaste och då blir skärmen ett sätt att både ses och höra varandras röster och ibland ta en drink eller äta tillsammans. Vårt lilla barnbarn Harry växer så snabbt nu, 2 år i juni, det känns trist att inte kunna delta mer än några ögonblick via skärmen, han bor ju i Danmark.

Harry på väg till dagis efter några veckors karantän
I vårt hem finns två välfyllda vinskåp. I dessa Coronatider sparar vi inte på läckerheterna. Vi tar fram de bästa och njuter, givetvis till god mat. Det har gått åt några goda spanjorer bla från Aalto och Baigiorri, några förträffliga Italienare från Barolo och Barbaresco , ett antal Riesling från Basserman-Jordan i Diedersheim samt ett antal mycket goda fransmän. Om ni har en Baigiorri Garage, tillaga ett gott lamm med potatisgratäng så är ni nära paradiset. Tillred en tarte flambée eller som tyskarna säger, en flammkuchen tex med sötpotatis och tryffel och sätt till detta en härlig Riesling. Det är tur att det finns så mycket gott att tillreda och som får smaklökarna att kvittra.


Vi hoppas givetvis att vi snart ska kunna få träffa våra barn igen men vi är mentalt förberedda på att det kan ta tid. Vi hoppas också att vi snart får återse vårt hus i Frankrike men tror i dagsläget inte på närtid. Under tiden fortsätter vi spela golf, promenera, läsa, kolla på TV och äta god mat med goda viner därtill.

PS. Ett vinbokstips: Helsingborgaren Börje Widerbergs förträffliga bok ”ALLA VÄRLDENS SÖTA VINER” i vilken han botaniserar bland världens söta viner. DS