måndag 16 december 2024

Frankenprovning den 12 december 2024

Nu har vi varit på en smakrunda i Franken, vinområdet runt Wurzburg i Tyskland. Franken är ett spännande vinområde i Tyskland. Trots att vi titt som tätt passerat denna del av Tyskland har vi aldrig direkt varit i Franken för att smaka deras viner. Vi blev därför mycket inspirerade när Munskänkarna i Helsingborg anordnade en Frankenprovning den 12 december. Vi guidades av Henrik & Catarina från Hallbusvin, hallbusvin.se,som på ett intressant och spännande sätt tog oss genom regionen.

Franken ligger i Bayern vid floden Main, en av bifloderna till Rhen. Klimatet är kontinentalt och jordmånen kan variera mellan sandsten och fossilrik kalksten. Frankens huvudort är Würtzburg men området delas in i tre deldistrikt Mainviereck, Maindreieck, och Steigerwald.

Franken är känt för sina torra vita viner på druvorna Silvaner och Riesling men här produceras även bra viner på Spätburgunder. 

Man buteljerar traditionellt vinerna på en mycket speciell flaska, bochsbeutel, som har en rund tillplattad form. Även idag används denna flasktyp för merparten av de vita vinerna från Franken. Vad provade vi då;

Kvällens viner


Från den stora egendomen Bürgerspital, www.buergerspital.de. provade vi sex olika vita viner. Egendomen har en 700- årig historia och har idag120 ha vinmark.

  • Sekt brut 2019,en riesling med blommor o citrus men en aning sötaktig i smaken
  • Scheurebe Kabinett 2023, första gången vi stöter på denna druva, lätt terassvin
  • Stein Riesling 2022 trocken Erste Lage, en typisk Riesling med mycket petroleum i doften
  • Stein Gewürztraminer trocken 2022 Erste Lage, detta mycket torra vin gör att vi till en del omvärderade Gewurztraminer, här fann vi blommor och vinbärsblad och inte alls så mycket parfym som brukligt 
  • Stein-Harfe Silvaner GG trocken 2023, lite oljig honungsdoft, tropik och apelsin i smaken
  • Stein-Berg Riesling GG trocken 2022, ytterligare ett druvtypiskt vin med en intensiv smak med grace i eftersmaken.
  • Riesling
    Silvaner

Från den något större egendomen Juliusspital, www.juliusspital-weingut.de. provade vi enbart ett vin, en Silvaner. Även denna egendom har en lång historia som startade1576. 

    Silvaner 2021
  • Iphöfer Kronsberg Silvaner 2021  VDP. ERSTE LAGE trocken, även denna Silvaner var en aning oljig och hade tropik och mandarin i smaken, angenäm 

Weingut Rainer Sauer: weingut-rainer-sauer.de. är en betydligt mindre vingård som omfattar 14 ha och som har en relativt ung historia. Gården anses vara en av Frankens bästa. Här provade vi 

  • Riesling 2018 GG trocken, Escherndorf am Lumpen 1655
    VDP.GROSSE LAGE, en riktigt bra Riesling absolut kvällens bästa vin.
Riesling 2018

Weingut Rudolf Fürst, weingut-rudolf-fuerst.de. Även denna vingård har gamla anor från 1600-talet och härifrån provade vi ett rött vin på Spätburgunder

  • Fürst Bürgstadter Spätburgunder 2021. Erste lage, ett relativt lätt vin som kan drickas till det mesta.

Weingut Hans Wirsching, www.wirsching.de., tillhör traditionalisterna i Franken. Nu är det Andrea Wirsching som leder den 90 ha stora vingården. Från egendomen provade vi

  • Iphöfer Kammer Riesling 2011, trocken,Großes Gewächs, en relativt anonym Riesling.
  • Riesling 2011

    Vi tackar för den inblick vi fick i Frankenviner och vi kommer absolut att stanna ett par dagar i området nästa gång vi färdas genom Tyskland. Vi blev mycket imponerade av interiören på vinegendomen Statlich Hofkeller i Wurzburg, ett makalöst vackert slott som bara måste besökas.

Vinerna från Franken får inte så mycket uppmärksamhet i Sverige men sammanfattningsvis kan vi konstatera att Frankenvinerna är lagringsdugliga, torrare och jordigare än övriga tyska viner, och serveras med fördel till mat. 












onsdag 27 november 2024

Winemakers dinner med Allegrini


Vinprovningar, en trevlig sysselsättning men en winemakers dinner är i regel ett strå vassare. Att tillsammans med många vinintresserade personer få njuta god mat och härliga viner därtill är en fröjd. Den mörka hösten lämpar sig alldeles särskilt för dessa äventyr. För vår del var det ca ett år sedan vi var på restaurang Nabo på en mycket trevlig vinkväll och nu denna novemberkväll var det dags för Sillen och Makrillen att få visa sin kokkonst tillsammans med goda viner från Italien.

Så fredagen den 22/11 var det dags för denna show. The one and only Håkan Nilsson var kvällens ciceron. Våra goda vänner, Tomas och Agneta, hade kommit från Falkenberg för att, tillsammans med oss och ett hundratal andra, delta i arrangemanget. Kvällens tema var Marilisa Allegrini och hennes vingårdar i Toscana. Marilisas dotter Carlotta Mastella Allegrini representerade familjen och var kvällens huvudperson.

Enligt Håkan: ”Allegrini är utan tvekan ett av de tyngsta varumärkena i Veneto med odlingar i både Valpolicella och i Toscana. Giovanni Allegrini avled 1983 och de tre syskonen Walter, Franco och Marilisa tog över imperiet. 2003 avled även Walter och man hedrade honom med att uppkalla sitt prestigevin från Bolgheri på Cabernet Franc druvan till Dedicato á Walter. 2022 gick även Franco bort och hans tre söner tog över hans del i företaget. Men där gick någonting snett och Marilisa kom inte överens med brorsönerna. I Italien blåstes detta upp som en jätteskandal med en rejäl klyfta inom familjen. Det blev en uppdelning där Franco´s söner tog över samtliga odlingar i Veneto inklusive de ikoniska fälten La Poja och La Grola samt varumärket Allegrini. Marilisa i sin tur fick San Polo i Montalcino, Poggio Al Tesoro i Bolgheri samt slottet Palazzo della Torre i Valpolicella. ” 

Kvällen tog sin början genom att Carlotta presenterade familjen och vingårdarna. Vi försågs med det första vinet ; 

Poggio Tesoro i Bolgheri, Solosole 100% Vermentino. Vinet hade en friska med härliga inslag av citrus, persika och aprikos i såväl doft som smak. En god aperitif som passade perfekt till den utmärkta förrätten som bestod av grillad hummer med löjrom och syltad lök, så gott! 



Därefter bjöds vi på ett antal röda viner;





San Polo, Rosso di Montalcino 2020,
 100% Sangiovese. Vinet mognar i 12 månader på små slaviska ekfat. Det förädlas därefter i minst 4 månader på flaska innan den släpps ut på marknaden. Vinet hade en härlig rubinröd färg, aromer av moreller och körsbär, och ett inslag av vanilj. 
 

San Polo, Brunello di Montalcino 2018, 100% Sangiovese. Vinet ligger i 24 månader på stora slaviska och franska ekfat. Det lagras därefter i minst 6 månader på flaska innan de släpps ut på marknaden. Färgen var rubinröd med brunt inslag.  Här fanns toner av plommon och mogna körsbär och i munnen en tät och fyllig konsistens med en lång eftersmak och bra tanniner. Ett utmärkt vin. Dessa viner serverades till en lika utmärkt anka. Efter detta följde;



Poggio al Tesoro, Mediterra 2021 bestående av
 40% Syrah 30% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon. Nu har vi kommit till Bolgheri igen och till internationella druvor. Vinet förädlas i 8 månader på barriques och därefter i minst 4 månader på flaska. Den rubinröda färgen hade violetta inslag. I doft och smak hittade vi björnbär, plommon och körsbär. 





Poggio al Tesoro, Sondraia 2018. En bekant för oss som haft turen att vinna ett par flaskor på vinlotteri. Vinet består av 65% Cabernet Sauvignon 25% Merlot 10% Cabernet Franc och är gårdens flaggskepp. Vinet ligger i 20 månader på franska ekbarriques (50 % nya, 50 % gamla) och i minst 9 månader på flaska. Det har en intensiv rubinröd färg. I doft och smak hittade vi  inslag av körsbär, plommon och djupa toner av svarta bär. Vinet hade bra struktur och balans och härliga tanniner, en Supertuscan, som verkligen kan rekommenderas. 



Poggio al Tesoro, Dedicato a Walter 2019, 100% Cabernet Franc. Detta vin  tillägnades Marilisas bror Walter Allegrini efter hans bortgång och det produceras än idag. Druvorna skördas i små lådor och efter noggrann sortering vinifieras dessa enligt traditionell metod. Vinet fortsätter sin förädling i 20 månader på nya franska ekbarriques och ligger sedan i minst 9 månader på flaska innan det bjuds ut på marknaden. Ett utmärkt vin med en härlig kraftigt smak. Kvällens höjdare men kanske i dyraste laget. Ca 1400:- . Dessa tre viner serverades till en hjort inte alls dumt. 


Kvällen avslutades med en utmärkt dessert på havtorn och choklad. Mätta och supernöjda promenerade vi hemåt och gladdes åt ett mycket bra arrangemang på Sillen & Makrillen. Tack Håkan, Carlotta och Sillen och Makrillen!

Toppviner från Argentina


Vi har tidigare mest fokuserat på europeiska viner, men ser oss hela tiden om efter nya kunskaper för att utveckla vårt intresse vidare. När Munskänkarna bjöd in till en spännande provning av Argentinska toppviner hoppade vi på. Sydafrika och Nya Zeeland får nu sällskap av några axplock från den argentinska vinvärlden; 


Argentina har länge varit världens femte största största vinproducent men har tappat och är numera på sjunde plats. Exporten motsvarar endast ca 25% av landets produktion. I Argentina har det odlats vin sedan 1500-talet och en mängd inhemska druvor finns på programmet. Argentina är dock mest känt för sina Malbec-viner och för de mycket höglänta odlingslägena som kan sträcka sig upp till 3100 möh. Klimatet ger bra förutsättningar för att skördarna ska hålla jämn kvalitet och volym. De senaste 20-30 åren har landets odlare satsat mycket arbete på att höja kvaliteten på vinerna vilket gett goda resultat då landet nu har diverse världsberömda viner.

 

Från Frankrike kom Malbec-druvan på 1800-talet. Den visade sig trivas i den argentinska jorden och på de höga höjderna och den ses numera som den stora nationaldruvan. Malbec ger mörka, fruktiga, smakrika viner och alkoholstarka viner. Den mest odlade gröna druvan heter Torrontès men även tex Chardonnay odlas med mycket goda resultat. De mest kända vinområdena är nordliga Salta, stora Mendoza och sydliga Patagonien.

Kvällens viner

Vad smakade vi då på kvällens provning?  Jo, först till två viner från Chardonnaydruvan.

El Enemigo 2020 Mendoza. Ett typiskt chardonnayvin med mycket ek i smak och doft. 
Samt
Adrianna, White Bones 2019, Mendoza. Vinet har legat 12-16 månader på ekfat. En lite märklig doft av dansk salami, gurka och örter. Smak med inslag av salami, aprikos och paprika. En helt utmärkt men ovanlig Chardonnay med hög fin syra. Men priset ca 1000 kr 
flaskan!

White Bones
Sedan kom de röda;

Chacra Barda, 2018 från Patagonien. En Pinot Noir som till 65 %  legat på betongkärl och till 35% på ny fransk ek. En rätt typisk Pinot Noir med hallon, körsbär och lite stall i smak och doft. Kul med vin från Patagonien.

Achaval-Ferrer Quimera 2013. En blandning av fyra druvor där Malbec dominerar. Vinet har legat på små 160L ekfat i 12 månader. Ett angenämt vin till ett pris av ca 900 kr.

Gran Enemigo Gualtallary 2013. www.gualtallarywines.com. Vinet var en blandning av Cabernet Franc 85% och Malbec 15% och hade spenderat 15 månader på 100 år gamla ekfat. Två årgångar av vinet har fått 100 poäng av Robert Parker, 2013 och 2019. Bara poängen talar för sig själv ett helt underbart vin som framkallar tårar i ögonen och glädje i hjärtat. Kvällens absolut bästa vin till ca 1300 kr. 
Stora fienden


Nicolas Catena Zapata 2019. 100% Malbec. Vinet har legat på ekfat i 24 månader. Ett kraftigt vin med mycket blåbär och en aning choklad.

Vina Cobos 2011 från Mendoza. 100% Malbec som spenderat 18 månader på fransk ek till 60 % nya fat. Otroligt kraftigt vin med hög alkoholhalt och mycket svarta vinbär. Ett jättebra vin om man tycker om mycket fylliga och fruktiga viner och vill betala ca 1400 kr flaskan. 
 
Tack för en jätteintressant och spännande provning med test av fantastiska toppviner från Argentina. De gav mersmak. Nu lockar en resa till Sydamerika.   

fredag 22 november 2024

Viner från Iran samt vertikalprovning av Chateau Musar

Det hör inte till vanligheterna att på en och samma kväll kunna smaka vin från två länder i mellanöstern, Iran och Libanon. Va! får man odla vin i Iran, ja det gör man trots stränga regler men kvällens gäst på Munskänkarnas provning är från Iran men gör vinet i Sverige.

 Vinmakaren heter Sharam Soltani och driver Drood Wine www.drood.se (Drood betyder skål på persiska) i den småländska orten Gemla strax utanför Växjö. Druvorna till vinet odlas i Iran och importeras frysta till Gemla. Vinproduktion är i princip förbjudet i detta mycket gamla vinland som sedan 7000 år tillbaka producerat viner.


 Shahrams  frysta druvor kommer från hans gamla hemtrakt där han bedrev vinodling och vinproduktion. I Gemla blir druvorna till vita, röda och orangea naturviner. Vinerna har namn efter historiskt kända personer från Persien som Poeten Hafez, affärskvinnan Irdabama och militära befälhavaren Ariobarzanes.
 Shahram har inte haft en enkel vinresa i Sverige. Han berättade ingående om problemen med bla livsmedelsverket, kring druvornas ursprung och vad drycken får kallas för att få sitt tillstånd. Numera finns "vinerna" på Systembolagets beställningssortiment.



De viner som vi testade var gjorda på druvor som vi aldrig tidigare hört talas om

Ariobarzanes 2023. Druva Lorkosh

Hafez The Poet 2022. Druva Lorkosh

The Unique Youtab  2022. Ett trevligt orange vin

The Merchant Irdabama 2023. Druva Samarghandi


Samtliga viner var fruktiga med hög och trevlig syra. Samtliga viner kostar runt 200 kr. Det var fantastiskt att få prova dessa Persiska viner från Gemla i Småland. Sharam tar gärna emot besök i Gemla där det finns möjlighet att få ett smakprov.


Efter Iran var det så dags för Libanon. Hit skulle vi åkt för ett antal år sedan men krig och kriser i landet har hindrat besöket. Det mest berömda vinet från vinlandet Libanon är Chateau Musar och kvällens provning var koncentrerad kring detta vinhus.




Libanon är ett av världens äldsta vinländer och sträcker sig tillbaka över 6000 år. Det mesta vinet görs i Bekaadalen på den östra sidan av Libanonbergen som löper parallellt med kusten. Jordmånen på de högt belägna vingårdarna (1000meter)  utgörs av lera och kalksten. Frankrike haft stort inflytande över Libanon och därför odlas typiska franska druvor som Cabernet Sauvignon, Cinsault, Mourvedre och gröna druvor som Sauvignon Blanc, Viognier och Semillon.


Vilken fin provning vi bjöds in till, en vertikalprovning med 8 årgångar av Musar. Noteras bör att Chateau Musar marknadsför sig som naturvin. Årgångarna var 1995, 2004, 2007, 2008, 2010, 2011, 2017 och 2018. Chateau Musar är en blend av Cinsault, Carignan och Cabernet Sauvignon. Tyvärr hade 95-an tappat sin fräschör och var en aning unket i smaken. 07 och 08 var relativt milda med svamp i både doft och smak. "2004 var toppen, ska drickas nu när det står på sin topp, härligt vin. De nyare årgångarna kan ligga några år till så når de säkert samma charm som 2004.


Tack för en mycket lärorik och trevlig provning.



torsdag 31 oktober 2024

Del 3 - Kalabrien med hemresa från Neapel

Efter snabbesöket i Basilicata körde vi söderut mot Kalabrien. Plötsligt kom vi in i en helt annan naturtyp med ståtliga skogsbeklädda bergskedjor. Kalabrien utgör tån och fotsulan på stöveln. Regionen är, liksom de flesta delarna av södra Italien, en fattig landsända. Detta märks främst i det stora antalet övergivna hus och gårdar och i de, överallt närvarande, halvfärdiga husskeletten. 

Efter dagarna i Matera längtade vi efter bad och bestämde oss för den lilla orten Cirò Marina. Cirò är ett av de bästa vinområdena i Kalabrien så det gällde att hitta några trevliga vingårdar att besöka och kombinera med bad. Orten Cirò Marina hade en underbar strand och en fin strandpromenad men det var också det hela. Jo, vi stötte på ett norskt par som åkte runt och njöt av stillheten, maten och vinet.

Vi hade läst att Kalabrien fanns inget direkt att hämta vad det gäller vin. Visserligen har regionen för längesedan varit en av de viktigaste vinregionerna i Italien. Påverkan av främst greker var slående än idag, i dialekt, i konst och i människors arv. Givetvis präglar romartiden också starkt men i de sydligaste delarna påtalade många just det grekiska. Phylloxian har haft stor påverkan på Kalabriens vinproduktion. Vinodlingens betydelse för områdets ekonomi har minskat till förmån för andra grödor. Idag producerar man ca 390 000 hl vin vilket motsvarar 0,9 % av Italiens samlade vinproduktion.  

Vinområdet Cirò som ligger vid Kalabriens östsida mot Joniska havet, visade sig producera utmärkta viner på druvorna Gaglioppo, Greco bianco och Pecorello.

Efter morgondopp och frukost besökte vi den stora vingården Ippolito ; www ippolito.1885.it. Vingården omfattar ca 100 hektar. Här träffade vi den nuvarande ägaren Vincenzo Ippolito som för dagen hade besök av inköpare från USA. Vi anslöt till gänget och fick en fin visning och genomgång av tillverkningsprocessen och en fin provning av gårdens viner.  Vi fastnade särskilt för gårdens Pecorello en för oss i princip okänd grön druva som bara odlas i Kalabrien. I näsan märktes toner av citrus och tropisk frukt som även kom fram i smaken.Vinet hade en lång härlig eftersmak, ett mycket bra vin. 

Vi provade även gårdens roséviner Mabilia gjord på Gaglioppo och Pescanera 100% Greco Nero. Två mycket trevliga roséviner. 


Druvan Gaglioppo är i princip basen i gårdens samtliga röda viner. Gaglioppo har sitt ursprung i Kalabrien och ger kraftiga och tanninrika viner. Vi smakade vinet Pater Liber. Ett rubinrött vin med doft och smak av björnbär med inslag av viol. En trevlig upplevelse med en härlig druva.

Den mest kända vingården i Kalabrien är Librandi. De tog enbart emot besök på reservation men vi hade enorm tur. Denna förmiddag hade en ukrainsk familj bokat en provning och vi var välkomna att avnjuta vinerna tillsammans med dem. Det visade sig att flickan i  den ukrainska familjen just nu var utbytesstudent vid Lunds universitet. Hon läste sociologi och hade samtliga föreläsningar på Campus i Helsingborg, Världen är bra liten!

Librandi- librandi.it. Gårdens viner slog igenom på en stor internationell blindprovning för ett antal år sedan. Familjen som äger gården har sedan generationer tillbaka lagt ner ett stort arbete på att utveckla vinernas kvalitet. Genombrottet på blindprovningen blev belöningen.

Samtliga viner, som vi provade, var utmärkta men vi fastnade särskilt för det  mycket speciella  rosévinet Segno Librande gjort på Gaglioppo. Vingården säger att vinet vibrerar som havets vågor. Så sant som det är sagt ett glimrande rosévin.

Vi var mycket nöjda med de två provningar vi fått och bestämde oss för att tillbringa resten av dagen i bilen.

Vi hade redan hemma bestämt oss för att besöka den allra sydligaste spetsen på tån, alltså den forna huvudstaden i området, Reggio Calabria. Att bo i storstaden var inget alternativ utan valet blev den lilla vackra orten Scilla. Det var en lång men mycket intressant resa från östsidan av Kalabrien till Scilla på den sydvästra kusten. Vi följde först bergskedjan Sila för att sedan bestiga och passera bergskedjan Aspromonte. Det var stundtals rysligt vackert med skogsbeklädda berg, stupande raviner, citron- och apelsinodlingar och herdar med får. I Scilla hade vi hyrt in oss på ett rum, nära strand och centrum. Rummet var pyttelitet men rent. Det låg mitt i centrum men var fanns stranden? Jo, nedanför berget som stupade ner mot strandremsan. Som tur var fanns det en bemannad hiss och givetvis härliga trappor. Huvuddelen av restaurangerna låg nere vid stranden och hissen slutade gå kl 18:00.

Vi gillade verkligen Scilla, vidunderlig utsikt, en underbar strand, trevliga restauranger med god mat och en ort med väldigt låg prisnivå. Dessutom var det endast ca 5 mil till Reggio Calabria. Från Scilla kunde vi se över till Sicilien. 

Reggio Calabria var en mycket trafikintensiv stad med ont om parkeringar. Den kristallklara morgonen gjorde att Sicilien låg mycket nära. Vi blev något förbluffade över att allt stängdes ner under lunchtiden. Centrum blev nästan folktomt. Vi hittade en intressant restaurang, något slags social matsal där man kunde välja på ett antal rätter för en billig penning. Det var en intressant publik och helt OK mat. Staden är mycket kuperad och till publikens transporthjälp finns en vacker rulltrappa.

Besöket på det arkeologiska muséet var dagens höjdpunkt. Muséet hade en enorm skatt av framförallt gamla grekiska föremål. Höjdpunkten var de två mycket stiliga Riace-krigarna som hittades utanför kusten 1972. De visade sig vara grekiska och hade legat begravda i över 3000 år. De var helt intakta och efter ett antal renoveringar visades dessa upp i ett särskilt rum.

Vi höll oss nu längs den vackra kusten och hamnade i underbara Tropea. Här ägnade vi några dagar med att insupa stadens atmosfär, båtutflykt längs strandlinjens bergssida, snorkling och god mat. En raritet i staden är dess rödlök. Den är söt och används i all typ av matlagning från Pizzor till desserter, jättegod. Vi bodde på ett litet B&B precis invid trapporna till stränderna. Här hade vi underbar utsikt och nära till allt vi ville se och uppleva. Tropea är en pärla! Ta en tur.



En vinfestival i Cosenza lockade oss till en tur norrut in i landet. Cosenza var en ful, nergången stad och vi hittade ingen vinfestival. Vi frågade oss fram, vi letade med GPS men ingenstans. 

Cosenza

Vi hamnade istället återigen vid kusten i en liten stad vid namn Scalea. Här var vi nästan de enda gästerna på det ståtliga Grand Hotel. Vi träffade en pratglad snowboardåkare från Polen och fick ta del av hans liv och leverne. Vi blev aldrig riktigt klara över vad han gjorde i Scalea, eller i denna del av Italien.

Den 16 oktober skulle planet lyfta från Neapel så det var dags att dra oss mot Salernoområdet för att hinna med några av vinerna i Kampanien. Vi tyckte mycket om naturen i Kalabrien, det frodiga landskapet med de vackra citruslundarna, de skogsbeklädda stupande bergen och de främmande druvsorterna gav mersmak av regionen.

Neapel väntade men vi var besjälade av att få uppleva vinområdet Taurasi i Kampanien. När vi kollade på kartan lockades vi av boende i byn Montefusco. Vi bokade ett fantastiskt B&B i byn. Vad vi inte visste var att denna by låg högst uppe i en imponerande bergsformation. Vår inkvartering låg dessutom högst uppe på berget i ett gammalt palats. Vi hade en milsvidd utsikt över dalen. Vägarna upp var kurvigare och brantare än i alperna så det tog tid att ta sig de få milen mellan byarna. I denna lilla by fanns tre utmärkta restauranger som serverade underbara antipasti. 

Tesoro

På den bästa restaurangen Teodoro serverades också restaurangens egentillverkade vin.  I det här området härskar den blå druvan Aglianico och den gröna druvan Greco di Tufo.


Vi landade i Montefusco denna söndagseftermiddag och alla vingårdar var stängda. Men så hittade vi och besökte den lilla gården Bambinuto. cantinabambinuto.com. De kallar sitt vin för garagevin eftersom tillverkningen sker i familjens garage. Vi kom mitt i skörden men fick tillfälle att prova deras goda viner.

Vi började med  Insania – Irpinia Falanghina DOC. 100 % av den för oss okända druvan Falanghina. Den uråldriga druvan ger mycket smakrika viner med tydlig tropiska karaktär och med inslag av päron, bivax, örter, ananas, aprikos, kryddor. Vinerna var dessutom eldiga till sin karaktär, mycket tack vare det varma klimatet.

Greco di tufo DOCG. Detta vin hade lagrats 10 månader på ekfat och 9 månader i flaska att jämföra med Picoli – Greco di Tufo DOCG, vilket legat 12 månader på ekfat och 9 månader på flaska. Båda vinerna är lätt gula till färgen med tropisk frukt och bra syra i smaken. Vi provade även ett vin på Aglianico; Toppole – Campania Aglianico IGT. 100 % Aglianico.Vinet hade fått 10 månader på ekfat och 6 månader i flaskan och var fruktigt och inbjudande. Vi köpte med oss några flaskor att ha på rummet. 

Vi måste nämna vår värd. Han var arkitekt till yrket men drev idag sin keramikverkstad i byn. Han berättade allt om de omgivande städerna och vingårdarna och ritade kartor med sevärdheter både i närområdet och i Neapel. Vi köpte denna lilla butelj som i gamla tider användes som grappaflaska av lantarbetarna på fälten!

Måndagen bjöd på höjdpunkten bland vingårdsbesök. Vi hade turen att komma in på  Cantine Antonio Caggiano i byn Taurasi som är ett DOCG område. Här träffade vi Guiseppe och även anfadern Antonio ( 87 år gammal). Vi blev tillfrågade om ville se caven men vi tvekade eftersom vi var trötta på ståltankar och slangar. Guiseppe blev lite sur och vi ångrade oss och vi förstod snart varför!? Milde tid  vilken Cave, rena rama museet. Det var en fröjd att få höra Guiseppes berättelse och se alla gamla maskiner, vinflaskor och andra ting i denna osannolika källare. Ett besök på denna vingård rekommenderas verkligen. Tiden gick och det blev inte så mycket av provningen men vi testade Bechar som var gjord på 100% Fiano. Färgen var djupt gul och det fanns fina dofter av frukt  och blommor. Ett mycket bra vitt vin. Vi smakade också Taurasi DOCG. 100 % Aglianico di Taurasi. Vinet hade legat 18 månader på fransk ek samt 12 månader i flaskan innan försäljning. Ett härligt vin på Aglianico. Naturligtvis fick några flaskor följa med på flyget.

Antonio

Efter några nätter i Monefusco for vi till Neapel för hemfärd men vi hann med en rundvandring i stadens centrum. Att befolkningen i Neapel är fotbollstokig kände vi till, men att Maradonna skulle vara så helgonförklarad var helt sjukt. Maradonnas torg är nu Italiens näst största turistattraktion efter Colusseum i Rom. Här fanns allt kring denna legend,  muralmålningar, tröjor, flaggor och minnesbilder. Tänk att en fotbollsspelare kan bli så stor att han i princip blir helgonförklarad. Han är dessutom argentinare och inte italienare. 


Neapel vi kommer tillbaka till dig men utan bil. Det var förfärligt att köra i denna stad.
  

Sammanfattning av vår Kroatien och Italienaresa.

Guldkornen; Dubrovnic och den överraskande mycket läckra maten i Kroatien

                     Den gamla staden i Bari med dess pastatillverkning 

                     Alberobello med sina fantastiska Trullihus

                     Altamura med sitt bröd

                     Matera med sina grottor

                     Tropea och dess söta rödlök

                      Limoncello

                     Alla vackra strandorter där bergen stupar ner i havet

                     De goda vinerna och att det var så lätt att köra bil överallt utom i Neapel

Den del vi sett av Kroatien är mycket vacker. Det är så rent överallt och många är fenor på engelska. Maten var exemplariskt god, prisnivån som hemma.

Sydligaste Italien är mestadels vackert men varför kastar de sin skit rakt ut i den vackra naturen. Överallt längs vägarna låg travor av sopor det var trist. Södra Italien är mycket mycket prisvärt.