Medelhavet innehåller tusentals öar, vissa mytomspunnna, andra aldrig nämnda i historien. De allra flesta öarna finns i den grekiska arkipelagen. Där har vi hittills endast besökt tre. Vi har däremot varit fascinerade av de stora öarna med en rik egensinnig historia. Första gången vi besökte Korsika blev vi helt betagna och har varit tillbaka på ön vid tre tillfällen. Senast stod vi i Bonifacio och vinkade till Sardinen och då lovade vi dig, en dag ska vi hälsa dig på plats.
I september uppfyllde vi vårt löfte. På kvällen den 28 augusti landade vi i Olbia på den nordöstra sidan av ön. Det var sent och vi tog in på ett hotell vid flygplatsen för att nästa dag hämta ut vår hyrbil. Vi hade förberett resan med Guidebok, välläst, och med TV-programmet Tucci besöker Italien, där en del avhandlar Sardinien. Vi hade också fått tips från när och fjärran om alla vackra, måleriska stränder och om små byar att besöka.
Vin o mat i Sardinien
På Sardinien är vintillverkning av uråldrigt ursprung. Här finns druvor som vi aldrig hört talas om. Man brukar dela in Sardinien i fem vinområden; nordvästra-, nordöstra-, Oristano och Campidanoslätten, östra- och sydvästra Sardinien. Sardinien präglas fortfarande till stor del av kvantitetstänkande men här pågår en kvalitetsrevolution och vinerna blir allt bättre och bättre. Landskapet är omväxlande med höga berg och plattare delar. Det finns 17 DOC och en DOCG Vermentino di Gallura. De mest odlade druvorna är.
Blå druvor
Cannonau (Grenache), hela Sardinien (27%), Carignano (Carignan ca 7 %) , Monica (spännande druva. Okänd för oss. Okänt ursprung (ca 9%), Bovale Sardo (Graciano ca 3%).
Gröna druvor
Vermentino nordöstra delen. (Ca 16%), Granazza (spännande druva), Vernaccia di Oristano och Nuragus. (Ca 7 %)
Mat
Den sardiska maten var spännande. Vi träffade på rätter vi aldrig tidigare smakat. De passade också mycket bra till de goda vinerna. Till varje måltid serveras ett gulaktigt tunt flatbröd cane carasau gjort på durumvete eller mannagrynsmjöl. Gott och snaskigt.
En annan spännande rätt är Culurgiones. En ravioliliknande rätt där pastan är fylld med potismos, ricotta- och pecorinoost. Kryddad med vitlök och basilika. Severas med brynt smör med salvia eller med tomatsås.. Denna rätt har vi nu gjort på hemmaplan. Succé.
Bottarga är saltad och rök romt av multefisken. På Sardinien serveras den tillsammans med spagetti eller tex med kronärtskocka. MUMS
Fregula (eller fregola) är en traditionell sardisk pasta gjord på durumvetemjöl och vatten, liknande couscous. Den rullas för hand till små bollar, torkas och rostas sedan i ugnen för att ge den en nötaktig smak och hårdare textur. Jättegott. Se Stanley Tuccis Sardinienresa på SVT.-Play.
Nu till vår restripp
När vi hämtat ut hyrbilen begav vi oss till vårt första stopp, Cala Ganone, en pärla vid havet i den vackra Oroseigolfen. Resan till Cala Ganone gick på kurviga vägar längs den fantastiska klippkusten. Solen sken, havet skiftade i grönt och mörkblått, det var varmt men vinden var len och lite svalkande. Det var sagolikt vackert. Vi passerade ett ofantligt marmorbrott vid byn Orosei. Vacker benvit marmor i enorma stycken värktes ut ur berggrunden med arbetsfordonens hjälp. Marmorn ger säkert betydande inkomster till ön men lämnar också stora sår i berget. Cala Ganone visade sig vara ett mycket sympatiskt litet samhälle där lockelser med båtturer med besök på otillgängliga stränder, med dyk och snorkling och t.o.m med fiske i erbjudandet.
Vi valde en heldagstur i liten båt med grott- och strandbesök för bla snorkling. Turen var spännande, sagolik och helt underbar. Tolv personer eller tio ungdomar och vi, en mycket påläst och duktig kapten som genom sina kunskaper gav oss nya insikter och minnen. Efter två dagar i byn gav vi oss upp i bergen till de banditfästen vi läst om.
 |
| Åsa i badet |
Här hade vi inget bokat utan vi hade valt ut några orter vi ville besöka samtidigt som vi var mycket nyfikna på det högt belägna vinområdet i Barbagia och Supramonte. Siktet var först inställt på Nuoro som kallas Sardiniens Athen pga dess historia och dess betydelse för Sardiska poeter, konstnärer och författare.
På Sardinen finns ett otal s.k Nurager, en slags stentorn från bronsåldern. Det sägs att Sardinien var den första, av människor bebodda delen av Europa och att dessa s.k. Nuragier tjänande hos de egyptiska faraonerna. Genom historien har Sardinien varit belägrat av många olika folkslag och alla dessa har satt sin prägel på både arkitektur, traditioner, språk och mat.
 |
| Nurage |
Hit upp i bergen kommer man via mycket slingrande men förvånansvärt bra vägar. Det tar sin tid men det känns tryggt att köra på vägar där man åtminstone kan mötas. Runt Nuoro besökte vi Nuragier, utgrävningsplatser och fick en inblick i den betydelse som konstnärerna har på ön. Innan vi landade för natten gjorde vi en resa till fem små bergsbyar. På 1000 meters höjd ligger Fonni, den by som är högst belägna på Sardinien och här sägs det komma snö på vintern (det finns skidlift). Nu var det söndag och stendött i alla de fem små byarna.
Vi hade bokat övernattning i den lilla staden Mamoiada. Staden är belägen mitt i vinområdet där druvan Cannonau (grenache) står för ca 90 % av odlingarna. Druvan får här en alldeles särskild karaktär pga den höga höjden och terroiren. Vinodlingarna ligger på ca 650 m - 750m höjd. Här gjorde vi ett antal vingårdsbesök;
Giuseppe Fedielesu www.giuseppesedilesu.it
Vi hade provat ett vin från gården på vårt restaurangbesök och därför bokade vi ett besök. I området kring Mamoiada är det ju druvan Cannonau som gäller och de sägs vara de bästa på ön. Vi fick en fantastisk vinprovning. Vi fastnade speciellt för;
Mamuthone, Cannonau di Sardegna D.O.C. Rosso. Ett typisk Cannonauvin från Maimoiada. Härlig frukt med mjuka tanniner och lite citrus i eftersmaken.
Vi blev också förtjusta i Granazza Barbagia I.G.T. Bianco. Granazza är en för oss helt okänd Sardisk druva. Ett underbart vitt vin. Smak och doft på gränsen mot ett orange vin.
Cantina Mussennore, www.cantinamussennore.com Ännu en familjeägd vingård i Maimolada. Vi kom och störde mitt i den första skörden men familjen bjöd trots detta på en fin provning. Mycket mindre gård än den föregående. 1976 planterade morfar Gesuino Canneddu de första vinstockarna. Vinerna var goda men alltför dyra. Vi fastnade för;
Mussennore Riserva 2019 – Cannonau di Sardegna DOC. Typisk Cannonau från området.
Granazza – IGT Barbagia. 100% Granazza, till färgen gyllene gul med intensiv frukt, frisk och gott.
Besöket i bergen var ämnat åt banditer och historien kring dessa. Vi tog de vindlande vägarna till byn Orgosolo. Detta har varit banditernas huvudstad ända sedan romersk tid. En mycket isolerad bygd, en fattig bygd med fåraherdar, människor som levde utanför lagar och regler som banditer och individualister. Ända fram på 1990-talet stod banditerna för kidnappningar med krav på lösen. Vid sidan av detta arbetade man bla som fåraherdar, tillverkade ost och annat som gick att sälja. Orgosolo ligger mycket isolerat men vackert. I byn finns betydande höjdskillnader och de smala gränderna sätter fart på fantasin. På i princip, samtliga byggnader i byn finns muralmålningar. Det är vackra poem som kombineras med storslagna bilder, det är som att gå runt i ett museum eller i en konsthall men det är utomhus och människorna bor i alla husen. På torget i byn bjuds vi lokal mat och mycket trevlig stämning.
Resan går vidare söderut där vi stannar i byn Sogrono för en vinprovning på den kommunala caven. Fabio presenterade områdets Mandrolisai viner. En speciell DOC. Provningen var på Italienska o det var mycket familjärt och trevligt.
La Cooperativo Agricola Cantina. Del Mandrolisai, (östra Sardinien) www.cantinadelmandrolisai.com
Kent'Annos Mandrolisai Rosso DOC Biologico 2023. Vinet är en blend av druvorna Cannonau di Sardegna, Muristeddu (Bovale Sardo), Monica di Sardegna. Mycket trevligt vin. Det blev ett inköp.
Målet för dagen är det sydliga vinområdet runt den lilla staden Serdiana ca 20 km från Sardiniens huvudstad Cagliari. När vi planerade resan kom vi fram till att två veckor är alldeles för kort tid för att betrakta alla områden på ön. Vi valde därför bort den sydligaste delen och lovade att komma tillbaka hit. Vi kunde dock inte motstå detta berömda vinområde så det blev en kort visit. Vi övernattade i grannstaden Dolianova men hade turen att komma med på en mycket läcker provning på stoltheten Argiola, Sardiniens mest berömda vingård. Antonio Argiola startade sin vinframställning med 3 ha mark just runt Serdiana, när han dog 102 år gammal hade han 243 ha runt på ön men hans livsverk finns kvar i den gamla byn och det har barn och barnbarn lovat att det så ska vara.
Argiolas, www.argiolas.it Vi fick nöjet att delta i en provning tillsammans med tre andra par. Provningen kostade 50 euro/person. Vilket var bra eftersom vi inte kunde köpa med vin (pga flyg). Vi fastnade för gårdens flaggskepp som fått många internationella priser.
Turriga 2019, IGT. En blandning av Cannonau, Marignano, Bovale Sardo och Malvasia Nero. Ett mycket kraftigt och trevligt vin finns att köpa på Systembolagets beställningssortiment.
Iselis Monica, Provningens överraskning. Gjord på den inhemska druvan Monica. Vinet har legat 12 månader på barriquer. Mycket gott.
Byn i sig var mycket trist, så även grannstaden men mat och övernattning var det inget fel på.
Efter dessa dagar i bergen längtade vi efter bad och vackra stränder och turen gick därför vidare till västkusten och stränderna kring staden Oristano. I området dominerar druvsorten Vernaccio. Området är även känt för sina fantastiska råvaror både från land och hav och är centrum för den s.k. slow-food rörelsen. Här är pecorinoosten som godast. Efter en tur i staden kör vi mot de vackra stränderna på den s.k. Sinishalvön. Längst ut på halvön ligger Tharros ruinstad. Staden anlades av Fenicierna på 800-talet BC och utgrävningen är mycket omfattande och ligger helt fantastiskt mellan två hav. Även romarna har anlagt ett antal byggnader i staden bla badhusen och aquedukten. På platsen finns också Nuragisk bosättning. Tharros är en oerhörd upplevelse, ett forum Romanum omgivet av hav.
Närheten till Oristano och dess råvaror var påfallande. Bottega till pastan var underbar. Bottega är som vi tidigare nämnt multefiskens rom som saltas, röks och skivas och serveras på många sätt bla till spagetti eller som antipasti. Delikat!!
Avstånden är inte så långa på ön men 20 km kan ta flera timmar. Så var det på vår utfärd till den måleriska lilla staden Bosa ute vid kusten. Staden syns på långt håll med sina kulörta hus i solljuset. Husen hänger på bergskanten på ena sidan av floden och högst upp tronar slottet Malaspina från 1100-talet. Staden byggdes en gång upp av en Toscansk familj, namne med slottet. Här odlas Malvasiadruvan och det märks på stadens huvudgata där ett antal vinhus slåss om kunderna. Staden är vacker både på avstånd och på närmre håll. Den omges av vackra stränder med grottor och turkost vatten.
Dagarna gick väldigt fort och det var dags att ta sig ännu en bit uppför Västkusten till den fina staden Alghero.
Här är det spanska inslaget tydligt i både arkitektur, mat och språk. Här njöt vi strandliv, kulturliv och matliv innan turen gick vidare till den lilla vackra staden Castelsardo. Denna lilla pärla på den norra kustremsan har blivit utsedd till en av Italiens mest pittoreska städer.
Vi håller med trots att allt gick uppför, trappor, backar, smala gränder och färgglada hus, härligt.
Efter en kväll med god mat och en natt i ett hypermodernt rum gav vi oss iväg mot vårt sista boende på ön. Här i den lilla byn Cannigione spenderade vi tre nätter. På kustvägen strax utanför Castelsardo passerade vi det mycket genuina området, Isola Rosso. Vi har varit på många ställen i världen och sett många genuina kuster men detta slår det mesta. Röda klippor som i årtusenden mejslats ut av hav och vind till fantastiska monument, ansikten, hålor, bassänger, ja allehanda skapelser som lyste i solgasset. Att doppa fötterna bland dessa konstverk var som att bli ett med naturen.
Nu gick färden in i ett annat mycket berömt vindistrikt, Gallura. Här dominerar Vermentinodruvan. Här trivs den bäst i graniten. Den är mycket smakrik, frisk och god. De stora vackra vingårdarna här gör mycket bra viner. Kanske de bästa Vewrmentinovinerna i Italien. Om ni ska besöka Sardinien så kommer här några tips;
Capichera Winery, www.capichera.it. Trevligt och kunnigt bemötande. Otroligt vackert belägen vingård med utsikt över planteringarna. Vermentinovinerna var dessutom också utsökta.
Vigni Surrau, www.vignesurrau.it. Ligger strax utanför Porto Cervo. Mycket vacker, påkostad och elegant vingård. Värt ett besök bara för skönheten.
Tenute Olbios, www.tenuteolbios.com, Trevligt belägen vingård med mycket bra viner
Området där vi befann oss är det mest omtalade och kända på Sardinien. Kusten en liten bit bort kallas Costa Smeralda och hit kommer Jet settet med sina enorma lustjakter. Här ligger flotta hotell, aldrig högre än att de smälter in i naturen. Här handlar det om segling, sol och vackra människor, här kostar det!
Nu var det dock september och yakterna var så gott som övergivna för året. Flera hotell hade redan slagit igen och priserna hade säkert gått ner en del. Vi ägnade tiden att åka ut till de mycket vackra öarna i Maddalena arkiepelagen, att besöka ovan nämnda vingårdar och givetvis till att besöka några av de vackraste platserna på Costa Smeralda.
Cannigione i sig var en liten men vackert belägen stad med vacker strand. På strandresturangerna serverades utsökt fisk och närheten till hela norra delen av ön var en stor fördel.
Vår sista dag på Sardinien skulle vi spendera i Olbia. Staden var dock lättbesökt, det var en huvudgata och en fin hamn men sen tog det slut.
Vi drog till Battista. Battista är en spökby, ingen bor där, den är övergiven. I Tuccis program om Italien slutar avsnittet om Sardinien i byn Battista. Där besöker han en kvinna som lämnat advokatyrket och köpt upp alla husen i den lilla övergivna byn. I Battista bodde hennes släkt och den sista som lämnade var hennes 95-åriga farmor. Nu har hon sedan 7 år tillbaka ett matutcvecklingscenter där hon bedriver kurser i gammaldags matlagning mm. Hon heter Simonetta Bazzu och hon tog emot oss med förvåning men med en gästfrihet som gränsade till det otroliga. Vi råkade komma mitt i en matlagningskurs. Trots detta bjöds vi en rundvisning, pastarätt att äta och en flaska vin som present. Hon gav oss en timme av sin tid efter att gästerna gett sig iväg trots att hon inom några timmar skulle ha nya kursdeltagare. Vi bjöds allt och hon hoppades vi skulle ses igen men då ville hon att vi skulle höra av oss innan. Vilken gästfrihet av denna mycket vackra kvinna!!!! Simonetta hoppas att hennes initiativ att försöka få landsbygden att leva igen ska ge ringar på vattnet så att fler satsar på övergivna platser som kan leva upp igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar