onsdag 7 december 2016

En andra rapport från vinfälten



Efter en underbart solig o varm vecka på fälten så kom åskan med buller o bång. I Frankrike kan det regna och det är vad det gjort de senaste dagarna. Mellan regnen har dock solen lyst. Vi vill ju gärna utföra vårt arbete så trots allt har vi ha gått ut på fälten, men det är förgjort, vi sjunker ner till knäna i leran som klistrar sig fast på skor o stövlar. Som vanligt har vi sällskap med våra mycket fina kompisar, gårdens hundar – Silvia och Titou – de följer oss ut varje morgon, hem vid lunch och sen ut igen o tillbaka framåt eftermiddagen – de får goda saker hos oss o mycket kel o klappar – härligt med trogna kompisar! Det finns dock mycket annat att ta sig för i 17 grader. 




Den 18/11 besökte vi tillsammans med några vänner restaurangen Petit Pierre i Beziers. Pierre har de senaste två åren vunnit Top Chef i Frankrike och han har skapat ett fantastiskt fint matpalats, mysigt och ombonat, mycket god mat och rimliga priser. Kommer ni till Beziers så är Petit Pierre ett måste.
Vi har också tagit oss tid att utforska Beziers och Canal de Midi, vi har varit på Jazz och på två franska julmarknader - en på Chateau de Cassan och en på en vingård vid namn Saint- Georges D’Ibry. På vingården smakade vi inte bara viner utan också helt fantastisk ost från Pyreneérna, vi köpte på oss en del.Vi provade givetvis gårdens viner bla två Chardonnay, en med och en utan ek. Den oekade var hyfsad så den fick följa med hem. Vi provade också några av gårdens röda men vi blev inte så förtjusta.

De senaste dagarna har solen visat sitt varma ansikte igen och vi kan återgå till klippningen. Nu har vi gett oss på 4-åriga Cabernet Sauvignon, ett för oss nytt sätt att klippa. Fältet innehåller ca 5000 plantor så vi har att göra! Klippningen kräver sin man och kvinna. LarsPeter får ont i ryggen och klipper även av ståltråden som rankorna hänger på. Han får arga blickar från vingårdskompisarna. Åsa får ont i armarna som tenderar att somna. Hon har även lite skavsår på handen efter att ha bundit upp flera tusen 3-åringar. Åsa får klagomål på att hon sprider klippet och inte samlar det i mitten av vinraden. Trots allt verkar alla nöjda med vårt arbete.

Det är första veckan i december och evenemangen avlöser varandra. Det är glöggfester hos svenska vänner, stor jullunch, organiserad av Scandoc,- en förening - för skandinaver – av skandinaver- en France, restaurangbesök med god mat, mm. Jullunchen var fantastisk – ett riktigt julbord med allt, snaps, sång o trevligt sällskap.
Vädret är härligt, frost o rutskrap på fredagsmorgonen - ett härligt bad i Medelhavet på eftermiddagen ca 14 gr.

Nu är det jul i Frankrike – även här är det girlanger, tomtar, snögubbar, klappar, sånger och marknader. En trevlig tradition är öppna vingårdar där det bjuds på provning med tilltugg. 
I helgen besökte vi två gårdar i Faugeres, Sarabande, /www.sarabande-wines.com och Chateau de La Liquière www.chateaulaliquiere.com.
Sarabande är en liten gård med vinmakare från Australien och Irland. Gården har enbart röda viner men också Gin. Vinerna är fruktiga och välbalanserade och vi tilltalas framförallt av "Les Rabanes

Chateau de La Liquière ligger i den svåråtkomliga byn Cabrerolles, en underbar vingård med härliga viner. De har ett stort sortiment som vi provar igenom tillsammans med små tapas. Vinerna är utmärkta: smakrika, välbalanserade och blir bara bättre med åren. De kostar lite mer än vad som är vanligt i vårt hörn av Frankrike.  De är dock värda sina kronor, vi rekommenderar ett besök om ni har vägarna förbi. Vi tilltalades främst av Cistus, ett Syrah från högbelägna fält, ja vi har köpt det förr men det blir bara bättre med åren. Malpas, även det en Syrah från ett speciellt fält på höjden, ett vin att njuta vid speciella tillfällen.

I morgon åker vi hem till Sverige några dagar för att sedan återvända Syrah-stockar som vill klippas.















lördag 19 november 2016

En första rapport från vårt arbete på Domaine de Brescou


Den 28.e oktober var det dags för oss att bege oss till Frankrike och påbörja vårt vinterarbete som vingårdsarbetare.
Vi har bestämt oss för att ägna vintermånaderna till att klippa, binda och allt vad som hör vinter till i en vingård. Vi kommer att bo ute på gården så det blir riktigt lantliv.
Vi tar det lugnt ner och stannar i Condrieu i norra Rhone. De är särskilt berömda för sin Viogner och för sina Syrahviner. Vi dricker en underbar Cote- Rotie till god mat på kvällen och får med oss några fina Viognerviner på resan.

Den första veckan i Languedoc passar vi våra vänners CG o Lisbeth Quist hus i Valros under den tid då de är på besök i Sverige. De är ett spännande par Claes Göran har nyligen gett ut sin första bok. En fullpropppad krigsroman ”Offizier” och Lisbeth är konstnär samt arbetande konstnärlig smed. Vi tackar dem för att vi fick möjlighet att bo i deras underbara hem.


Vi har tur, för redan första veckan är det dags att testa och avsmaka alla primörerna. Vinmakaren Lars Torstensson är på plats och vi smakar och han blandar och vi smakar och spottar ut. 2016 blir säkert ett riktigt fint vinår. Särskilt de röda primörerna har mycket body i sig, tanniner, syra och djup.
Den 13 november är det premiärklippning. Vi tilldelas ett fält på 1,8 ha med treåriga Pinot-noirstockar. De ska alla klippas ner till en ca 70 cm hög stock. Vi har försetts med batteridrivna sekatörer, västar och skyddshandskar, solen lyser och vi är sugna på att ta oss an våra första stockar.
Idag är det den 17 november och vi har klippt samtliga vinstockar på fältet. Vi har varit flitiga i solskenet, möjligen beror det på att vi har fastat under veckan och då har hårt arbete fått tiden att gå fort. Nu kan man tro att fältet är färdigt men nej nu ska samtliga stockar bindas upp på ståltråd. Den uppgiften tar vi oss an under morgondagen.


 






onsdag 26 oktober 2016

Halvårsmöte i HCCS med crème de la crème champagner


Det var verkligen en helafton bland det bästa som vankas. Kanske kan det tyckas vara låga poäng på dessa dyrgripar men vi har seriöst provat dem sida vid sida, vi har en del skilda uppfattningar men känner oss tillsammans nöjda över resultatet. Samtliga dyrgripar kan med fördel avnjutas vid minnesvärda tillfällen både med och utan maträtter. Vi inmundigade under dagen både äggakaka med fläsk och äpplen, ostron och hummer. Salut!

Helsingborgs Champagne- och Canastasällskap hade under lördagskvällen en" for once in our life"-provning. Ikväll skulle Crème de la crème bland världens champagner avsmakas och bedömas sida vis sida och rankas i vår egen s.k. Ekskala. EK-skalan har poänger 0-10 och där Gosset rosé  (7,0) är utgångspunkten.


1.   CHAMPAGNE JACQUESSON, AVIZE Champ Cain - 2005
Ett av de äldsta champagnehusen. Blanc de blanc alltså endast chardonnay. Doften är inte särskilt framträdande men har toner av äppelkärnhus. Smaken är frisk och syrlig med inslag av gröna äpplen. Kvällen torraste champagne. Mycket god och dyr. Poäng 7,0 poäng 










2. MOET CHANDON, DOM  PÈRIGNON,  Vintage 2006
Pino noir 40 %, och 60 % Chardonnay. Vegetativa dofter men för oss obestämda. Kanske umami. I smaken äppelkärnor och mandel. Upplevs som lite fet. Torr men med mjuka toner. Låg syra. Mycket god och dyr Poäng 7,0









3. BOLLINGER, La Grande Année Brut, 2005
Fruktig mogen doft med inslag av gula äpplen, nektarin och aprikos. Balanserad smak med inslag av gula äpplen. Viss sälta i eftersmaken. När vinet blev varmare kvarstod doft o smak. Ett mycket bra vin. Bäst bland 7 poängarna. Poäng 7,0









4. LOUIS ROEDERER, Cristal Brut, 2007
 Pinot noir 55% och 45 % Chardonnay. Komplex doft med inslag av rostat bröd och blommor. Smak av äpple, vanilj, lakrits och citron. Grapefrukt i eftersmaken. Utmärkt champagne men dyr. Poäng 7,5 







5. POL ROGER Cuvée Sir Winston Churchill, 2004
Mogen balancerad doft med inslag av frukt kryddor och lite ekfat. I smaken mjuk och fin syra. Fyllig mogen fruktsmak med inslag av gula äpplen. Kvällen bästa Champagne. Poäng 8,5








6.VEUVE CLICQUOT, La Grande Dame

Klassisk champagne. Pinot noir 60% och Chardonnay 40%. Fruktdriven doft men inslag av persika och nötter. Vi hittade sötsyrliga smaker med inslag av honung, nötter och kryddor. En av kvällen bästa viner. Poäng 8,0 





7. KRUG, Grande Cuvée
Klassisk Cuvée från Rheims. Nyanserad doft med ton av skog i form av nysparkade höstlöv, lite choklad, bröd och nougat. Frisk,torr och fyllig smak med inslag nötter och äpplen.Mycket lång eftersmak. Ett av kvällens bästa viner. Behöll sin syrlighet även när det blev varmare. Poäng 8,0.







Detta var en oförglömlig kväll bland världens bästa viner. Dessa dyrgripar har vi försökt värdera sida vid sida, kanske lite väl låga poäng men dock i fint sällskap. Du kan välja vilken av dem som helst att inmundiga vid ett eller annat speciellt tillfälle, det blir aldrig misslyckat vare sig med eller utan något ätbart till. Vi samsade under dagen och kvällen vinerna med både äggakaka med fläsk och äpplen, hummer och ostron men också med Canasta Salut!


söndag 4 september 2016

Några dagar i Serbien i slutet av augusti. Grannresa till Bacina i Serbien

LarsPeter har varit där tre gånger förut och berättat många fantastiska historier om byn, grannbyarna, människorna i byn och upplevelser från dagar och kvällar med grillade grisar, vin o grappa. Åsa var nyfiken, på gränsen till sprickfärdig när vi nu äntligen skulle komma iväg till Serbien och den lilla vinbyn Bacina. Det skulle också bli extra kul att se Belgrad, staden med de två floderna Sava och Donau. Vinmålarna Anders Ulveman och Alexander Milunotovic ordnade denna gång resan för oss grannar i vår bostadsrättsförening. Vi var tre par grannar som tillsammans med Anders, Alec och Anders dotter Linn tog flyget med Wizz air från Malmö till staden Nis.

På flygplatsen väntade en hyrbuss som vi hade stor nytta av under hela vistelsen i Serbien. Nis är en relativt stor stad, rätt sliten men betydligt närmare Bacina än Belgrad. Väl framme i byn Bacina kunde vi konstatera att det nya huset i stort sett var klart. Snyggt inrett med sköna sängar, fina rum för provningar och för konferenser för den som vill. På nedre botten och i källarplan fanns diamanten, själva vineriet med nya fina tankar och tunnor och ett jättemysigt provningsrum. Värmen stod oss bi o poolen lockade.

Vi spenderade tre dagar i Bacina med omnejd, ja omnejden var främst den större byn Varvarin där vi blev inbjudna till borgmästaren, hela gänget.
Resesällskapet på besök hos borgmästaren i Varvarin
Varvarin var en trevlig by med många fint renoverade hus och en hel del vattenhål och restauranger. Bacina lite mer slitet men så blir det i en avfolkningsbygd. Arbetstillfällena lyser med sin frånvaro och ungdomarna drar till Belgrad och andra större städer. Dagarna på vingården gick åt att provsmaka vin, dricka vin, äta goda, på platsen odlade grönsaker och att bada i poolen. Vi gjorde en traditionsenlig traktorutflykt ut i vinplanteringarna med picnic, underbart. Naturligtvis ingick ett besök hos barberaren och i de närbelägna romska byarna med sina miljonvillor och begravningsmausoleer. Ofattbart!


Ja, så till vinerna, Bacina vinos viner blir bättre och bättre för varje år. Modell Dolina Barrique Nr 70426, Dolina Rosè Nr 74426 och Dolina XII Nr 76794 som är riktigt bra och har också erhållit en rad utmärkelser. Nu senast bronsmedalj av Decanter.

På resan mot Belgrad stannade vi på Aleksandrovic winery (www. Vinarijaaleksandrovic.rs) som är en av de ledande vingårdarna i Serbien. Vingården omfattar ca 75 ha odlad mark. Den är vackert belägen och mycket modern i all sin utrustning. Gärden är stor och påkostad med frikostiga ytor för besökare och avsmakare.  Här mötte vi vinmakaren Vlada Nikolic fd handbollsspelare. 
Vinmålare Anders Ulveman, vinmakare Vlada Nikolic och vinmålare Aleksander Milunotovic
Vlad är en av Serbiens mest kända vinmakare. Han är s.k. flying winemaker(konsult) och har uppdrag hela östra Europa.
 Vi fick en imponerande vinprovning med nya glas till varje nytt vin.Vi startade med gårdens mousserande viner som går under namnet Trijumf: Vi smakade både en ren Chardonnay och en Pinot noir. Sällskapet var delade i sin smakuppfattning. Somliga fäste sig vid Chardonnay och andra vid Pinon. Kort sagt, vinerna var mycket bra med härlig syra och friskhet. 

Vi fortsatte med Harizma 2009, en Chardonnay med mycket tropisk frukt som ananas, mango och lime. Nästa var Trijumf gold, 2012. En blandning av Sauvignon blanc, Pinot blanc och Riesling. Komplex doft och smak. Friskt med fin mineralitet. Utmärkta vita viner.

Vi gick över till de röda vinerna först på tur stod Trijumf noir 2012. En god Pinot noir som verkligen har toner av körsbär. Vi fortsatte sedan bla med Rodoslov grand reserva, 70% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot, 10% Cabernet Franc. En riktig Bordeaux-blandning som legat på fransk ek i två år.Totalt provade vi 8 viner. Framförallt var det de mousserande vinerna samt Pinon som föll sällskapet på läppen. Samtliga viner provades i till vinet passande Riedelglas. Vi lämnade den vackra gården med en beställning som på något sätt ska fraktas till Sverige. 

Belgrad är en typisk östeuropeisk stad, inte vacker men coming. Du äter och dricker mycket mycket billigt och det finns allt att handla om du är intresserad av det. Vi hann med en underbar båttur med mat och dryck på de båda floderna och en liten rundtur till trevliga kvarter. Vi kommer att återvända till Belgrad. 
Tack Anders o Alek för en fantastisk resa.




måndag 25 juli 2016

Två veckor i Occitanie juli 2016

Vårt arbete som huspassare i Frankrike fortsätter. Denna gången är det Annika och Erik Emanuelssons hus  i Magalas som behöver passas medan paret är på semester i Sverige. Vi hade ju bestämt oss för Frankrike just denna tid då Touren passerar "vår" trakt.
Eftersom det regnade hemma i Helsingborg, så åkte vi tidigare än tänkt, vi längtade ju efter värme o sol.  Det är mysigt att ta det lugnt på bilfärden och ta tillfället i akt o besöka nya platser. Denna gången hade vi sett ut det tämligen oprövade vinområdet Pfalz. Vi stannade i den måleriskt vackra byn Deidersheim. Pfalz är Tysklands största vinregion med 800 000 ha odlad mark. Den ligger på den tyska sidan av Vogeserna och är den soligaste platsen i Tysklands vinområden. Genom hela Pfaltz går den vackra Deutsche Weinstrasse och området lämpar sig väl för cykeltramp. Riesling är den mest planterade druvan. Här finns allt från billiga söta viner till knastertorra dyra kvalitetsviner. I byn besökte vi två vinproducenter:

Weingut Kimich: www.weingut-kimich.de
Vi fick en bra genomgång av gårdens olika Riesling. Vinerna var mycket prisvärda och naturligtvis fick vi med oss en låda. Vinkällaren ligger mitt i Deidesheim och drivs av femte generationen vintillverkare.

Dr Basserman-Jordan, www.bassermann-jordan.de
Denna legendariska vinfirma har rötter sedan 1718. Verksamheten har sen dess förblivit inom släkten. Släktgården var en gång ensamägare till den bästa vinmarken i Pfaltz, Jesuitengarten i grannbyn Forst. Gården hade ägor över ett stort område i dalen, lite här och lite där på fin mark. Vi träffade marknadschefen, en ung kille som snart skulle gifta sig med en språklärare. Vi minns inte namnet men han var duktig på engelska och hade studerat vin både i Tyskland och utomlands. Han gav oss en prima orientering kring gårdens Riesling, vi fick en intressant insikt i hur odlarna i Pfaltz ser på kollegorna i Frankrike och andra delar av världen osv. Ja kontentan är given - Inget går upp mot tysk Riesling. Vinerna här var torra och utmärkta att lagra.
Vi fastnade för de utmärkta Kieselberg och Auf der Mauer. Fantastiska viner som gott kan ligga några år före intag.













Det blev inga fler vinstopp på vägen till södra Frankrike denna gång. Nu gick färden vidare till Magalas. Vi måste ju hinna fram lagom till semifinalen i fotbolls EM. Frankrike - Tyskland.
Final i Magalas.

Vi kom fram sen onsdag, fredag kväll var det som vanligt vinfestival i Pezenas och på söndagen slog byn Faugeres upp sina dörrar och presenterade sin apellation. Det var en het söndag men vi bestämde oss för en cykeltur till Faugeres, ca 5 mil retur. Det är härligt med goda vänner, väl i Faugeres fick vi cykelpass hos Ariana och Arne och dessutom dopp o hopp i deras härliga pool. Festivalen är verkligen festlig med musik, dans o vin. Här promenerade vi runt, smakade vin och träffade bekanta. Det var ju inte första gången i Faugeres och de flesta vinerna har vi redan skrivit om men några nyheter hann vi med:

Nya för oss:
Domaine la Sarabande, www.sarabande-wines.com
Domaine La Sarabande etablerades 2009 av makarna Isla och Paul Gordon. Efter att de varit verksamma på olika vinerier i Nya Zeeland och Australien blev målet att skaffa sig en egen verksamhet. Gården är liten och de producerar ca 30000 buteljer. Vinerna har blivit bedömda av Robert Parker och gårdens  A.O.P Faugères Syrah ‘Les Espinasses’ har fått 92 poäng. Lovande och vi kommer säkert att besöka gården när tillfälle ges.
Domaine du Météore, www.domainedesmeteores.com
Även denna vingård är nyetablerad. År 2006 startade André Cellard och Chantal Ippersiel. Vi fastnade för gårdens burleska etiketter


Domaine Epidaure
Vinfestivalens överraskning var Domaine Epidaure. En ny vingård i den vackra byn Fos. Gården drivs av unge Jérôme Vialla. Samtliga viner var lovande men Cuvée Evidence var mycket god och prisvärd. Priset var endast 15 euro för detta enastående vin. Vi ska tillbaka innan priset fördubblas.

Chateau de Ciffre
För vår del hade vi inte tidigare hört talas om Chateau de Chiffre som har totalt 70 ha vinstockar 35 av dessa ligger inom apellationerna Faugeres, St Chinian och Languedoc. De odlar mest Syrah, hela 18 ha, men även Grenache, Mourvédre, Carignan, Viognier och Cinsault. Gården ägs av Nicolas och Miren de Lorgeril sedan 2007. Vi upplevde vinerna som mycket rena och distinkta i sina smaker och dofter. Utmärkta och ytterligare en gård att besöka.

Innan hemfärden på cykel, lång härlig nedförsbacke" handlade vi lite ost och några goda korvar. Det är härligt att färdas mellan vinraderna per cykel.


Vi måste naturligtvis skriva något om årets Brescou där vi också hade årets debut vad gäller turistprovning. Årets rosé är en höjdare, men det har hänt mest med gårdens AOP Chateau. 2013 års modell kraftfullt, fylligt med en fin doft av mörka bär och en mun fylld av viol med lakrits i eftersmaken, en härlig utveckling av vinet som har genomgått en stor förbättring. Det är roligt att följa ett vins utveckling som går på rätt håll. Ett annat Brescouvin som vi fastnat för denna sommar är Prestige blanc, en eklagrad chardonnay med fin rundör och syra.



Under denna vår vistelse har vi provat på livet i en mindre by. Främsta målet med vistelsen var ju trots allt cykling och tourens festligheter. Det blev träffar med vänner, vinfestivaler, fotbollstittande, många härliga bad i hav o flod, en härlig byfest i Magalas och en fantastisk kväll på La Belle Vue med Gunilla Backman.

Tyvärr fick vi än en gång uppleva en svart dag i det underbara landet Frankrike. Den 14 juli som betyder så mycket, svärtades ner av det tragiska dådet i Nice.
Vi tackar Annika o Erik för att de lät oss passa sitt stora och fina hus. Huset var snällt mot oss och vi hoppas att huset tyckte om oss. Vi tackar Frankrike än en gång, vive la France!












tisdag 28 juni 2016

Madeiraprovning på Meilcke & Hurtigkarl 2016-06-23


Dagen före midsommarafton var det dags för Madeiraprovning på en av Köpenhamns vackrast belägna restauranger, Meilcke & Hurtigkarl som ligger i Fredriksbegs slottshave.

Först lite om Madeiravinerna; de är fortifierade med en alkoholhalt mellan 17 och 22 procent.  De druvor som används är Sercial, Verdelho, Boal, Malvasia och Tinta Negra. Dessa kan även blandas. Madeiravinerna är klassificerade i grupper, Dry, Medium Dry, Medium Rich, och Rich beroende på vilka druvor som ingår. Sercial är alltid Dry, Verdelho Medium dry, Boal Medium rich och Malvasia är klassificerad som Rich.

Vinerna är tillverkade enligt principerna:
Canteiro vilket innebär att vinet är lagrat på träfat som oftast förvaras överst i vineriet där värmen är som högst. Faten är aldrig helt fyllda. I och med den höga temperaturen utvecklas vinet via oxidering.
Estufagem vilket har en spännande historia, man upptäckte att när vinet skeppades runt världen, gärna över ekvatorn, förädlades vinet och fram kom fantastiska aromer och smaker. Nu har man skapat samma betingelser genom att värma upp vinet till ca 50 grader celisius.

Vinerna är klassificerade enl nedan;
Åldersangivelse: Dessa saluförs som 5, 10, 15, 20,30 och mer än 40 år gamla.
Årgångsviner: Frasqueira som är lagrade i minst 20 år och Colheita som är lagrade i minst 5 år

Så till provningen:
Blandy`s Madeira Wine Company: 
Nu skulle vi äntligen få smaka Blandy´s viner. Vi har ju tidigare, vid en minnesvärd provning, smakat en Blandy från 1863. Vi återkommer till detta.

Nu provade vi bl.a en Malmsey 10 år och en Verdelho 10 år. Efter att ha provat oss igenom samtliga hus så var vi eniga om att Blandy´s 1996, Colheita var dagens höjdpunkt med sin fina doft av frukt och nötter och sin balanserade fyllighet i smaken.

Henriques & Henriques:
Firman  bildades 1880 av Joao Gocsalves Henriques och är fortfarande familjeägt.
Särskilt minnesvärd var Terranantez 20 år som även den var välbalanserad och fruktig.

H.M. Borges:
Borges har som övriga vingårdar gamla anor och bildades 1877. Vi gick igen hela sortimentet och tyckte att samtliga viner var i sötaste laget. 

Justino´s – Madeira Wines
Vi tyckte särskilt om Colheita 1995. Den var sötare än övriga välsmakande, men trots allt god.

Vinhos Barbeito:
Här har vi det yngsta familjeägda företaget. Det grundades 1946. Vinerna presenterades av den nuvarande ansvarige Ricardo Diogo Freitas.
Genomgående bra viner, även om de för min smak (Åsa) var lite spritiga. Vi fastnade för en Colheita 1996 som var bäst balanserad.

Att prova Madeira viner är svårt. Våra smaklökar bedövas snabbt och är troligen inte riktigt anpassade efter dessa viner. Våra doft- och smakpreferenser är tyvärr inte tillräckligt utvecklade i detta segmentet, varför våra analyser inte så utförliga. Det var trots detta en upplevelse att komma in i en ny vinvärld, att träffa vinproducenterna och få berättelser om företag med gamla anor. Vi tackar Madeiras Wine Institute för en trevlig och lärorik provning och vi ska vid tillfälle införskaffa en fin Madeira att spara länge i våra förråd.

 Vi kan dock inte låta bli att återigen återge ett tidigare publicerat vinminne:
År 1863 pågår det amerikanska inbördeskriget för fullt och Nordstaterna besegrar sydstaterna i slaget vid Gettysburg. I Sverige brinner halva Varberg ner. Dåvarande kungen Karl XV undertecknar en ny svensk riksdagsordning. I Sverige blir ogift kvinna nu myndig vid 25 års ålder, utan föregående domstolsbeslut.
Detta år producerar en vinbonde på Madeira det vin som vi fick möjlighet att smaka i lördags. Odlaren hade gjort vinet på Malvasia-druvan eller Malmsey som han kallade den. Producenten till denna vintage hette Blandy.
Anfadern John Blandy kom till Madeira 1808 och blev förtjust i Madeiras vin.  Familjen Blandy har alltså producerat Madeira sedan 200 år tillbaka. Nu driver sjätte respektive sjunde generationen verksamheten vidare. De skulle bara veta att vi igår drack ett vin från 1863.
Vinet hade kommit i vännen Jans ägo i mitten på 1980-talet genom en vän som köpt vinet på en dryckesauktion. Jan har sedan lyckats förvara vinet i kylskåpet till det rätta tillfället.
Det rätta tillfället var alltså i lördags kväll. Korken var hel och oskadad när flaskan korkades upp. Den dekanterades och efter några timmar var det dags.
Vinet var granat till färgen. Doften underbar och smaken var fantastisk. Trots sin ålder kändes vinet friskt med kraftiga dofter av russin och honung. Eftersmaken var otroligt lång och intensiv.

Vi åtta personer som var med, kände oss andäktiga och upplevde historiens vingslag i vinet. De personer som en gång i tiden odlade och förädlade vinet skulle bara veta att vi 150 år senare skulle njuta deras vin.



fredag 10 juni 2016

Barolo & Friends 2016 på Börsen i Köpenhamn

Barolo & Friends är en återkommande tillställning i Köpenhamn arrangerad av Vini del Piemonte, Strada del Barolo och Jens Simonsen. Vi har haft tillfälle att bevista detta trevliga arrangemang under ett antal år och i förra veckan var det åter dags att fördjupa sig i Piemontes fantastiska drycker. Ca 35 producenter mötte upp på Börsen detta underbart vackra och klassiska Köpenhamnshus. Här presenterades viner, choklad och Parmaskinka till flera hundra inbjudna gäster.

Tyvärr är det omöjligt att göra alla producenter rättvisa genom att prova deras viner, det är ett evinnerligt spottande och till sist är smak och doftlökarna som försmittade. Vi brukar, mest på känn, välja ut ett antal, så också i år:
  • Baccà, Ghilino Federico – Monforte d’Alba (CN)
En liten, relativt ny vingård med en produktion av 10 000 flaskor. Premiär för vintillverkningen gick av stapeln 2010 och 2014 var det första marknadsföringsåret.  Vi blev mycket förtjusta i Nebbiolo d'Alba  2012 och Barolo Bussia 2011. Vinerna var strama i traditionell stil och de kommer säkert att bli ännu bättre om några år. Mycket prisvärda.
  • Cascina Castlet – Costigliole d’Asti (AT) www.cascinacastlet.com
Här fastnade vi för de fräcka etiketterna målade direkt på flaskorna. Gården producerar ca 250 000 buteljer, de flesta med rött innehåll. Det bästa var Barbera Asti Superiori Litina 2012B. Vinet var tillverkat i Amaronestil men med hög syra. Alltför hög alkohol med därmed följande sötma.
  • Domenico Clerico – Monforte d’Alba (CN). www.domenicoclerico.com
Gården ligger i Monforte d Alba och producerar 110 000 flaskor. om året. Gården presenterade 4 olika Barolo och en Barbera. Barolovinerna från 2011 var mycket goda men det bästa för dagen var  ändå deras Barolo Percristina 2006. Överhuvudtaget var vinerna från denna gård utmäkta och de finns på marknaden i Danmark.
  • Manzone Giovanni – Monforte d’Alba (CN) www.manzonegiovanni.com
Gården ligger i Monforte och har en produktion på 50 000 buteljer. Ett antal av deras viner har fått över 90 poäng av Parker och även  höga poäng av andra namnkunniga bedömare. Druvorna odlas på 450 meter höjd. Vi provade oss igenom gårdens samtliga viner och fastnade för höjdarvinet Barolo Gramolere 2011. Härlig frukt med lång eftersmak och mjuka tanniner. Ett utmärkt vin. Till denna gård ska vi åka.

  • Monchiero Fratelli – Castiglione Falletto (CN) www.monchierovini.it
Familjeägd gård som ligger i den vackra byn Castiglione Faletto. Ligger nästgårds det B&B ,Tenuta Montanello, som vi bott på vid några tillfällen. Gården är tämligen liten med en produktion av 35 000 flaskor men producerar en bra Barolo. Hit kan vi tänka oss en tur.
  • Podere Ruggeri Corsini – Monforte d’Alba (CN) www.ruggericorsini.it
Vingården grundades 1995 av Loredana Addari och Nicola Argamante. Gården är tämligen liten på ca 10 ha och de producerar ca 75.000 flaskor. Här satsar man främst på Barbera och Lange Nebbiolo men även här fanns en Barolo som var stram o fin i smaken. Dagens bästa Barbera och Lange Nebbiolo kom från gården. Vinerna finns i Danmark, trevligt om man vill lära känna dem djupare.
  • Ponchione Maurizio – Govone (CN) www.ponchionemaurizio.com
Detta var den första producenten vi mötte och provade, vilket kan ha påverkat våra bedömningar. Vi provade oss igenom fyra av deras viner, ett vitt Arneis samt deras röda Barbera d'Alba, Nebbiolo och en Roero.
Vinerna kändes rena och tydliga med en härlig syra och rika på tanniner. Sammantaget var de mycket bra. När vi åker till Piemonte så får denna gård ett säkert besök. I Govone finns ett härligt B&B!
  • Tenuta San Mauro – Castagnole delle Lanze (AT) www.tenutasanmauro.com
Gården består av 40 ha men tillverkar endast 20 000 flaskor. Egendomen ligger naturskönt och har specialiserat sig på Barbarescoproduktion. Här smakade vi dagens bästa Barbaresco, Canova Riserva 2004 med stor smak, stram och välbalanserad. En gård att åka till!
  • Pescaja – Cisterna d’Asti (AT) www.pescaja.com
Nja. Allför mycket sötma för vår smak.Om någon är intresserad så finns vinet i Danmark.

Efter timmar av smakning och spottande var det dags för god choklad från Italien. Först presenterades dock härlig parmaskinka med olika "lagringstider". Skinkan var suveränt god och man kunde verkligen känna skillnaden i "lagring". Chokladen var också utmärkt även om man kunnat vara lite generösare med smakningen. Vi tackar än en gång för ett utmärkt arrangemang och nu längtar vi verkligen till Italien. Kanske blir det en vända i sommar.


tisdag 7 juni 2016

Vi har varit slarviga

Det var nu ett tag sedan vi kom hem från Nya Zeeland. Vårt engagemang med vår blogg har inte varit den bästa, vi har haft annat på programmet men nu gör vi en omstart.

En kort tid efter hemkomsten fick vi möjligheten att passa vännerna Claes o Lotti Jonssons utomordentligt vackra hus i Pezenas. Det var 14 härliga dagar i detta palats. Det var nymålat i rött, i italiensk röd färg. Huset är så vackert in i minsta detalj så man häpnar. Under vår vistelse fick vi besök av grannarna Lena och Lennart Jönsson som var på väg hem från Spanien. Köpenhamnssonen Ludvig med sambo Fanny kom också på ett snabbt besök i vår härliga stad.  Tyvärr var vädret inte det bästa under vistelsen men vi hann trots allt med ett bad i Medelhavet. Övrig tid ägnades framförallt åt att kolla hus och lägenheter för eventuellt framtida köp.
 Vinet då? Jo, men visst besökte vi vinbonden Arne Wennberg på Domaine de Brescou. Vi provade de nyproducerade vinerna. Vi var mest nyfikna på årets omgång av rosé. Fleur de été 2015 är lite annorlunda än vinet 2014. Vinet är inte lika fruktigt som tidigare men har å andra sidan en tydligare syra. Vinet är utmärkt och är en klar favorit bland Languedocs roséviner.

Vi besökte också Mas Jullien som ligger i den lilla byn Jonquières ca 4 mil från havet på sluttningarna av Plateau du Larzac. Här hämtade vi två lådor av det åtråvärda prestigevinet som vi hade reserverat för ett år sedan.  Det måste vara härligt att vara vinbonde och veta att allt vin är sålt redan vid skörd. 

I Cap Agde passade vi på att besöka den stora vinmässan Vinocap 2016. Omkring 200 olika vinproducenter presenterade sina viner för provsmakning. Tyvärr tenderar de här stora vinmässorna bli svåröverskådliga. Alltför många producenter och alltför många viner att bedöma. Vi mötte dock flera bekanta producenter bl.a Verena Wyss som menade denna mässa var en av de viktigaste mässorna för de lokala vinodlarna. Vi beställde några lådor av hennes underbart goda Viognier som ska avhämtas vid senare tillfälle.

Lars Peter hann även med att hålla en vinprovning hos Yvonne Tenninge på hennes vackra B&B, La belle vue. För Yvonnes gäster var provningen en introduktion av Languedoc och dess viner. Kul.

Vi hade två härliga veckor i underbara Pezenas. Vi återkommer till dig ljuvliga bygd, i juli, då årets Tour de France passerar området och dess byar.

Det är tufft att vara pensionär. Efter en vecka i Helsingborg var det dags för New York. Resan gick av stapeln tillsammans med vännerna Lars Ek och Ingrid Skog.

Det är andra gången vi är i denna världsmetropol tillsammans och även denna gång bor vi i en liten lägenhet på Manhattan. New York är alltid lika spännande att komma till, mångkulturell, aldrig tyst och sovande, alltid och överallt finns trevliga restauranger, barer, marknader, affärer och andra sevärdheter. Eftersom vi alla varit här ett antal gånger så är de nödvändiga sevärdheterna onödiga! Vi ägnade dagarna åt att besöka trevliga områden, trevliga restauranger och barer, parker och det otippade Coney Island. Här tog vi ett kallt bad i Atlanten, testade den berömda Hot Doggen och njöt av solen. Vinet, ja vi måste konstatera att amerikanska viner är dyra om de ska vara värda att dricka, synd.

Väl hemkomna tog vi bilen till vårt grannland Norge. Vi överraskades av värmen i fjällen men vädret i Hemsedal är skiftande och regn o dimma hör till vid våra besök hos sonen Rasmus och sambon Gina. Men inget skrämmer oss från vandringar med killen Yukon, han är alltid pigg på turer.




onsdag 16 mars 2016

Nya Zeeland och dess viner

Vårt vinintresse har under vår två månaders resa i husbil gjort att vi i princip varit i landets samtliga vinområden så när som i Nelson. Det är omöjligt att beskriva allt vi har smakat men vi ska ändå försöka ge oss på en utförlig presentation av landets vinområden och dess viner.

Nya Zeeland är ett litet vinland och ligger på 30 plats i världen vad gäller produktionsvolym. Vinindustrin på Nya Zeeland är som allt annat på Nya Zeeland ungt. Det var ju först på 1800-talet som det kom europeer, i någon större omfattning till landet och de förde då med sig vinkunskap.  Vinintresset har på senare år exploderat. På 1960-talet hade landet ca 400 hektar mark för vinodling och 2015 hade arealen ökat till ca 36 000 hektar. Numera finns det ca 673 vinerier och 762 odlare. Totalt producerar man 235 millioner liter vin. Varav ca 2/3 exporteras. De största exportländerna är USA, Australien och Storbritannien. Sverige kommer på plats 12.
Nya Zeeland är 160 mil långt och vinnäringen präglas starkt av det maritima klimatet. Ingen vingård ligger längre än 12 mil från havet vilket medför många soltimmar men också kyliga vindar från havet. Detta ger genomgående vinerna en god syrlighet.

Nya Zeelands har tio vinregioner. Sex ligger på Nordön och fyra på Sydön. Då Nya Zeeland ligger i södra hemisfären befinner sig Nordöns områden närmare ekvatorn än Sydön. Vilket innebär ett varmare klimat. Detta påverkar också vilka druvsorter som odlas i respektive region. Vinodlingen bedrivs i stort sätt helt med konstbevattning vilket man observerar genom att mellanrummen mellan vinraderna har grönt gräs.

En viktig utveckling och trend på NZ är hållbar vinproduktion (Sustainable Winegrowing) som påbörjades 1994. Idag är 94 % av producenterna anslutna efter dessa regler. Ca 7 % är idag organiskt certifierade och granskas av olika kontrollorgan. Vanligast är Bio-Gro. Endast 0,2 % är biodynamiskt certifierade.
I vår presentation börjar vi med Nordön och det nordligaste vinområdet

Northland
Området är tämligen litet. Här finns 14 vinerier. Värt att nämnas är att här planterades de allra första vinrankorna på Nya Zeeland år 1819.  Här odlas Chardonnay och många blå druvsorter.

När vi körde norrut passerade vi en liten vingård, Cottle Hill. Vi stannade och mötte en förtjusande kvinna, härstammande från Kalifornien men nu sedan 20 år vinmakare på NZ. Här smakade vi bl.a Tawny port samt en Dolcetto. Vinet var väl inget att hänga i julgranen. Dolcetton var t.o.m usel. Enligt vår mening passar Dolcetto bäst i Piemonte. Besöket var dock väldigt trevligt

Karikari Estate www.karikariestate.co.nz
På vägen mot Cape Reinga passerade vi NZ nordligaste vingård. Den heter Karikari estate och ligger underbart vackert med vidunderlig utsikt. Åsa var förare så en provningsomgång fick räcka – det blev Pinot gris, Sauvignon blanc, Rosé baserad på Merlot, en Pinotage och blenden Toa lti 2008 (”Den lille krigaren”) bestående av Malbec, Cabernet Franc och Merlot. Pinot Gris är ett bra vin, torrt och syrligt men övriga är inte värda en kommentar.

Auckland och Waikato
Auckland ligger cirka 20 mil söder om Northland. Här finns 111 vinerier. Även här är klimatet varmt och man gör bra rödviner. Strax utanför själva staden Auckland ligger den vackra ön Waiheke. Vinodlingen är en relativt ung företeelse på ön med start på 70-talet.
Efter ett uppfriskande bad tar vi oss runt med buss till tre av de 28 små vingårdarna på ön.

Mudbrick, www.mudbrick.co.nz
Mudbrick ligger enastående vackert, högt uppe på en klippa med det turkosa havet som fond, man tappar andan. Vinerna här är genomgående av hög kvalitet. De röda har dock en bakgrundssötma som inte riktigt faller oss i smaken men de är alldeles för dyra, inte ett vin under 200 kronor.

Goldie var den första vingården på ön, etablerad 1978. Här bjöds vi tilltugg och även här var det god kvalitet på vinerna men till alltför höga priser. Här smakar vi bl.a en rosé gjord på Merlot - mycket jordgubb i doften men torr o fin i smaken.
Te Whau, www.tewhau.co.nz
Den tredje lilla gården heter Te Whau. Den är belägen längst ut på en klippa och stockarna växer stupande, det är såå vackert.
Här smakade vi The Point. Vinet är s.k. Five-star Wines och är det bästa för dagen. Cabernet sauvignon 63%, Merlot 25%, Cabernet franc 9%, Malbec 4%. Samma vin, tre årgångar med helt olikartade väderförhållanden ger tre helt olika viner. Alla tre mycket smakrika men 2009 har mer komplexitet och balans. De är dyra men det blir en flaska här.











Gisborne

Gisborne på östra delen av Nordön, är den fjärde största vinregionen och här finns 18 vinerier med en spännande variation på druvsorter och vinproducenter. Chardonnay är den dominerande druvan med Pinot Gris som god tvåa. Vi besökte aldrig denna region men vi har smakat viner från odlingsområdet inköpta i butiker. Tyvärr kan vi inte nämna några särskilda vinerier men Chardonnaydruvorna från Mission Estate odlas i Gisborne

Hawkes bay
Hawke’s Bay ligger 25 mil söder om Gisborne och är Nya Zeelands näst största vinregion och står för 14 procent av odlingsarealen. Området har flest soltimmar på NZ. Här produceras mycket bra Chardonnay samt flera bra röda viner.
När vi kom till huvudorten Napier besökte vi New Zealand Winecenter. Här fick vi tillsammans med ett engelskt par en fantastisk fin genomgång av områdets viner. Dels fick vi se en videofilm i vilken vinmakarna presenterade sina viner.  Provningen delades upp på 6 vita samt 6 röda.

                  Alpha Domus Viognier, frisk och fin, Cabernet sauvignon, Merlot, cabernet Franc
     Stonecroft   Gewurtstraminer, god men dyr Syrah, höll inte
·      Clearview Reserv Chardonnay, fin men lite väl ekad och dyr
·      Crab farm, Sauvignon blanc, mycket bra med tropiska frukter
·      Baron & Potter Chardonnay, se nedan Cabernet Sauvignon, Merlot , Cabernet franc
·      Sacred Hill, Halo Red Blend, Merlot Cabernet, choklad och lakrits
·      CG Pask, Cabernet sauvignon, Merlot och Malbec, höll inte
·      Unison Merlot, Cabernet Sauvignon och Syrah, svartvinbärssaft
·      Crossroads, Talisman,  Hemlig blend
Av de vita tyckte vi att Crab Farms Sauvignon blanc var utmärkt. Inte alltför mycket gräs utan mer tropiska frukter. Mycket gott. Vi fick som extravin prova Baron&Potters Chardonnay. Detta var mycket bra, med inslag av krusbär, honung och kiwi. Friskt och njutbart.
Crossroads, Talisman, var det röda vin som föll oss mest på läppen. Det var en hemlig blend. Ett mycket bra vin med inslag av mörka bär, svarta oliver och peppar. Även nu – som jämförelse - bjöds vi på ett vin från Baron&Potter – en Bordeauxblandning  med toner av karamell och svarta vinbär. Mycket bra. Nu till våra vingårdsbesök i området:

Sileni Estates Winery, www.sileni.co.n
Den första gården vi åkte till var Sileni. Deras viner finns i Sverige.  Sileni är SWNZ –certifierat alltså en ekologisk driven vingård. Här träffade vi Ann Boustead som stod för dagens provning av åtta viner. Hon har en brevvän i Löberöd i Skåne sedan 51 år tillbaka och de har sett varandra en gång via Skype. Angela var en typisk kiwi, intresserad och hjälpsam.  Vi kom därifrån med kartor och mängder av tips för vår vidare resa. Själv var hon från Sydöns sydspets. Vad gällde vinerna så köpte vi deras Merlot Cut Cane från 2013.  Ett förföriskt gott vin som vi tvingades dricka upp under resan! Vi gillade även deras Sauvignon Blanc som turligt nog fanns i butikerna runt om i NZ.
Nagatarwara
Vi åkte därefter till granngården Ngatarwara. På vägen dit såg vi hur fåren betade mellan vinraderna. Detta var en nyhet. Vår vinguide var en trevlig kille från Argentina men bördig från Frankrike där han varit mycket. Gården var 30 ha stor och de producerade främst för egen marknad och för Kina. Förresten hade de en svensk tjej från Härnösand, Annika anställd på gården. Plötsligt hörde vi smällar från vinfälten. Det var ett för fåglar avskräckande varningssystem. Det lät som bomber som exploderade med ojämna mellanrum. Aldrig hört talas om något liknande. Även här fick vi god genomgång av gårdens olika viner.
Annika dyker upp och vi får ett spännande samtal med henne om hennes 6 år i New Zealand.  Med oss ”hem” fick vi gårdens Chardonnay samt en flaska med utmärkt Syrah. Dessa har tyvärr gått åt under resan men de är båda utmärkta viner. Syrahn intogs till ett fint lamm vilket var alldeles utmärkt.
Mission Estate, www.missionestate.co.nz
Vi hade bestämt att inta lunch på den gamla vingården Mission Estate. Tipset hade vi fått av en kiwi-kvinna på en pub i Taoro. Mission Estate är områdets äldsta vingård från 1851 som är inhyst i ett måleriskt franskt missionshus. Det ligger på en höjd med grandios utsikt över Napier och bukten, bedårande. Vi satt i trädgården. Vi har provat gårdens viner vid tidigare tillfällen och de gör bl.a en mycket trevlig Chardonnay. Detta vin intog vi tillsammans med en helt underbart god lunch. Deras övriga vita viner är lite i klenaste laget för vår smak. Vi inhandlade dock en jättegod Syrah även den har vi tvingats dricka upp.
Elephant Hill, www.elephanthill.co.nz
Efter lunch for vi till områdets senaste vingårdstillskott Elephant Hill, vackert belägen på vägen mot Cape Kidnappers. Modernt stuk, också den med restaurang. Gården är i tysk ägo och omfattar ca 50 ha. Naturligtvis provades de sex vinerna som ingick och här fastnade vi för deras rosévin gjort på Tempranillo, ett mycket friskt och torrt rosévin att njuta i sommarvärmen.

Wairarapa - Martinborough
Området består av tre delområden Martinborough, Gladstone och Masterton. De ligger längst söderut på Nordön, nordost om staden Wellington. Waipara har bara 3 % av NZ vinmark och tillverkar endast 1 procent av NZ totala vinproduktion. I regionen finns 67 vinerier. Martinborough är mest känt. I regionen görs många bra viner på Sauvignon blanc och Pinot noir. Regionen präglas av Lifestyle produktion; idealister och enologer.
Martinborough har varken hav eller sjö men en freecamping på ett Rugbyfält blir bra. Det är fredagskväll och på lördagen är det sommarens marknad i vår lilla stad. Det kommer minst 20.000 personer upplyses vi om och det kommer att bli så trångt att det inte är lönt at ens närma sig de centrala delarna. Vi får väl se men att döma av fredagskvällens pubbesök så finns risken. På puben är det vilda västernstämning och det känns som att det när som helst kan bli stort tumult, men inte här, alla är glada för imorgon är det marknad.
Vi tar en tidig morgontur bland stånden men hyr istället fina gröna cyklar och gör en mycket trevlig cykelvintur i denna dalgång, med fin Sauvignon Blanc och Pinot Noir. Vi har valt ut tre vingårdar som särskilt intressanta.

Martinborough Vineyard, www.martinborough-vineyard.co.nz
Först hamnar vi på Martinborough Vineyard. Gården är ekologiskt certifierad och här hittar vi utmärkta vita viner och en mycket fin Pinot noir. Provningen omfattar Pinot gris, en prisbelönt Chardonnay, en Riesling, en Sauvignon blanc och Pinot noir. Stockarna just utanför cellar door är 36 år gamla Pinot Noir! Vi trodde de var högst 15 men stockarna producerar ett utmärkt vin av bourgongeklass. Vi fastnade också för deras Sauvignon Blanc som var väldigt elegant. 25 % av frukten har legat på fat i 8 månader vilket framkallat de tropiska fruktsmakerna och tagit bort det gräsiga. Toppenviner som fick följa med ”hem”. Dock ej till Sverige.

















Schubert, www.schubert.co.nz
Nästa anhalt blir den tyskägda gården Schubert där en ung kvinna, Martina från Italien tar emot. Här får vi en härlig provning av deras sju viner som alla håller hög kvalitet, vi pratar vin och Sverige. Schubert har nämligen en svensk importör och många av deras viner finns på Systembolaget. Vinerna är genomgående europeiska i sin stil. Här träffade vi för första gången på en rosé på Pinot noir – nästan identisk med Brescou i doft och smak.
Robert Parker har gett gårdens Pinot noir, 93 poäng och utsett vineriet till ett av de bästa i NZ. Vi är benägna att hålla med, vinet håller mycket hög klass.  Köp och prova om ni kommer över det. Av Martina får vi många fina tips inför vår visit i Wellington så vi kommer säkert att både äta o dricka gott.
 
Ata Rangi, www.atarangi.co.nz
Nu var det dags för Ata Rangi, den mest berömda vingården i området. Här är det viss trängsel, men provningen av deras sex viner (fyra vita och två röda) blev fin och kvaliteten var mycket hög. Även här fastnade vi för Sauvignon Blanc och Pinot noir. Pinoten av högst kvalitet finns att köpa på Systembolaget liksom deras Chardonnay och Pinots Gris. Vi köpte för bruk på plats.
Det blev några gårdar till, en för lunch och vin, vinet här var ordinärt och en för namnet, Poppies.
 
Poppies, www.poppiesmartinborough.co.nz
Gården drivs av makarna Poppy och Shayne Hammond sedan några år tillbaka. Vinerna säljs endast på gården och den tillhörande restaurangen. En mycket trevlig och livlig Poppy. Visst var vinet gott men inte i paritet med de övriga.

Sydön

Nelson                                                                       
Nelson är Sydöns nordligast liggande vinregion. Här finns idag 35 vinerier. Odlingsarealen är endast 1200 ha.  Det odlas framförallt Sauvignon blanc och Pinot noir. Det förkommer även en hel del aromatiska gröna druvor som Riesling och Gewürtstraminer. Tyvärr gick resan inte till dessa vinerier så därför har vi inga ytterligare kommentarer kring vinerna.

Marlborough
Marlborough är utan tvekan Nya Zeelands flaggskepp och det mest spännande vinområdet. Här finns 140 vinerier som producerar ca 80 % av NZ viner. Den överlägset största druvsorten är Sauvignon blanc. Man kan säga att det är Marlboroughs Sauvignon blanc som gjort NZ känt som vinland. Som god tvåa kommer druvan Pinot noir och därefter Chardonnay. Huvudort för vinnäringen är Blenheim.
När vi kom till Blenheim hade vi tur, lördagen den 13 februari var det den årliga vin och matmässan i Blenheim, vi ställde in egen rundåkning o satsade på mässan.

Wine & Food festival 2016 i Marlborough
Tidig lördagsmorgon – kanske blir det trängsel på festivalen så det är bäst att vara i god tid. Ingen fara, på parkeringen invid vinfälten kan vi stå över natten – jättebra vi ska ju på vinfestival. Vilken fest, känns lite som Ascot vad gäller hattar och viss klädsel. Oj över 50 vinmakare, mattält med allt från langos till ostron, trevliga föreläsningar och kockshower. New Zealands bästa kockar och TV-matprogramsstjärnor underhåller med sin kokkonst. Vilken musik, toppenmusiker, en härlig dag i Marlborough. Nu till vinerna. Här kommer en redovisning av de viner som vi tycker är värda att särskilt beskriva.
Whithers Hill, www.witherhills.co.nz
Withers Hill är en stor egendom omfattande 30 ha. Vi får en trevlig provning av deras viner. Deras Sauvignon Blanc finns i Sverige och är ett mycket bra alternativ om man gillar Sauvignon Blanc, den är frisk, syrlig, torr och tropisk. Vinerna håller genomgående god kvalitet och vi fastnar för Pinot gris och Pinot noir som kommer att drickas upp under vägen.
Brancott Estate, www.brancottestate.com
Brancott Estate Ägs av Picard och är nog en av världens mest fotograferade vingårdar och det kan vi förstå. Det var så vackert att vi tappade andan. Vi tog massor av foton men de ger inte riktigt rättvisa. Här har man ett falkprojekt som är till stor nytta för vinodlingen. Man har problem med småfåglar som äter druvor men falkar äter småfåglar och är vinodlarens bäste vän.
I samband med ostprovning smakade vi Sauvignon gris, Pinot gris och Sauvignon blanc. Vi fastnade för deras Sauvignon gris som var frisk med en bra syra med smak av ananas och citrus. Passade utmärkt till färskost samt seafood och asiatiskt mat. Det var även en fin karaktär på gårdens Sauvignon Blanc. Vi har druckit denna både som aperitif och till bla  rökt fisk, vilket visade sig vara en bra val. Även denna finns på Systembolaget.


Stoneleigh, www.stoneleigh.co.nz
Stoneleighs Riesling och Pinot noir ingick i ostprovningen. Rieslingen var inget ostvin och lämnas därför utan kommentar. Däremot hade Pinoten mycket körsbär och kärnsmak i eftersmaken. Ett mycket bra vin.
Spy Vally kul namn på en modern vingård. Vi besökte vingården men träffade dem också på vinfestivalen. Vinerna var helt i vår smak, torra med frukt och syra. Härlig provning av två olika Sauvignon blanc, Riesling, Chardonnay, Pinot gris, Pinot noir och en rosé gjord på Pinot noir. Genomgående var det hög kvalitet på vinerna. Särskild uppmärksamhet vill vi rikta till deras på rosé och Pinot noir. Till vår glädje finns Sauvignon Blanc, Pinot noir och Riesling i Sverige, varför inte rosén.
Greywacke www.greywacke.com
Greywacke med vinmakaren Kevin Judd gör utmärkta viner. En gård, även den helt i vår smak. Här smakade vi deras Wild Sauvignon. En mycket ovanlig Sauvignon blanc. Fruktig och mycket torr utan den typiska gräsdoften. En av de absolut bästa.
Deras Pinot noir 2013 hade en intensiv körsbärssmak med lite beska och kärnsmak i eftersmaken, ett utmärkt gott vin.
Rapaura springs. www. rapaurasprings.co.nz
Rapaura springs är utsedd till årets vingård på NZ. Deras Sauvignon blanc 2015 är utsedd som världens bästa Sauvignon blanc 2015. En mycket frisk och välbalancerad Sauvignon blanc. Kanongod.
Saint Clair. www.saintclair.co.nz
Saint Clair är välkänd i Sverige. Flera av deras viner finns på Systembolaget men tyvärr inte Doctors Creek, Pinot noir 2014 som vi tyckte var en av de bästa pinoterna vi provat, ett vin av mycket hög kvalitet.
Totalt fanns över 50 vingårdar representerade och vi smakade viner från många fler än vi redovisat. En som håller hög kvalitet och som vi också hittar på Systembolaget är Cloudy Bay. Som sagt vi åt och drack gott hela dagen.
                                                                          Varannan vatten
Canterbury/Waipara Valley






















Canterbury ligger cirka 50 mil sydväst om Marlborough. Här möts de otroligt vackra Southern Alps och NZ största låglandsområde. Här finns ca 35 vinerier som producerar ca 2,8 % av NZ viner. Jordmånen är väldigt skiftande från skiffer-, sandsten- till lerjord.  Waipara valley ligger mycket vackert omgivet av berg, kullar med grönskande vinrankor och vattendrag som gör det möjligt att odla. Området är idealiskt för Pinot noir men det odlas också en hel del Riesling, Chardonnay och Bordeauxdruvor. Beroende på kvalitetsskillnader inom regionen råder delade meningar om huruvida Waipara ska vara ett underdistrikt eller en helt egen region.
Vår vistelse i Waipara valley gick i vinets tecken. Lördagen ägnade vi åt fem noga utvalda gårdar med mycket fin Pinot noir. Söndagen ägnades åt den årliga mat- och vinfestivalen i området.
 De fem utvalda:

Pegasus Bay www.pegasusbay.com,
Pegasus Bay ägs av familjen Donaldson och de är medlemmar i NZWG, en sammanslutning av gårdar med hållbarhetsperspektiv. Hela familjen arbetar på gården som också hyser en av NZ bästa restauranger. Gården, ja det lilla rosa palatset i sin helt underbara trädgård högt uppe bland kullarna, är som ett litet paradis. Pappan i familjen är professor, vinskribent och domare utöver sitt engagemang i paradiset.

Provningen var mycket trevlig och innehållsrik med fyra vita viner och två röda viner. Alla höll mycket hög kvalitet men av de vita fastnade vi för en speciell Savignon Blanc/Semillonblend. Semillon har legat på ek medan SB har legat i stål och detta ger en mycket fin komplexitet till vinet. Vi tar detta med ”hem”.
Pinot noir ett utmärkt gott vin med 18 månader på ek. Det är som sammet.
Det andra röda vinet, en blend av Merlot och Cabernet är också ett mycket bra vin som sjunger.

Greystone  Wines www.greystonewines.co.nz
Greystone Wines and Muddy Water är en relativt oansenlig gård om man jämför med Pegasus. De är biodynamiska och håller hårt på hållbarhetsperspektivet.
Vi får en omfattande och fin provning av fyra vita och tre röda viner. Den som sticker ut mest är en Pinotage, en mycket ovanlig druva för dessa trakter. Pinotagen är välbalanserad utan den rökighet som annars utmärker dessa viner.
 
Terrace edge, www.terraceedge.co.nz
Terrace Edge även den en liten egendom där makarna är engagerade i sysslorna på gården. De producerar tre typer av Pinot noir, alla av mycket hög kvalitet. Vi kan inte låta bli att köpa dessa goda droppar, de var tänkta till Sverige men kom enbart till Christchurch!
 
Black Estate, www. blackestate.co.nz
Black Estate ligger högt uppe bland de vackra kullarna. Egendomen är helt klädd i svart och mycket modern. Den ägs av en ung familj där båda makarna är djupt involverade i produktionen. Gården är organisk/ekologisk och de tom trampar sitt vin till fots. På gården finns också en restaurang där maten är tillverkad av ekologiska produkter från dalen.
Vi blir mycket väl omhändertagna av kvinnan i familjen, hon blir förtjust när hon hör att vi är svenskar. Hon ger oss en fin provning av deras viner, Riesling, Chardonnay och Pinot noir. Vi faller både för Chardonnay och Pinot noir som båda håller mycket hög kvalitet.
Vi frestas att smaka vinet till maten och eftersom vi börjar med en lax så blir det Chardonnay. Smakerna gifter sig och eftersom detta vin finns på Systembolaget så är det bara att köpa och prova.
Vi tycker att även Pinoten skulle introduceras här men den håller rätt högt pris.

Den sjätte och sista gården vi provade denna lördag var Torlesse. Vi åkte hit mest för att gården är den äldsta i området. Här produceras en mängd olika viner, alldeles för många egentligen och dessutom en Tawny port och en Cassis. Under vinmässan presenterade den en nyhet. En Albarino som inte alls var dum. Vinerna kom inte upp i den kvalitet vi hittills vant oss vid i dalen men de höll också ett lite lägre pris.

Provningen var trevlig och vi erbjöds övernattning bland vinfälten med vår campingcar.

Wine and food festival 2016
Det går inte riktigt att jämföra denna festival med den i Marlborough, denna är mindre men uppställningen är enorm. Även här är alla åldrar representerade, det fanns mat och vin i överflöd och härlig musik, trevliga föredrag och ett strålande väder.  Vingårdarna var många men vi fick fina tips på lite speciella, mindre gårdar som vi följde;
 
Mon Cheval, monchevalwines.co.nz
Mon Cheval omfattar endast 2,2 ha och ägs av makarna Pearson. Via de vinster som deras kapplöpningshäst Under Cover Lover sprungit in, kunde de förverkliga sin dröm och starta en egen vingård. Tillsammans med sin vinmakare CP Lin gör de en underbar Pinot noir som endast säljs på finare restauranger. En av de absolut bästa i området. Denna inhandlas genast och ska med hem till Sverige.

The Boneline ett partnershipsvineri omfattande 30 ha där samtliga partners är engagerade i vinproduktionen. Givetvis är gården ansluten till SWNZ. Vi fick tillfälle att stifta bekantskap med deras Pinot Noir på festivalen och det blev svårt att välja – vad ta med hem. Detta var ett riktigt läckert vin. 

Waipara springs omfattar 26 ha och visar sig ha en alldeles utmärkt Sauvignon Blanc. Vinerna exporteras huvudsakligen till Australien, USA, Ryssland och till de asiatiska länderna.

Bellbird Spring lät trevligt och det var en vingård vi fått tips om. Bellbird är en skönsjungande fågel i NZ som finns överallt och som framkallar glädje och njutning. Tyvärr levde deras viner inte upp till det fina namnet.

Cabal Vinery. tongueingroove.co.nz gör en utmärkt Pinot noir som har det härliga namnet Tongue in Groove. Vi träffade för första gången på vinet på en restaurang i Wellington och tyckte det var underbart. Vi mötte sedan vinmakaren Angela Clifford både som föredragshållare och vinprovare på mässan i Waipara.  Kul kvinna och ett mycket trevligt vin. En höjdare.
Angela Clifford
 


Ja, är man på mat och vinmässa så ingår även en del kombinerade provningar. Även denna gång en ost- och vinprovning. Osten kom från ett litet ostmakeri i dalen och vinet, en Riesling från Black Estate. Ostarna var två till antalet, en getost och en fantastiskt god mjukis gjord på komjölk. En sak som förvånar är frånvaron av fårost i detta fårland. Tänk vilken underbar ost de skulle kunna göra och de håller med. Det är först på den allra senaste tiden som de fått upp ögonen för att kunna använda f


åren även till denna ädla produkt. Märkligt men samma dag som vi diskuterat detta med ostmakaren så såg vi ett inslag på NZ TV där just detta diskuterades – en framtidsbransch för hungrig ostmakare! Denna gång passade Rieslingen till osten.

Otago
Central Otago är världens sydligast liggande vinregion och består av 6 subregioner (Wanaka, Gibbston, Bannockburn, Alexandra, Bendigo och Cromwell/Lowburn/Pisa).  I denna otroligt vackra del av NZ fanns 1997 endast 14 vinproducenter men 2015 hade det ökat till 127. Här är Pinot noir den klart dominerande druvan och man gör fantastiska viner. Otagos vinproduktion motsvarar 2,4 % av NZ totala vinproduktion.

Strax utanför den trevliga turist- och sportorten Wanaka ligger den natursköna vingården Rippon. Kanske en av de vackraste vingårdar vi någonsin sett. Gården drivs av familjen Mills sedan 1975. Deras första skörd var år 1989, vilket innebär att de var de första i området som ägnade sig åt vinodling. Produktionen drivs helt efter biodynamiska principer. Vi fick en mycket ingående och trevlig provning men priserna var alltför höga. Deras Pinot noir kan beställas på Systembolaget. Vår behållning var den vackra utsikten.

I den lilla byn Bannockburn med den mycket märkliga naturen (ser ut som en öken med höga genomskurna kullar med gräs och småbuskar) ligger bla en gata som heter
Felton road.  Efter denna gata ligger ett flertal kvalitetsvinerier och vi besökte tre av dessa;

Felton road, www.feltonroad.com
Vingården med samma namn som gatan Felton road är legendarisk för sin utmärkta Pinot noir och då särskilt Bock 5 (94 poäng av Robert Parker). Detta vin finns inte tillgängligt på gården utan måste beställas i förtid. Vi åkte dit därför vi tidigare druckit deras underbara PN. Nu blir det Riesling x 2, Chardonnay och Pinot noir Bannockburn och Calvert (91+ poäng av Parker). Inköpet, en Pinot, ska tas med hem till Sverige. De flesta vinerna var slutsålda.
Difficult mountain, www.mtdifficulty.co.nz
Vingården etablerades 1992 och har ett mycket spektakulärt läge med en restaurang med en fantasisk utsikt. Lunch var ett måste. Tanken var att genomföra en vinprovning för att sätta rätt vin till maten. Utmärkta viner men betygen påverkades av den dåliga servicen i restaurangen.

Gate 20 two. www.gate20two.co.nz
En slingrande väg leder upp till vingården Gate 20 Two som ägs av makarna Pauline and Nigel McKinlay och är bara 5 ha stor. På de små ägorna producerades Pinot gris  och Pinot noir. Den sistnämnda var mycket bra och den fick också följa med ”hem”.

Peregrine Wines. www.peregrinewines.co.nz
Efter den spektakulära vägen mellan Wanaka och Queenstown ligger de två gårdar vi besökte härnäst. I ösregnet hittade vi den utmärkta gården Peregrine. Gården ägs av Lindsay McLachlan och Greg Hay och är ca 40 ha stor. Peregrine producerade sin första årgång 1998. Här guidades vi genom provningen av en ung man från England.
Rosén gjord på Pinot noir var den absolut bästa hitills – fruktig, frisk och torr med fin syra – mycket fransk, vi kände Brescourosén! Riesling och  Pinot gris har väl inte tillhört NZ favoriterna, här var de bra men de är bättre i Europa. Deras Pinot Noir- Saddleback 2014 var alldeles utmärkt, lätt men ändå mycket fyllig och smakrik. De producerade även en prestigepinot och tillgängligt fanns 2013 och 2010. Åren hade skiftande väderleksföhållanden och mognaden i 2010:an var såå läcker, den får följa med till Sverige.

Gibbston Valley, www.gibbstonvalley.com
Lite längre bort i dalen ligger Gibbston. Här har man utvecklat vinturismen i det oändliga med presentshop, ostshop, restaurang mm.  Åsa tog en provning av Sauvignon blanc,  rosé  och Pinot noir  Gold River 2014 medan LarsPeter tog en vertikalprovning av Gibbston valleys  Pinot noir 2014, 2013, 2012 och 2011. De vita och rosén föll oss inte riktigt i smaken. Vad gäller Pinot noir fanns det en stringens mellan årgångarna. Dock var 2014 och 2011 mycket likartade. Förmodligen blir 2014 ett vin av mycket hög klass om det får utvecklas i lugn och ro under några år.

Våra slutsatser
Att vinnäringen är relativt ny på NZ är lätt att konstatera. Att den har exploderat under senare år märks också tydligt. De flesta vingårdarna är moderna och man lägger stor vikt vid kombination vin och mat. Vissa ger även turister möjlighet att hyra in sig så att allt blir en helhetsupplevelse. På många håll söker man sig fram genom att man testar hur olika druvor passar under de livsbetingelser som NZ olika områden kan erbjuda. Vi har stött på mycket Riesling en del Gewürtstraminer, Tempranillo, och Albarino etc. Visserligen kul och kanske kan det bli något men ännu leder Europa.
Vi blev förvånade över prisbilden. Ju längre norrut ju dyrare viner, ja då pratar vi vardagsviner. Du fick inte ett sedvanligt vardagsvin under 100 kr och skulle du ha ett kvalitetsvin så räckte inte 300-400 kr. På de nordliga delarna av Nordön producerar man nog mest för hemmamarknaden. 

Vinerna i Hawkes bay och Martinborough var dock utmärkta. Här fick du fina kvalitetsviner från 150 kr och uppåt och vi hittade inga dåliga viner i dessa områden. Kvalitet uppåt och pris nedåt här.
Marlbourogh står ju för den överlägset största produktionen ca 80 % och är det område som är helt dominerande då det gäller exporten. Det är naturligtvis Sauvignon blanc som är den stora druvan. Vinerna är helt utmärkta och har en härlig krispighet och fräschör. Det är svårt att hitta dålig Sauvignon blanc.  Särskilt har vi noterat en viss trend mot att minska gräsigheten och öka de tropiska smakerna och dofterna. Alltså ett råd gillar ni SB köp NZ, särskilt Martinborough eller Marlborough och lägg på några kronor det lönar sig, Sitt under ett parasoll i solen, greppa ett glas kall SB och njut av tropikerna.

De två vinområdena Ortago och Canterbutra/Waipara är under stor utveckling. Precis som i Martinborough är det här som vinentusiasterna slagit sig ner.  Här produceras enligt vår mening den absolut bästa Pinot noiren. Viner från gårdar som Felton road, Pearson (Mon Cheval) och många andra som vi nämnt eller inte och som redan nu slår oss med häpnad.

Vill man ha en riktigt god Pinot noir till ett något så när rimligt pris välj NZ, ett mycket bra alternativ till Bourgogne. Tyvärr hade vi en lång resa hem och inget lämpligt bagage för vin så vi fick dricka upp inhandlat vin på plats.
Ingen tvekan om att Nya Zeeland är ett spännande vinland.