onsdag 16 mars 2016

Nya Zeeland och dess viner

Vårt vinintresse har under vår två månaders resa i husbil gjort att vi i princip varit i landets samtliga vinområden så när som i Nelson. Det är omöjligt att beskriva allt vi har smakat men vi ska ändå försöka ge oss på en utförlig presentation av landets vinområden och dess viner.

Nya Zeeland är ett litet vinland och ligger på 30 plats i världen vad gäller produktionsvolym. Vinindustrin på Nya Zeeland är som allt annat på Nya Zeeland ungt. Det var ju först på 1800-talet som det kom europeer, i någon större omfattning till landet och de förde då med sig vinkunskap.  Vinintresset har på senare år exploderat. På 1960-talet hade landet ca 400 hektar mark för vinodling och 2015 hade arealen ökat till ca 36 000 hektar. Numera finns det ca 673 vinerier och 762 odlare. Totalt producerar man 235 millioner liter vin. Varav ca 2/3 exporteras. De största exportländerna är USA, Australien och Storbritannien. Sverige kommer på plats 12.
Nya Zeeland är 160 mil långt och vinnäringen präglas starkt av det maritima klimatet. Ingen vingård ligger längre än 12 mil från havet vilket medför många soltimmar men också kyliga vindar från havet. Detta ger genomgående vinerna en god syrlighet.

Nya Zeelands har tio vinregioner. Sex ligger på Nordön och fyra på Sydön. Då Nya Zeeland ligger i södra hemisfären befinner sig Nordöns områden närmare ekvatorn än Sydön. Vilket innebär ett varmare klimat. Detta påverkar också vilka druvsorter som odlas i respektive region. Vinodlingen bedrivs i stort sätt helt med konstbevattning vilket man observerar genom att mellanrummen mellan vinraderna har grönt gräs.

En viktig utveckling och trend på NZ är hållbar vinproduktion (Sustainable Winegrowing) som påbörjades 1994. Idag är 94 % av producenterna anslutna efter dessa regler. Ca 7 % är idag organiskt certifierade och granskas av olika kontrollorgan. Vanligast är Bio-Gro. Endast 0,2 % är biodynamiskt certifierade.
I vår presentation börjar vi med Nordön och det nordligaste vinområdet

Northland
Området är tämligen litet. Här finns 14 vinerier. Värt att nämnas är att här planterades de allra första vinrankorna på Nya Zeeland år 1819.  Här odlas Chardonnay och många blå druvsorter.

När vi körde norrut passerade vi en liten vingård, Cottle Hill. Vi stannade och mötte en förtjusande kvinna, härstammande från Kalifornien men nu sedan 20 år vinmakare på NZ. Här smakade vi bl.a Tawny port samt en Dolcetto. Vinet var väl inget att hänga i julgranen. Dolcetton var t.o.m usel. Enligt vår mening passar Dolcetto bäst i Piemonte. Besöket var dock väldigt trevligt

Karikari Estate www.karikariestate.co.nz
På vägen mot Cape Reinga passerade vi NZ nordligaste vingård. Den heter Karikari estate och ligger underbart vackert med vidunderlig utsikt. Åsa var förare så en provningsomgång fick räcka – det blev Pinot gris, Sauvignon blanc, Rosé baserad på Merlot, en Pinotage och blenden Toa lti 2008 (”Den lille krigaren”) bestående av Malbec, Cabernet Franc och Merlot. Pinot Gris är ett bra vin, torrt och syrligt men övriga är inte värda en kommentar.

Auckland och Waikato
Auckland ligger cirka 20 mil söder om Northland. Här finns 111 vinerier. Även här är klimatet varmt och man gör bra rödviner. Strax utanför själva staden Auckland ligger den vackra ön Waiheke. Vinodlingen är en relativt ung företeelse på ön med start på 70-talet.
Efter ett uppfriskande bad tar vi oss runt med buss till tre av de 28 små vingårdarna på ön.

Mudbrick, www.mudbrick.co.nz
Mudbrick ligger enastående vackert, högt uppe på en klippa med det turkosa havet som fond, man tappar andan. Vinerna här är genomgående av hög kvalitet. De röda har dock en bakgrundssötma som inte riktigt faller oss i smaken men de är alldeles för dyra, inte ett vin under 200 kronor.

Goldie var den första vingården på ön, etablerad 1978. Här bjöds vi tilltugg och även här var det god kvalitet på vinerna men till alltför höga priser. Här smakar vi bl.a en rosé gjord på Merlot - mycket jordgubb i doften men torr o fin i smaken.
Te Whau, www.tewhau.co.nz
Den tredje lilla gården heter Te Whau. Den är belägen längst ut på en klippa och stockarna växer stupande, det är såå vackert.
Här smakade vi The Point. Vinet är s.k. Five-star Wines och är det bästa för dagen. Cabernet sauvignon 63%, Merlot 25%, Cabernet franc 9%, Malbec 4%. Samma vin, tre årgångar med helt olikartade väderförhållanden ger tre helt olika viner. Alla tre mycket smakrika men 2009 har mer komplexitet och balans. De är dyra men det blir en flaska här.











Gisborne

Gisborne på östra delen av Nordön, är den fjärde största vinregionen och här finns 18 vinerier med en spännande variation på druvsorter och vinproducenter. Chardonnay är den dominerande druvan med Pinot Gris som god tvåa. Vi besökte aldrig denna region men vi har smakat viner från odlingsområdet inköpta i butiker. Tyvärr kan vi inte nämna några särskilda vinerier men Chardonnaydruvorna från Mission Estate odlas i Gisborne

Hawkes bay
Hawke’s Bay ligger 25 mil söder om Gisborne och är Nya Zeelands näst största vinregion och står för 14 procent av odlingsarealen. Området har flest soltimmar på NZ. Här produceras mycket bra Chardonnay samt flera bra röda viner.
När vi kom till huvudorten Napier besökte vi New Zealand Winecenter. Här fick vi tillsammans med ett engelskt par en fantastisk fin genomgång av områdets viner. Dels fick vi se en videofilm i vilken vinmakarna presenterade sina viner.  Provningen delades upp på 6 vita samt 6 röda.

                  Alpha Domus Viognier, frisk och fin, Cabernet sauvignon, Merlot, cabernet Franc
     Stonecroft   Gewurtstraminer, god men dyr Syrah, höll inte
·      Clearview Reserv Chardonnay, fin men lite väl ekad och dyr
·      Crab farm, Sauvignon blanc, mycket bra med tropiska frukter
·      Baron & Potter Chardonnay, se nedan Cabernet Sauvignon, Merlot , Cabernet franc
·      Sacred Hill, Halo Red Blend, Merlot Cabernet, choklad och lakrits
·      CG Pask, Cabernet sauvignon, Merlot och Malbec, höll inte
·      Unison Merlot, Cabernet Sauvignon och Syrah, svartvinbärssaft
·      Crossroads, Talisman,  Hemlig blend
Av de vita tyckte vi att Crab Farms Sauvignon blanc var utmärkt. Inte alltför mycket gräs utan mer tropiska frukter. Mycket gott. Vi fick som extravin prova Baron&Potters Chardonnay. Detta var mycket bra, med inslag av krusbär, honung och kiwi. Friskt och njutbart.
Crossroads, Talisman, var det röda vin som föll oss mest på läppen. Det var en hemlig blend. Ett mycket bra vin med inslag av mörka bär, svarta oliver och peppar. Även nu – som jämförelse - bjöds vi på ett vin från Baron&Potter – en Bordeauxblandning  med toner av karamell och svarta vinbär. Mycket bra. Nu till våra vingårdsbesök i området:

Sileni Estates Winery, www.sileni.co.n
Den första gården vi åkte till var Sileni. Deras viner finns i Sverige.  Sileni är SWNZ –certifierat alltså en ekologisk driven vingård. Här träffade vi Ann Boustead som stod för dagens provning av åtta viner. Hon har en brevvän i Löberöd i Skåne sedan 51 år tillbaka och de har sett varandra en gång via Skype. Angela var en typisk kiwi, intresserad och hjälpsam.  Vi kom därifrån med kartor och mängder av tips för vår vidare resa. Själv var hon från Sydöns sydspets. Vad gällde vinerna så köpte vi deras Merlot Cut Cane från 2013.  Ett förföriskt gott vin som vi tvingades dricka upp under resan! Vi gillade även deras Sauvignon Blanc som turligt nog fanns i butikerna runt om i NZ.
Nagatarwara
Vi åkte därefter till granngården Ngatarwara. På vägen dit såg vi hur fåren betade mellan vinraderna. Detta var en nyhet. Vår vinguide var en trevlig kille från Argentina men bördig från Frankrike där han varit mycket. Gården var 30 ha stor och de producerade främst för egen marknad och för Kina. Förresten hade de en svensk tjej från Härnösand, Annika anställd på gården. Plötsligt hörde vi smällar från vinfälten. Det var ett för fåglar avskräckande varningssystem. Det lät som bomber som exploderade med ojämna mellanrum. Aldrig hört talas om något liknande. Även här fick vi god genomgång av gårdens olika viner.
Annika dyker upp och vi får ett spännande samtal med henne om hennes 6 år i New Zealand.  Med oss ”hem” fick vi gårdens Chardonnay samt en flaska med utmärkt Syrah. Dessa har tyvärr gått åt under resan men de är båda utmärkta viner. Syrahn intogs till ett fint lamm vilket var alldeles utmärkt.
Mission Estate, www.missionestate.co.nz
Vi hade bestämt att inta lunch på den gamla vingården Mission Estate. Tipset hade vi fått av en kiwi-kvinna på en pub i Taoro. Mission Estate är områdets äldsta vingård från 1851 som är inhyst i ett måleriskt franskt missionshus. Det ligger på en höjd med grandios utsikt över Napier och bukten, bedårande. Vi satt i trädgården. Vi har provat gårdens viner vid tidigare tillfällen och de gör bl.a en mycket trevlig Chardonnay. Detta vin intog vi tillsammans med en helt underbart god lunch. Deras övriga vita viner är lite i klenaste laget för vår smak. Vi inhandlade dock en jättegod Syrah även den har vi tvingats dricka upp.
Elephant Hill, www.elephanthill.co.nz
Efter lunch for vi till områdets senaste vingårdstillskott Elephant Hill, vackert belägen på vägen mot Cape Kidnappers. Modernt stuk, också den med restaurang. Gården är i tysk ägo och omfattar ca 50 ha. Naturligtvis provades de sex vinerna som ingick och här fastnade vi för deras rosévin gjort på Tempranillo, ett mycket friskt och torrt rosévin att njuta i sommarvärmen.

Wairarapa - Martinborough
Området består av tre delområden Martinborough, Gladstone och Masterton. De ligger längst söderut på Nordön, nordost om staden Wellington. Waipara har bara 3 % av NZ vinmark och tillverkar endast 1 procent av NZ totala vinproduktion. I regionen finns 67 vinerier. Martinborough är mest känt. I regionen görs många bra viner på Sauvignon blanc och Pinot noir. Regionen präglas av Lifestyle produktion; idealister och enologer.
Martinborough har varken hav eller sjö men en freecamping på ett Rugbyfält blir bra. Det är fredagskväll och på lördagen är det sommarens marknad i vår lilla stad. Det kommer minst 20.000 personer upplyses vi om och det kommer att bli så trångt att det inte är lönt at ens närma sig de centrala delarna. Vi får väl se men att döma av fredagskvällens pubbesök så finns risken. På puben är det vilda västernstämning och det känns som att det när som helst kan bli stort tumult, men inte här, alla är glada för imorgon är det marknad.
Vi tar en tidig morgontur bland stånden men hyr istället fina gröna cyklar och gör en mycket trevlig cykelvintur i denna dalgång, med fin Sauvignon Blanc och Pinot Noir. Vi har valt ut tre vingårdar som särskilt intressanta.

Martinborough Vineyard, www.martinborough-vineyard.co.nz
Först hamnar vi på Martinborough Vineyard. Gården är ekologiskt certifierad och här hittar vi utmärkta vita viner och en mycket fin Pinot noir. Provningen omfattar Pinot gris, en prisbelönt Chardonnay, en Riesling, en Sauvignon blanc och Pinot noir. Stockarna just utanför cellar door är 36 år gamla Pinot Noir! Vi trodde de var högst 15 men stockarna producerar ett utmärkt vin av bourgongeklass. Vi fastnade också för deras Sauvignon Blanc som var väldigt elegant. 25 % av frukten har legat på fat i 8 månader vilket framkallat de tropiska fruktsmakerna och tagit bort det gräsiga. Toppenviner som fick följa med ”hem”. Dock ej till Sverige.

















Schubert, www.schubert.co.nz
Nästa anhalt blir den tyskägda gården Schubert där en ung kvinna, Martina från Italien tar emot. Här får vi en härlig provning av deras sju viner som alla håller hög kvalitet, vi pratar vin och Sverige. Schubert har nämligen en svensk importör och många av deras viner finns på Systembolaget. Vinerna är genomgående europeiska i sin stil. Här träffade vi för första gången på en rosé på Pinot noir – nästan identisk med Brescou i doft och smak.
Robert Parker har gett gårdens Pinot noir, 93 poäng och utsett vineriet till ett av de bästa i NZ. Vi är benägna att hålla med, vinet håller mycket hög klass.  Köp och prova om ni kommer över det. Av Martina får vi många fina tips inför vår visit i Wellington så vi kommer säkert att både äta o dricka gott.
 
Ata Rangi, www.atarangi.co.nz
Nu var det dags för Ata Rangi, den mest berömda vingården i området. Här är det viss trängsel, men provningen av deras sex viner (fyra vita och två röda) blev fin och kvaliteten var mycket hög. Även här fastnade vi för Sauvignon Blanc och Pinot noir. Pinoten av högst kvalitet finns att köpa på Systembolaget liksom deras Chardonnay och Pinots Gris. Vi köpte för bruk på plats.
Det blev några gårdar till, en för lunch och vin, vinet här var ordinärt och en för namnet, Poppies.
 
Poppies, www.poppiesmartinborough.co.nz
Gården drivs av makarna Poppy och Shayne Hammond sedan några år tillbaka. Vinerna säljs endast på gården och den tillhörande restaurangen. En mycket trevlig och livlig Poppy. Visst var vinet gott men inte i paritet med de övriga.

Sydön

Nelson                                                                       
Nelson är Sydöns nordligast liggande vinregion. Här finns idag 35 vinerier. Odlingsarealen är endast 1200 ha.  Det odlas framförallt Sauvignon blanc och Pinot noir. Det förkommer även en hel del aromatiska gröna druvor som Riesling och Gewürtstraminer. Tyvärr gick resan inte till dessa vinerier så därför har vi inga ytterligare kommentarer kring vinerna.

Marlborough
Marlborough är utan tvekan Nya Zeelands flaggskepp och det mest spännande vinområdet. Här finns 140 vinerier som producerar ca 80 % av NZ viner. Den överlägset största druvsorten är Sauvignon blanc. Man kan säga att det är Marlboroughs Sauvignon blanc som gjort NZ känt som vinland. Som god tvåa kommer druvan Pinot noir och därefter Chardonnay. Huvudort för vinnäringen är Blenheim.
När vi kom till Blenheim hade vi tur, lördagen den 13 februari var det den årliga vin och matmässan i Blenheim, vi ställde in egen rundåkning o satsade på mässan.

Wine & Food festival 2016 i Marlborough
Tidig lördagsmorgon – kanske blir det trängsel på festivalen så det är bäst att vara i god tid. Ingen fara, på parkeringen invid vinfälten kan vi stå över natten – jättebra vi ska ju på vinfestival. Vilken fest, känns lite som Ascot vad gäller hattar och viss klädsel. Oj över 50 vinmakare, mattält med allt från langos till ostron, trevliga föreläsningar och kockshower. New Zealands bästa kockar och TV-matprogramsstjärnor underhåller med sin kokkonst. Vilken musik, toppenmusiker, en härlig dag i Marlborough. Nu till vinerna. Här kommer en redovisning av de viner som vi tycker är värda att särskilt beskriva.
Whithers Hill, www.witherhills.co.nz
Withers Hill är en stor egendom omfattande 30 ha. Vi får en trevlig provning av deras viner. Deras Sauvignon Blanc finns i Sverige och är ett mycket bra alternativ om man gillar Sauvignon Blanc, den är frisk, syrlig, torr och tropisk. Vinerna håller genomgående god kvalitet och vi fastnar för Pinot gris och Pinot noir som kommer att drickas upp under vägen.
Brancott Estate, www.brancottestate.com
Brancott Estate Ägs av Picard och är nog en av världens mest fotograferade vingårdar och det kan vi förstå. Det var så vackert att vi tappade andan. Vi tog massor av foton men de ger inte riktigt rättvisa. Här har man ett falkprojekt som är till stor nytta för vinodlingen. Man har problem med småfåglar som äter druvor men falkar äter småfåglar och är vinodlarens bäste vän.
I samband med ostprovning smakade vi Sauvignon gris, Pinot gris och Sauvignon blanc. Vi fastnade för deras Sauvignon gris som var frisk med en bra syra med smak av ananas och citrus. Passade utmärkt till färskost samt seafood och asiatiskt mat. Det var även en fin karaktär på gårdens Sauvignon Blanc. Vi har druckit denna både som aperitif och till bla  rökt fisk, vilket visade sig vara en bra val. Även denna finns på Systembolaget.


Stoneleigh, www.stoneleigh.co.nz
Stoneleighs Riesling och Pinot noir ingick i ostprovningen. Rieslingen var inget ostvin och lämnas därför utan kommentar. Däremot hade Pinoten mycket körsbär och kärnsmak i eftersmaken. Ett mycket bra vin.
Spy Vally kul namn på en modern vingård. Vi besökte vingården men träffade dem också på vinfestivalen. Vinerna var helt i vår smak, torra med frukt och syra. Härlig provning av två olika Sauvignon blanc, Riesling, Chardonnay, Pinot gris, Pinot noir och en rosé gjord på Pinot noir. Genomgående var det hög kvalitet på vinerna. Särskild uppmärksamhet vill vi rikta till deras på rosé och Pinot noir. Till vår glädje finns Sauvignon Blanc, Pinot noir och Riesling i Sverige, varför inte rosén.
Greywacke www.greywacke.com
Greywacke med vinmakaren Kevin Judd gör utmärkta viner. En gård, även den helt i vår smak. Här smakade vi deras Wild Sauvignon. En mycket ovanlig Sauvignon blanc. Fruktig och mycket torr utan den typiska gräsdoften. En av de absolut bästa.
Deras Pinot noir 2013 hade en intensiv körsbärssmak med lite beska och kärnsmak i eftersmaken, ett utmärkt gott vin.
Rapaura springs. www. rapaurasprings.co.nz
Rapaura springs är utsedd till årets vingård på NZ. Deras Sauvignon blanc 2015 är utsedd som världens bästa Sauvignon blanc 2015. En mycket frisk och välbalancerad Sauvignon blanc. Kanongod.
Saint Clair. www.saintclair.co.nz
Saint Clair är välkänd i Sverige. Flera av deras viner finns på Systembolaget men tyvärr inte Doctors Creek, Pinot noir 2014 som vi tyckte var en av de bästa pinoterna vi provat, ett vin av mycket hög kvalitet.
Totalt fanns över 50 vingårdar representerade och vi smakade viner från många fler än vi redovisat. En som håller hög kvalitet och som vi också hittar på Systembolaget är Cloudy Bay. Som sagt vi åt och drack gott hela dagen.
                                                                          Varannan vatten
Canterbury/Waipara Valley






















Canterbury ligger cirka 50 mil sydväst om Marlborough. Här möts de otroligt vackra Southern Alps och NZ största låglandsområde. Här finns ca 35 vinerier som producerar ca 2,8 % av NZ viner. Jordmånen är väldigt skiftande från skiffer-, sandsten- till lerjord.  Waipara valley ligger mycket vackert omgivet av berg, kullar med grönskande vinrankor och vattendrag som gör det möjligt att odla. Området är idealiskt för Pinot noir men det odlas också en hel del Riesling, Chardonnay och Bordeauxdruvor. Beroende på kvalitetsskillnader inom regionen råder delade meningar om huruvida Waipara ska vara ett underdistrikt eller en helt egen region.
Vår vistelse i Waipara valley gick i vinets tecken. Lördagen ägnade vi åt fem noga utvalda gårdar med mycket fin Pinot noir. Söndagen ägnades åt den årliga mat- och vinfestivalen i området.
 De fem utvalda:

Pegasus Bay www.pegasusbay.com,
Pegasus Bay ägs av familjen Donaldson och de är medlemmar i NZWG, en sammanslutning av gårdar med hållbarhetsperspektiv. Hela familjen arbetar på gården som också hyser en av NZ bästa restauranger. Gården, ja det lilla rosa palatset i sin helt underbara trädgård högt uppe bland kullarna, är som ett litet paradis. Pappan i familjen är professor, vinskribent och domare utöver sitt engagemang i paradiset.

Provningen var mycket trevlig och innehållsrik med fyra vita viner och två röda viner. Alla höll mycket hög kvalitet men av de vita fastnade vi för en speciell Savignon Blanc/Semillonblend. Semillon har legat på ek medan SB har legat i stål och detta ger en mycket fin komplexitet till vinet. Vi tar detta med ”hem”.
Pinot noir ett utmärkt gott vin med 18 månader på ek. Det är som sammet.
Det andra röda vinet, en blend av Merlot och Cabernet är också ett mycket bra vin som sjunger.

Greystone  Wines www.greystonewines.co.nz
Greystone Wines and Muddy Water är en relativt oansenlig gård om man jämför med Pegasus. De är biodynamiska och håller hårt på hållbarhetsperspektivet.
Vi får en omfattande och fin provning av fyra vita och tre röda viner. Den som sticker ut mest är en Pinotage, en mycket ovanlig druva för dessa trakter. Pinotagen är välbalanserad utan den rökighet som annars utmärker dessa viner.
 
Terrace edge, www.terraceedge.co.nz
Terrace Edge även den en liten egendom där makarna är engagerade i sysslorna på gården. De producerar tre typer av Pinot noir, alla av mycket hög kvalitet. Vi kan inte låta bli att köpa dessa goda droppar, de var tänkta till Sverige men kom enbart till Christchurch!
 
Black Estate, www. blackestate.co.nz
Black Estate ligger högt uppe bland de vackra kullarna. Egendomen är helt klädd i svart och mycket modern. Den ägs av en ung familj där båda makarna är djupt involverade i produktionen. Gården är organisk/ekologisk och de tom trampar sitt vin till fots. På gården finns också en restaurang där maten är tillverkad av ekologiska produkter från dalen.
Vi blir mycket väl omhändertagna av kvinnan i familjen, hon blir förtjust när hon hör att vi är svenskar. Hon ger oss en fin provning av deras viner, Riesling, Chardonnay och Pinot noir. Vi faller både för Chardonnay och Pinot noir som båda håller mycket hög kvalitet.
Vi frestas att smaka vinet till maten och eftersom vi börjar med en lax så blir det Chardonnay. Smakerna gifter sig och eftersom detta vin finns på Systembolaget så är det bara att köpa och prova.
Vi tycker att även Pinoten skulle introduceras här men den håller rätt högt pris.

Den sjätte och sista gården vi provade denna lördag var Torlesse. Vi åkte hit mest för att gården är den äldsta i området. Här produceras en mängd olika viner, alldeles för många egentligen och dessutom en Tawny port och en Cassis. Under vinmässan presenterade den en nyhet. En Albarino som inte alls var dum. Vinerna kom inte upp i den kvalitet vi hittills vant oss vid i dalen men de höll också ett lite lägre pris.

Provningen var trevlig och vi erbjöds övernattning bland vinfälten med vår campingcar.

Wine and food festival 2016
Det går inte riktigt att jämföra denna festival med den i Marlborough, denna är mindre men uppställningen är enorm. Även här är alla åldrar representerade, det fanns mat och vin i överflöd och härlig musik, trevliga föredrag och ett strålande väder.  Vingårdarna var många men vi fick fina tips på lite speciella, mindre gårdar som vi följde;
 
Mon Cheval, monchevalwines.co.nz
Mon Cheval omfattar endast 2,2 ha och ägs av makarna Pearson. Via de vinster som deras kapplöpningshäst Under Cover Lover sprungit in, kunde de förverkliga sin dröm och starta en egen vingård. Tillsammans med sin vinmakare CP Lin gör de en underbar Pinot noir som endast säljs på finare restauranger. En av de absolut bästa i området. Denna inhandlas genast och ska med hem till Sverige.

The Boneline ett partnershipsvineri omfattande 30 ha där samtliga partners är engagerade i vinproduktionen. Givetvis är gården ansluten till SWNZ. Vi fick tillfälle att stifta bekantskap med deras Pinot Noir på festivalen och det blev svårt att välja – vad ta med hem. Detta var ett riktigt läckert vin. 

Waipara springs omfattar 26 ha och visar sig ha en alldeles utmärkt Sauvignon Blanc. Vinerna exporteras huvudsakligen till Australien, USA, Ryssland och till de asiatiska länderna.

Bellbird Spring lät trevligt och det var en vingård vi fått tips om. Bellbird är en skönsjungande fågel i NZ som finns överallt och som framkallar glädje och njutning. Tyvärr levde deras viner inte upp till det fina namnet.

Cabal Vinery. tongueingroove.co.nz gör en utmärkt Pinot noir som har det härliga namnet Tongue in Groove. Vi träffade för första gången på vinet på en restaurang i Wellington och tyckte det var underbart. Vi mötte sedan vinmakaren Angela Clifford både som föredragshållare och vinprovare på mässan i Waipara.  Kul kvinna och ett mycket trevligt vin. En höjdare.
Angela Clifford
 


Ja, är man på mat och vinmässa så ingår även en del kombinerade provningar. Även denna gång en ost- och vinprovning. Osten kom från ett litet ostmakeri i dalen och vinet, en Riesling från Black Estate. Ostarna var två till antalet, en getost och en fantastiskt god mjukis gjord på komjölk. En sak som förvånar är frånvaron av fårost i detta fårland. Tänk vilken underbar ost de skulle kunna göra och de håller med. Det är först på den allra senaste tiden som de fått upp ögonen för att kunna använda f


åren även till denna ädla produkt. Märkligt men samma dag som vi diskuterat detta med ostmakaren så såg vi ett inslag på NZ TV där just detta diskuterades – en framtidsbransch för hungrig ostmakare! Denna gång passade Rieslingen till osten.

Otago
Central Otago är världens sydligast liggande vinregion och består av 6 subregioner (Wanaka, Gibbston, Bannockburn, Alexandra, Bendigo och Cromwell/Lowburn/Pisa).  I denna otroligt vackra del av NZ fanns 1997 endast 14 vinproducenter men 2015 hade det ökat till 127. Här är Pinot noir den klart dominerande druvan och man gör fantastiska viner. Otagos vinproduktion motsvarar 2,4 % av NZ totala vinproduktion.

Strax utanför den trevliga turist- och sportorten Wanaka ligger den natursköna vingården Rippon. Kanske en av de vackraste vingårdar vi någonsin sett. Gården drivs av familjen Mills sedan 1975. Deras första skörd var år 1989, vilket innebär att de var de första i området som ägnade sig åt vinodling. Produktionen drivs helt efter biodynamiska principer. Vi fick en mycket ingående och trevlig provning men priserna var alltför höga. Deras Pinot noir kan beställas på Systembolaget. Vår behållning var den vackra utsikten.

I den lilla byn Bannockburn med den mycket märkliga naturen (ser ut som en öken med höga genomskurna kullar med gräs och småbuskar) ligger bla en gata som heter
Felton road.  Efter denna gata ligger ett flertal kvalitetsvinerier och vi besökte tre av dessa;

Felton road, www.feltonroad.com
Vingården med samma namn som gatan Felton road är legendarisk för sin utmärkta Pinot noir och då särskilt Bock 5 (94 poäng av Robert Parker). Detta vin finns inte tillgängligt på gården utan måste beställas i förtid. Vi åkte dit därför vi tidigare druckit deras underbara PN. Nu blir det Riesling x 2, Chardonnay och Pinot noir Bannockburn och Calvert (91+ poäng av Parker). Inköpet, en Pinot, ska tas med hem till Sverige. De flesta vinerna var slutsålda.
Difficult mountain, www.mtdifficulty.co.nz
Vingården etablerades 1992 och har ett mycket spektakulärt läge med en restaurang med en fantasisk utsikt. Lunch var ett måste. Tanken var att genomföra en vinprovning för att sätta rätt vin till maten. Utmärkta viner men betygen påverkades av den dåliga servicen i restaurangen.

Gate 20 two. www.gate20two.co.nz
En slingrande väg leder upp till vingården Gate 20 Two som ägs av makarna Pauline and Nigel McKinlay och är bara 5 ha stor. På de små ägorna producerades Pinot gris  och Pinot noir. Den sistnämnda var mycket bra och den fick också följa med ”hem”.

Peregrine Wines. www.peregrinewines.co.nz
Efter den spektakulära vägen mellan Wanaka och Queenstown ligger de två gårdar vi besökte härnäst. I ösregnet hittade vi den utmärkta gården Peregrine. Gården ägs av Lindsay McLachlan och Greg Hay och är ca 40 ha stor. Peregrine producerade sin första årgång 1998. Här guidades vi genom provningen av en ung man från England.
Rosén gjord på Pinot noir var den absolut bästa hitills – fruktig, frisk och torr med fin syra – mycket fransk, vi kände Brescourosén! Riesling och  Pinot gris har väl inte tillhört NZ favoriterna, här var de bra men de är bättre i Europa. Deras Pinot Noir- Saddleback 2014 var alldeles utmärkt, lätt men ändå mycket fyllig och smakrik. De producerade även en prestigepinot och tillgängligt fanns 2013 och 2010. Åren hade skiftande väderleksföhållanden och mognaden i 2010:an var såå läcker, den får följa med till Sverige.

Gibbston Valley, www.gibbstonvalley.com
Lite längre bort i dalen ligger Gibbston. Här har man utvecklat vinturismen i det oändliga med presentshop, ostshop, restaurang mm.  Åsa tog en provning av Sauvignon blanc,  rosé  och Pinot noir  Gold River 2014 medan LarsPeter tog en vertikalprovning av Gibbston valleys  Pinot noir 2014, 2013, 2012 och 2011. De vita och rosén föll oss inte riktigt i smaken. Vad gäller Pinot noir fanns det en stringens mellan årgångarna. Dock var 2014 och 2011 mycket likartade. Förmodligen blir 2014 ett vin av mycket hög klass om det får utvecklas i lugn och ro under några år.

Våra slutsatser
Att vinnäringen är relativt ny på NZ är lätt att konstatera. Att den har exploderat under senare år märks också tydligt. De flesta vingårdarna är moderna och man lägger stor vikt vid kombination vin och mat. Vissa ger även turister möjlighet att hyra in sig så att allt blir en helhetsupplevelse. På många håll söker man sig fram genom att man testar hur olika druvor passar under de livsbetingelser som NZ olika områden kan erbjuda. Vi har stött på mycket Riesling en del Gewürtstraminer, Tempranillo, och Albarino etc. Visserligen kul och kanske kan det bli något men ännu leder Europa.
Vi blev förvånade över prisbilden. Ju längre norrut ju dyrare viner, ja då pratar vi vardagsviner. Du fick inte ett sedvanligt vardagsvin under 100 kr och skulle du ha ett kvalitetsvin så räckte inte 300-400 kr. På de nordliga delarna av Nordön producerar man nog mest för hemmamarknaden. 

Vinerna i Hawkes bay och Martinborough var dock utmärkta. Här fick du fina kvalitetsviner från 150 kr och uppåt och vi hittade inga dåliga viner i dessa områden. Kvalitet uppåt och pris nedåt här.
Marlbourogh står ju för den överlägset största produktionen ca 80 % och är det område som är helt dominerande då det gäller exporten. Det är naturligtvis Sauvignon blanc som är den stora druvan. Vinerna är helt utmärkta och har en härlig krispighet och fräschör. Det är svårt att hitta dålig Sauvignon blanc.  Särskilt har vi noterat en viss trend mot att minska gräsigheten och öka de tropiska smakerna och dofterna. Alltså ett råd gillar ni SB köp NZ, särskilt Martinborough eller Marlborough och lägg på några kronor det lönar sig, Sitt under ett parasoll i solen, greppa ett glas kall SB och njut av tropikerna.

De två vinområdena Ortago och Canterbutra/Waipara är under stor utveckling. Precis som i Martinborough är det här som vinentusiasterna slagit sig ner.  Här produceras enligt vår mening den absolut bästa Pinot noiren. Viner från gårdar som Felton road, Pearson (Mon Cheval) och många andra som vi nämnt eller inte och som redan nu slår oss med häpnad.

Vill man ha en riktigt god Pinot noir till ett något så när rimligt pris välj NZ, ett mycket bra alternativ till Bourgogne. Tyvärr hade vi en lång resa hem och inget lämpligt bagage för vin så vi fick dricka upp inhandlat vin på plats.
Ingen tvekan om att Nya Zeeland är ett spännande vinland.