onsdag 31 januari 2018

Bäst i vår test

När vi nu har skrivit om alla dessa viner och provningar är vi då redo att ta ut de bästa? Ja först och främst tycker vi att vinerna utvecklats positivt sedan vi senast var i Sydafrika. Vi upplevde då en något bränd ton i de röda vinerna. Denna ton är sällsynt idag, vilket vi upplever som positivt. Vinerna är överlag friskare, renare och torrare i karaktären utan att fruktigheten har gått förlorad.
Hur ska vi då prisa de bästa, vi gör nedan ett försök;

MCC. Methode Cap Classic (Champagnemetoden): Domaine de Dieus två friska mousserande.
Sauvignon Blanc: Dunstone
Chenin Blanc: Rijks- A touch of Oak
Chardonnay (oekad): Graff
Chardonnay (ekad): Creation
Viongier: Vrede en Lust
Vit blend: Lemberg- Lady

Rosé: Graff och Domaine de Dieu

Grenache: Waverly Hills
Pinotage: Chamonix och Rijks
Shiraz (europastil): Vrede en Lust och Lemberg: Nelson
Shiraz: Rijks
Cabernet Sauvignon: Stark-Condé -Three pines
Pinot Noir: Creation
Cap Blend: La Motte- Millennium, Vrede en Lust- Erasmus. Marianne- Floreal

Detta får bli avslutningen på de första 17 dagarna på resan. I natt har det regnat över Jefferys Bay och dagen har varit molnig men behaglig. Imorgon går flyget till Durban där vi möts upp av Malin och PA som vi ska gästa under 14 dagar.


Dalen mellan Himmel och Jord.

På väg mot Hermanus ligger dalen mellan Himmel och Jord. En underbart vacker dal med höga berg, sällsynt natur och mycket kurvig väg. Här står vingårdarna idag som spön i backen.  För en del år sedan fanns det bara två. Dessa två var inte vilka som helst. Det var nämligen Hamilton Russel och Bouchard & Finlayson. Nu finns det enligt uppgift 18 stycken gårdar som producerar några av Sydafrikas allra bästa viner

Den första gården vi letade efter var Domain de Dieux. Tipset om gården hade vi fått av vinmakaren på Dunstone. Provningsrummet låg uppe på en knalle. Vägen dit var knallig i sig men det var värt besväret. Här var det allt annat än flott. Provningsrummet var en träbyggnad som var helt öppen mot dalen och här serverades vinerna för hågade. Gården har endast 19 ha och är fylld av experimentlusta. Den kvinnliga ägaren har åkt världen runt för att hitta inspiration och goda smaker.



Provningen består av sex viner, två mousserande, en rosé, en vit och två röda. De mousserande vinerna är härligt torra och friska, liksom rosén och chardonnay. Sangiovesen kan säkert bli något framöver medan Pinot Noir är ett mycket tilltalande vin. En trevlig provning på ett intressant ställe.

Nu är vi sugna på något smått att äta och hoppas på något på den vackra gården Creation. Denna egendom är större och mer väletablerad. Vinodlingen består av 50 ha och liksom dalen i sin helhet, så satsas mycket på Chardonnay och Pinot Noir.
Gården har en berömd restaurang, fullbokad men som tur är kan vinprovningen kombineras med smakfulla smårätter. Vi väljer ostplatta och till denna får vi fyra viner, särskilt utvalda till respektive ost.
Det är såå läckert, ostar, olika bröd och kompotter och vinerna, ja vad säger man när man är i paradiset……….Merlot och blåmögelost det ni!
Vi kunde inte motstå att prova deras prestigeviner, en Chardonnay och en Pinot. Pinot, är helt  i klass med Felton Road från Nya Zealand.

 
Tyvärr hade övriga gårdar i dalen stängt sen eftermiddag så vi tog oss till vårt trevliga boende i Hermanus, Mulligans lodge. Här hade vi fin utsikt över golfbanan och gångavstånd in till staden.

Hermanus är en modern liten ort vid havet. Den har vackra klippstränder men ståtar även med sandstrand en bit ifrån. Efter en dag, mestadels i bilen, njuter vi av promenaden och den goda maten vi serveras på den välbesatta trevliga restaurangen. Imorgon blir det en lång bildag. Vi har ca 45 mil till Knysna som är vårt nästa stopp. Här har vi varit tidigare och vi ska tom bo på samma lodge som sist. Bilresan går genom ett rätt trist landskap. Vi tar lunchpaus på en grönskande och trevlig liten vingård. Sen eftermiddag anländer vi till Knysna och döm av vår förvåning, vi får samma rum som för 10 år sedan. Stannards lodge är ett hemtrevligt ställe som vi verkligen rekommenderar.

Knysna har förändrats, nya vägar, nya bostadsområden vid vattnet, ett eget waterfront mm. Det mesta verkar ha tillkommit i samband med VM i fotboll. Kvällen tillägnas de två öarna, en för vandring och en för ätande, mycket trevligt och gott.

Även denna dag blir det mycket bilåkande. Först vill vi dock se lite mer av Knysna. Tyvärr har ostrontillverkningen lagts ner, nu är det mest hotell och flotta hus. Idag ska bilen ta oss till Jefferys Bay, vårt sista boende innan flygresan till Durban. Jefferys bay är surfarnas paradis, vågorna är meterhöga så badet tar vi försiktigt nära stranden. Det blåser hårda vindar och idag ska vi besöka den lilla staden St Francis Bay. Här har de flesta hus stråtak, men ingen är hemma, det är igenbommat och tomt i de stora kåkarna.


Hittills har vi haft en underbar vistelse i Sydafrika Vi tackar alldeles särskilt Alf och Marie Ljungqvist för alla fina tips inför vistelsen. Paret har drivit vingården Temple Wine tills för ett halvår sedan och vi kom i kontakt med dem när vi bokade vårt boende på deras gård. Tyvärr hann de sälja innan vi kom dit men vi fick som sagt en massa fina tips, tack ännu en gång.

tisdag 30 januari 2018

Wellington och Stellenbosch

Wellington

Ännu en dag utan regn i denna törstiga region. Resan går idag vidare mot Wellington och vårt boende Diemersfontain. På vägen ska vi besöka några trevliga vingårdar.
Efter några mil landar vi i Wellington, ingen direkt vacker stad men mycket folk i rörelse. Efter besök på turistinformationen ger vi oss ut till våra förprickade vingårdar. Två av dem ligger en bit utanför längs en skumpig grusväg.

Dunstone dagens första ligger vackert omgiven av fruktträd och mängder av afrikanska blåa liljor. Gården omfattar totalt 22 ha mark för vinodling. De har dessutom odling av Guava. Vi tas emot av en mycket engagerad ung tjej som på ett utmärkt sätt tar oss genom gårdens sex viner. Speciellt stolt är hon över vinet Stones in the sun som tillverkas av vingårdsarbetarna. Denna Shiraz vårdas ömt och ger också inkomster utöver lönen.
Vi tycker detta är en väl avvägd Shiraz med doft och smak av plommon, svartpeppar. Liten aning gräs och lakrids. Denna får åka med i bilen. I övrigt så gillade vi särskilt gårdens Sauvignon Blanc, den absolut bästa hittills, frisk och doft av vilda blommor, vanilj och honung.
Tänk på denna gård om ni gör ett besök i Sydafrika. Här kan man bo, äta gott o dricka gott och bli väl omhändertagen, synd vi inte bokat boende här.

Nabygelegen är grannen mitt emot. Gården odlar vin på 37 ha. Detta är en gård som odlat vin sedan 1700-talet. Här är vinerna lite mer traditionella, lite sötare, bärigare överlag. Den som vinner vår gom här är en blend av Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc vid namn Scaramango.
Gården har en dansk importör så kanske kan vi hitta några av vinerna hemmavid.

Diemersfontain, här ska vi bo under vår vistelse i Paarl och Stellenbosch. Här var vi för 10 år sedan efter det att vi vid en provning i Helsingborg smakat deras särskilda s,k, chokladvin. Vi tyckte ett tag att detta vin var toppen. Det är redan eftermiddag när vi anländer och ett dopp i poolen gör gott innan vi tar oss an vinprovningen.
Vi startar provningen med en Spumante som sitter gott efter resa och bad. Vi provar sedan totalt sex viner bla det chokladvin vi en gång i tiden tyckte om. Tiden har gått, möjligen till en dessert med choklad. Vi fastnar istället för deras friska och smakrika Viogner, ett riktigt gott vin, både med och utan mat.
Diemersfontain
Stellenbosch

Dags för en dag i Stellenbosch. Det är lite längre än vi räknat med så den sydligaste delen får vi spara tills vi åker vidare mot Hermanus.
I Stellenbosch finns massor av kända och mindre kända gårdar. De flesta ligger sagolikt vackert inbäddade i ljuvlig grönska i detta landskap av berg och dal. Vi har varit på ett antal av gårdarna tidigare så vi väljer ut några för oss relativt okända som vi fått tips om. Den första gården vi stannar vid heter Marianne.

Marianne ligger uppe på en kulle med sagolik utsikt över bergen i bakgrunden. Byggnaden är modern med mycket fönster och stora vackra ytor för restaurang och provning. Det är fortfarande förmiddag när vi anländer. Vi träffar på ett svenskt par som bor på gården och som precis ska ge sig ut på sina vingårdsbesök. De har varit i Sydafrika många gånger och gillar både landet och vinet.



Vi tas emot och guidas genom provningen av en mycket trevlig dam. Provningen bestod


egentligen av fem viner men vi fick smaka samtliga på gården, totalt nio viner. Det visar sig att gården har franska ägare från Bordeaux och de är angelägna om att försöka få till en fransk touch på vinerna. Vi får en pratstund med managern på gården som förklarar lite av filosofin bakom deras viner. Totalt består gården av 36 ha men enbart 17 ha är uppodlad för vinproduktion, men av detta åstadkommer man således nio olika viner!
Rosén gjord på Sauvignon Blanc och Pinotage, en mycket ovanlig blandning, föll oss väl i smaken. En mycket ren, frisk, torr och smakrik rosé. Gårdens s.k. Cape Blend, det enklaste röda vinet, en blandning av Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinotage och Syrah var utmärkt. Friskt och rent i smaken med goda tanniner.
Gårdens flagship, Floreal, även det en blend är mycket angenämt. Detta serverades på Nelson Mandelas 90-årsdag. Vi får prova 2006:an, vi sa bara mmmm.


Stark-Condé hade vi inte tänkt åka till men vår guide på Marianne övertygade oss om ett besök på denna vackra gård. Provningen ska äga rum i en liten berså ute vid en sjö. Den ligger i Jonkershoek, som i sig är en del av en nationalpark. Egendomen består av 230 ha varav 38 ha för vinodling.






















Idag är provningen dock inomhus, trist men vacker vinkällare. Vi provar totalt åtta olika viner, två vita, två Pinot Noir, två Syrah och två s.k. Bordeauxblandningar. Deras SB var angenäm, tropiska frukter, frisk och torr men lite årtor i doften. Overberg Pinot Noir var ett mycket smakrikt vin att servera något kylt. Gårdens flagship Three pines var ett utmärkt vin som fått utmärkelse som bästa Cabernet Sauvignon i södra hemisfären, välbalanserat, fina tanniner, lång härlig eftersmak.
Hur ska vi orka med, näsan är fortfarande fit, så även smaklökarna och för chauffören gäller det att spotta, spotta och spotta, tur att vi turas om.

Turen går vidare till den lyxiga gården, ja egendom är ett bättre ord, Delaire Graff. Ägaren heter Laurence Graff, en diamanthandlare av rang. Egendomen har, förutom vin, en fantastisk restaurang, fantastisk konst, diamantboutique och designhandel. Det går även att bo i lyxiga sviter och få diverse behandlingar. Eftersom vi kom sent startade vi med lunch, ostron före en härlig sallad och gott vitt vin. Efter detta tog vi oss an provningen. Vi testade en rosé, två vita och två röda viner. Rosén var angenäm. Fruktig, torr och frisk. Deras enkla SB och Chardonnay är också utmärkta, rena, tydliga och friska. I övrigt tyckte vi att de ekade vinerna hade en aning för mycket sötma i eftersmaken.




Tvärs över vägen ligger den vackra egendomen Tokara. Den är känd för sin utsikt och sin restaurang. Utsikten är verkligen högklassig. Vi är ju mätta så vi går direkt på provningen. Vi nöjer oss med tre viner, två röda och en vit. Vi fastnade för deras Syrah som hade 5 % Mouverdre och uppvisade fina tanniner.














Paarl o Franschoek

Franschoek och Paarl.

Vi har nu lämnat Tullbagh bakom oss och kört vidare mot Franschoek. Molnen täcker himlen och regnet hänger i luften. Precis när turen startar börjar regnet strila, inga mängder men lite hopp om mer ger det. När vi närmar oss Franschoek blir det grönare och färgprakten i blommorna, främst de afrikanska liljorna är slående. Staden ligger vackert invid bergen och vinfälten breder ut sig över berg och dal. Husen är vita så det gnistrar och det märks att det är en rikare och mer turistintensiv bygd. Vi har bokat in oss på det utmärkta pensionatet La Fontain guesthouse. Tyvärr fungerar internet väldigt dåligt här. Idag blir det två vinbesök och då räknar vi in kvällens restaurang.

Haute Cabriere
Gården drivs av den sjätte generationen von Arnim. Den ligger på en höjd strax utanför Franschhoek på vägen mot den utmärkta restaurangen La Petite Fermes. Gården gör ett stort nummer av att grundaren Pierre Jourdan, var den förste hugenotten till Sydafrika för 300 år sedan. Pierre kom dessutom från orten Cabrière (ligger i våra trakter) i södra Frankrike. Därav namnet på vingården. Nu till provningen.

Vi blev guidade genom provningen av en mycket trevlig tjej som berättade en liten historia om gård och nejd. Provningen omfattade 6 viner och startade med två mousserande, en blanc och en rosé. Båda hade en mild, fin mousse, rosén vann eftersom den var friskare och hade mindre sötma i smaken.
Efter dessa följde ett vin vid namnet Tranquille, ett vin med lägre alkoholhalt. Någon aning av kemi i smaken, föll oss inte riktigt på läppen.
Vi gav oss därefter i kast med de röda vinerna, där druvan Pinot Noir dominerade. Vi provade två PN, det första var ett relativt enkelt, lättdrucket vardagsvin, inte alls så dumt. Det andra var från 2014, ekat i 9 månader, med mycket körsbär och kola i smak och doft. Sist men inte minst smakade vi gårdens Ratafia, ett sött men friskt och syrligt vin, detta var det bästa vinet under provningen.
Vi tackar för ett trevligt besök där träffade på tre sydafrikanska kvinnor boende i Jefferys Bay. Vilket sammanträffande, vi ska ju bo i denna lilla by vid kusten i fyra nätter, strax innan vi flyger till Durban. Vi fick tips, inbjudan mm att njuta av när vi kommer dit.

Ikväll ska vi äta gott på La Petite Ferm som ligger en bit upp på berget. Vi tycker oss behöva en promenad efter allt sittande i bilen så därför promenerar vi dit. Det är uppför och som alla i Sydafrika så går man längs vägen, farligt här med höga hastigheter och kurvor.
Restaurangen ligger vackert med bedårande utsikt över dalen och de grönskande bergssluttningarna. Vi äter gott och till maten dricker vi gårdens vin. En mycket frisk och smakrik Viognier och en mycket tilltalande Merlotblandning. Mätta och nöjda lämnar vi denna trevliga upplevelse med taxi.

Idag är det onsdag och vår äldste som Rasmus fyller 38 år. Vi har planerat tidig sång per telefon och ännu en dag i vinets tecken. Fyra gårdar är inprickade på kartan. I Franschoek finns ett s.k. vintåg/buss. Det är väl utbyggt med totalt sex olika linjer som stoppar vid olika gårdar. Vi skippar dock detta och tar oss runt med egen bil.

Vi stoppar först på Vrede en Lust, en slottsliknande bedårande gård, som en amfiteater med Simonsbergen i bakgrunden. Här provar vi tidig förmiddag sex olika viner tillsammans med en trevlig vinguide.
De vita tar sin början med en frisk och fruktig Sauvignon Blanc, och avslutas med en utmärkt god Viognier, i klass med en Viognier från Cordieu i Rhonedalen.
De röda vinerna är inbördes mycket olika, det första ett choklad/moccavin, det andra en utmärkt Syrah, europeisk i stilen och avslutas med en Bordeauxblandning kallad Erasmus även denna ren och balanserad.
Vårt totala omdöme om gården är rena, eleganta viner, finstämda. Här gjorde vi några inköp.

La Motte blir nästa mål, även denna en ståtlig och bedårande gård inbäddad i grönska. Här provar vi sju olika viner där vartannat är vitt och vartannat är rött. En del av vinerna finns att köpa på Systembolaget och det visade sig att något tom var billigare i Sverige än på plats.
Här fastnade vi särskilt för vinet Millenium, en mycket läcker blandning av de fyra druvorna Merlot, Cabernet Franc, Petit Verdot och Malbec. Tyvärr ingen svensk import. Genomgående var vinerna inte lika eleganta här men Millenium får åka med hem. 
Tvärs över vägen, in i Happy Valley ligger den mindre vingården Môreson. Här är det mindre pompöst men ack så vacker trädgård. Den är i sin tur omgiven av citron- och apelsinlundar. Höga knallblå afrikanska liljor kantar vägen in till provningsrummet, det är magnifikt.
Här är vinet något dyrare pga den mindre produktionen. Gården har totalt 35 ha. Vi provar fem viner och startar med ett mousserande vin i mycket vackra glas. Vinet smakar säkert bättre pga glasen, det är det första mousserande som vi blir förtjusta i.
Här är det Chardonnay som dominerar de vita vinerna. Gården använder cementamforor i sin framställning. Tyvärr är samtliga viner alltför dyra för den kvalitet de uppvisar. Vi lämnar denna vackra trädgård utan en flaska.



Den sista gården för dagen är belägen högt upp i Simonsbergen och har det passande namnet Chamonix. Gården är relativt ung, grundades 1991 och fick 2016 pris som årets vinproducent i Franschoek. Även denna gård är enklare till sin utformning. Här är provningen den dyraste för dagen, men totalt ingår 10 viner.
De vita vinerna var alla smakrika och fruktiga men även de i dyraste laget.
Pinot Noir 2015 var ett utmärkt vin med stor smak, det bästa Pinot Noir vi smakat hittills men tyvärr lite dyr. Vi fastnade istället för deras Pinotage som var gjord enligt Ripassometoden, ett spännande, ovanligt Pinotagevin. Detta fick följa oss på resan. Absolut bästa hittills. 
Ikväll blir det en enklare middag.

onsdag 24 januari 2018

Några dagar i Swartland och Tulbagh

Oj så torrt det är längs vägen hit, två färger gulbeige och grå kan beskriva naturen runt oss. Ju längre mot den svarta bergskedjan vi kommer ju ödsligare blir det. Bergen är vackert formade i en hästsko kring dalen. Man förstår varför landet heter Swartland. Vi bor på en vingård som heter Rijks winery, kritvita holländskinspirerade hus omgivna av knallgröna vinplantor, ett fantastiskt vackert ställe.

Swartland
Swartland är kanske det mest dynamiska vinområdet i Sydafrika för närvarande. Traditionellt är Swartland ett kornproducerande område, på sommaren är området  markerat med gröna fickor av vingårdar som klättrar uppför bergen. Sommartid är det varmt och torrt på dagarna, svalare på nätterna och vintertid kläs topparna av snö och det kan bli minusgrader i dalen. Här har vinproducenterna bildat grupper t.ex Swartland Revolution och Swartland Independent Producers (SIP) bestående av fristående vinodlare. Deras gemensamma intresse är att skapa viner som uttrycker Swartlands geologiska karaktär. De har bl.a skapat gemensamma riktlinjer för vintillverkningen. Vi har tidigare mött några av producenterna The Sadie family och Badenhorst på en vinprovning i Köpenhamn och hört deras spännande berättelse om utvecklingen i och av området.

Tulbagh
Swartlands grannområde är Tulbagh, där vi befinner oss. Staden Tulbagh har 32 nationella monument på en gata ligger i en avskild dal. Området är hästskoformat med berg runt omkring staden. Med dagens vattenhantering och avancerade vinkulturella metoder börjar den verkliga potentialen i detta område att realiseras. För närvarande finns det cirka 13 vingårdar - flera av dem är tämligen nya men gör hyllade viner, särskilt Shiraz och Méthode Cap Classique.

Första besöket gick till den vackra och gamla vingården Montpellier. Gården etablerades 1714 av en fransman från Montpellier (Spyseniersberg or Chefs Mountain) i Frankrike. Sedan 2001 ägs gården av en familj från Johannesburg. Gården är enastående vacker. Här kan man bo, äta, hålla bröllop mm.
Vi blev guidade av en kille från Malavi och han tog oss igenom gårdens samtliga viner.
De vita vinerna tyckte vi var lite vattniga i sina smaker. Deras rosévin gjort på Shiraz hade en angenäm doft av rosor men smaken var liten med bäska i eftersmaken. De röda vinerna gav ett bättre intryck. Spyseniersberg 2013 en Bordeauxblandning som var kompletterad med lite Shiraz var god. Djup komplex smak med inslag av sviskon och mörka bär. Lång fin och ren eftersmak. Mycket prisvärt (75 Rand). Gårdens flaggskepp var en ren Shiraz från 2012. Tobak i doften, mjukt och balanserat med viss kaffekaraktär i smaken. Dyrare men också det prisvärt (200 Rand). Vi tackade för besöket och for vidare.

Andra besöket var på Lemberg wine estate. Vingården är relativt ny. Etablerades 1978 men sedan 2001 drivs gården av Henk Du Bruyn och Suzette  van Rensburg. Vi fick en mycket trevlig provning tillsammans med Suzette.

Här produceras vin som exporteras både till Sverige och Danmark. I Stockholm återfinns det på tre restauranger och i Danmark.
Samtliga viner vi smakade hade klar fruktighet utan att vara vare sig söta eller saftiga.
Vi startade med en en Sauvignon Blanc som vi var lite oeniga om, en aning kattpiss i doften.
Rosén eller Blanc de noir som den kallades var smakrik med lång bärig eftersmak gjord på Syrah och Grenache, riktigt sommarvin med ljus lökskalsfärg.

Det vita vin som verkligen var en smakbomb hette Lady 2015, en blandning av Viognier, Harslevelu, Sauvignon Blanc och Semillon. Mycket tropiska frukter, lite vanilj, en djup, härlig smak, ett utmärkt vin för 120 rand. Gården producerar också en 100 %-ig Harslevelu men den var tyvärr slut, vi får kolla när vi kommer hem om den finns att få tag i.



Sen var det dags för deras röda viner, här startade vi med en Cape blend från 2013, Syrah, Pinotage och Pinot Noir, ett gott val för 65 rand. Vi smakade även tre premium labels, en Pinot Noir, strong och kryddig, en Pinotage vid namn Spencer som var fruktig, utan bränd karaktär, härligt ren i smaken. Vi avslutade med Nelson, en Syrah med liten aning Carignan, ett härligt vin.
Tyvärr kan vi inte köpa på oss något vin, vi flyger ju men kanske några flaskor i slutet av vår tripp.

Vi tackar Suzette och de två engelska bulldogarna för trevlig och lärorik provning och drar ”hemåt” i värmen.


Saronsbergs vinhistoria tog sin början 2004 med den första skörden av Sauvignon Blanc. Denna otroligt vackra, moderna och stora vingård producerar ca 350 000 buteljer vin. 70 % blå druvor och 30 % vita druvor. De flesta vinerna går att köpa på Systembolaget. Innan vi går in på vinerna så måste vi nämna några ord om konsten som finns överallt på gården. Först ett fantastiskt galleri i huvudbyggnaden med målningar, statyetter, stenarbeten mm.Trädgården utanför är ett eldorado av sten – och metallskulpturer av diverse djur och människor, så häftigt. 
Så till vinerna, vi testade totalt sex olika viner och vi startade med; Earth in motion, en blandning av Chenin Blanc, Sauvignon Blanc  och Semillon, ett fruktigt vin med doft av päron och melon och en smak av tropiska fukter, ett gott vin.



Nr två är en ren Sauvignon Blanc  som är mycket krispig och syrlig, brukar vara gott men lite  tunn.
Nr tre är en 100 % Viogner som legat 11 månader på 500 liters baricker, mycket honung men vi har smakat bättre.
Vi ger även rosén en chans; den är inte alls dum, mycket torr, smakar mycket med ett avslut av hallon.
Sen är det dags för Shiraz. Shiraz är den produkt gården är mest berömd för med en vinmakare som i Sydafrika kallas Shjeik of Shiraz. Vi testade den enklaste från 2015 och prestigevinet, Full circle ,som fått ett stänk av Grenache, Mourvedre och Viogner. Båda var typiska Shiraz, kraftfulla, kryddiga, mörk frukt och lakrids, båda goda men Full circle lämnar inte munnen. Vi tackar för en trevlig provning och en härlig konstutställning.

Twee Jonge Gezellen är hemmet för Krone. Här tillverkas endast mousserande viner enligt Méthode Cap Classique. (MCC) Gården har gamla anor sedan 1700-talet. Det första mousserande Krone-vinet började saluföras 1991. De tidigare ägarna fick ekonomiska problem och sedan 1 år är gården uppköpt av ett kooperativ i Stellenbosch.
Gården ligger vackert kring en välvattnad gräsmatta. Även här är konsten ett naturligt inslag med relativt moderna motiv. De fyra mousserande vinerna är fortfarande en aning jästiga i smaken, rosén är bäst. Priset är för högt för kvaliteten.
Waverly Hills
Krone






Waverley Hills ligger på en höjd ett par mil från Tulbagh. De kallar sig organic wines. På gården finns också en utmärkt restaurang som tyvärr höll stängt denna veckan för målning och rengöring. Vi fick en fin genomgång av gårdens viner. Vi blev inte så förtjusta över de vita vinerna men de röda var utmärkta. Även på denna gård finns en berömd vinmakare. Han kallas Godfather of Grenache. Vinet har vunnit många priser och anses som Sydafrikas bästa Grenache, den var fin och vi köpte en flaska med oss. Vi gillade även deras Shiraz, främst den som kallas CW efter gårdens grundare, Charles William.

Vid tretiden var det dags för vinprovning på vårt boende. Rijks historia börjar också på 1700-talet. De producerar vin på Chenin Blanc, Pinotage och Shiraz och har fått många utmärkelser bl.a som Sydafrikas bästa Pinotage. Vinmakaren Pierre Wahl kallas The pope of Pinotage. Samtliga viner har legat på ek och då pratar vi franska ekfat. Ekfaten används i tre år och är av olika storlek för olika viner.
Vi ska prova sex olika viner, två av varje sort, en enklare och en prestige. Vi startar med Chenin Blanc a Touch of oak som legat sex månader på ek. Vinet är alkoholstarkt 13,5 %, mycket fruktigt men friskt och honungsdoftande. Härliga tropiska frukter i smaken, ett vin till många tillfällen.
Chenin Blanc Private celler har legat på ek i 12 månader för att sedan lagras på flaska några år före släppet. Ett mycket vin, stor honungsdoft och smak mycket tropisk frukt, för fine dining.
Vi kom sedan till Pinotage, A touch of oak. Detta vin har legat på ek i 12 månader och rundat till sig. Ett angenämt, balanserat Pinotage med stor frukt i smaken. Nästa Pinotage, Private cellar är från 2013 och har spenderat 22 månader på ekfat innan buteljering. Det är ett fruktdrivet vin, plommon, körsbär, mörka bär, ett utmärkt vin.
De två sista vinerna är 100% Shiraz. A touch of oak 2013 har legat på ek i 12 månader men är i sig kraftigt med mycket lakrids, kryddor och viol. Private cellar från 2011 som spenderat 24 månader på ek är ett riktigt kraftpaket. Det doftar och smakar mörkt, kryddigt med tobak i bakgrunden. Detta är ett vin att äta till, ett utmärkt vin, alkoholstarka är de alla, 14,5 %.
Detta var en utmärkt provning som krävde rejäl vila efteråt. Vi tackar guiden för trevliga timmar tillsammans med dessa utmärkta viner.














lördag 20 januari 2018

Sydafrika januari 2018

Kapstaden med omnejd

Äntligen reser vi ifrån kyla och regn till ett sommarland i Syd, ja faktiskt rakt ner i sydlig riktning så långt vi kan komma utan att åter möta kylan. Vi mellanlandar i London, enbart för att byta flyg. Natten spenderar vi i fyrsäte med kompressionsbyxor och kompressionsstrumpor som extrahud kring benen. Det är trångt men det går hyggligt och tidig morgon åker shortsen på och värmen smeker kropp och själ.
De första fyra dagarna och nätterna ska vi spendera runt och i Kapstaden. Det är 10 år sedan vi senast såg vyn med Tablemountin och de Tolv apostlarna samt kände havsvindarna från Atlantens kyliga vatten i Camps Bay.

Vi tar in på Fulhams lodge, en bit upp i backen med fantastisk utsikt över ett böljande hav. Vi har bestämt träff här – goda vänner från Helsingborg. Göran och Nilla avslutar sin tvåmånadersvistelse tillsammans med oss i Kapstaden. Det första vi möts av är vattenbristen. Det har inte regnat på hela hösten och vattenreserven är snart helt tömd på vatten. Vi uppmanas att inte spola, ta hand om vattnet när vi duschar och snåla allt vi kan. Om 100 dagar tar vattnet slut. Om regnet uteblir, det är ett skrämmande scenario. Vi gör allt vi kan.
Trots en viss smygande trötthet blir det ett härligt bad i den blåa men kyliga Atlanten och en kväll med alltför stora steaks.

Dag två ägnas helt åt Waterfront och det nyöppnade museet Zeitz MOCAA som är inrymt i en gammal silo i hamnen. Bara byggnaden som sådan är värt inträdet, grå skalad cement och svarta trappor till evigheten. Museet rymmer både temporära och permanenta utställningar och alla våningar har sitt tema. Det är allt från fantastiska fotografier eller collagefotografier till målningar, tryck och skulpturer. De som verkligen berör och tar plats i sinnet är ett antal fantastiska fotografier med tema makt, slav, herre och undersåte.
Alltid rena fönster






Dag tre åker vi iväg till Robben island. Förra gången vi besökte Kapstaden kom vi aldrig med men nu hade vi varit förutseende och bokat hemifrån. Havet låg blankt och solen strålade och när vi närmade oss ön blev vi välkomnande av ett stort antal glada och lekfulla delfiner som defilerade vid båten.
Ön är karg och torr, fångvegitation skulle vi kalla växtligheten. Fula byggnader, förfall, depression. Ön har använts som fängelse sedan 1600-talet och även som deportationsort för spetälska. I samband med att Nelson Mandela frigavs och aparthaid avskaffades så stängdes ön och omvandlades till museum. Det bestående minnet är, förutom den deprimerande omgivningen, fångarnas celler och fångarnas arbetsplats på ön. I 18-20 år låg fångarna på en bastmatta på cementgolv med endast en filt i en cell på 3 kvadratmeter. De arbetade på dagarna med att bryta sandsten i ett stenbrott där solen stekte dem i huvudet och i ögonen och de fick varken ha solglasögon eller huvudbonad. Hur kunde många av dem agitera för icke våld, tålamod och samarbete!?
Vi var tagna men hungern tryckte på och kvällen var bokad(  hemifrån) på Pot Luck Club, lillasyster till Test Kitchen som är en av världens bästa. Stället i sig ligger i en gammal fabrik i distriktet Woodstock, ett nergånget men coming distrikt i staden. Det var smårätter att dela och för fyra gällde mellan 12-16 serveringar. Vi tog 13. Det var lite kladdigt att dela, vissa smakade gudomligt medan andra inte levde upp till förväntningarna. Allt hade tjänat på att serveras till var och en. Det var ett kul ställe, hög ljudnivå, tyvärr utspillt vin i delningsbestyren men klart godkänt.
Dag fyra, idag åker Göran och Nilla vidare till Pretoria och hem. Det stormar för fullt, ja det har det gjort varje kväll men natten har lugnat ner vädergudarna. Så icke denna natt, det stormar vidare och t.o.m. vägen över berget är avstängd pga väderleksförhållandena. Vi ska till Boulders beach och pingvinerna så det gäller att hitta andra vägar. Underbar dag tillsammans med pingviner i mängder på den enastående stranden. Det blev fina kort och bad med pingviner i sol o storm. Imorgon lämnar vi Kapstaden och stormen bakom oss och far vidare till Tulbagh i Swartland, nu tar vinmarkerna vid.

Vi kommer att följa vattenförhållandena med stort intresse, i Kapstaden hoppas man i alla fall på många dagars regn.