torsdag 11 april 2019

Skidåkning, vinprovning och konsert.


Nu är det 2019 i Frankrike och vi tar en liten turné med skidåkning, vinprovning och konsert.
Nu har vi varit i Frankrike under två veckor och de första dagarna hade vi lyckan att spendera tillsammans med Rasmus o Gina som bott i huset sedan nyår. Nu har de åkt hem för att sälja Hemsedal och vi bor in oss i huset igen.
I år har vi skidorna med oss, hotell är beställt i Les Angles och Andorra, konserten är bokad i Toulouse och restaurangen i Axat är utsedd, bokad och ombokad flera gånger. Det bär iväg med förväntan på god middag och härlig tur. På vägen tar vi av mot den lilla byn Tautavel som hyser ett museet kring människans, djurens och jordens utveckling främst i Europa. Utanför byn i en grotta hittades den äldsta människan, 450 000 år gammal som vi alla stammar ifrån. Museet är mycket intressant och lärorikt och innehåller mängder av skelettdelar från forntiden.
Tautavelmannen
 Byn Axat ligger långt inne i en smal dal, verkar något otillgänglig. Det visar sig dock att byn domineras av danskar. Givetvis finns även engelsmän, vi bor hos ett engelskt par och ägarna till restaurangen är även de engelsmän.

Aux Quatre Saisons, drivs av det paret Paul och Val Bridgestock. Mysigt, ombonat och Menu Gourmande för 27,90 euro, ett fynd. Champagne, aptitretare, fyra rätters, portvin till osten, kaffe med godis och gott vin – vad kan man mer begära. Stoppet var värt vartenda öre – åk hit om du har vägarna förbi – ta en avstickare.
Redan här fick vi smak för de goda torra vinerna från Roussillon. Vi har tidigare smakat mest sött från regionen men de torra är smakrika och fruktiga med en härlig friskhet och syra.
Lp i Les Angles
Andorra

Skidhund
Dagen därpå gick färden vidare till den franska skidorten Les Angles. Vi möttes av strålande sol, tomma backar med härliga förmiddagspister. Glad överraskning och härlig skidåkning. Vi hade kunnat stanna men nu hade vi bokat Andorra och Pas de la Casa. Vi ångrade ingenting, här var det ännu bättre förhållanden, sol och härlig skidåkning. Vi körde utan trängsel, utan köer – då blir det mycket gjort.
Det var lite sämre väder när vi lämnade Andorra för att ta oss till Toulouse och konserten med Zaz, en fantastisk fransk artist. På vägen började det störtregna så färden gick redan denna dag vidare till Cahors, ett spännande vinområde där man koncentrerat sig på odling av Malbec.
Området ligger vid floden Lot och är ca 3500 ha stort. Här odlas som sagt Malbec som i området också kallas Cot.
Ömsom regn, ömsom sol – märkligt område där det saknas skyltar till vingårdarna och där reklamen för vin är i det närmaste obefintlig. Vi hittar ett vinhus i utkanten av Cahors där vi får en fin provning av distriktets viner i olika mognadsgrad.
Chateau de Haute-Serre 2016, ett vin med doft av mörka bär, viol och eukalyptus med en viss cacaosmak, ett djupt vin med tanniner.
Chateau Pech de Jammes 2014, ett nästan svart vin med näsa och mun av mörka frukter och en viss mentolsmak, ett härligt vin att lagra länge.
Chateau Cuvée de Mercuès 6666 – 2016, ett mörkt, elegant vin med doft av mörka bär och frukter, örter och eukalyptus. Smaken är rund och munnen fylls av mörka frukter och mörk choklad, ett vin att minnas.
Chateau Pech de Jammes Chardonnay 2014, ett vin med citrus, persikor och äpplen i näsa och mun, friskt och smakrikt. Riktigt gott.
Vi var hemma hos några odlare till inom området men ingen var där och de var svåra att hitta. Cahors visade i alla fall sin fina sida, en liten vacker ort med stort folkliv.
Regnet tilltar igen och färden går åter mot Toulouse, huvudstaden i regionen Occitanie som sedan 2016 består av två f.d regioner; Languedoc-Roussillon och Midi-Pyrénées. Staden kallas la Ville Rose pga de många rosa tegelhusen, en vacker stad som korsas av floden Garonne. Kvällen i Toulouse bjuder trevlig stund i centrum med god mat.
Ösregn men Toulouse har även det museer, utmärkta att bevista vid sämre väderlek. Inte för att utställningen i sig attraherade oss, konst från 14-1500 talet men byggnaden var fantastisk och visst fanns det föremål som var värda en titt.
Till konserten med Zaz, en stadion full av en entusiastisk, klappande, stående och dansande publik i alla åldrar, en artist och musiker i världsklass, två timmar med rock, pop, jazz och chansoner, med ljusspel och mellanprat och soloframträdanden, ja med allt man kan begära av en konsert. Vi blev lyckliga.
Lyssna på Zaz, på hennes något hesa stämma, hon verkar lika ödmjuk och tuff som hon låter!!!
Vi återkommer snart med fler recensioner från vingårdsbesök och vinprovningar.

torsdag 7 mars 2019

ITALIEN, ITALIEN, ITALIEN - Tre provningar av Italienska viner under två veckor. Nr1 Selezione Italia och nr 3

I slutet av februari står de Italienska vinprovningarna som spön i backen. Vi började den 26 mars med Selezione Italia på Richmond Hotel i Köpenhamn. På provningen presenterade 14 utvalda producenter från olika delar av Italien sina viner. De bästa och mest spännande vinerna för dagen hittade vi hos de små vingårdarna Vinicea, Vigna Riccardo och Orina.
Vinicea, www.vinicea.it, är 7 ha stor och ligger i den lilla byn Ottiglio i Piemonte. Här produceras viner på druvorna Grignolino, Barbera, Freisa, Arneis, Pinot Noir, Merlot och Sauvignon Blanc. Gården är bio-certifierad sedan 2013. Vi provade gårdens samtliga viner. Naturligtvis var vinerna helt olika men hade det gemensamt att alla var rena och välbalanserade. Den bästa för dagen var gårdens Barbera del Monteferrato från 2013. Här fanns fruktighet, rondör, plommon, fyllighet, ett utmärkt vin.
Ornina, www.Ornina.it, gården bedriver vinodling på 6 ha och ligger i Casentino dalen som ligger mellan Arezzo och Florens i Toscana. De har satsat på de genuina druvorna Sangiovese, Canaiolo, Ciliegiolo Colorino och Pugnitello. Detta är ett ungt, kommande vinodlarpar som odlar vin enligt biodynamiska principer, mycket spännande. Vi smakade gårdens samtliga viner och konstaterade att samtliga var rena, druvtypiska, riktigt härliga viner att återkomma till. Det bästa var ett rött vin Ornina 2015 som presenterade en lång härlig smak av körsbär och härlig syra och fina tanniner.


 Vigna Riccardo, www.vignariccardo.it, gården ligger i Roerodistriktet i Piemonte ca 20 minuter från Alba. De odlar druvorna Barbera, Nebbiolo och Arneis. Det vita vinet producerat på druvan Arneis var mycket tilltalande. Arneis är en svårodlad och krävande druva men den ger smakrika, aromatiska viner med smak av päron, mandel och örter och en pigg syra. Man kan tom upptäcka lite lakrits i eftersmaken, ett intressant vin.
 Idag saknas viner av denna druva på Systembolagets ordinarie sortiment vilket är trist.
Vi tackade för en lagom stor vinprovning med trevliga viner och för oss okända producenter. Vi kan bara hoppas att vinerna kommer att importeras till Sverige eller Danmark.
Vi var denna gång så lyckligt lottade att vi hade två vinprovningar dagarna efter varandra varför vi tog tillfället i akt att övernatta och träffa vår son med familj. Vi passade på att fira Ludvigs födelsedag på restaurang Anarkiwww.restaurant-anarki.dk. Restaurangen ligger på Fredriksberg och kan verkligen rekommenderas. Vi serverades härliga smårätter och goda viner, Anarki har en helt fantastisk vinlista.

 Borsa Vini i KöpenhamnProvning nr 3
Onsdagen den 6 mars var det dags igen. Nu för ”Borsa Vini” i Köpenhamn. Borsa Vine är en turné som genomförs med stöd från den Italienska staten. Målet är att marknadsföra samt skapa kontakter med södra Italiens vinproducenter. Platsen var Moltkes Palae där 27 producenter presenterade sina viner. Här följer ett urval av några som var särkilt intressanta. Presenterar dem områdesvis.
Abruzzo
Gården Cantina Fushi ligger mitt i Abruzzo och drivs av familjen Fuschi sedan 1927. Här odlas framförallt Montepulciano d’Abruzzo. Provningen inleddes med en uppfriskande Spumante, frisk men inte för söt som brukligt är. Därefter det ovanliga vinet Tati 2018, Cerasuolo d’Abruzzo. Ljusrött i färgen men inte ett rosévin. Friskt och härligt vin, vilket man inte kunde tro.  Av de helt röda vinerna, var  ingångsvinet Castel Belfiore 2017 det som var mest tilltalande. Vinet lagras på ståltank. Vinet var ungt men med god fruktig smak. Fick även smaka en Reserva från 2013 som legat två år på franska ekfat. Ett utmärkt, fylligt och kraftigt vin med långa härliga tanniner. En gård att besöka.
Basilicata
Vingården Cantine Taverna www.cantinetaverna.wine ligger i hjärtat eller rättare sagt mitt i hålfoten av den italienska stöveln. Gården är 17 ha stor och ligger naturskönt med utsikt över Joniska havet. Här odlas Greco Bianco, Aglicanico, Pinot Bianco och de internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Syrah och Merlot.
Det vita vinet San Bastile tillverkat på Greco Bianco var spännande. Ljusgult i färgen. Framträdande frukt i såväl näsa som mun. Välbalancerat vin med hög syra. Mycket gott.
Det röda vinet Senso var helt utan tillsatt svavel. Fermenterat och lagrat på ståltank gav ett friskt men mjukt vin på Cabernet Sauvignon. Ett mycket prisvärt vin ca 7 euro på gården.
Gårdens toppvin Il Lagrino 2014 gjort på 70% Cabernet Sauvignon och 30 % Syrah var mycket bra. Lagrat i 24 månader på franska ekfat. Innan det släpps på marknaden ligger det åtminstånde 6 månader på flaska. Trevligt och elegant vin.
Campania/Kampanien
Nu till Kampanien vars centralort är Neapel. Här stöter vi på vingården Cantine Iorio www.cantineiorio.it som drivs av bröderna Pietro and Luca Iorio.  Här odlas de områdestypiska druvorna Aglicanico och Falanghina, Ja, vinerna var inte dagens höjdare men det är ändå värt att nämna Aglicanico 2013, Aglicanico del Taburno DOP. Namnet har det fått av berget Taburno som kan ses på bilden. Vinet hade lagrats i 3 år på ekfat och 1 år på flaska före försäljning. Kraftigt, med mycket mörka bar i smaken. Passar till köttrötter och pasta.
Puglia
Från Campania till Puglia. Nu är vi i hälen av foten. Producenten heter Caiaffa Vini Biologic, www.caiaffavini.it. Gården är högt belägen men ligger nära havet vilket gör det torra klimatet utmärkt för vinodling.  Familjen driver den 25-ha stora gården enligt bio-principer. Här är det druvorna Negroamaro och Nero di Troja som råder. Efter att ha provat gårdens samtliga druvor   vann Vibrans – Nero di Troja 2015. Vinet är lagrat på ekfat i drygt 1 år. Ett spännande vin av en spännande druva.
Nu återstod Sardinien och Sicilien men det fick vara nog för denna gång. Nu har vi varit på 3 provningar av Italienska viner inom bara några få dagar. En sak är säker vi måste åka till södra Italien för att besöka dessa naturskönt belägna vingårdar.

måndag 4 mars 2019

Italien nr 2 – en annorlunda utbildningsdag på Vinakademiet i Köpenhamn

Dagens vinprovning var inte som andra, det var Masterclass på Vinakademiet med provningsledaren Ian d’Agata och temat var ”Native Italian grape varieties – the rebirth of a vinous goldmine”
Ian d’Agata född i Kanada av Italienska föräldrar och är sedan många år tillbaka bosatt i Rom. Han har en bakgrund som läkare inom pediatri och senare leverkirurgi. Han började dock tidigt att intressera sig för mat och vin och anses nu vara en av de ledande experterna på viner från Alsace, Bordeaux och Kanada men framförallt på vin från Italien. Han har bla skrivit en druvbibel om Italiens många druvor.
Denna dag handlade om just dessa ovanliga Italienska druvor. Italien är det vinland som har den mest diversifierade druvodlingen. Varje år upptäcks nya druvor, varje år certifieras tidigare okända druvor och i dags dato finns 547 olika druvor certifierade i Italien. 30 % av världens alla druvsorter är infödda italienska. Flera av dem har varit nära utrotning men av olika anledningar återfötts och har nått nya höjder på vinhimmeln.
Ian tog oss igenom 20 olika druvor från olika områden i Italien. Vi doftade, smakade och fick ta del av allt kring druvorna, maten de passade till, området de odlades i, jordmåner, familjehistorier, landskapens variation, ja det var som en resa genom ett grönskande, underbart vackert Italien. En viktig sak, vin och mat hör ihop – vinet ska förhöja smaken på maten.
Efter provning av de fem första vita vinerna hade mer än halva tiden gått men vi tyckte att han gärna fick dra över tiden, det var ju så intressant och så nyhetens behag förstås.
Vi kommer nedan att kortfattat beskriva samtliga provade druvor och dess vin;
1.    Prié, ger vita viner och odlas i Aostadalen. Den trivs på hög höjd i kyligt klimat och växer på 800-1200 möh. Vinet vi provade heter Rayon 2016och kommer från ett kooperativ i dalen. Vinet har hög syra, är mycket friskt och fruktigt med en doft av vita blommor. Ett vin till grönsaker och fisk.
2.    Moscato giallo, är släkt med övriga Moscatos men vill ha högre belägna växtplatser och kylig väderlek för att komma till sin rätt. Vinet vi provade kom från Padova och hade starkt parfymerad doft av gula blommor och gul frukt.
3.    Bosco, druvan växer fint i Ligurien, landskapet som är bäst på Basilika. Druvan är tanninrik och används ofta som blanddruva. Vinet vi smakade heter Cinqueterre 2017 och lutar åt sherry. Ett mycket torrt vin som doftar honung och sötma men som är så långt från sötma man kan tänka sig. Kan misstas för ett rött vin.
4.    Timorasso från Piemonte, en mycket svårodlad druva som mognar i omgångar vilket gör att druvklasarna inte kan skördas samtidigt. Vinet vi smakade heter San Leto 2011och har en lätt kokosdoft och smak med lakrits i eftersmaken. Vinet lagras i barriquer av Acaciaträd.
5.    Carricante är en druva som växer på Sicilien, på Etnas sluttningar. Druvan vill ha hög höjd och är lagringsduglig. Vinet vi provade heter Calderara Sottana 2017. Både doft och smak domineras av citron, citron och citron.
6.    Ribolla Gialla odlas i Friuli. Även denna druva vill ha lite högre höjd och druvan ger också bra mousserande vin. Vinet vi provade heter Pettarin 2016och är ett vin gjort på druvor från gamla stockar. Vinet har en doft av vita blommor och vanilj, i smaken märks också vitpeppar och saffran.
7.    Malvasia från ön Lipardi. Vinet vi provade heter Malvasia delle Lipari Passito 2012. Ett sött vin, ett underbart vin med smak av aprikos som ger en mycket frisk eftersmak och renhet i munnen. För oss som varit på ön just för vinets och det underbara landskapets skull är det som att kastas tillbaka till dessa fina ögonblick.
8.    Vernaccia som odlas på västsidan av Sardinien och då får tilläggsnamnet Oristano. Vinet vi provade heter Antico Gregorioch är lätt oxiderat med en doft och smak mot sherry oloroso. Vinet är varken torrt eller sött men sägs passa utmärkt till oliver, tonfisk och pasta med fisk.
9.    Verduzzo Friulanoger ett sött vin som inte fastnar i gommen. Vi provade vinet från 2014, ett bärnstensfärgat vin med syra, olivtoner och honung.
10.Picolit, en druva med nobel historia. Vin gjort på druvan har i princip serverats vid alla hov och ansågs mycket fint. Det vin vi provade var från 2016 och kom från 50 år gamla vinstockar. Vinet var väldigt sött och doftade en aning cederträ. Det saknade de övriga söta vinernas fräschör.

Så var sagan all för de gröna druvorna för denna gång och nu väntade 10 spännande blå druvor.

1.    Cornalin, nu är vi tillbaka i Aostadalen. Druvan växer även i Schweiz men ger ett annat vin. Vinet vi provade var från 2013, ett vardagsvin som har mycket hög syra, en svag doft av aska och lång eftersmak, ett typiskt köttvin eller stuvningsvin.
2.    Grignolino från Monferrato Casalese. En tanninrik druva med mycket bär och frukt. Vinet vi provade heter Panikos 2016och har en mycket frisk körsbärsdoft och smak, ett friskt vin till fågel och stekt eller grillad fisk.
3.    Ruchè växer i Piemonte, en örtig, kryddig druva. Vinet vi provade heter Ruchè di Castagnole Monferrato 2016och är ett aromatiskt vin med doft av lavendel, och örter som i smaken ger härliga tanniner och pepprighet.
4.    Cigliegiolo från Toscanas kust. Druvan ger en fin körsbärsdoft vilket verkligen provningsvinet är ett exempel på. Vinet är krispigt och syrligt och som sagt körsbär.
5.    Freisa, en missförstådd druva som är släkt med Nebbiolo men är vildvuxen och lutar lite hit och dit. Vi provade en 2017 med oj så tanninrik, fortfarande väldigt ung och grön med en aning sötma och lakrits, den blir härlig.
6.    Schioppettino, druvan försvann i princip på 70-talet men har återkommit och växer enbart i Friuli. Vinet vi provade hade tilläggsnamnet di Prepotto 2014och doftade härligt av mörka bär och svampskog. I smaken fanns också en viss pepprighet.
7.    Tazzelenghe, en sällsynt druva som ger eleganta viner. Även denna druva odlas i Friuli och det återstår totalt ca 7 ha. Vi provade ett vin från 2011 som hade mycket mörka bär, plommon och en härlig rondör, ett elegant vin.
8.    Magliocco Canino som odlas i Calabrien är en mycket tanninrik druva. Druvan är s.k. under arbete. Vi provade vinet Libici 2011, mycket tanniner och en svag doft av urin.
9.    Nerello Mascalese, ännu en druva från Sicilien och Etna. Mascalesen blandas ofta med Cappucho som har färgen medan Mascalesen har tanninerna. Vi testade Archineri 2014ett vin som kommer från mycket gamla vinstockar på hög höjd. Vinet har hög mineralitet och friskhet, nästan åt stål, mogna körsbär och stänk av kanel och saltlakrits. Vi har ju vandrat bland dessa odlingar och kan känna doften av landskapet i näsan, en vulkanisk doft.
10.Susumaniello från området kring Bari i Puglia. Vi testade Tre Tomoli Grappoli Eletti 2015, röda bär, kaffe en ton av choklad mycket tanninrik.



Vi var helt slut efter denna resa till och i Italien, av alla viner, dofter, smaker, anekdoter och höga skratt. Vi hade fått med oss en bit av Italien som vi saknat och som vanligt så längtar vi dit till detta kaosland som är så underbart bedårande vackert.







fredag 15 februari 2019

Wine Paris 2019 dag 2

Tisdagen, en dag i hall 4.
Vi kan inte springa förbi Champagne när vi befinner oss på en plats med ett stort antal producenter av denna ädla dryck. För att välja ut några producenter smakade vi oss igenom ett 20-tal drycker i det område där samtliga viner på mässan presenteras för avsmakning.
Vi valde ut två Champagnehus;
Champagne Bouché beläget i Pierry strax utanför Epernay. Huset producerar sex olika champagner och vi smakade dem alla. Alla var goda men vi måste ju välja ut någon eller några som toppade. Här var vi överens om att Millesime och Cuvée Saphir var de som toppade provningen. Båda ligger i Caven 10 år innan de kommer ut på marknaden. Millesime innehåller Chardonnay och Pinot Noir medan Saphir dessutom har en liten stänk av Pinot Meunier.
Vi lägger huset på minnet, vi tipsar gärna importörer om denna Champagne.
Champagne Dérouillat, beläget i Monthelon, även detta strax utanför Epernay. Huset producerade åtta olika champagner och vi bjöds dem alla. Även här hade vi hittat en utmärkt vinproducent. Champagnerna uppvisade olika stilar från torra fruktiga, mineraliga till djupa, rika och eleganta. Vi föll särskilt för en Blanc de Noirs grand Cru. Även dessa champagner kan rekommenderas till importörer.
Trots kvällens båttur med viner från Loire kände vi oss sugna på en provning av Loireviner. Efter en smaktur i avsmakningsområdet valde vi ut en producent som hade vita, röda och roséviner på sitt samvete.
Domaine de la belle Etoilei närheten av Brissac. Här bjöds vi ett urval av de tolv olika vinerna som gården producerar. Vi startade med en Sauvignon Blanc, inte så gräsig som brukligt utan en fin doft av gröna päron och litchi, en god Savignon. Av de vita föll vi dock för Chenin Blanc, Anjou. Detta vi har legat 10 månader på barricker. Doften är svag men explotionen i munnen! Frukt persika, tropiska frukter, balanserad mjuk men frisk smak, mmm. Vi provade både en stilla och en mousserande Rosé. Vi föredrog den stilla Tendresse, en ljus, smakrik rosé.
Det röda vinet, Marnes a ostracees består till 100 % av Cabernet Franc. De svarta bären med sina mycket stronga tanniner dominerar. Detta vinet behöver några år till för att bli angenämt. 
Angenäma var gårdens två sötare viner. Coteaux L’Aubance. Här har Chenin Blanc utvecklat en harmoniskt komplexitet mellan frukt, honung och örter, ett vin som är både sött och friskt, delikat.

Båttur på Seine – provning av viner från Loire
Till tisdagskvällen hade vi fått en inbjudan till en båttur på Seine: Farmor Åsa stannande hemma i lägenheten för att passa barnbarnet Harry. Hans föräldrar gick ut och roade sig på restaurang. Farfar ägnade sig åt vinprovning på Seine.
Centrala Loire består av tio AOC-områden. Man producerar huvudsakligen vita viner. Druvorna är Muscadet, Chenin Blanc och Sauvignon Blanc. 19 % är röda viner och huvuddruvan är Cabernet Franc. 7 % är rosévin och 13 % är söta viner.
Det var inte vilken båttur som helst. Ombord på båten bjöds ett 50-tal gäster på massor av smårätter samt viner från de flesta områden i Loiredalen. Inledningsvis fick vi naturligtvis bubbel från området Vouvray, Tete de cuvee excellance de Chancenyn 2015, Gjord på druvan Chenin. Utmärkt bubbel men inte är det Champagne.
Vi hade ju haft en hel dag på vinmässan så jag orkade inte med så många av de viner som serverades.
Av de vita vinerna så fastnade jag dock för en torr, fruktig och härlig Muscadet Sevre et Maine 2014. Passar utmärkt till alla sorters skaldjur.
Bland de röda vinerna fanns en utmärkt SaumurLa rouge et noir. 2017. Cabernet Franc 90% och Cabernet Sauvignon 10%. Härlig doft av mörka bär och mjuka fina tanniner i smaken.
Nu förmådde jag inte mer utan ställde kosan mot vår hyrlägenhet.
Mycket kan sägas om fransmän, i synnerhet den senaste tiden när de gula västarnas framfart varit långvarig och våldsam men ordna stora vinmässor det kan man i detta land. Vinisud i Paris var en mycket välordnad, generös och inbjudande vinmässa. Här fanns så mycket vin att det blir övermäktigt, här bjöds på ostar, charkuterier, föredrag, provningar och platser att koppla av på. Här var allt tillrättalagt med vinet i fokus. Det var lätt att ta sig till Port de Versailles, bara hoppa på Metron, betala 1,90 Euro och efter ca 20 min vara framme. Paris bjöd dessutom på aningar till vår och inga gula västar syntes till. Vi bodde bra, mitt i Quartier Latin så vi tackar Paris för denna gång, vi kommer tillbaka till dig vackra stad.
Efter två dagar inomhus, omgivna av vin, ville vi givetvis se lite av den underbara staden Paris dit vårsolen nått. Morgon och kväll var kylig men dagarna fick vårkänslorna att vakna så smått. Vi hade ju också förmånen att husera tillsammans med son, sonhustru och barnbarn. Onsdagen ägnades därför åt familjen, strövtåg och gemensamt restaurangbesök (Le Fumoir).
Torsdagen var hemåkardag men vi hann med ett restaurangbesök på en liten bistro som serverade god mat och enbart naturviner. Vi blev imponerade av mångfalden viner och även av vinernas smak. Vi rekommenderar ett besök på La Verre Volé om ni har vägarna till Paris.

















Dag 1 eftermiddag

Vi fick inte förglömma det lilla område i hallen som innehöll intressanta nya vinmakare från flera distrikt i Frankrike. I Languedoc finns många spännande nya vinmakare men idag ska vi välja ut några från andra vinområden. Loire skippade vi eftersom det på tisdagskvällen skulle vara ett särskilt evenemang med viner från Loire. Vi fastnade för norra Rhône, närmare bestämt byn Chavanay och den lilla domainen Grangier. Gården drivs av ett ungt par som idag äger 10 ha i detta fantastiska område för druvorna Viognier och Syrah.
Vi smakade två olika Viognier båda aromatiska och fruktiga men torra och tillmötesgående. Vi skulle rekommendera till foie gras (om man vågar detta) och till chevre men också som aperitif eller till vitt kött.
Syrah från St Joseph presenterades med en härlig kulör, hallon, körsbär och örtkryddor, ännu tanninrikt men lovande på 3 års sikt.
Vi gick vidare till en odlare i BandolFont des Pères. Här dominerar druvan Mourvèdre. Druvan ger stronga, kraftfulla viner med mycket mörka bär och frukt. Så var det även med denna domaines vin, ett kraftpaket att spara.
Som alla förstår så måste man nästan titta ner i marken när man går genom salarna. Alla vill ju presentera sitt vin. De som saknar importörer vill ha sådana, de vill bli omskrivna och upptäckta. Visst företräds även stora, berömda hus men huvuddelen är ändå de något mindre.
Languedoc var väldigt väl företrätt i lokalerna så vi halkade ändå in till en  Domaine i vårt närområde, Domaine de l’Eglisette, belägen norr om Montpellier uppe på Terasses du Larzac. Vi bjöds en generös provning och fastnade särskilt för deras röda Empreinte Celeste 2015. Vinet produceras på druvorna Syrah och Grenache och här hittade vi björnbär, körsbär och svarta vinbär och en svag ton av tobak i doften, ett angenämt vin. Vi kommer att besöka gården i vår, vinerna var mycket prisvärda och goda.







onsdag 13 februari 2019

Dag 1 Wine Paris 2019

Dag 1 Wine Paris 2019
Den 11 februari 2019 och vi har anlänt till årets vinmässa i Paris. Som vanligt när vi stiger av metron och kommer upp ovan jord slås vi av fransmännens stora byggnadsverk. Här vid Porte de Versailles ligger detta enorma Parc D’exposition. Det är lite utomjordiskt med byggnader och vägar kors och tvärs, ingångar, hallar o parker. Bygga stort o pampigt, nytt och spektakulärt, det kan man i detta land.
Wine Paris 2019 har 1500 utställare och 26000 produkter samt minst 30 000 besökare.
Två enorma hallar har ställts till vinets förfogande och här finns givetvis hela Frankrike representerat. Man vill dock mer än så, här finns också Italien, Spanien, Portugal och ett antal andra vinproducerande länder längs medelhavet och lite till. Vi väljer för dagen hall 7.1  Vi väljer bort Languedoc, Roussillon och Bordeaux och koncentrerar oss på Syd-ouest, Korsika och nya vinbönder. Bara detta uppdrag är övermänskligt, om du ska göra allt rättvisa. Vi startar optimistiskt med Korsika och håller oss till vitt och rosé denna tidiga morgontimme.
Vi har ju besökt Korsika tre gånger, druckit deras viner men aldrig bedömt dem. Samtliga odlingar är koncentrerade längs kusterna och utspridda över hela Korsika. Vi väljer ut några odlare från olika delar av ön.
Clos Teddi; denna vingård ligger i en otroligt vacker del av Korsika, precis innan det s.k. fingret. Här har alltid odlats men växtligheten har varierat. Vingården grundades 1960 av Jo Poli en algerisk krigsveteran. Idag är det hans dotter Marie-Brigitte som handhar gårdens sysslor och som driver de 40 ha med framgång. Samtliga druvor på gården är traditionellt korsikanska.
Vi testade två viner från Vermentinodruvan. Det första Tradition Blanc var ett mycket friskt, torrt, blommigt och en smula fruktigt härligt Vermentino, ett aperitifvin. Det andra, Grand Cuvee som en tid legat på 500 liters barricker och som fått en härlig rondör och exotiska smaker. Därutöver testade vi två typer av rosé. Det ena var gjort på Vermentino och Niellucciu och det andra på Niellicciu och Sciacarellu. Två härligt friska roseer, torra, med citrusinslag och god mineralitet.
Les Vignerons d’Aghione, kooperativ i vinområdet AOP Corse beläget söder om Bastia.Vi smakade här tre roséer, friska, syrliga och lättdruckna. Det märks att det är en ö med vindar från havet, inget tynger ner vinet.
Clos Capitori belägen på kusten strax i närheten av Ajaccio. Här smakade vi vita viner båda tillverkade på druvan Vermentino. Båda var torra och friska med en blommighet och mineralitet i smakpaletten. Vinet Louis Bianchetti Blanc har legat på baricker vilket gör att det blir en aning rundare och fylligare.  Vi kunde inte hålla oss ifrån att även smaka deras rosé som till 100% producerats av druvan Sciacarellu. Det visade sig vara en härlig fräsch rosé med kropp och rondör i munnen och lång eftersmak.

Domaine de Torraccia; beläget vid Porto-Vecchio. Nu var det eftermiddag och dags för det röda vinet. Vi valde ut domainen eftersom de är stora producenter av rött vin. Vi bjöds en exklusiv provning med samma vin från olika årgångar, från 2014 till 2003. Vinet produceras enbart på korsikanska druvor. 2014 var ännu inte buteljerat men fanns med som prov, det visade fina tendenser att bli ett vin att lagra. 2013 var redan fint att dricka men kan gott lagras i minst 10-15 år. Vi föll främst för årgång 2003, ett vin med fin balans, fortfarande en syra och en fräschör trots att färgen har övergått i brunt. Ett härligt vin.
Nu växlade vi över intresset till den Sydvästra delen av Frankrike.
Området ligger i huvudsak öster och söder om Bordeaux, bort mot Toulouse och ner mot Pyreneerna. Vi har tidigare besökt delområdet Gaillac, Bergerac och Perigord och har bestämt oss för att göra ett besök i Cahors lite längre fram i vår. Denna gång koncentrerade vi oss därför på just Cahors, Madiran och Gascogne.
Cahors producerar huvudsakligen röda viner på druvan Malbec. Vinerna är kraftfulla, tanninrika, torra och lagringsdugliga. Vi smakade flera olika producenters vin men fastnade för en specifik som gav oss en fin provning på fem helt olika viner på denna Cahorsdruva.
Domaine du Prince, vinerna kan tyckas svåra då munnen torkar ihop av tanniner men det handlar om stora viner som utvecklas och blir mjukare och välbalanserade med åren. Här finns mycket mörka bär och frukter, örter och förhoppningar. Vi kommer absolut på ett besök till våren.
Domaine du Prince
Vi rörde oss vidare söderut och hamnade hos tre trevliga bröder i Gascogne. Här odlas landskapets speciella druvor och de söta vinerna är särskilt populära. Våra bröder driver vingården
Les Frère Lafitte och förutom vin producerar de Armangnac. Vi avstod från denna dryck men testade fem viner. Det första var vitt på druvorna Colombard och Ugni Blanc, ett fräscht och fruktigt och aromatiskt vin. Det andra var ett rosévin på Cabernet Franc, Tannat och Marselan också detta fräscht och torrt med blomdofter och smaker, angenämt. Efter detta presenterades vi ett rött vin som innehöll ett antal av traktens druvor. Ett rött vin utan alltför hög alkoholhalt, generöst och lättdrucket.
Provningen avslutades med två viner åt det söta hållet. Båda gjorda på druvorna Gros Manseng och Petit Manseng. Här fanns exotiska frukter både i doft och smak. Det första hade en mycket angenäm sötma, friskt, långt, ett vin att servera som aperitif eller till dessert och ost. Det andra var en aning sötare men ändå angenämt.
Vi diskuterade 2018 års skörd med bröderna och de var saliga, aldrig hade de haft en finare och bättre skörd och detta var vad många vinmakare sa både på Korsika och här i Syd-väst.
Provning av viner från Madiran


En stycke längre söderut ligger Madiran och här dominerar druvan Tannat. Den ger kraftfulla, tanninrika och lagringsdugliga viner. De kan liknas vid Malbecvinerna ifrån Cahors. Vi smakadenågra viner från distriktet och kom på att vi ligger på ett antal hemma i källaren, de måste drickas,de har uppnått 20 år.












tisdag 12 februari 2019

Vinisud och Wine Paris 2019

Soiree off Wine Paris 2019
Vi kom till Paris denna söndagseftermiddag när solen precis tittade fram på en i övrigt svart himmel. När vi steg ut på Boulevarden så hade solen gått i moln och det var full storm o regnet öste ner. Välkommen till Paris! Ja, regnet upphörde och vi tog en härlig promenad till den speciella vinprovningen på Alenotheque som vi bjudits in på denna söndagskväll. Provningen handlade om Picpoul de Pinet och Fitou A.O.C. Detta evenemang är en liten förfest inför det som ska  gå av stapeln nu i dagarna tre, Vin Paris 2019, den stora vinmässan. 
Åter till förfesten;
Picpoul är vi mycket bekanta med men området Fitou har bara kittlat vår nyfikenhet.  
Provningen bevistades av journalister, vinspecialister och inköpare från hela Europa. Till vinerna bjöds vi diverse olika smårätter som ostron, små tapas, ostar, skinkor mm. Tyvärr var lokalen väldigt trång så det var armbågar och artig franska som gällde.

Totalt presenterades elva olika Picpoulviner. Det är en fantastisk druva som bara finns i ”våra” hemtrakter i Languedoc. Vi testade givetvis enbart de producenter som vi tidigare missat.
Domaine Felines Jourdann som har sitt säte i Meze, Domainen presenterade två olika Picpoulviner, båda typiska friska, torra och fruktiga. Den som lagrats i sex månader på ståltank var dock något rundare och fylligare men också dyrare. Mycket bra viner båda två. Hit ska vi åka nästa gång vi kommer till Languedoc.
Domaine des Lauriers, ligger i vår nästby Castelnau de Guers, en sedvanlig, frisk och god Picpoul. Fy skäms att vi inte varit här.
La Croix Gratiot, har sitt säte i Montagnac också det en grannby men gården har gått oss förbi. En mycket fin Picpoul med frisk, rund och torr smak, ett mycket prisvärt vin.
Domaine de Castelnau, även detta från grannbyn. Här har vi varit men det blir en tur igen.
Ni som missat Picpoul, köp ostron och en flaska Picpoul på systemet. Kyl vinet och njut kombinationen.
De röda vinerna kommer denna kväll från Fitou AOC. Området i Languedoc som vi kört förbi på väg söderut men som vi varit nyfikna på.
Ikväll presenterades viner från 13 odlare och vi smakade samtliga. På de flesta blev vi lite besvikna, några var lite för mycket, några presenterade sig med alltför hög sötma, några hade märklig eftersmak. Ett par viner uppvisade dock fin balans, fräschör och fin syra och tanniner. Den bästa var;
Domaine de la Rochelierre, Noblesse du temps 2017, ett vin med härlig doft och smak av svarta vinbär och plommon. Vinet är en blandning av Carignan, Grenache och Mourvedre 
Vår nyfikenhet har stillats för en stund och nu känner vi oss redo för tre dagars vinmässa.





torsdag 31 januari 2019

Gambero Rosso i Köpenhamn 2019-01-30

Igår den 30 januari 2019 var vi inbjudna på en stor provning av Italienska viner, denna gång anordnad av den stora Italienska vinguiden Gambero Rosso. Provningen gick av stapeln på Molkes Palae i Köpenhamn. Ett femtiotal vinproducenter från Italiens olika vinområden lät oss prova deras viner. Vi var på plats strax efter öppningsdags kl 12,00 och Molkes Palae fylldes snabbt av vinimportörer, skribenter, konsulter, m.fl. inom vinbranschen. Flera ansikten känns igen och vi hälsar glatt på varandra. Även denna gång hade vi förmånen att delta i en mycket intressant  Masterclass med Marco Sapellico och Lorenzo Ruggeri från Gambero Rosso. De hade plockat ut de bästa, (enligt deras egna bedömningar) bland de viner  som presenterades i Köpenhamn.
 Provningen innehöll 12 viner från olika delar av Italien, Marco och Lorenzo gjorde sitt bästa för att locka fram bilder från grönskande fält i kullriga bygder och en längtan till ett citron- och örtdoftande Italien.

Vita viner:

Pimonte:
Borgo Maragliano; Giuseppe Galliano Brut Nature 2013, ett extremt torrt, friskt och rent vin som dock saknar personlighet, inte en av våra favoriter.

Marcalberto; Extra brut Millesimo 2 Mila13. 2013, underbar doft av sommarblommor och tillika en smak av örter och blommor. Även detta vin var friskt och rent, ett härligt aperitifvin.

Puglia:
Masseria Li Veli; Askos Verdeca 2017,ett torrt vitt vin från en dessertvinsproducent. Vinet hade en mycket angenäm doft av örter och blommor men var inte så smakrikt och djupt som förväntat. Dock ett vin med lång fin eftersmak av örter och lakrits.

Toscana:
Il Colombaio di Santa Chiara; Vernaccia di S. Gimignano Selvabianca 2017, Här har vi ett modernt vitt vin från den vita själen i Toscana. Vinet har en fin stil med doft och smak av honung och vita blommor. Vinet har en personlighet och känns mycket rent och friskt.

Campania:
Fonzone; Greco di Tufo 2017, här är vi uppe på relativt höga höjder där vintrarna är kalla. Ett härligt friskt vin som doftar päron och vanlij.

Friuli Venezia Giulia
Primosic; Collio Ribolla Gialla di Oslavia 2015, Dagens höjdare. Nu befinner vi oss på gränsen mot Slovenien. Här regnar det en hel del men jorden är storporig och drar snabbt till sig vätan. Vinet kallas orange, har lång lagringstid. Vinet har en stor doft av aprikos och bittermandel som även avspeglar sig i smaken, ett härligt vin som kan tävla mot franska Juraviner.

Nu till de röda vinerna:

Lombardiet;
Bertone; Pinot nero 2015, Vinet kommer från ett undervärderat område i Italien. Pinot Nero dominerar i detta landskap strax söder om floden Pau, där kullarna tar sin början. Vinet produceras på 450 m höjd, det ser lite tunt ut i glaset men smakar mycket, en relativt god och mycket ren PN.

Emilia Romagna;
Noelia Ricci; Romagna Sangiovese Predappio Godenza 2016, Detta vin är framställt av den nya generationens vinmakare. I både doft och smak dominerar röda bär och blommor, kött och blod, ett tanninrikt vin att servera till mat.

Toscana;
Torre a Cona; Chianti Colli Fiorentina Badia a Corte ris 2015, Detta vin odlas på kullarna nära Florens. I närheten finns mycket skog och det märks på vinet som verkligen doftar skog, barr, löv och svamp. Ett härligt, riktigt ”italienskt ” vin.

Giovanni Chiappini; Bolgheri Rosso Felciaino 2016, Här har vi att göra med en vinmakare på uppgång i ett klassiskt område. Vinet kommer från ett litet vineri och består av druvorna från Bordeaux samt den italienska Sangiovese. Ett utmärkt vin med franskkänsla.

Veneto;
I Campi; Valpolicella Sup, Ripasso Campo Ciotoli 2016, En Ripasso utan den sötma som brukar prägla dessa viner. Doft av kaffe, kakao, nötter och grönsaksbuljong, ett rikt och välbalanserat vin.

Efter Masterclass stannade vi till hos denna producent för att smaka hans Soave Doc classico. Vinet har odlats på vulkanisk mark och det är druvorna Garganega och Trebbiano som tillsammans bidrar till vinets intensitet och smaker. Vinet har en intensiv fruktighet med citrus och exotiska frukter, ett härligt Soave vin.

Puglia;
Torrevento; Castel del Monte Rosso, Pedale 2015, Hit vill vi åka. Här frammanades en bild av en storknande vacker trakt mitt i en naturpark. Här växer omväxlande vin och oliver på kullar 400-500 möh. Detta är ett vin med örtdofter- och smaker, mycket frukt och tanniner så det både räcker och blir över, ett härligt vin som stannar länge, länge.

Vi tackar för en mycket intressant och lärorik Masterclass och påminner om vad dessa kunniga herrar fastslog, 2016 var ett mycket mycket bra vinår för både röda och vita viner, det slår toppåret 2013.

Givetvis ville vi även göra några av de övriga odlarna rättvisa. Vi bestämde oss denna gång för att smaka viner från mindre kända områden i Italien och uteslöt helt Piemonte och Toscana.

Marche;
Vingården Casalfarneto har kommit till Köpenhamn med två vita viner som verkligen föll oss i smaken. Verdicchio dei Castelli di Jesi 2016 och Cimaio 2015. Det första vinet var mycket friskt , rent och hade hög syra medan det andra var mer runt och balanserat båda utmärkta till skaldjur.

Abruzzo;
Fosso Corno var gården vi valde och vinernas druva Montepuliciano dÀbruzzo. Vi provade tre viner som fanns representerade,
Colline Teramane Riserva 2013, ett smakrikt vin med doft och smak av mörk frukt och bär
Samma vin men årgång 2015 också detta ett smakrikt och härligt vin.

Lombardiet;
I detta område odlas Franciacorta, ett vin som gärna vill jämföra sig med Champagne. Gården som presenterade sina viner heter Ferghettina och har designat en egen flaska, mycket vacker, en sådan som lockar till köp av vinet. Gården omfattar 300 ha men tillverkar själv endast 450 000 butljer, resten av druvorna går till andra producenter.
Ja visst är Franciacorta rätt så gott men Champagne är det inte. Bubblorna tar över i munnen och komplexiteten som du hittar i de flesta Champagner saknas här.

Ännu en trevlig provning i den danska huvudstaden. Vi kommer tillbaka i slutet av februari med nya Italienrapporter. Dessemellan ska vi om någon vecka åka till Paris för att bevista den stora vinmässan Vini Sud i dagarna tre. Vi lovar rapporter från denna gigant i vinvärlden.