torsdag 4 november 2021

Premiärtur Montpellier- Sevilla – en lockelse, att lära mer om Sherry.


Vi läste i MidiLibre om en ny flyglinje mellan Montpellier och Sevilla. Första start den 21 oktober- Yes vi bokar och avslutar vår vistelse i södern med en vecka i sydvästra Spanien. Inspirationen fick vi via tidningen Munskänken som hade ett trevligt reportage om Sherry och dessutom valdes Jerez till årets vinort.

Sherrylandet ligger i Andalusien och består av ett triangelområde mellan tre byar: Jerez de la Frontera, Sanlucar de Barrameida och Puerto de Santa Maria.

 

Först lite om Sherry

Druvor; De druvor som används är Palomina, Pedro Ximenes (PX) och Moscatel. Skördar gör man redan tidigt i augusti.

 

Fino; Tillverkas av de bästa druvorna som jäser till 12-14 % och spritas till 15-15,5%. Därefter fatlagras vinet Faten fylls till 80 % och då utvecklas ett florlager som skyddar vinet mot syreangrepp. Vinet behåller sin ljusa färg.

 

Manzanilla; Är en fino som lagrats i staden Sanlucar de Barrameida. Här odlas druvorna i den s.k. Albaritzajorden, en kalkrik och kritvit jord. Vilken ger vinet dess speciella karaktär. Vinet är något ljusare i färgen än Fino och har en nötigare och mer raffinerad smak.

 

Amontillado; Är en Fino som oxiderat. Floret försvinner genom att vinet spritas upp till 18-20 %. Färgen förändras och blir brunaktig. Smaken får en mer nötig, fyllig karaktär.  

 

Palo Cortado; Är i grunden en Fino där man endast lyckats få fram lite flor. Vinet blir därför oxiderat och får liknande toner som en Amontillado eller Oloroso. Brunaktig i färgen och kraftig torr nötsmak (valnötter). Denna blev vår favorit. Egentligen är det en misslyckad Fino men vilket misslyckande!

 

Oloroso spritas till 18-20 % även här fylls faten till 80%. Den höga alkoholhalten omöjliggör bildande av flor och vinet blir därmed oxiderat. De är eklagrade och får en  nötig stil med tydlig äppeldoft. 

 

PX: Tillverkas på Pedro Ximenesdruvor och är en VDN-sherry. Druvorna torkas till russin och i framställningen spritas vinet upp till 17-20%. Vinet är otroligt sött och som sirap i karaktären, urk!

 

Det finns även Cream som antigen görs på Fino eller Oloroso som sötas med PX-juice.  En känd sort är Bristol Cream.

 

Lagring i Solarasystem

Sherry lagras  enligt solerasystemet vilket innebär att ekfat staplas på varandra i rad, med det äldsta vinet längst ner och de yngsta högst upp. Principen är att vinet tappas från den nedersta raden och att faten fylls på uppifrån. Vilket innebär att viner från olika årgångar blandas med varandra. 

 

Sherryn lagras i minst tre år, oftast längre. Eftersom faten aldrig töms ut helt i solerasystemet och olika årgångar blandas, är det svårt att säga exakt hur gammalt vinet är. Vi smakade en Manzanilla vars solera var 34 år samt en Palo Cortado som kom från en solera som var 43 år gammal. Fantastiska viner.

 

Resan

Vi valde att bo tre nätter i Sanlucar som ligger vid Atlantkusten precis i mynningen av den stora floden Guadalquivir.

 

Sanlucar 

Visade sig vara en jättetrevlig stad med en härlig strand och mängder av restauranger. Staden präglas av sherrytillverkningen och det dräller av små och stora bodegor. Man är väldigt stolta över sin Manzanilla som endast får tillverkas här. Detta hänger ihop med den vita Albaritzajorden. Jorden är kalkrik och suger åt sig fukt som vidarefodras till vinstockarna. 

Vi besökte bl.a Bodega Barbadillo som är den största bodegan i området. Vi fick en mycket trevlig guidad tur tillsammans med ett tyskt par samt en gedigen provning av bodegans viner. Bodegan är mycket vacker och imponerande med alla sina vackra växter, sina byggnader och inte minst sina soleror där vinet lagras. 

Provningen startade med ett mycket torrt vitt vin som heter Barbadillo. Detta är ett vin till skaldjur och är det mest sålda vinet i området. Ett enkelt helt OK vin, iskallt.

Vi gick sedan från Manzanilla och sex viner senare avslutade vi med en Oloroso som var halvsöt. Manzanillan vann.



Taberna El Guerrita, vilket härlig bar som blev vår favorit. Här serverades vi härligt kall Manzanilla, Amontillado, Oloroso och inte minst en härlig Palo Cortado. Vi njöt av spanska Manchegos med mycket lång lagring, av god Ibericoskinka och grillade Jalapenos, allt svaldes ner med de ädla sherrydropparna. Vi besökte baren tre gånger på tre dagar och till sist köpte vi en flaska Palo Cortado 43 år gammal.

 


Jerez 

Är huvudorten i distriktet och den största staden. Staden är kuperad och har många vackra byggnader och ett mycket livligt och restaurangtätt centrum I de smala gränderna trängs barerna med kyrkorna och på torgen säljs allt från blommor till kläder. I Jerez finns också de största och flesta bodegorna. 



 

Bodega Tio Pepe eller Gonzalez Byass  är den största av alla Bodegor i området. Den är som en egen stad i staden och är Europas största besöksvingård. Tyvärr kom vi inte in eftersom det var nödvändigt att boka besökstid långt i förväg. Vinet kunde man dock bli serverad överallt i staden så det gick ingen nöd på oss. Här slank vi ner på en eller om det var två uteserveringar som serverade Tapas och iskall Sherry.

 

Puerto de Santa Maria

Är den minsta av de tre Sherryorterna. Den ligger vid havet och har ett antal mindre Bodegor. Vi hamnade i centrum på Bodega Gonzales Obregon. Här var det fest på gatan med häftig musik, härligt kall sherry och massor av trevliga människor. Vi blev bjudna på tårta av några som firade födelsekalas, vi delade tunna med en spanjor från Bilbao och en inflyttad engelsman. Besöket slutade med att vi inhandlade en liter Amontillado för 24 euro. Ett lyckat besök i den lilla fina staden.



Kvällarna var lite kyligare än vi förväntat oss vilket innebar att det blev långbyxor och ulltröja. Vi vadade i Tapas som inte alls var som de Tapas vi var vana vid från norra Spanien. Här fick man en stenhård bulle i paket och sedan serverades maten på små fat helt utan bröd eller annat vid sidan. Ta sardinerna tex, tre oljiga på ett fat, räkorna, några friterade på ett fat osv. Det smakade gott men blev lite enahanda. Visst kunde man få stora köttstycken men det hörde liksom inte riktigt till Sherryn.

 

Cadiz

Efter tre fina dagar i Sherryland åkte vi vidare till Cadiz. Egentligen hade vi tänkt besöka Gibraltar men engelska coronaregler gällde så vi tog Cadiz istället. Vi blev inte besvikna. Cadiz ligger utmed Atlanten med ett centrum koncentrerat på en märklig halvö. Stranden längs Cadiz är milslång men den i centrum bildar en halvmåne mellan slott och fort. Cadiz var varmt, alltså vänligt och inbjudande, vackert, bar- och restaurangtätt och underbart att promenera i. Här åt vi den bästa Tapasen på den mysigaste serveringen med den trevligaste personalen. Vi rekommenderar Cadiz. Ja, förresten det blev ju bad i Atlanten också!

 


Sevilla 

Denna ståtliga stad som vi äntligen får besöka och vandra runt i. När vi planerade resan så tänkte vi förboka både Katedral, Alcazar och rundtur men kom fram till att vi kollar först trycket. Det var inte som Florens på sommaren! Det tog 20 minuter att få biljett till Katedralen och ungefär lika lång tid för inträde till Alcazar. Rundturen tog vi gående. Vi njöt av storslagenheten, av de vackert utsmyckade byggnaderna, av de vindlande gränderna, av floden, av värmen, musiken, maten, ölen och vinet, ja allt i denna underbart vackra stad. Att stå högst upp i klocktornet och se ut över staden, att stå inne i den utsmyckade katedralen med en orgel upp till himmelen, att gå inne i Alcazars salar och ute i dess trädgårdar, det är sagolikt, häpnadsväckande och drömlikt. Att komma fram till Plaza Espana till tonerna av Flamencomusik och sedan få en osannolik uppvisning i dans o sång är osannolikt. Vi upplevde verkligen tre dagar i Sevilla på gator och gränder. Över 20000 steg varje dag varvades med god mat och dryck. Tack Sevilla för en underbar avslutning på oktober.






Hemma i Pezenas återstod endast lite städning, packning, en trevlig kväll med vänner och sen bar det hemåt till Helsingborg. 

 

 

 

torsdag 21 oktober 2021

Nu är det oktober 2021

Nu har vi kommit en bit in i oktober, en härlig i Pezenas. Vädret är skiftande med kyliga mornar och kvällar. Mitt på dagen är det oftast en bra bit över 20 grader varmt och för det mesta sitter vi ute o lunchar i solen. I slutet av oktober bär det hemåt igen. Vi hinner dock med en vecka i Sevilla och Sherryområdet i Spanien innan vi far mot Norden. Besöket i Spanien ägnar vi ett eget kapitel. Oktober har bara runnit iväg men vi har hunnit med många trevliga aktiviteter bl.a några vingårdsbesök, födelsedagskalas, kroppsarbete och middagar med/ hos våra vänner, tävlingar och härlig bad. 

Vi startar med vingårdarna

 

Domaine de la Double

Vingården ligger i närheten av den lilla byn Canet och omfattar ca 32 ha stor. Den har sedan 2003 nya ägare som har moderniserat gården och den är nu certifierad som biologisk vingård. Gården exporterar och levererar viner till stjärnkrogar i Norden och inom Frankrike.

 

Vi kom sen eftermiddag men möttes upp av en mycket trevlig, ung kvinna vid namn Marie. Hon presenterade ett helt spektra av viner, 12 till antalet. Vi valde ut tre vita och fyra röda för vår provsmakning.

 

Marius 2019

AOP Languedoc - Blanc

Vinet består av 90 % Roussanne 10 % Terret blanc. Terret är för oss en tämligen okänd druva trots att den i huvudsak växer i Languedoc och Roussillion. Mycket spännande. I både doft och smak känns exotiska frukter som aprikos, passionsfrukt och persika samt med en del citrus i eftersmaken. Utmärkt som aperitif.

 

MALA COSTE AOP Languedoc - Blanc 

Här har vi 90 % Grenache Gris 10 % Roussanne. Vinet har legat 6 månader på gamla barriquer. Detta är ett mycket elegant vin som är runt och härligt i munnen. I näsan blommor, frukt och en aning kryddighet. MUMS

 

GRANDE CUVÉE ́e, Blanc 2007,2009 och 2014 

Gårdens toppvin består av 100 % Grenache gris. Detta är ett mycket spännande vin som fortfarande fanns i flera årgångar. Vinet produceras enbart vissa år då druvorna har extra hög kvalitet. Det producerades senast 2014 men 2021 är det dags igen. Vi har tidigare smakat 2009 hos några vänner. På gården smakade vi senaste årgången 2014. Det fanns endast 3 flaskor kvar och de inhandlade vi. Vi köpte också 2009 och 2007 för att jämföra. Vinet doftar härligt av frukt, blommor, honung och nötter.  Smaken är lång och fantastisk. Ett vin att minnas.


 

CUVÉE ÉPHÉMÈRE – LOVE ALWAYS WINS 2019

Vinet är gjort på Cinsault, Syrah, Grenache och Mourvèdre. Det är den första årgången och etiketten är utformad av en konstnär från Montpellier. Målet är att sponsra en förening för Autism. Vinet är tänkt bli återkommande och då sponsra olika sociala ändamål. Vinet isig var helt ok men föll oss inte riktigt på läppen


 

JOSEPH IGP rouge. 2019

Här har vi 100 % Carignan som kommer från 4 olika vinfält. Vi lät det luftas en stund och vinet blommade ut med härliga toner av röda och mörka bär. Friskt och mycket prisvärt vin.

 

MALA COSTE, AOP Languedoc - Rouge 2015

Vinet består av en blandning med 50 % Cinsault, 20 % Syrah, 20 % Grenache, 10 % Mourvèdre. Vinet har vinifierats i 12 månader, varje druvsort för sig. Vinifieringen har skett i stora fat om 5000 liter. Efter detta blandas vinet för att sedan lagras i minst 24 månader i flaskan innan försäljning. I doft och smak hittar vi röda och mörka bär med inslag av lite kryddor. Ett härligt välbalanserat vin, friskt och rent i smaken, Mums.

 

GRANDE CUVÉE Rouge, 2018

Här hittar vi 100 %  Cinsault från stockar som planterades 1950. Druvorna är handplockade. Hälften av vinet har utvecklats i mindre barricker och hälften i äggformade cementtankar (amforaliknande) i minst 12 månader. Ett vin där  Cinsaultdruvorna verkligen omvandlas till ett toppenvin. Här finns mycket frukt i både doft och smak samt härligt mjuka tanniner. Kort sagt ett måsteköp.

 

 

Gården levererar verkligen många mycket rena, smakrika och goda viner. Vi rekommenderar verkligen inköp. Ni, läsare som finns i Sverige, rekommenderas köpa vinerna via Maison Hansby, www.lamaisonhansby.com.

 

Vi tackar Marie för hennes charmanta guidning genom gårdens viner. Det visade sig dessutom att man under främst sommarperioden erbjuder vinprovningar med pique-nique, vi återkommer.

   

Så var det dags för Munskänkarnas provning med Mat och Vin i kombination. Kvällens ciceron är Lisa Solberg, vinambassadör från importföretaget NIGAB. Lisa berättar att hon nu varit hos samtliga Munskänkarsektioner i Sverige och pratat om och provat mat och vin. Till oss kommer hon från sektionen på Algarve i Portugal.

 

Under kvällens sejour ska vi prova sju viner, sex av dem ska kombineras med mat. Vi startar med en Cremant de Bourgogne från André Delorme. En frisk, mineralrik Crémant som tydligen är mycket populär i Norge, särskilt på 17 maj.

 

Det första vinet att kombineras med mat var en Mandrarossa Zibibbo, friskt och aromatiskt med tydliga citrustoner. Vinet gick bra till Carpaccio på pilgrimsmussla men vi föredrog vin nr tre en Pinot Gris från Turkheim. Vin nr fyra kom från Chile och var en ren Syrah vid namn Veramonte Gran Reserva. Vinet hade, för vår smak, en alltför hög fatkaraktär men var fruktigt och örtigt. Vinet gifte sig relativ väl med lammet. Vin nr fem var en Rioja från Marques de Riscal Reserva 2014. Trots en del fat så var det utmärkt till lammet men även till förrätten! Vin nr sex var en Amarone från Casalforte till det facila priset av 179 kr. Amaronen hade en lägre sockerhalt än tidigare och kan säkert kombineras med mat men det tillhör inte våra favoriter. Lammet smakade vaniljkarameller tillsammans med vinet.

 

Kvällen avslutades med en lättare chokladdessert och till detta serverades en PX, en otroligt söt och sirapsliknande sherry. Detta vin gick hem hos många i sällskapet. LarsPeter gillade det medan Åsa knappt kunde svälja det.

 

Vi tackar Lisa Solberg för alla tips, fina recept och ny kunskap och för en alltigenom trevlig kväll. Vi tackar också den trevliga restaurangen L´Atelier i Pezenas för den mycket välkomponerade och goda maten och fina servicen.

 

Mas Zenitude ligger precis utanför den lilla byn St Jean de Fos, ca 3 mil norr om Pezenas. Här driver den svenske vinbonden Erik Gabrielsson, en relativt småskalig produktion av naturviner. Gården har varit i hans ägo sedan 2006 och 2009 släppte han premiäromgången. Han äger numera ca 9 ha odlad mark.


Tillsammans med 17 entusiastiska Munskänkare laddade vi upp utanför den vackra grinden till  Mas Zenitude. Erik Gabrielsson tog emot på gårdsplanen nedanför det ståtligt, vackert renoverade huset från 1200-talet. Ägorna är omgivna av bergsformationer och såhär på hösten sprakar vinfälten i rött, orange, gult och grönt.


Efter att vi bekantat oss med omgivningarna beger vi oss in i Caven. Här ståtar vackra cementtankar, amforor i olika storlekar och form, ett och annat ekfat och några ståltankar. Erik berättar att han älskar amforor och att hans viner blir som han vill ha dem i dessa underbara kärl. Han är inte mycket för mognad på ek men använder några fat utan rostning till sitt vita vin.

Under vinsmakningen diskuterar vi vinframställningens filosofi utifrån olika utgångspunkter. Vi pratar jäst, Systembolag och försäljning och givetvis vinerna.

Vi startar med ett vitt vin av druvan Rolle (Vermentino). Färgen går mot det oranga och smaken är djup, frisk, syrlig och lång. I tomglaset känns liljekonvalj. Vinet har namnet Wild side. Druvorna har haft 48 timmars skalkontakt i cementcuvarna och sedan lagrats i de vackra amfororna. Ett spännande vin som vi nu har i källaren.


Rockabilly: Ett vin gjort på 100 %. Grenache noir. Vinet hade en fin bärdoft och i smaken hittade vi både röda och svarta bär samt örter, ett smakrikt och välbalanserat vin.


Vent d'Anges: Här hittar vi enbart Carignan från 100-åriga vinstockar. Ett elegant friskt och rent Carignanvin med mycket, mycket lång eftersmak. I smaken fanns viol, lakrits och eukalyptus. Härligt vin att minnas fina höstdagar under vintern i Sverige.


Vi rekommenderar verkligen ett besök hos Erik Gabrielsson, det är vackert, spännande och minnesvärt.


 Vad har tagit år dem!!!


Våra vänner Lena och Håkan har köpt ett slott!? Ja snarare en ruin. Dumdristighet eller utmaning? Eller både och! Håkan och Lena; f.d. Järvsöbor, konsthandlare, tunnbrödsbagare, kommunanställd, författare, lokförare och numera husrenoverare. De har renoverat ett flertal hus i Pezenas, i Agde, Lespignan och Beziers. Nu hade de tänkt ta det lugnt - MEN – vad hände? De kollade hus under pandemin och så dök det upp ett gammalt f.d. slott i Puissalicon och plötsligt kunde de inte hålla sig - de slog till och är nu ägare till ett gammalt slott. Ruinen, förlåt slottet, bygges som ett sommarviste för kardinalerna i Narbonne på 1400-talet. Det har dock fått förfalla och liknar nu mest en ruin. De flesta vi känner är dock nyfikna på projektet och vill gärna hjälpa till i renoveringen. Så även vi. Hittills har det blivit röjning i det som ska bli en trädgård. Det är inte klokt vad en motorsåg kan göra med en människa, allt skulle bara ner. Nästan kalhygge men ljust blev det! Björnbärssnår uppåt väggarna, allt ska bort och har man börjat med ett snår så ska allt bort innan man ger upp. Träningsvärk och svettdroppar men belöning med en härlig paellalunch som tillagats av våra vänner Tomas och Helen, en riktig festdag.


Vent d'Anges: 





Antikmarknad och våra hänglås

Två gånger om året arrangeras antikmarknad i Pezenas. I år strömmade folk till marknaden från alla hörn. Säkert en Coronaeffekt. Vi ställde in våra ögon på gamla hänglås till vår nya grind. Blickarna sökte genom allt med samma blick som när vi letar kantareller i skogarna. Hänglås var en bristvara men skam den som ger sig, snart hittade vi två stycken fina lås hos en handlare. Vi köpte båda. Nu gäller det att inte tappa bort nyckeln.


Oktober månad avslutas som sagt med en vecka i Spanien till detta återkommer vi i nästa avsnitt.







 


 

 

 

måndag 4 oktober 2021

På utflykt till Roussillon

Denna dag var det något i luften som surra – ja i alla fall hade detta fått sateliterna att snurra. Vi hade ställt in Google på byn Calce men 4 mil norr om Perpignan, på motorvägen, började vägvisningen att gå lost. Vi hänvisades till öser, väster, höger o vänster, att göra U-svängar och att vända om. Bilens GPS sa detsamma och även Kartor. Tur att vi var på A9 och visste att vi skulle köra av vid Perpignan. Men eländet fortsatte ca 30 minuter till och vi hänvisades långt upp i ett militärområde. Plötsligt lugnade rösten ner sig och vi kom fram.

Vi har längtat till Roussillon igen. Två år på rad har det varit Munskänkarnas vinort. I vår sektion, Languedoc, har vi sedan vintern 2020 planerat en resa med flera vingårdsbeök. Denna har fått ställas in två gånger pga Covid -19. Vi bestämde oss för att göra en dagstripp och besöka några av de vingårdar vi planerat för. Vi har varit i området förut och upptäckt deras mycket goda torra viner. Det finns dessutom ett stort antal entusiaster bland vinbönderna så det är ett intressant och lärorikt område. Vi bestämde oss för att besöka Domaine Gauby och Domaine Thunevin – Calvet.

Domaine Gauby

Efter många om och men hittade vi så vingården. Den ligger utanför byn Calce, ca 2 mil nordväst om Perpignan. Här driver Gérard Gauby och hans familj en av de mest kända vingårdarna i Roussillon. Gården ligger tämligen otillgängligt mitt ute i garrigen och är drygt 44 ha stor. Här odlas en för oss okänd blå druvsort Tourbat. Kul. Nu visade det sig att gårdens personal var mitt i skörden. De har dock en liten cave inne i byn Calce dit vi hänvisades av sonen Lionel. Vi hade inte bokat i förväg så vi bjöds ingen degustation.

Vi köpte osmakat några viner.  Vi vet så gör man inte men hade vi nu nått fram så skulle vi inte bli utan vin. Vid hemkomsten var spänningen på topp när vi öppnade La Jasse. En torr orange Muscat som har vacker bronsguld färg. Utan tvekan ett av de bästa oranga naturviner som vi smakat. Den doftade och smakade stort av muscat, av fänkål, lite mint och grape. Den hade en bitter, lång och härlig eftersmak. Vi förstår varför Gérard Gauby är ett så stort namn i naturvinskretsar. 

Les Calcinaires; en traditionell cuve av Syrah, Mourvèdre, Grenache och Carignan. Ett underligt vin som till en början upplevdes som tunt med mycket röda bär. Inte alls likt de viner som präglar Languedoc. Efter en stund utvecklades vinet till ett av de bästa röda naturviner vi smakat. Mycket smak med härliga mjuka tanniner. Men inte druvtypiskt. Vi skulle aldrig kunna gissa druvsorten. En riktig höjdare.

Nu återstår att smaka det vita vinet  med samma namn Les Calcinaires. Detta får ligga till sig men vi hoppas det smakar lika bra som de övriga. Isåfall gör vi ett återbesök med bokning.  Övriga viner var alltför dyra för att köpa osmakade.


Sonen Lionel

Efter lunch på en trevlig restaurang i vinbyn Maury ställde vi kosan mot Domaine Thunevin-Calvet.

Domaine Thunevin-Calve bildades 2001 av Jean-Luc Thunevin (ägare till Chateau Valandroud i Saint-Emillon, Bordaux) och Jean-Roger Calvet från Maury. Gården är idag 65 ha stor och man odlar vin på ca 40 ha.

Här bjöds vi en fantastsikt fin provning där vi testade och spottade oss igenom de flesta av gårdens viner. Nedan kommenterar vi våra inköpta viner plus gårdens Syrah.

Cuvee Constance 2020; är gjord på 50 % Maccabeu, 50 % Grenache blanc från 60 åriga vinstockar.  Vinet har lagrats i ca 7 månader på ståltank. Smak och doft av citrus, tropiska frukter med en beska i avslutningen som är mycket klädsam. Ett mycket gott vin till ett rimligt pris.

L’Amourette, blanc. Är till 100 % Grenache Gris. Druvorna kommer från 60-åriga vinstockar och vinet har legat på nya små barriquer i 8 månader.  Här hittade vi citrus och nötter, ett friskt mycket gott vin.

Cuvée Asphodèle. Också detta vin är gjort på Grenache Gris till 100% men här har druvan vuxit på 80-åriga stockar. Vinet har fermenterats och legat på 500 liters barriquer i 24 månader. Ett underbart härligt vin med doft och smak av fänkål, lite anis och persika med en lång och härlig eftersmak. Ovanligt vin med mycket frukt i smaken dock utan sötma. Något dyrt (37 euro) men så speciellt att det skulle bara med. 

Cuvee Constance 2018 är ett vin som till hälften består av Grenache Noir och resterande  30 % Syrah, 20 % Carignan. Vinet har legat 16 månader på betongcuver. Vinet är relativt kraftigt, passar till både fisk, ost och kött. Vi upplevde att det varade länge i glasen men vi var något tunga i huvudet dagen därpå.

L’Amourette, Rouge består av 60 % Mourvèdre, 40 % Grenache Noir och har legat 16 månader på betong cuve. I näsan hittade vi röda bär och lite, lite lakrits och i munnen infann sig en bra syra och härliga tanniner.

Cuvée Les Dentelles 2018 och 2019 är ett vin på 50 % Grenache noir, 30 % Syrah, 20 % Carignan. Druvorna kommer från 40-100 åriga vinstockar. Vinet har legat 18 månader på stora ekfat. En underbar frukt/bärdoft i näsan och en bomb i munnen. Ett elegant vin som säkert kan lagras i minst 10 år. Vinet har vi provat tillsammans med vänner och mat. Alla föredrog vi 2018 till både ost och lamm. 2019 behöver mogna.

Divae 2018, 2019. Här hittar vi 90 % Syrah, 10 % Grenache Noir. Druvorna har vuxit på 40 åriga vinstockar och vinet har legat på 225 liters barriquer 18 månader. Detta vin var dagens höjdpunkt. Björnbär, lakrits och pepprigt i smaken. Ett av de godaste Syrahviner vi någonsin har smakat. Tyvärr alltför stor prislapp (75 Euro).

Det blev stora inköp denna dag så nu får vi lugna ner oss och spara ihop till nästa utfärd som går till Sherrydistriktet i Spanien i slutet av oktober. 

lördag 2 oktober 2021

Framme i Pezenas och en månad är gången

Den 4 september; vårt lilla hus står kvar, gatan är nyasfalterad och 2/3 av fasaden är riktigt snygg. Nu återstår den nedre delen samt måleriarbeten av fönsterluckor och portar. Vädret är toppenfint och vi längtar efter bad i Medelhavet. 

Några dagar senare är vi redan inbokade för bla boule, golf och trevliga möten med vänner och bekanta. Den första veckans golftävling leder till vinst för LarsPeters lag och dagen därpå tar Åsa hem bouletävlingen. Inte nog med detta, tillsammans vinner vi även Canastaspelet.

Den första vingård vi besöker är givetvis Domaine de Brescou. Vi är nyfikna på skörden, hur druvorna klarat våren? – och så vi ska också planera en skördelunch med Munskänkarna i Languedoc. De gröna druvorna är redan inne i cuvarna, Merlot och Grenache är under arbete men Pinot Noir är borta, den frös ihjäl i våras. Arne är dock nöjd med årets skörd men tyvärr blir det ingen rosé 2021 eftersom Pinot är borta. 

Har det trots allt varit lyckosamt för Brescou så förtäljer många andra att deras skörd halverats. De rycker franskt på axlarna och ser sorgsna ut. Nu är det bara att hoppas att kvaliteten är hög på återstoden.

Vi kan inte enbart bada, spela och umgås utan vi vill gärna utforska markerna runt oss, gäller både vinmarker och vandringsstråt. Ett vinområde som intresserar oss mycket är St Chinian. AOP-Området består av inalles 19 byar belägna uppe i bergstrakterna några mil från Pezenas. Vi åker, denna gång, främst för att utröna möjligheten att anordna en Munskänkarprovning med viner från detta område. I huvudorten St Chinian, i ena änden av det stora torget, finns en vinhandel. Här är samtliga odlare företrädda. Här gör vi ett stopp, provar några viner och köper med oss några. Det är svårt att välja – både de röda och de vita vinerna håller hög kvalitet med friskhet, god syra och rondör hos de vita och en särskild elegans hos de röda. Vi kommer senare att recensera de vi köpte. På vägen besöker vi Cave de Cébazan. Här gjorde vi 2019 fynd. Vineriet sålde ut stora mängder vin pga felaktiga etiketter. Vinet skulle till Kina men något hade gått fel i etikettillverkningen och därför blev det osäljbart i Kina. Vi fyndade bra viner för 2,50 buteljen. Visst fanns det fynd även denna gång, till priset 3,50. Allt köptes osmakat pga Coronan. De kan alltid användas i matlagning.

Frankrike sägs vara matens land. Nja de nordiska kockarna har i många fall kommit ifatt och förbi men vi går ju gärna på restaurang. En helt nyöppnad restaurang är L´Alternative i Beziers. Den drivs av Gilles Goujon och hans familj som också innehar den 3 stjärniga restaurangen Auberge du Vieux Puits i den lilla byn Fontjoncouse. Här var vi i augusti 2016 och hade en fantastisk upplevelse. L´Alternative levde givetvis inte upp till den nivån. Det var mysigt och opretentiöst, lite rörigt i serveringen och blandat intryck av maten. Vi hoppas den tar sig!

Den 20 september, dags för Munskänkarnas aktivitet, druvplockning med lunch och vin. 20 entusiaster anlände kl 10.00. Det stänkte lite men alla var klädda för en dag på fältet. Sällskapet drog iväg med korgar o saxar och efter en snabblektion lyste flitens lampa. Vi var uppe med tuppen och fixade lunchen. Den intogs, efter gott värv, på en av gårdens terrasser. Vi hade plockat ut två vita och två röda att dricka till maten. Vi startade med gårdens guldmedaljvinnare: Chardonnay 2020, ett friskt, läskande vin med doft och smak av vit persika, honung och äpple. Vin nr 2 Chateau Blanc, en blandning mellan Rousanne, Marsanne, Grenache blanc, Bourbolenc och Clariette. Vinet har producerats i fyra år nu och kan nu även fås på Magnum. De röda vinerna som presenterades var Carisma som består av Grenache och Merlot. Vinet har funnits länge i sortimentet men nuvarande blandning är ny och har gjort vinet till ett välsmakande vardagsvin som går till det mesta. Vi avslutade provningen med gårdens Chateau Rouge 2015, en blandning mellan Syrah, Grenache, Carignan och Mourvèdre. Detta är ett komplext, elegant vin med mycket mörka bär. Det var en lång men lyckad dag i vinfälten.

I dagarna två på utfärd. Vi kör upp i Cevennerna och kommer så småningom till ett urskogsreservat i Larzac. Vi tre vandrare, Ebba, Lisbeth och Åsa tror vi hamnat i de svenska skogarna. Vandringen beskrivs som facile (lätt) men ack nej. Snart är det klättring nedåt som gäller. Vi får lön för mödan med kristallklart vatten, små grottor, mossbelagda träd och trånga passager. En härlig vandringsdag med pique-nique. 

Dag två tar vi samma väg men hamnar först i Couvertoirade, en gammal muromgärdad riddarby i Aveyron. Tur att det inte är semestersäsong då hade det säkert varit trångt. Nu kan vi ströva omkring i byn o njuta av hus, borg, väderkvarn och kyrka utan att trängas – har du vägarna förbi stanna och njut. Vi är i närheten så nu gör vi den efterlängtade turen till Cirque de Navacelles. Milde tid så vackert!! Vi kör på krokig väg ner i botten. Här ligger en mycket liten by men här finns små kristallklara vattenbassänger, vattenfall och grottor. Det hjälps inte, här slänger vi kläderna och sköljer våra varma kroppar i det kalla men klara vattnet. Vilka utflykter!

Man brukar ibland prata om blodad tand och det fick vi av dessa härliga utflykter. Varför inte en heldag till Roussillon, vår granne i söder. Vi har besökt området flera gånger, det är speciellt, kargt, bergigt, berömt för sina söta viner men har utmärkta torra viner. Besöket får ett eget kapitel.

Idag den 30 september; LarsPeter har vinprovning på Brescou och Åsa skriver. Sist men inte minst, i detta kapitel vill vi berätta om vår nya grind. Vi har en vincave i underjorden. Man kommer till trappan ner via garaget, inte så charmigt kanske. Vad göra för att lyfta spänningen ovan jord, jo varför inte en järngrind – vackert o fängelselikt. Vår vän Lisbeth, smed till yrket, har tidigare levererat både trappräcke och balustrad till vår övervåning. Hon antar uppdraget – grind till vincaven. Den är nu levererad, uppsatt och beundrad. Nu letar vi gammalt hänglås med nyckel. Fy för va snyggt!! Tack Lisbeth!