Sydön del 2

Vi vaknade i Wanaka till solsken, tur för alla deltagare i Trialton. Simningen måste ha varit jobbig stora vågor på den vackra sjön och kraftig blåst. Vi tog vinvägen till Queenstown. Fem mil från Queenstown är det ren öken, sandsten och låg buskvegetation. Mitt i detta – vinodlingar – fantastiskt vackert, vi är i vinområdet central Ortago. Här gör man riktigt fina Pinot noir. T.ex Felton road som kan köpas på systembolaget. (utförlig beskrivning kommer senare). Queenstown, busy, vackert, högt, massor av ungdomar, äventyr, vad ska vi satsa på??

Vår campingsite är magisk. Start med avsvalkande bad i lake Wakatipu, glaciärsjön där Queenstown speglar sig som en drottning. Bergen runt omkring är som i en saga, karga, ruffiga, helt vilda, ja de har använts till filminspelning, sagan om ringen.

 Vi har en härlig upplevelsedag i Queenstown. Underbart väder, vackert så man häpnar, ska det bli bungy eller inte. Det blir utmärkt Söderhavsinspirerad mat på ett trevligt ställe där vi möter en servitör från Georgien. Det är internationellt så det förslår och Kiwis är nog i minoritet.

Måndag morgon, ljuvligt väder, vindstilla och molnfritt. Himmeln är täckt av paragliders, Det ser underbart ut, vilket det är, kan LarsPeter intyga så Åsa bestämmer sig för paragliding istället för bungy. Upp till Coronet Peak och ut i luften tillsammans med en paraglidingpilot, whooo härligt att glida fram högt över berg och sjö och bara lita till vind och pilot.

Vi har bestämt att ägna eftermiddagen åt viner och kör tillbaka till Bannockburn och Felton Road, härlig eftermiddag med goda viner(rapport kommer senare) och fina naturupplevelser. Vi far västerut och hamnar i Manapouri. Vi är i the Fordlands, området längst västerut på Sydön med sina blågråa spetsiga berg, sin tempererade regnskog med mossor på de enorma träden, sina vattenfall från de stupande klipporna och fjordarna med armar åt alla håll. Här finns en stickfluga, sandfly, en aktiv, osynlig djävul som tar sig in överallt och sticker och kliar. Vi har tre olika medel men ändå känns den. Båtturen på the Doubtful sound är ljuvlig trots att det både är en del moln och lite regn. Inga delfiner men sälar långt ut mot Tasmanhavet. Regnet tilltar under kvällen och internet fungerar rätt dåligt men vi klarar oss bra ändå.

Vi kör från Manapouri i ösregn och hela dagen kantas vår väg av regn. Vi tänker oss Stewart Island, den tredje och sydligaste av NZ öar. Färja avgår från Bluff, en liten fiskeby utanför Invercargill. Invercargill är den första platsen i NZ där sprit, öl och vin enbart säljs i speciella butiker, det beror nog på kyrkligheten i denna sydliga lilla stad där olika trossamfund trängs. I Bluff fiskas NZ ostron, platta stora och lite köttigare saker än de europeiska. De är goda, inte feta men köttigare än vad vi är vana vid. Pga vädret skippar vi Stewart Island och drar oss mot Catlin, ett relativt stort, vilt, ensligt men vackert kustområde i sydligaste Sydön. Vi hittar sjöcamping i Fortrose i vild blåst.

Vild blåst passar fint, bilen blåser nästan av vägen när vi tar oss fram genom Catlin, där den sydligaste spetsen är första anhalt. Efter att nästan ha blåst bort står vi öga mot öga med två helt underbara sjölejon som lögar sig i sanden, månne de vara anställda av departement of Conservation?! Andra anhalten är en helt fossilerad skog som ligger under vatten i flod men som visar hela sin prakt i ebb. Detta är helt otroligt, man kan se stockar, stubbar, grenar och löv i stenarna, ett jätteområde med dessa fröjder. Vi längtar efter delfiner och pingviner och tar oss vidare längs kusten. En underbar bukt som måste badas i. Vad som inte syns från början är de små lekfulla delfinerna som leker i vattnet och som kommer till en när man ligger på rygg i vågorna. Varför ska man gå upp ur vattnet när man är i paradiset tillsammans med hoppande och lekande delfiner?!

Mycket grusväg idag – lönt med freecamping??