Rom oktober 2025

Den eviga staden, Rom, har haft besök av oss, ja vi var inte ensamma! På vissa platser var det mer eller mindre fullproppat som tex vid Pantheon, Spanska trappan och Fontana di Trevi. Vid Vatikanen ringlade köerna runt flera kvarter liksom vid Colosseum. Som väl var hade vi bokat biljetter både till Colosseum och Vatikanen hemifrån, så vi passerade köerna med lätta steg.

Romulus och Remus

Såhär några veckor efter hemkomst så lever staden och alla dess berömdheter vidare, väldigt närvarande. Rom är en behändig ”gåstad”. Det blir aldrig trist att gå och även de längsta avstånden känns nära. Troligen beror det på att det finns så mycket att stanna vid och studera, att det finns så många ”vattenhål” att besöka och att det är så mycket folk i gränderna.

Colosseum

Vi bodde i Trastevere den gamla arbetarstadsdelen på ”andra sidan” Tibern. Vi hade bokat ett B&B, ett enkelt ställe men så trevligt. Det fanns sex rum och alla åt vi i princip frukost tillsammans runt ett jättestort bord. Varje frukost höll ägaren, Marco, hov. Han berättade allt om sin stad men också mycket om sin nyfunna ö i Grekland, som han älskade.

Trastevere har idag massor av restauranger och barer belägna på dess gamla fina torg och i dess smala gränder. Det är folkligt och mycket trevligt och relativt billigt. Här hittade vi också den mysigaste vinbaren Da Biagio Vini e Oli en liten , trång lokal med fyra bord utanför, anspråkslös men vilka goda lokala viner på okända druvor.

Forum Romanum

Palantinen

Colosseum med Forum Romanum mm var bokat för ett besök på fredagen. Vi gav oss iväg tidig morgon och kom hem sen kväll. Åsa var i Rom för 35 år sedan då var Colosseum stängt pga reparationsarbeten. Nu kunde vi gå i detta antika byggnadsverk och fantisera över hur allt en gång hade tett sig. Det är fantastiskt att man kunnat gräva ut och återskapa allt detta; i princip kan man höra lejonen ryta och slavarna slåss för sitt liv samtidigt som folket jublar, se kejsarna sitta i sitt bås omgiven av vackra damer och vakter. Sedan passera ut på Forum Romanum, här var det vardag men också stora fester när krigarna kom hem efter sina erövringar med slavar och skatter. Här var det diskussioner och fulspel bakom ryggar, senat och marknader. Tänk att Rom i antik tid hade en miljon invånare, det var helt unikt. Omgivningarna är inte sämre, vi besökte Palatinen med sina palats och trädgårdar och imponerades av dess prakt. Dagen var lång men som tur var hade vi bokat en restaurang i den närbelägna stadsdelen Monti. Namnet var La Carbonara och sägnen säger att det var här som den berömda rätten spagetti Carbonara föddes.

Spagetti Carbonara

Spagetti Carbonara var fattigmansmat, det var kolgruvearbetarnas mat, tillagad av kvinnorna. Carbonia betyder kol. Om sägnen stämmer eller inte , det spelade ingen roll för oss vi åt Carbonara, god som en dröm tillsammans med gott, rött, lokalt vin.

Lördagen ägnade vi åt Campo Fiori, Fontana di Trevi, Spanska trappan och gatorna däromkring vilket betyder shoppingdistriktet. Här vimlade det av folk, turister och Italienare, stora och små, tröttsamt. Vi hamnade på varuhuset Rinascentes takterass med fantastisk utsikt över Rom och en Spritz i glasen. Avslutade dagen på en restaurang som vi blivit rekommenderade; vi blev mätta men inget att mer berätta.

Söndag, ”småkyrkor", pyramid, berömd kyrkogård och badanläggningarna Caracallas och allt däremellan. Här var det luftigare, fantastiskt kaffe och imponerande badanläggningar. Det var trötta fötter och onda knän men vi skulle promenera. Vi åt pizza på en Piazza.

 

Måndag var det dags för Vatikanen och allt som kommer med detta. Samma sak, hemifrån tidig morgon och hem sen em helt utmattade. Vi var så tacksamma för vår förhandsbokning!

Vatikanmusséerna är fantastiska, de innehåller otroliga skatter och man kan säkert gå här flera veckor och njuta av de olika rummens prakt och innehåll. I början hängde huvudet med, uppmärksamheten var på topp men ju längre timmarna skred ju mindre orkade vi ta in. Sixtinska kapellet var en enorm upplevelse, liksom Peterskyrkan med sin kupol men pilgrimerna från USA med sina kors och böner, ja ja.

På måndagskvällen åt vi i Trastevere på restaurang Theo. Marco, vår värd hade bokat och det var helt fullsatt. Vår servitör var född till sitt yrke och vi fick den första friterade kronärtskockan, vilken delikatess! På denna följde en pastarätt som rekommenderades, så gott och så prisvärt!

Tisdagen var det tid för vackra och berömda Piazzor som Campo di Fiori, Navone och Popolo. Det var Cappuccino och espresso, det var Spritz och en pilsner och det var en mycket trevlig restaurang till kvällens middag. Även denna låg i Trastevere med det finurliga namnet le Mani in Pasta( händerna i degen). Vilket ställe, helt fullbokat men de krängde in oss i ett litet hörn, vi fick utmärkt service, jättegod mat och ett gott vin, vi trivdes.

Onsdagen var lika med hemfärd. Planet gick dock inte förrän klockan 19 så dagen var vår. Det ösregnade men vi tog en promenad längs floden. Vår värd hade till frukosten pratat om en märklig kyrka där den s.k. Cappuccinoorden haft och har sitt säte. Orden är en utbrytning från Franciskanerna. Här skulle finnas märkliga rum inredda med skelettdelar. Ok vi tog en vandring till kyrkan. I kryptan fanns sex rum helt inredda med bendelar från drygt 4000 Cappuccinomunkar. Det var samtliga delar av skeletten och skallar. Det var så makabert och illamåendeframkallande, fy för den! Innan flyget åt vi lunch i de judiska kvarteren, det räckte med friterad skocka för dagen. 

Vinerna i Rom med omnejd.  

Allmänt (Latium).

Rom, ligger i centrum i  ett av Italiens största vindistriktet  och där produceras två av landets mest sålda viner, Est!Est!!Est!!! och Frascati.

 

DOC Est!Est!!Est!!! ligger på gränsen till Umbrien och anses vara  tämligen menlöst. Frascati även det ganska så därför; inga speciella vingårdsbesök eller vinprovningar under denna resa. Vi  sökte dock efter trevliga vinbarer. Vi hittade i vårt område Trastevere, den mysiga vinbaren Da Biagio Vini e Oli. En gammal och helt underbar, anspråkslös, vinbar med  såväl lokala som internationella viner. 

 

Da Biagio Vini e Oli

Här provade vi bland annat härliga viner från vingården Marco Carpineti  www.carpinetiterrae.com som marknadsför viner under namnet NZU. NZÙ som betyder tillsammans på den lokala dialekten. Vinerna produceras  i full harmoni med naturen. I vingården avvänds hästar och i vinkällaren används naturjäst och terrakottaamforor. Vinerna tillverkas efter biodynamiska principer.

Vi provade NZÙ Nero Buono 2021. Tillverkat på den lokala Nero Buono druvan. En för oss helt okänd blå druva som ger ett robust och mycket trevligt vin.

Nzu Bellone. Vinet är gjort av den inhemska, autoktona druvsorten Bellone. Precis som man gjort sedan antiken, görs också detta vin med inhemsk jäst och lagras i terrakottamforor. Ett torrt och underbart gott vin. Vi gjorde ett inköp som togs med på flygresan.

Är ni i Rom besök denna genuina vinbar, gå sakta i gränden den är så lätt att missa!

På restaurangen La Carbonara serverades vi ett vin från Carlo Noro www.biodinamicanoro.net en vingård som liksom Marco Carpineti drivs enligt biodynamiska principer. Vi testade Foretano. Ett rött vin med fantastisk struktur. Det är gjort på Cesanese di Affile-druvor. Även denna druva var helt okänd för oss. Efter manuell skörd sker spontan jäsning i stora tonneaux. Därefter lagras vinet i 17 månader. Ett mycket trevligt vin som passade utmärkt till pasta.

Vi upptäckte också att Frascativinerna var mycket bättre än sitt rykte. De vi fick var torra och friska. Det är alltid spännande med viner i Italien man upptäcker ständigt helt nya druvor och viner. 

Vi var så nöjda med vår vecka i Rom, med alla våra steg och med allt vi upplevt. Om den eviga staden står pall och om våra ben håller så kommer vi tillbaka - det kan du lita på ROMA! GRAZIE MILLE!

Skånska vingårdar

Vi kan inte skryta om våra erfarenheter av svenska viner. Vi var på en provning här i Helsingborg för många år sedan och det var ingen imponerande upplevelse. Vi har tidigare skrivit om våra upplevelser  i denna blogg. Vi tyckte då att de röda vinerna smakade och doftade tämligen illa. De vita vinerna var något bättre. De flesta vita vinerna var gjorda på PIWI druvan Solaris. Vår kommentar och undran var ”varför odlar man dessa tveksamma och dyra viner när det finns så mycket annat gott och prisvärt vin i världen”.Vi har genom åren upprepat våra provningsansträngningar och då upplevt klara förbättringar. Fortfarande är dock prisnivån lite väl hög i förhållande till vad som finns i flaskan. 

I Nordvästra Skåne, på Kullahalvön och på Bjärehalvön finns ett antal både äldre och nya vinodlingar som är spännande och som säkert kommer att få ett stort uppsving med den nya gårdsförsäljningen. Några av dem har trevliga restauranger och dessutom anordnas vinevenemang med provningar tillsammans med berömda vinmakare.

Åsa följer Kullabergs vingård på Instagram och vi har även besökt gården vid ett antal tillfällen. LarsPeter har varit lite tveksam, men han börjar ändra uppfattning. 

I år (2025) är det första året som bla vingårdar kan sälja sitt vin till besökare. Detta gjorde att vi bestämde oss för att göra en rundresa bland de skånska vingårdarna med start i Nordvästskåne. Det var lite spännande att se hur gårdsförsäljningen fungerade i praktiken samtidigt som vi uppdaterade våra smakupplevelser av svenska viner. 

 Vi startade resan på;

Ljungbyholms vingård, ljungbyholmnvingard.se

På en sydsluttning mellan Båstad och Ängelholm mitt i Vinlandet Bjäre, ligger Ljungbyholms Vingård. Gården drivs av paret Anna och Joakim Palm. Med havet bara någon kilometer bort präglas klimatet av milda vintrar och långa somrar. 2019 planterade paret de första vinstockarna. Nu odlas ca 3 hektar med de gröna druvorna Solaris, Phönix, Ortega, Riesel samt Souvignier och de röda Rondo, Cabernet Cortis, Cabernet Noir, Bolero och Regent. Vi blev imponerade av det stora antalet druvsorter men det gäller ju att prova sig fram! Vi provade tre viner och fick samtidigt en föreläsning om vinframställningen på gården och om allt annat som ingår för att få sälja till oss;

Glimminge 2024  Gjort av druvan Solaris, som skördades för hand i slutet av september 2024 och som lagrats i ståltank på jästfällningen i fem månader. Mycket syra med mycket frisk smak med toner av krusbär, citrus, gula äpplen, nötter, fläder och päron.Typisk Solaris i eftersmaken. 

Soläng 2024 
Storasyster till Glimminge men har lagrats på franska ekfat i ett halvår. Fatlagringen har medfört ett lite rundare vin med smörkola och honung i smaken.

Rosenhult 2024
 ett torrt friskt rosévin på druvan Cabernet Cortis som dominant. Vinet har lagrats på ståltank i 5 månader. Enligt vår mening var det gårdens bästa..

Kullabergs vingård, www kullabergs.se

Här har vi som sagt varit förut och idag provade vi vinerna tillsammans med lunch.

Helena Lindberg har flyttat tillbaka till Sverige efter 20 framgångsrika år som huvudvinmakare på Tenuta di Biserno, den världskända vingården i Toscana, som ägs av den ännu mer välkända vinfamiljen Antinori. Helena bosätter sig nu på Kullahalvön för att arbeta som vinmakare på Kullabergs Vingård, spännande!

Med lite trötta cykelben bjöds vi på; 

Askesäng är ett fylligt vitt vin med inslag av ek. Druvsorterna är Souvignier Gris och Solaris som jäst på ståltank, ekfat och på barriques. Vinet har en stor karaktär; brödig och nötig till fruktig, med toner av röda äpplen, ananas, lakritsrot och kryddiga nyanser

Immelen Gårdens prisbelönade vin. Komplext och välbalanserat vin som är både torrt och fylligt och som har en stor munkänsla. Druvsorter årgång 2022: Solaris 85% och resterande Souvignier Gris och Muscaris. Ett mycket gott vin.

Langweg 2022. Kullaberg har ett mångårigt samarbete med Österrike och vinodlaren Franz Schuster.  Druvorna till detta vin odlas i Österrike men vinifieras är på Kullabergs Vingård, därav ett EU-vin. Ett vitt fylligt vin med ett fiffigt namn.

Arilds vingård, www.arildsvingard.se

Detta är f.n. Sveriges största vingård, Vi har tidigare provat Arilds viner vid flera tillfällen. Vid första tillfället omfattade den 20 ha vilket var stort med svenska mått mätt. Nu flera år senare har gården  utvecklats med restaurang, konferenscenter och hotellverksamhet. Vi cyklade till gården, sortimentet var omfattande så vi valde ut fem viner som vi provade tillsammans med föreläsningen kring vinframställning mm. Efter genomförd provning fastnade vi båda för gårdens Solaris lagrad på ståltank och givetvis gjort på druvan Solaris. Vinet finns även som ekfatslagrat, då med tilläggsnamnet Barrique. Vinet hade en doft av nässlor och honung och i smaken tillkom en härlig smak av augustipäron.

Vi fastnade även för gårdens rosévin Gåsavallen 2024 gjort på druvan Cabernet Cortis. I doften fanns jordgubbe och hallon. I smaken tämligen hög syra med inslag av hallon och smultron. Kort sagt ett ganska gott rosévin.

Lottenlund estate, www.lottenlundestate.se

Vi hade höga förväntningar när vi bokade in oss på Lottenlund estate i Allerum strax utanför Helsingborg. Vi hade träffat Tina Berthelsen på Munskänkarna i Helsingborg och var spända på hennes viner.  Väl på plats berättade Tina om hur idén föddes; hon och maken stod på den lilla italienska balkongen och tittade ut över det vackra landskapet i Toscana, att bo på en vingård, fast hemma ska vi inte göra slag i saken? Nu står vi här, några år senare, i Allerum, på vår balkong och tittar ut över det vackra landskapet, med vinrankor så långt ögat kan nå….. Underbart!

Tina som är väldigt entusiastisk drog med oss runt  i vingården och berättade om vinstockar, väderlek och odlingstekniker. Därefter övergick vi till att prova vissa av gårdens viner. 

Det startade med Lotima vermouth rosso på is. Druvorna till vinet, Solaris och Muscaris skördades 2021 och har sedan dess genomgått sedvanlig vermouthbehandling för att lanseras 2023 på Systembolaget. Det finns även en vit variant. Vi blev rätt förtjusta i drycken som sedan serverats i hemmet som en aperitif till gäster.

Vi fortsatte med vinerna Lotima Bridget, 100 % Solaris från gårdens odling på Bjäre, ett friskt fruktigt vin med melon och päron i smaken.

Lotima Roselyn gårdens Rosévin som är gjort på druvan Cabernet Cortis. Vinet doftade röda vinbär, rabarber och hallon och var så gott att det fick följa med hem.

Provningen var som helhet mycket trevlig. Vissa viner var redan slutsålda så det blir att hoppa på cykeln igen och komma tillbaka.

 Thora vingård, www.thoravingard.com

Thora vingård ligger vackert beläget på Bjärehalvön mellan Båstad och Torekov. Gården köptes 2014 av Johan och Heather Öberg som träffades i Kalifornien. De började med att sätta 300 plantor av Pinot Noir i jorden, och efterhand har odlingarna utökats med fler plantor av pinot noir, samt solaris, chardonnay, pinot meunier, gamay och chenin blanc. Idag görs tre vita viner på solaris och ett rött vin på pinot noir. På gården finns en jättevacker , och för dagen fullsatt restaurang. 

Här provade vi gårdens utmärkta Solaris viner samt en lovande Pinot Noir. En mycket trevlig vingård väl värd ett besök. Nästa gång ska vi boka en plats i restaurangen. Vinerna Pure och Reserve ligger nu till sig hemma i skåpet.

Fler än så blev det inte denna sommar. Nästa år ska vi se till att vara lediga när Skepparps vingård anordnar vinfestival för svenska viner, vi vill gärna delta. Precis hemkomna från Rom deltog vi i Munskänkarnas evenemang kring svenska viner. Marcus Säfvenberg var kvällens presentatör och vi bjöds följande meny;

Flyinge vingård, www.flyingevingard.com. Vi har tidigare smakat tre av gårdens viner, samtliga med namnet Pegasus, troligen  för närheten till hästavel? Samtliga viner var gjorda på druvan Solaris. Originalet hade legat på begagnade ekfat, Stål enbart på ståltank och Fat på nya ekfat.

På Munskänkarnas provning testade vi Pegasus Stål 2020. Vinet hade en angenäm doft och en fin syra.I smaken kunde man ana vissa örter samt citrus, dill och mint. Kvällens bästa vita. Pris 295 kr

Skepparps vingård. www.skepparpsvingard.se 

Gården drivs av Bengt Åkesson. Vi provade Zero Dosage. Ett torrt, nyanserat mousserande vin med integrerade mjuka bubblor som bjuder på toner av päron, mineralitet, äpple och citrusfrukter. Ett OK vin men det finns bättre bubbel. Pris 299 kr.

Till maten denna kväll bjöds vi på; Grand prix Solaris 2024. Vinet har lagras på ståltank tillsammans med jästen i ca. 6 månader. Mycket syra, citrus, päron etc. Passade tyvärr inte alls till maten och var inte prisvärt, 229 kr

Flädie mat och vingård www.fladiematvingard.se Gården grundades 2003 av krögaren Nils-Bertil Hansson och ligger strax utanför Lund. Den första skörden gjordes 2010 och ett par år senare stod det moderna vineriet klart. Idag har man 2,5 hektar. På provningen bjöds vi på;

Aniara Renässans 2023 Blekgul i färgen. Aromatisk doft, inslag av gula päron, gröna äpplen, honungsmelon, äppelblommor och lime. Smaken sammanföll väl med doften förutom den lilla grapebeskan i eftersmaken. Ett gott vin till priset av 279 kr.

Lottenlunds vingård har vi presenterat ovan. Vi provade denna kväll vinet Lotima Selense 2021. Vinet är en blandning mellan Solaris och Muscaris som legat på fat i 18 månader. I doften fanns bla gröna äpplen och päron, i smaken fanns inslag av fat, krusbär, smör, örter och citrus. Ett gott vin som kostar 290 kr.

Domän Sånana, en gammal vingård, startades 1994 av Percy Månsson. Gården ligger i Skillinge på Österlen.  Vi provade gårdens Croix Fleurie Souvignier Gris. Doften dominerades av häst och rått kött men i smaken fanns en bra syra. Pris 314 kronor, på tok för dyrt.

Klagshamns vingård, www.vingardeniklagshamn.se. Gården drivs av Lena Jörgensen och vinlegenden Murre Sofrakis. Även här odlas mestadels den vita druvan Solaris men även Rondo och Cabernet Cortis för rosévinet. Vi fick denna kväll prova gårdens lätta rödvin Vega som gjorts på druvan Rondo. Vilken överraskning, i vinet fanns mycket röda bär med en släng av smörkola i smaken. Kvällens överraskning-bäst på provningen. Pris 261 kr. 

Vi har även tidigare provat viner från mindre gårdar som Frillestads vingård, Södåkra vingård, Sandhammarens vingård. 

Sommarens cykeltur bland de Skånska vingårdarna, Munskänkarnas provning samt tidigare provningar pekar mot en positiv utveckling av den svenska vinnäringen. Vinerna är numera betydligt mer smakfulla och balanserade. Kvarstår dock att de flesta är alltför dyra. 

Vingårdar som Kullabergs, Thoras, Arilds och Lottenlunds vingård är goda exempel på vad som kan hända när entusiaster skapar små underverk. Vi kommer noga att följa deras och andras fortsatta utveckling. Flera har som vi nämnt också restauranger och dessa kommer vi fortsätta att avsmaka  framöver. Vi rekommenderar starkt alla läsare att göra besök på någon eller några gårdar.

Den nya gårdförsäljningslagen har medfört att besöken på gårdarna skjutit i höjden.Dock kan vi konstatera att lagen innehåller en del konstigheter vad gäller rutinerna för kunskapsförmedling. Det är lite märkligt att vid varje besök tvingas genomgå samma utbildning för att få köpa en flaska vin - men  "repetition lär ju vara kunskapens moder”.

En tidig höstresa till Sardinien

Medelhavet innehåller tusentals öar, vissa mytomspunnna, andra aldrig nämnda i historien. De allra flesta öarna finns i den grekiska arkipelagen. Där har vi hittills endast besökt tre. Vi har däremot varit fascinerade av de stora öarna med en rik egensinnig historia. Första gången vi besökte Korsika blev vi helt betagna och har varit tillbaka på ön vid tre tillfällen. Senast stod vi i Bonifacio och vinkade till Sardinen och då lovade vi dig, en dag ska vi hälsa dig på plats. 

I september uppfyllde vi vårt löfte. På kvällen den 28 augusti landade vi i Olbia på den nordöstra sidan av ön. Det var sent och vi tog in på ett hotell vid flygplatsen för att nästa dag hämta ut vår hyrbil. Vi hade förberett resan med Guidebok, välläst, och med TV-programmet Tucci besöker Italien, där en del avhandlar Sardinien. Vi hade också fått tips från när och fjärran om alla vackra, måleriska stränder och om små byar att besöka.

Vin o mat i Sardinien

På Sardinien är vintillverkning av uråldrigt ursprung. Här finns druvor som vi aldrig hört talas om. Man brukar dela in Sardinien i fem vinområden;  nordvästra-, nordöstra-, Oristano och Campidanoslätten, östra- och sydvästra Sardinien. Sardinien präglas fortfarande till stor del av kvantitetstänkande men här pågår en kvalitetsrevolution och vinerna  blir allt bättre och bättre. Landskapet är omväxlande med höga berg och plattare delar. Det finns 17 DOC och en DOCG Vermentino di Gallura. De mest odlade druvorna är. 

Blå druvor

Cannonau (Grenache), hela  Sardinien (27%), Carignano (Carignan ca 7 %) , Monica (spännande druva. Okänd för oss. Okänt ursprung (ca 9%), Bovale Sardo (Graciano ca 3%).

Gröna druvor

Vermentino nordöstra delen. (Ca 16%), Granazza (spännande druva), Vernaccia di Oristano och Nuragus. (Ca 7 %)

Mat

Den sardiska maten var spännande. Vi träffade på rätter vi aldrig tidigare smakat. De passade också mycket bra till de goda vinerna. Till varje måltid serveras ett gulaktigt tunt flatbröd cane carasau gjort på durumvete eller mannagrynsmjöl. Gott och snaskigt.

En annan spännande rätt är Culurgiones. En ravioliliknande rätt där pastan är fylld med potismos, ricotta- och pecorinoost. Kryddad med vitlök och basilika. Severas med brynt smör med salvia eller med tomatsås.. Denna rätt har vi nu gjort på hemmaplan. Succé.

Bottarga är saltad och rök romt av multefisken. På Sardinien serveras den tillsammans med spagetti eller tex med kronärtskocka. MUMS

Fregula (eller fregola) är en traditionell sardisk pasta gjord på durumvetemjöl och vatten, liknande couscous. Den rullas för hand till små bollar, torkas och rostas sedan i ugnen för att ge den en nötaktig smak och hårdare textur. Jättegott. Se Stanley Tuccis Sardinienresa på SVT.-Play.

Nu till vår restripp

När vi hämtat ut hyrbilen begav vi oss till vårt första stopp, Cala Ganone, en pärla vid havet i den vackra Oroseigolfen. Resan till Cala Ganone gick på kurviga vägar längs den fantastiska klippkusten. Solen sken, havet skiftade i grönt och mörkblått, det var varmt men vinden var len och lite svalkande. Det var sagolikt vackert. Vi passerade ett ofantligt marmorbrott vid byn Orosei. Vacker benvit marmor i enorma stycken värktes ut ur berggrunden med arbetsfordonens hjälp. Marmorn ger säkert betydande inkomster till ön men lämnar också stora sår i berget. Cala Ganone visade sig vara ett mycket sympatiskt litet samhälle där lockelser med båtturer med besök på otillgängliga stränder, med dyk och snorkling och t.o.m med fiske i erbjudandet. 

Vi valde en heldagstur i liten båt med grott- och strandbesök för bla snorkling. Turen var spännande, sagolik och helt underbar. Tolv personer eller tio ungdomar och vi, en mycket påläst och duktig kapten som genom sina kunskaper gav oss nya insikter och minnen. Efter två dagar i byn gav vi oss upp i bergen till de banditfästen vi läst om.

Åsa i badet

Här hade vi inget bokat utan vi hade valt ut några orter vi ville besöka samtidigt som vi var mycket nyfikna på det högt belägna vinområdet i Barbagia och Supramonte. Siktet var först inställt på Nuoro som kallas Sardiniens Athen pga dess historia och dess betydelse för Sardiska poeter, konstnärer och författare.  

På Sardinen finns ett otal s.k Nurager, en slags stentorn från bronsåldern. Det sägs att Sardinien var den första, av människor bebodda delen av Europa och att dessa s.k. Nuragier tjänande hos de egyptiska faraonerna. Genom historien har Sardinien varit belägrat av många olika folkslag och alla dessa har satt sin prägel på både arkitektur, traditioner, språk och mat.

Nurage

Hit upp i bergen kommer man via mycket slingrande men förvånansvärt bra vägar. Det tar sin tid men det känns tryggt att köra på vägar där man åtminstone kan mötas. Runt Nuoro besökte vi Nuragier, utgrävningsplatser och fick en inblick i den betydelse som konstnärerna har på ön. Innan vi landade för natten gjorde vi en resa till fem små bergsbyar. På 1000 meters höjd ligger Fonni, den by som är högst belägna på Sardinien och här sägs det komma snö på vintern (det finns skidlift). Nu var det söndag och stendött i alla de fem små byarna.

Vi hade bokat övernattning i den lilla staden Mamoiada. Staden är belägen mitt i vinområdet där druvan Cannonau (grenache) står för ca 90 % av odlingarna. Druvan får här en alldeles särskild karaktär pga den höga höjden och terroiren. Vinodlingarna ligger på ca 650 m - 750m höjd. Här gjorde vi ett antal vingårdsbesök; 

Giuseppe Fedielesu www.giuseppesedilesu.it                                                                       

Vi hade provat ett vin från gården på vårt restaurangbesök och därför bokade vi ett besök.  I området kring Mamoiada är det ju druvan Cannonau som gäller och de sägs vara de bästa på ön. Vi fick en fantastisk vinprovning. Vi fastnade speciellt för;

Mamuthone, Cannonau di Sardegna D.O.C. Rosso. Ett typisk Cannonauvin från Maimoiada. Härlig frukt med mjuka tanniner och lite citrus i eftersmaken.

Vi blev också förtjusta i Granazza Barbagia I.G.T. Bianco. Granazza är en för oss helt okänd Sardisk druva. Ett underbart vitt vin. Smak och doft på gränsen mot ett orange vin.

Cantina Mussennore, www.cantinamussennore.com Ännu en familjeägd vingård i Maimolada. Vi kom och störde mitt i den första skörden men familjen bjöd trots detta på en fin provning. Mycket mindre gård  än den föregående. 1976 planterade morfar Gesuino Canneddu  de första vinstockarna. Vinerna var goda men alltför dyra. Vi fastnade för; 

Mussennore Riserva 2019 – Cannonau di Sardegna DOC. Typisk Cannonau från området.

Granazza – IGT Barbagia. 100% Granazza, till färgen gyllene gul med intensiv frukt,  frisk och gott.

Besöket i bergen var ämnat åt banditer och historien kring dessa. Vi tog de vindlande vägarna till byn Orgosolo. Detta har varit banditernas huvudstad ända sedan romersk tid. En mycket isolerad bygd, en fattig bygd med fåraherdar, människor som levde utanför lagar och regler som banditer och individualister. Ända fram på 1990-talet stod banditerna för kidnappningar med krav på lösen. Vid sidan av detta arbetade man bla som fåraherdar, tillverkade ost och annat som gick att sälja. Orgosolo ligger mycket isolerat men vackert. I byn finns betydande höjdskillnader och de smala gränderna sätter fart på fantasin. På i princip, samtliga byggnader i byn finns muralmålningar. Det är vackra poem som kombineras med storslagna bilder, det är som att gå runt i ett museum eller i en konsthall men det är utomhus och människorna bor i alla husen. På torget i byn bjuds vi lokal mat och mycket trevlig stämning.

Resan går vidare söderut där vi stannar i byn Sogrono för en vinprovning på den kommunala caven. Fabio presenterade områdets Mandrolisai viner. En speciell DOC. Provningen var på Italienska o det var mycket familjärt och trevligt.

La Cooperativo Agricola Cantina. Del Mandrolisai, (östra Sardinien) www.cantinadelmandrolisai.com

Kent'Annos Mandrolisai Rosso DOC Biologico 2023. Vinet är en blend av druvorna Cannonau di Sardegna, Muristeddu (Bovale Sardo), Monica di Sardegna. Mycket trevligt vin. Det blev ett inköp.

Målet för dagen är det sydliga vinområdet runt den lilla staden Serdiana ca 20 km från Sardiniens huvudstad Cagliari. När vi planerade resan kom vi fram till att två veckor är alldeles för kort tid för att betrakta alla områden på ön. Vi valde därför bort den sydligaste delen och lovade att komma tillbaka hit. Vi kunde dock inte motstå detta berömda vinområde så det blev en kort visit. Vi övernattade i grannstaden Dolianova men hade turen att komma med på en mycket läcker provning på stoltheten Argiola, Sardiniens mest berömda vingård. Antonio Argiola startade sin vinframställning med 3 ha mark just runt Serdiana, när han dog 102 år gammal hade han 243 ha runt på ön men hans livsverk finns kvar i den gamla byn och det har barn och barnbarn lovat att det så ska vara.

Argiolas, www.argiolas.it  Vi fick nöjet att delta i en provning tillsammans med tre andra par. Provningen kostade 50 euro/person. Vilket var bra eftersom vi inte kunde köpa med vin (pga flyg). Vi fastnade för gårdens flaggskepp som fått många internationella priser.

Turriga 2019, IGT. En blandning av Cannonau, Marignano, Bovale Sardo och Malvasia Nero. Ett mycket kraftigt och trevligt vin finns att köpa på Systembolagets beställningssortiment.

Iselis Monica, Provningens överraskning. Gjord på den inhemska druvan Monica. Vinet har legat 12 månader på barriquer. Mycket gott.

Byn i sig var mycket trist, så även grannstaden men mat och övernattning var det inget fel på.

Efter dessa dagar i bergen längtade vi efter bad och vackra stränder och turen gick därför vidare till västkusten och stränderna kring staden Oristano. I området dominerar druvsorten  Vernaccio. Området är även känt för sina fantastiska råvaror både från land och hav och är centrum för den s.k. slow-food rörelsen. Här är pecorinoosten som godast. Efter en tur i staden kör vi mot de vackra stränderna på den s.k. Sinishalvön. Längst ut på halvön ligger Tharros ruinstad. Staden anlades av Fenicierna på 800-talet BC och utgrävningen är mycket omfattande och ligger helt fantastiskt mellan två hav. Även romarna har anlagt ett antal byggnader i staden bla badhusen och aquedukten. På platsen finns också Nuragisk bosättning. Tharros är en oerhörd upplevelse, ett forum Romanum omgivet av hav.

Trots strandlängtan har vi bokat boende en bit upp i bergen i den lilla byn Santu Lussurgiu som anlades på 1000-talet. Vårt boende har anor sedan 1700-talet med det fina namnet Antica Dimora del Gruccione. Vägen upp till boendet lutade åt alla håll, var smal som en orm och med undermålig beläggning. Här stannade vi två nätter med halvpension. Underbart boende, härlig frukost och njutbar femrätters på kvällarna.

Närheten till Oristano och dess råvaror var påfallande. Bottega till pastan var underbar. Bottega är som vi tidigare nämnt multefiskens rom som saltas, röks och skivas och serveras på många sätt bla till spagetti eller som antipasti. Delikat!!

Avstånden är inte så långa på ön men 20 km kan ta flera timmar. Så var det på vår utfärd till den måleriska lilla staden Bosa ute vid kusten. Staden syns på långt håll med sina kulörta hus i solljuset. Husen hänger på bergskanten på ena sidan av floden och högst upp tronar slottet Malaspina från 1100-talet. Staden byggdes en gång upp av en Toscansk familj, namne med slottet. Här odlas Malvasiadruvan och det märks på stadens huvudgata där ett antal vinhus slåss om kunderna. Staden är vacker både på avstånd och på närmre håll. Den omges av vackra stränder med grottor och turkost vatten.

Dagarna gick väldigt fort och det var dags att ta sig ännu en bit uppför Västkusten till den fina staden Alghero. 

Här är det spanska inslaget tydligt i både arkitektur, mat och språk. Här njöt vi strandliv, kulturliv och matliv innan turen gick vidare till den lilla vackra staden Castelsardo. Denna lilla pärla på den norra kustremsan har blivit utsedd till en av Italiens mest pittoreska städer.

Vi håller med trots att allt gick uppför, trappor, backar, smala gränder och färgglada hus, härligt.

Efter en kväll med god mat och en natt i ett hypermodernt rum gav vi oss iväg mot vårt sista boende på ön. Här i den lilla byn Cannigione spenderade vi tre nätter. På kustvägen strax utanför Castelsardo passerade vi det mycket genuina området, Isola Rosso. Vi har varit på många ställen i världen och sett många genuina kuster men detta slår det mesta. Röda klippor som i årtusenden mejslats ut av hav och vind till fantastiska monument, ansikten, hålor, bassänger, ja allehanda skapelser som lyste i solgasset. Att doppa fötterna bland dessa konstverk var som att bli ett med naturen.

Nu gick färden in i ett annat mycket berömt vindistrikt, Gallura. Här dominerar Vermentinodruvan. Här trivs den bäst i graniten. Den är mycket smakrik, frisk och god. De stora vackra vingårdarna här gör mycket bra viner. Kanske de bästa Vewrmentinovinerna i Italien. Om ni ska besöka Sardinien så kommer här några tips;

Capichera Winery, www.capichera.it. Trevligt och kunnigt bemötande. Otroligt vackert belägen vingård med utsikt över planteringarna. Vermentinovinerna var dessutom också utsökta. 

Vigni Surrau, www.vignesurrau.it. Ligger strax utanför Porto Cervo. Mycket vacker, påkostad och elegant vingård. Värt ett besök bara för skönheten.

Tenute Olbios, www.tenuteolbios.com, Trevligt belägen vingård med mycket bra viner

Området där vi befann oss är det mest omtalade och kända på Sardinien. Kusten en liten bit bort kallas Costa Smeralda och hit kommer Jet settet med sina enorma lustjakter. Här ligger flotta hotell, aldrig högre än att de smälter in i naturen. Här handlar det om segling, sol och vackra människor, här kostar det!

Nu var det dock september och yakterna var så gott som övergivna för året. Flera hotell hade redan slagit igen och priserna hade säkert gått ner en del. Vi ägnade tiden att åka ut till de mycket vackra öarna i Maddalena arkiepelagen, att besöka ovan nämnda vingårdar och givetvis till att besöka några av de vackraste platserna på Costa Smeralda.

Cannigione i sig var en liten men vackert belägen stad med vacker strand. På strandresturangerna serverades utsökt fisk och närheten till hela norra delen av ön var en stor fördel.

Vår sista dag på Sardinien skulle vi spendera i Olbia. Staden var dock lättbesökt, det var en huvudgata och en fin hamn men sen tog det slut. 

Vi drog till Battista. Battista är en spökby, ingen bor där, den är övergiven. I Tuccis program om Italien slutar avsnittet om Sardinien i byn Battista. Där besöker han en kvinna som lämnat advokatyrket och köpt upp alla husen i den lilla övergivna byn. I Battista bodde hennes släkt och den sista som lämnade var hennes 95-åriga farmor. Nu har hon sedan 7 år tillbaka ett matutcvecklingscenter där hon bedriver kurser i gammaldags matlagning mm. Hon heter Simonetta Bazzu och hon tog emot oss med förvåning men med en gästfrihet som gränsade till det otroliga. Vi råkade komma mitt i en matlagningskurs. Trots detta bjöds vi en rundvisning, pastarätt att äta och en flaska vin som present. Hon gav oss en timme av sin tid efter att gästerna gett sig iväg trots att hon inom några timmar skulle ha nya kursdeltagare. Vi bjöds allt och hon hoppades vi skulle ses igen men då ville hon att vi skulle höra av oss innan. Vilken gästfrihet av denna mycket vackra kvinna!!!! Simonetta hoppas att hennes initiativ att försöka få landsbygden att leva igen ska ge ringar på vattnet så att fler satsar på övergivna platser som kan leva upp igen!