Personer, vänner och bekanta vi mött i Languedoc

Tänk att vårt vinintresse skulle ge oss så många fantastiska upplevelser, insikter, nya vänner och ett innehållsrikt liv efter ett långt och roligt arbetsliv. Ja vi läste och reste i vinets vägar långt före pensioneringen. Det är fascinerande att det finns så mycket gömt i ett glas vin – druvan, växtplatsen, klimatet, bondens behandling, skördens påverkan, vinmakeriet, lagringen, blandningen – ja allt har sin egen lilla historia och är värda ett eget kapitel. Vi är amatörer - men dedikerade sådana. Vi har rest i Italien, Spanien, Tyskland, Nya Zeeland, Sydafrika och vi har de senaste åren utforskat Frankrikes samtliga vrår. Vi har fastnat i Languedoc, egentligen först av en slump men efter en tid har vi fängslats av den sprudlande aktiviteten och det djupa engagemanget som finns bland vinodlarna i området. Här lyser experimentlustan, här blandas gammalt med nytt, här lever många ut sina innersta drömmar och här görs det mycket goda viner som brinner av kärlek.

Det är inte bara vinet som fängslar oss – det är även naturen, det enkla sättet att leva och givetvis den goda maten, allt från havet och allt från bergen och skogarna. De senaste åren har vi återvänt hit många gånger, vi har träffat många människor som blivit våra vänner och flera som vi är bekanta med. Vi har lärt känna omgivningarna från cykelsadel och bilsäte, vi har smakat otaliga viner och lärt känna karaktären i de olika odlingsområdena. Vi har fortfarande svårigheter med språket men det tar sig när vi är på plats.

Ja, vad vill vi då med allt detta – vi vill dela med oss. Föst tänkte vi som många andra pensionärer – vi skriver en bok. Vi vet att det finns mängder av böcker om vin och olika distrikt – men vi har ju vår blogg – så varför inte spegla några av de människor vi mött – de som lever sin dröm här i vardagen. Det blir inte bara vinmakare utan även andra intressanta personer som vi mött. Vi hoppas att ni som läsare ska bli inspirerade att ta del av denna vinregions alla hemligheter – ni kommer att bli glatt överraskade.

 Första personen i vår intervjuserie är vännen och den kvinnliga vinmakaren Verena Wyss.

Ett besök i Languedoc och vi fann vårt paradis - en intervju med vinmakaren Verena Wyss.

Vi befinner oss utanför det lilla samhället Gabian i södra Frankrike, i den vackra vinregionen Languedoc. Utsikten från terrassen är bedövande med böljande fält bland berg i dagen och frodig, prunkande växtlighet trots att det är februari månad. Vi är på besök hos Verena Wyss, en kvinnlig vinmakare som, tillsammans med sin make, flyttade hit till sitt paradis för 25 år sedan.

Verena kommer ursprungligen från Schweiz där hon och hennes man var framgångsrika företagare. I Zurich hade maken Hans-Peter ett arkitektkontor och Verena hade en inredningsshop, båda hade fast kundkrets och maken var specialiserad på restaurering av gamla byggnader, de älskade sina arbeten.

De åkte till södra Frankrike på semester året var 1989, en gammal bekantskap förde dem till Languedoc och slumpen förde dem till gården – de blev huvudlöst förälskade i omgivningarna och i naturen. De bestämde sig för att försöka erövra gården.

Gården var i dåligt skick, odlingarna var inget vidare men med envishet, is i magen, hårt arbete och god hjälp från en fransk vinbonde (det var nödvändigt på den tiden) så kunde de efter ca tre år stå som ägare till de 14 hektaren och påbörja sina nya karriärer som vinbönder.

Paret var inte helt gröna i vinkonsten. Hans-Peters far var oenolog och Verenas släkt hade haft fritidsodling. De hade vinet i näsan och i blodet. De behövde lära sig, de åkte till Bordeaux, de åkte till Kalifornien, de läste på, de provade sig fram, de restaurerade och planterade.

Året var 1991 och Verena kunde plantera sina första stockar – Viognier från Kalifornien. Viognier var en ganska ovanlig druva i Languedoc på den tiden. Idén kom från en fransk vinbonde i Sonoma Valley. Det blev ett friskt vin. Det blev två viner där det ena får lite ek. Härliga viner som hållit sig över alla år sedan 1994, deras första riktiga produktionsår. De planterar Lledoner Pelut 2000. Plantorna kom från Spanien och är mycket ovanliga i Frankrike. De skänker ett härligt vin.

Samma år byggde paret sin nya vinkällare. Hans-Peter hade konstruerat den så att den skulle smälta in i naturen, gravitationen skulle nyttjas i vinframställningen och ljuset skulle strila in o lysa upp – det blev en vinkällare som både vin, natur och människor tyckte om och att vistas i.

Hög kvalitet och ett med naturen har alltid varit ledorden för paret och för Verena. Hög kvalitet på frukten, skörd i precis rätt ögonblick, se framåt och prova nyheter som kan ge högre kvalitet, allt från maskiner till tekniker. Eftersom ekologin har funnits med från början så var det naturligt att bli ekologiskt certifierade 2010.

Verena är själv vinmakaren som varje dag ser om sina viner, smakar av och blandar. Hon vet när det är dags för de olika stegen i processen. Hon gallrar de som mår bra av att gallras, hon skördar gröna druvor med maskin därför att de mår bra av det medan huvuddelen av de röda skördas för hand, hon åker på vinmässor och hon står för försäljningen. Alltså hon gör det mesta.

Maken Hans-Peter dog för några år sedan och sedan dess har Verena en kollega som heter Patrik Goma till sin hjälp. Patrik har en vinodling några mil från Verena men de arbetar dagligen tätt ihop.

Finns det en machokultur inom vinframställning undrar vi? Verena hävdar bestämt att så inte är fallet. Hon har alltid bemötts med stor respekt, men det är ingen som springer till ens hjälp bara för att man är kvinna, nej det gäller att klara sig själv, då blir man likvärdigt bemött. Det blir allt vanligare med kvinnliga vinmakare, vissa säger att kvinnor har bättre näsa!

Verena ser idag slutet på sin vinbondekarriär. Hon har kommit upp i ålder och tänker avveckla sig själv under en treårsperiod. Hon vill gärna sälja till Patrik och kanske ha ett finger eller näsa kvar i vinet och bo kvar på gården.

Här är Verena lycklig, under alla sina resor längtar hon alltid tillbaka hit, till ljuset, till naturen, till sitt paradis. Verena är otroligt tacksam över att ha sin plats på jorden just här, en plats som hon arbetat hårt för att förverkliga.

Vi skils åt Verena ska på körsång. Musiken är också ett viktigt inslag i hennes liv. Vi kommer tillbaka för att köpa hennes viner.

PS Nu är det klart att du är sugen på att prova Verenas viner! Beställ blandlådan på Systembolaget nr 70728. DS

En slutrapport från vinfälten Languedoc

Så har vi klippt den sista vinstocken för denna gång. Det var en 30-årig grenachstock.

Vi har klippt och bundit upp stockar på sammanlagt ca 10 ha. Ett bra jobb för oss nybörjare (tycker vi). Det ska bli spännande att återvända för att kontrollera tillväxten.  Klippningen har stundtals varit jobbig. Många ryggböjningar och myrkryp i armarna, visst känns det att vi inte är 20 år längre. Den mesta tiden har vädret varit med oss, svala mornar, soliga dagar men ibland regn, kyla, och blåst. Det härliga med Languedocs väder är att man vet att värmen kommer tillbaka efter ett par dagars grått.

Vi måste lämna en kort redovisning av vår klippning;

Först var det 3-åriga Pinot noir stockar. De klipptes med fem till sex ögon på ”pinnen” och bands upp med plasthängen på den nedersta tråden.

Ibland var det gyttja mellan raderna

Pinot noir 3-år

Därefter var det 4-åriga Cabernet Sauvignon och Syrah. De klipptes vid andra tråden enligt 4 skott med vardera 2 ögon.

Cabernet Sauvignon 4-år

De sista veckorna var det 30-åriga Grenache noir som gällde. De klipptes enligt Cordon royat. Max fyra skott (helst tre) på varje arm och 2 ögon på varje skott.

Grenache 30 år

Grenache 30-år

Vi har blivit fascinerade av vinstockarna. Man kan förstå att vinbonden kan få ett personligt förhållande till var och en planta. Vi har också blivit förvånade över terroirens och microklimatets stora betydelse för tillväxten. Trots identiska kloner kan tillväxten vara helt olika inom ett vinfälts små delområden. Vinfälten ändrar sin karaktär under året. Vintertid lyser de vita senapsblommorna som snö i vinfälten. I februari blandas de med gula små korgblommor. Kunde inte tro att det var så vackert.

Vita senapsblommor mellan vinraderna

Vi är mycket tacksamma för att Arne Wennberg låtit oss husera på vingården. Vi är också tacksamma över att våra arbetskamrater Christophe, Chantal, Stewe och Didier haft tålamod med oss. Sen är det ju hundarna, vi var redan kompisar med Silvia men nu är vi favoriter även hos Titou, Vi kommer tillbaka.

Våra vänner Titou och Silvia