Nu
 är vi hemma igen efter en underbar resa till Sicilien. Idéen om 
Sicilien fick vi efter att bevistat Wines of Sicily i Köpenhamn. Vi 
landade en skön majkväll i Catania. Precis innan landningen såg vi ett 
mindre utbrott från vulkanen Etna. Häftigt.
 De
 första dagarna spenderade vi i den underbara staden Syrakusa med alla 
sina lämningar från antiken. Den grekiska teatern är en höjdare. 
Därefter bar det i väg till Argigento och tempeldalen. Tanken var att på
 vägen dit besöka några vinodlare. Vi såg vinstockar som var 
pergolaklippta och täckta med fågelnät. Det är nämligen så att 
flyttfåglarna mellanlandar i området för att vila sig för den fortsatta 
färden. Då livnär de sig med förtjusning på vindruvor. Att hitta 
vingårdarna var inte lätt. Inga skyltar och ingen reklam. Det blev ingen
 på den turen.
Sicilien - som vinland
Sicilien är Italiens största vinområde. Diversiteten av druvor är stor men vi tycker att de mest spännande druvorna är (blå) Nero d’Avola, Nerello Mascalese och Nerello Cappucciosamt (gröna) Catarratto, Carricante, Inzolia och Grillo. Särskilt kända är de söta vinerna Marsala, Passito de Pantelleria och Malvasia di Lipardi. Vad gäller de röda vinerna är Nero d ’Avola vanlig i stort sett hela Sicilien dock främst på den västra sidan av ön. Rariteterna kommer från Etnas norra sida och är främst gjorda på Nerello Mascalese. Nedan redovisas de gjorda vingårdsbesöken.
Vingården
 var inte lätt att hitta. Den ligger strax utanför Patti. Området med 
sin ler- och kalstensjord är perfekt för Nero d'Avola och Grillo. Vi 
fick en intressant provsmakning och trevlig rundvandring på denna 
biodynamiskt driva vingård. Det som fick oss att känna extra andäktigt 
var att vinbonden berättade att på gården har det odlats vin sedan 3000 
år före Kristus och att områdets vin var särskilt populärt hos kejsare 
Julius Caesar. Vi kunde besöka ruinerna av dåtidens vineri. Det fick 
allt bli ett inköp av gårdens prestigevin. När det en gång ska drickas 
går tankarna till Julius Caesar samt nuvarande vinbonde.
Besök 2 – Lantieri 
Ett
 av målen med besöket på den underbart vackra ön Vulcano var ett besök 
påvingården Lantieri. Ett vin som vi tidigare skrivit om och kan 
inhandlas hos Carlo Merolli i Holte. Ett underbart gott vin som man 
njuter med vällust.  
Vi
 blev lite snopna när vi vare sig hittade vin eller vingård på Vulcano 
och inte var det någon som kände till vare sig vinet eller gården. Vi 
fick dock hjälp på det utmärkta hotellet. De lyckades hitta en person 
Roberto som var involverad i gårdens drift. Vi blev upphämtade och körda
 till vingården. Ingen reklam eller skyltning. Gården ägs av Paula 
Lantieri som är bosatt i Palermo men fick möjlighet att köpa denna 
osannolikt vackra vingård. 
Gården
 ligger på sluttningarna ner mot havet och här odlas Malvasia som efter 
skörd torkas i korgar liggande på halm i den fria luften. Torkningen tar
 ca 15 dager. Druvorna fraktas därefter till grannön Salinas där vinet 
färdigställs. Totalt görs 6000 flaskor. En raritet. Vi fick en mycket 
trevlig visning av ägorna samt en ingående framställning över hur vinet 
blir till. Visningen avslutades med lunch på den fantastiskt gästvänlige
 Robertos restaurang. Vulcano var en spännande ö med en svavelstikande, 
rykande vulkan och svavellerabad.
Efter att ha lämnat den vackra ön Vulcano bar färden vidare mot Etnas norra sluttningar och till byarna Passopiciaro, Solicchiata och Castiglione di Sicilia som
 är Etna-vinets huvudorter. Detta är ett av världens mest spännande 
vinområden där vinstockarna (ej vinlusangripna) ofta är över 100 år 
gamla. De växer i lavajord och ofta ända upp till 1000 meters höjd över 
havet. Stockarna är albarello-klippta. Området har sedan i mitten av 
2000-talet ökat sin popularitet och kvalitetsmedvetandet är numera 
mycket stort. Det finns en strada di vino men det är mycket dåligt 
utmärkt och gårdarnas skyltar är undanskymda.  Vi vet ju vilka vi vill besöka så vi ringer o bokar besöken.
Vi
 valde att övernatta i Passopiciaro. Vi hittade och bestämde oss för 
Azienda Agrituristica Estate - Etna Wine. Här spenderade vi 2 nätter på 
ett mycket bedagat och speciellt agristurist som sett sina bästa dagar. 
Hur som helst hade gården också egen vinproduktion.
Innan
 vi ens bestämt oss för att bo på stället introducerades vi i gårdens 
hela vinproduktion. Sen var det kört. Vi fick bli där. Deras vita vin 
var gjort på druvorna Insolia, Cataratto och Caricante. Inte alls dumt. 
Det röda Etna DOC – Don Eustachio var också fullt godkänt. En fördel med
 boendet var att i närheten låg Ristorante Da Antonio en alldeles 
utmärkt restaurang som förutom god mat serverade utmärkta viner från 
grannen Filippo Grasso. www.filippograsso.it
Besök 4 - Cantina Russo, www.cantinerusso.eu
Gården som ligger strax utanför Solicchiata drivs
 sedan 1860 av familjen Russo. Vi blev presenterade för det vackra 
syskonparet Francesco och Gina Russo som driver den familjeägda 
vingården. Vi provade bl.a Rampante Etna Rosso DOP. Druvorna
 är Nerello Mascalese 80% och Nerello Cappuccio 20% och har vuxit på 
650-950 meters höjd. Vinet har lagrats i ett år på ekbarriquer. Vinet 
var rubin till färgen och doftade körsbär, vanilj och mandel.  Friska mjuka tanniner i smaken. Kort sagt ett utmärkt vin.
Vi
 fastnade dock för något helt annat. De tillverkar nämligen ett 
mousserande rosévin gjort på Nerelllo Mascalese enligt methode 
champagnoise. Druvorna har vuxit på mellan 800 och 1000 meters höjd. 
Vinet som heter Mon Pit är mycket ovanligt och det ska bli kul att prova
 vid rätt tillfälle.
Gården ligger mellan Solicchiata och Passopiciaro.
 Är av Wine & Spirits Magazine utsett till ett av de 100 bästa 
vinerierna i världen år 2012. Drivs av Marco de Grazie och består av 10 
olika gårdar inom 4 områden (cru) fördelade på 23 hektar. Gården drivs 
organiskt sedan 2002. Den nya kylanläggningen drivs t.ex via sollceller.  Marco (ej ägaren) visade oss runt i de olika områdena och förklarade dess skilda odlingsbetingelser.
Calderara Sottana
 ligger på 600-700 meters höjd och består av sten liknande den i 
Chateauneuf du Pape men här är det svart lavasten. Några områden har 
överlevt Phylloxera och är därför över 130 år gamla. Fantastiskt. Högst 
beläget är Guardiola, som ligger mellan 800 och 900 
meter. Här är jorden näringsfattig varför man odlar vete mellan raderna 
för att sedan plöja ner det som näring (om jag nu förstod rätt).I två 
andra områden Feudo di Mezzo och Santo Spirito växer de gamla stockarna i finmalen vulkanaska.
Vinerna
 då? På grund av buteljering fick vi endast fatprover av Etna Bianco och
 Etna Rosso men vi har köpt med oss en flaska Guardiola (93 poäng av 
Robert Parker).
Vi
 fick via telefon boka in oss hos odlaren. Det var omöjligt att se att 
detta hus var ett vineri. Helt utan skylt, vi blev osäkra eftersom det 
var modern som släppte in oss och som försökte konversera med oss medan 
vi väntade på sonen. I rummet fanns en stor flygel. Modern berättade att
 det var sonen som spelade. När väl odlaren, Giuseppe Russo, komvisade 
det sig att han var diplomerad pianist och akademiskt utbildad i 
litteratur. Han hade avslutat sin musikaliska karriär och återvänt till 
Passopiciaro 2004 för att ta över sin faders, Girolamo Russos,vingård.
Vingården
 består av ca 15 hektar varav 8 ha i San Lorenzo 750-800 meters höjd, 6 
ha i Feudo på 650-700 meters höjd samt ytterligare 1 ha i Feudo di Mezzo
 på ca 700 meters höjd. Gården drivs helt biologiskt och producerar ca 
15 000 flaskor vin. När vi kör runt bland bland odlingarna förklarar 
Giuseppe att bland de gamla stockarna dyker det ibland upp andra druvor 
än Nerello mascalese, plötsligt finns där stockar av Nerello cappucio 
och t.o.m gröna druvsorter. Historiskt sett var det vanligt att blanda 
druvsorterna redan ute i vingården.
Vi
 provade á Rina 2011 och Etna Rosso San Lorenzo 2010. Mycket gott. 
Körsbär, mörka bär, lite salt i eftersmaken. Fina mjuka tanniner. 
Dessutom fräcka etiketter. Vi kommer att göra en beställning via 
Systembolagets beställningssortiment.
Nu
 till vårt sista besök. Mötet med belgaren Frank Cornelissen. Som 
vanligt inga skyltar, ingen reklam. Det var telefon som gällde. Vi 
bestämde träff med honom i Passopiciaro, där hans vineri ligger. Inte 
heller här någon reklam. Endast källarutrymmet var färdigställt och 
resten av huset var i full byggnation. Källarvåningen var fullt modern 
och mycket intressant inredd och utrustad. Vingården som är högt belägen
 består av ca 15 ha gamla vinstockar. Frank Cornelissen har en mycket 
klar idé med sina viner. Vinet ska vara så rent som möjligt utan yttre 
påverkan och inga tillsatser. Ingen besprutning, inget svavel, ingen 
jäst eller annan påverkan. Inga ståltankar eller ekfat. Macerationen 
sker i stora plastbehållare. Lagringen sker sedan i, källargolvet 
nergrävda, terracottaamforor. Vineriet är kliniskt rent. Vi fick t.ex 
tvätta våra skor innan vi gick in. Vinet ska vara helt naturligt och 
under ständig utveckling.
Vi
 blev, efter källarbesöket, hembjudna till bostaden/kontoret i 
Solicchiata. Under tiden vi provade viner utvecklade Frank ytterligare 
sina idéer. Vi provade fatprov från Contandino 10 samt ett 
botrytispåverkat torrt rött vin. Kommer inte ihåg namnet men det var 
mycket speciellt. Vi har aldrig smakat något liknande. Vi önskar bara 
att vi kunde få tag på en flaska av hans prestigevin Magma. Det lär 
komma tolv flaskor till Sverige. Vi tackade Frank Cornelissen för ett 
mycket stimulerande och annorlunda möte kring vin och vinframställning.
Senare
 på restaurangen Nero d’Avola i Taormina drack vi en flaska Munjebel 
bianco till maten. Det är orange till färgen och gjort på samma sätt som
 de röda vinerna. Ett fantasiskt gott, ovanligt och spännande vin som 
varar länge.
Detta
 blev vårt sista vingårdsbesök. Dagarna i Taormina ägnades åt 
omgivningarna, ett besök till på Etna, den södra sidan och bad. Vi var 
dock inte riktigt färdiga med vinet. Vi hade nämligen från fyra 
oberoende källor blivit rekommenderade en restaurang i Taormina Osteria 
Nero'davola. Härlig mat och vilken vinlista! Wow.
Väl
 hemma igen blir det till att kolla upp vad som kan köpas i Sverige. Vi 
lovar att under hösten arrangera en provning kring temat Sicilien och dess viner.























Inga kommentarer:
Skicka en kommentar